När väckarklockan ringde i morse, låg jag i samma ställning som när jag somnade. Mycket ovanligt, för jag brukar vakna och vända mig eller gå upp på toaletten åtminstone ett par gånger per natt. Det var nästan lite kusligt.
Vi hade träff med skrivargruppen, därav väckarklockan. För min del kändes det länge sen sist, för jag har nog missat en gång strax efter operationen. Det var trevligt som vanligt och ett par av oss läste upp vad de hade skrivit. En stund blev det riktigt känslosamt. Jag känner att det är ett privilegium att få ta del av andra människors liv och bakgrund på detta sätt. Man lär sig så mycket, både om andra och sig själv.
Har ni sett på TV-programmet “Allt för Sverige” i SVT1? Det som handlar om en grupp amerikaner som kommer till Sverige för att söka sina rötter. Konceptet är ganska kul med lite skojiga tävlingar och Anders Lundin är en duktig och avslappnad programledare, MEN jag ogillar skarpt att de ska åka ut ur programmet en och en. Den som vinner får träffa sina släktingar här i Sverige. Varför får inte ALLA göra det?
Är det faktiskt så? Jag skulle inte gå med på att delta i en sån tävling. Oddsen att vinna är ju inte så stora och jag skulle aldrig riskera den besvikelsen att få åka hem med en massa frågetecken i bagaget. Så grymt, egentligen.
Vissa löv vägrar fortfarande släppa taget och falla ner. En applåd för den envisheten!
Ha en lugn måndagskväll <3
Senaste kommentarerna