I dag har det inte varit lika tryckande varmt, utan mer som en sommardag ska vara med skön värme och en svalkande bris. Ljuvligt med andra ord. Jag tror dessutom att min hud börjar tåla solen nu, väl insmord förstås.

Jag har precis kommit in från en lång cykeltur i den underbart svala och ljusa kvällen. Nere vid sjön finns det alltid folk som rör sig eller bara sitter och njuter av sommarkvällen. Många är ute och fiskar och i dag såg jag en som stod ute i vattnet och kastade.

I Kärleksviken gick solen ner strax efter kl 22.00.

I kvällssolens sken.

På hemvägen for jag längre upp vid den södra sidan bland de nybyggda husen och stannade och pratade med en trevlig ung man som gick och plockade något i en hink. Jag trodde det var ätbara blad, men det visade sig att han försökte hålla ogräset borta från den nyanlagda gräsmattan.

Han förklarade för mig hur den här fördämningen fungerar.

Regnvatten som rinner ner samlas upp och stannar till i stället för att rinna ner i sjön och ta med sig föroreningar från asfalt m.m. Stenarna där i bakgrunden, som jag initialt frågade om, är inga fornlämningar, utan ett slags ’konstverk’ som hjälper till att stoppa upp vattnet. Det var lite gyttjigt och nerslammat och jag tyckte det luktade lite illa, men han sa att det rensas med jämna mellanrum.

De gula liljorna som växte där nere doftade däremot underbart gott. Lite som irisar.

Och så beundrade vi fullmånen.

Ha en lugn fredagsnatt <3