I går morse när jag skulle ta in tidningen, upptäckte jag att dörren var olåst. Eftersom jag inte varit ute under hela söndagen och ingen varit hos mig, hade jag sovit två nätter och en hel dag med olåst dörr.

När jag bodde på Vargvägen hade jag ju en trappa direkt innanför ytterdörren, så ibland kunde jag låta dörren stå olåst, ex om jag visste att någon skulle komma, så att jag inte skulle behöva störta ner för trappan och öppna. Ibland stod jag på översta trappsteget och skrek att det gick bra att komma in.
Det kunde även hända att jag gick ner och ställde upp dörren när jag var sjuk och tänkte att jag kanske skulle bli tvungen att ringa efter hjälp. Det hände flera gånger att jag sov med olåst dörr. Där var det lite ’farligare’ att göra det än här, för här har vi ändå en ytterdörr som är låst på natten.

Det lustiga är att jag har varit noga med att låsa dörren sen jag flyttade hit, eftersom det är mycket fler människor i omlopp i huset och utanför. Jag vet inte vad som hände nu. Jag kanske ställde upp dörren när jag hade den där febertoppen, för jag blev faktiskt lite rädd. Eller så ’glömde’ jag den efter jag varit ute med soporna, eller när jag tog in lördagens tidning.

Förkylningen är mycket bättre. Hostan är på normal nivå och tur är det, för jag har så himla ont i muskelfästena till revbenen av allt hostande. Till slut börjar musklerna krampa och då är det svårt att andas ordentligt. På nätterna sover jag utan att hosta och rosslande har avtagit. Det blev en tydlig skillnad efter den där konstiga febertoppen.

I går tog jag bussen till Ålidhem, för jag behövde komma ut och även handla lite. Ä.n.t.l.i.g.e.n  fick jag min glass, den där goda glasen med chili och lakrits. Det fanns bara två paket kvar av den på ICA och jag blev ju tvungen att köpa båda. Sen köpte jag bautastora jordgubbar från Spanien också.
Så skulle jag köpa frimärken på posten. Det var ett långt ärende före mig, en kille som skulle skicka med postförskott m.m. och jag började känna mig lite yr där jag stod och väntade. När det till slut blev min tur kom jag inte ihåg vad jag skulle ha. Jag bad expediten föreslå något och han provade förstås först med ’frimärken’… ja, det låg ju närmast till hands.

Sen ringde en kille från ett försäkringsbolag och påstod att jag i min ålder MÅSTE ha en ordentlig olycksfallsförsäkring. Jag sa att jag har en bra sådan och då tyckte han att jag skulle ha två, så att jag kunde få ut pengar från två håll ifall olyckan var framme. Han pratade och pratade och sen sa jag att jag inte var intresserad.

”Men du säger ju ja, ja...” sa han.
”Ja… jag säger ja, ja, för att jag är artig och vill markera att jag lyssnar… men nu säger jag Nej Tack, jag är inte intresserad”, sa jag.

”Men du lyssnar ändå”, sa han.
”Ja, men du lyssnar inte och hör vad jag säger. Nej Tack och nu tänker jag lägga på. Hej då”, sa jag.

”Ja, ja”, hör jag då i luren. Jag tycker att konsten att vara bestämd, men ändå inte alltför otrevlig, är väldigt svår i sådana här sammanhang.

Ha en fin tisdagskväll <3