Jag har inte varit på vattengympan på två veckor och hoppades på att komma iväg i dag. Jag kanske inte orkar ge järnet, men jag skulle nog må bra av det varma vattnet och att få sträcka ut musklerna ordentligt.

Tänkte inte på att jag hade bokat klippning och petning av tånaglarna i dag. I dag var det extra besvärligt och jag kom hem med ett par omplåstrade tår och en rekommendation att skippa vattengympan. Ärligt talat kändes det bra, för jag var vääldigt trött när jag väl var hemma.

Jag hade några ärenden på stan och så slank jag in på Indiska och hälsade glatt på denna tjej. Vad är det med mig?

Hon kändes så spontant bekant och jag kom fram till att hon var ju jag i min ungdom. Flower-power och bohemic chic var faktiskt min stil då.

Jag har inte fått något röntgenresultat. Det har gått en vecka och det verkar som att jag själv måste börja ringa runt. Suck!

Ha en lugn fredagsnatt <3

Ibland vaknar jag av ett ljud som bara finns i mitt huvud. Det kan ex vara ett fågelkraxande, ett ringning, ett plingande. Ibland måste jag kolla runt om det var telefonen (ett sms eller mail), om någon ringt på dörren, eller om något fallit ner på golvet från bordet eller diskbänken. Brukar det hända er?

Vid ett par tillfällen har jag vaknat med en fras i huvudet. I morse vaknade jag ur en dröm med frasen ’Sångaren kommer från de djupa haven’.Drömmen var både ljus och mörk och orden kastades efter mig precis när jag skulle vakna. Det var ingen tvekan att ordalydelsen var precis den.

Jag tänkte direkt på Tomas Tranströmers dikt ’Romanska bågar’ där han beskriver hur valv efter valv öppnar sig inom oss människor. På samma sätt kan man tänka att ’de djupa haven’ finns inom oss, djupt därinne, med alla våra erfarenheter, tankar, känslor och de sånger vi ska sjunga. Det finns mycket som är dränkt i de haven. Det finns också mycket där som vi inte vet om. Jag tror att vi skulle må så mycket bättre om vi dök ner och hämtade upp våra sånger… sånger om kärlek, glädje, tacksamhet, men också om sorg och förtvivlan.

I natt skickade jag in en dikt via poeter.se till årets diktantologi. Make Love Not War ska boken heta och temat är Kärlek. Överskottet går till Röda Korsets insamling för människor på flykt från krig.
Reglerna är strikta… 15 rader inklusive blankrader och ett visst antal tecken i rader och rubrik. Jag ändrade lite i en dikt jag skrivit för ett par år sedan och hoppas nu att jag får vara med. Det skulle i så fall bli tredje gången för mig.

Gårdagens promenad nere vid sjön gjorde mig gott. Jag mår så mycket bättre. Exet stannade över helgen och har jobbat med sitt projekt, men vi har ätit tillsammans och haft många fina samtal.
I kväll har jag varit på studiebesök på Kulturväven, med det nya biblioteket, Folkets Bio och Kvinnohistoriskt Museum. Jag har skrivit om de designade stolarna på biblioteket tidigare här och här. I morgon ska jag berätta mer om dagens studiebesök..

Önskar er en lugn onsdagsnatt <3

Sjön kallade på mig i dag, så det blev en sakta promenad med kameran. Det var ca 10 plusgrader, grått och vindstilla. Jag kunde inte bestämma mig för om det var vackert eller fult i naturen, men det lite förfallna och de olika nyanserna i grått och brunt passade min sinnesstämning perfekt. Som vanligt var det tyst och jag tänkte att naturen håller andan i väntan på att gå in i vinterdvalan.

Sjön var så underbart vacker. Solen höll redan på att gå ner trots att klockan inte var mer än två.

Jag hejade på några jag mötte och så blev det ett kort, uppiggande möte. En ung man hade satt sig vid stigen och satt och tittade ut över sjön medan svag musik kom ur mobilen han hade lagt bredvid sig. Han vände upp sitt ansikte, hejade och log  och jag var  bara tvungen att stanna upp. Vi konstaterade att det var vackert och han berättade att han brukar jogga längs sjön. Sen önskade han mig en fortsatt trevlig dag och gav mig ett soligt leende. Det gjorde min dag.

På hemvägen plockade jag blåbärsris med några torra bär i.

Ha en lugn tisdagsnatt <3