Marja

Den långa resan.

Jag ber om ursäkt.

 

Jag ångrar att jag kallade det här konstverket för bajskorvar och ber så mycket om ursäkt! Lite mer stil ska man kanske ha när man blivit så här vuxen som jag är.
Jag såg inget namn någonstans, som kan hjälpa en att associera … nu tänker jag snarare på schackpjäser eller små Michelingummor. Jag ska nog åka ‘vilse’ på torsdag igen och titta lite närmare.

I dag tog jag mig ner på stan. På apoteket hade receptarien en lapp på sitt bord som skulle påminna henne om en tyst minut kl 12.00 för Norge. Själv stod jag på busshållplatsen och höll en tyst minut för mig själv.
Jag har precis ringt en väninna vars dotter bor i Oslo, inte alls långt ifrån den byggnad där bomben detonerade. Allt är väl med henne och hon hade skickat ett sms ganska snart efter händelsen att hon var välbehållen.
Vi pratade en god stund om det som hänt och plötsligt kom jag att tänka på gärningsmannens mamma. Hur mår hon månntro i denna stund?

På stan höll jag på att missa en arbetskamrat när jag försökte undvika ett par verkligt ettriga unga män som hade riggat upp ett stånd för ett bredbandsbolag mitt på gågatan. Net 1, tror jag det hette.
En av killarna var riktigt oförskämd. Han tog tag i folk och frågade vad de hade för bredband. “Hej grabben, visst har du bredband?”, sa han till en äldre herre och tog tag i hans rockärm. Mannen slet sig lös och knuffade ifrån sig killen, som såg såå förvånad ut. Det var nog den fräckaste försäljningsmetoden jag sett.

På Vasaplan hade en yngling bokstavligen vänt ut och in på sina fickor. Hans kavajfickor hängde tomma utanför kavajen. Ett nytt mode kanske?

Vad tror ni att den här bilden föreställer?

Ha en trevlig måndagskväll <3

6 kommentarer

  1. Maria Lundmark Hällsten

    Du är förlåten…Marja, men jag trodde ärligt talat att det var bajskorvar, den första bråkdelen av sekunden då bilden laddades upp 🙂

    Den bilden var cool, tog en stund att fatta vad det föreställde, men nu vet jag, en pippi som tvättar eller speglar sig i en vattenpöl.

  2. Alexandra

    Hej Marja! Hörde att du ringt mamma idag. Tack för din omtanke! Jag satt hemma i köket då det inträffade och kände utav smällen genom att fönstrena small igen. Under den tysta minuten idag befann jag å mina vänner oss vid regeringshuset, och gick sedan vidare till domkyrkan för att lämna vita rosor. Nu ikväll var vi nere vid rådhusplatsen bland flera tusentals människor för att delta i roståget. Det blev då inget tåg då det var människor precis överallt. I all chock och sorg var det skönt att se så många människor tillsammans. Det visade verkligen att vi är starka tillsammans och att kärleken övervinner! Hoppas du har en fin sommar i övrigt. Vänliga hälsningar, Alexandra

  3. Marja Granqvist

    Svar till Alexandra (2011-07-25 22:42)
    Alexandra! Tänkte direkt på dig när jag hörde vad som hänt, eftersom jag visste att du åkt tillbaka till Oslo. Vilken chock det måste vara att finnas mitt i ödeläggelsen. Tur att du har vänner och att ni tar hand om varandra. Sköt om dig! Kram

  4. Babs

    Mycket kan rymmas i en vattenpöl, fågeln står säkert och undrar varför huset är uppochner.
    De där försäljarna är bra fräcka.
    Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.