Att rensa i skåp och förråd innebär inte bara att tömma lådor och hyllor, utan det leder också till att man rensar i det förflutna. Vad är viktigt att ha kvar och vad kan jag fortsätta leva utan?
Häromdagen blev jag tvungen att ta itu med några hundra målningar jag producerat under några år från 1989 och framåt.
I slutet på 1988 gick jag in i väggen riktigt ordentligt. Jag önskar att jag hade gjort det tidigare, för då hade nog kraschen inte varit lika hård, men jag är en krigare och ger inte upp i första taget.
Jag hade tur, för inom sjukvården mötte jag underbara människor, som i stället för att skriva ut mediciner uppmanade mig att skriva och måla. Jag fick gå i bildterapi och det passade mig väldigt bra. Senare när jag började i vanlig psykoterapi, fortsatte jag måla och tog med mig vissa målningar till terapin. Alla dessa målningar har jag förvarat hoprullade i en väska i mitt förråd.
Nu tog jag fram dem, tittade på dem, förundrades och bestämde mig sen för att kasta dem. Jag plockade ut några som jag ville ha kvar… men började sen fundera varför? Jag är klar med dem och om jag fortsätter förvara dem, får Johanna sedan kasta dem och det vill jag bespara henne. Jag valde ut tre målningar som jag la på golvet och fotograferade. Sen knycklade jag ihop alla i en stor påse och gick direkt ut till soprummet.
På vägen in kände jag ett lätt tryck över bröstet.
Här är hon.
Jag ger henne en kram och viskar i hennes öra att hon är en riktig krigare.
Jag skrev en dikt till min dotter en gång. Var så goda alla krigare!
DU ÄR EN KRIGARE
Jag vill hålla om dig,
skydda dig från livets hårdhet,
värna om ditt välmående,
finnas för dig varje sekund.
Men du är vuxen nu
och du är en krigare.
Precis som jag,
precis som min mamma.
Vi klarar oss.
Ha en trevlig tisdagskväll <3
Senaste kommentarerna