På okända vägar.
Ja då var det bara att stiga upp i morse och cykla i väg i regnet till Mariehems vårdcentral. Det var inte så farligt. Jag kom fram på 25 minuter. Umeå är en bra cykelstad och nu drar man vägar och bygger rondeller på löpande band med tillhörande cykelstråk, så det finns valmöjligheter. Den enda nackdelen är att det är relativt backig, man kommer ingenstans utan att streta uppför åtminstone en backe. Hur man än planerar går det inte att undvika. Förr, när jag var mycket yngre, cyklade jag överallt jag skulle, men med åren har jag blivit ’tröttare’.
Det gick alltså bra i morse och jag kände att jag kan kanske börja cykla lite längre sträckor igen. Tack för det, busstrejken! På hemvägen åkte jag till Mariehems centrum och handlade och sedan hamnade jag på helt okända vägar. Jag for genom det relativt nya bostadsområdet vid Liljansberget och hamnade i Undergången.
Busstrejken fortsätter alltså. När jag kom till Busstationen i går kväll skulle jag ta en taxi hem. Utanför vid taxistolpen stod tre taxibilar och alla var TOMMA. Jag väntade ett par minuter och ringde sedan SverigeTaxi och bad dem efterlysa sina förare, som antagligen satt inne på grillen och fikade. Jag var lite irriterad och lät säkert amper på rösten. Mycket snart kom en förare utspringande till sin bil med en (väldoftande) hamburgare i en påse. Jag påpekade att jag tyckte det var dålig service att alla går in och äter samtidigt. Stackarn blev riktigt olycklig och ursäktade sig så hemskt mycket.
Nu hänger några av akvarellgruppens målningar i Kyrkstugan vid Nydalasjön, så har ni vägarna förbi kan ni gå in och se vad vi har sysslat med.
Ha en bra måndagskväll <3
Senaste kommentarerna