Vita Bergen
Det var inte bara jag som blev friserad i dag. Tårpilarna runt Nytorget har också blivit kapade. I går kväll när jag gick här fick jag buga mig för att passera de hängande grenarna. Det här ser inte naturligt ut.
Ja, jag har klippt mig i dag. Äntligen. I morse när jag hade tvättat håret tyckte jag att jag kunde vänta med klippningen tills jag kom hem och släppte stressen att hitta en frisör. Men sen gick jag förbi en salong med drop-in på Götgatan och slank in. Jag blev direkt omhändertagen, fick tvättat håret igen, hårbottenmassage, klippning och ’tantstyling’. Anders bara blåser torrt och stylar aldrig, så det var lite ovant. Resultatet är helt ok.
I kväll blev det en promenad till Vitabergsparken. Jag klättrade uppför alla trapporna vid Renstiernas gata, kanske den brantaste uppfarten. Det var fullt med folk där som hade piknik på gräsområdena. Jag promenerade runt… upp och nerför och tittade på de gamla husen, Sofiakyrkan och alla fina gamla träd.
Jag associerar alltid Vita Bergen med Strindbergs skildring i Röda Rummet av societetsdamerna som mödosamt klättrade uppför backarna för att besöka de fattigaste fattiga, som då bodde uppe på Vita Bergen. En något satirisk skildring av damernas ’välgörenhet’.
Här är en staty av Elsa Borg, den första socialarbetaren i Vita Bergen på 1800-talet.
Vad är det här för blommor? De doftar inte, men är väldigt vackra.
Det var en underbar kvällspromenad.
God natt mina vänner <3
Senaste kommentarerna