Det går framåt, sakta men säkert.
Så här ser det ut på min gata nu när vi har gått in i sommarmånaden juni. Grönt och lummigt. Ingen sommarvärme än dock, utan en iskall vind.
I går och i dag har jag varit ute på en kort promenad med rollatorn och det har varit uppfriskande. Bara en bit ner längs gatan och sedan upp mellan husen och hem. Jag har äntligen slutat med morfintabletterna och känner mig illamående och lite skakig. Vill aldrig mer äta dem. Nu får jag förlita mig på Alvedon förstärkt med en och annan Ipren. Har fortfarande svårt att sitta… en stund går bra på spikmattan. På tisdag ska jag till frissan och planerar ta med mig spikmattan dit. Ska åka buss för första gången till Ålidhem då också.
Det går framåt, om än sakta. Jag glömmer ibland rollatorn här hemma och haltar omkring utan stöd. Det är ju inte så långt mellan de olika stationerna i mitt lilla hem. Jag lyfter benet upp i sängen och soffan utan att hjälpa till. För det mesta ligger jag på soffan och tittar på TV eller sover. Tycker jag är väldigt trött hela tiden. Och så fryser jag ovanligt mycket.
Hoppas på lite värme, så jag kan vara ute på balkongen.
Ha en lugn måndagsnatt <3
Senaste kommentarerna