Marja

Den långa resan.

Att föregå med gott exempel.

halsduken

Men så kul! På sjukgymnastiken fanns en korg med garn och en påbörjad del till 1-milahalsduken. Eftersom jag kom dit i god tid, satte jag mig ner och stickade några varv.

Jag har några rullar liggande här hemma i skåpet, som jag ska fara till Ritva med nästa vecka. Stickar hela tiden och har börjat fundera vad jag ska göra när detta projekt är slut. Vad jag minns skall halsduken vara ’färdig’ i höst och just nu är den 9418,90 meter. Verkligen inte mycket kvar.

Jag fick träffa en trevlig sjukgymnast, som är helt ny på vårdcentralen. Vi pratade lite kring min skruttiga kropp och sen bad jag att hon skulle läsa direkt i datorn vad röntgenläkaren skrivit om min nacke. Jag har fått ett skriftligt besked från min doktor, som jag misstänkte var en förkortad version. Sjukgymnasten läste och vi tittade på bilder i en bok och nu vet jag. Degeneration av diskerna och pålagringar mellan två kotor. Inget trevligt, inget direkt livsfarlig, dock jätteskönt att veta och förstå.

Jag fick några övningar för de små musklerna jag inte ens känner av/till och efter en vecka gör vi en uppföljning. Den första övningen gick så bra att sjukgymnasten sa att den tar vi inte, ’den är för basic för dig’. Tänka sig… genast blev jag mycket piggare.

Magen har inte varit bra i dag, men nu har jag vilat på soffan hela eftermiddagen och tänker faktiskt fara på vattengympan snart. Jag får väl ta det lugnt, men jag tror att det varma vattnet gör mig gott. Och så får man prata och skratta lite med de andra.

När jag kom in i bussen i dag, låg det en tom coca-cola burk och rullade i mittgången. Jag böjde mig ner och plockade upp den i förbifarten och slängde den i papperskorgen. En dam som satt mittemot mig sa: ”Vad bra, den där burken har irriterat mig hela resan”. Jag log bara mot henne men i mitt sinne tänkte jag att jag skulle inte ödsla min energi på att sitta och vara irriterad på något som kan åtgärdas så enkelt. Kan inte jag av någon anledning böja mig ner och plocka upp den, skulle jag be en yngre person göra det. Jag tror faktiskt att åtminstone en person av de som såg vad jag gjorde kommer att följa mitt exempel.

Ha en trevlig torsdagskväll <3

8 kommentarer

  1. paula i pörtet

    Hej, du tar väl pauser i handarbetandet så inte nacke och axlar blir lidande? Jag får också tänka mig för, jag kan bli sittande vid datorn alldeles för länge..
    Så roligt att träffa bloggkompisar ”på riktigt” Under årens lopp har jag nog träffat kanske ett halvt dussin och aldrig blivit besviken, tvärtom!
    Vad jag vet är jag den enda här på orten som bloggar, tyvärr, det bor ju bara ca 500 personer i byn, så ska jag träffa någon blir det oftast på sommaren då folk är ute på vägarna och kan titta förbi.
    Så bra att du fick en vettigt sjukgymnast, jag har varit med om såna som satt fast några plattor för tnt på kroppen och sedan har de suttit o spelat dataspel resten av tiden utan att säga ett ord…
    Kram

  2. Marja Granqvist (inläggsförfattare)

    Jag stickar inte så långa stunder längre. I fjol stickade jag 100 m halsduk, knappast något under sommaren och nu har jag börjat lite igen.
    Jag gillar sjukgymnaster som arbetar med en med sina händer och sedan ger en hemläxor. 🙂
    Jag har faktiskt bara träffat två st bloggkompisar irl, men det är trevligt. Kram

  3. Ditte

    Tänkte just på att du väl inte stickar för långa stunder i taget. Det är ju en ganska ansträngande syssla.
    Men vilken fantastisk halsduk! Vilket projekt!

    SEn blir jag så glad när jag läser att du träffat på en sjukgymnast som förklarar för dig och ger dig bra övningar och som vill följa upp vad som händer med din nacke. Härligt!

    När jag läste om burken fick jag ett leende på läpparna för precis som du så tror jag att de goda exemplen för fler goda exempel med sig.
    Kramar!

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Det där med burken gjorde jag per automatik medan jag hastade till en sittplats lite längre bak i bussen. Tänkte inte så mycket på det innan jag fick kommentaren. Fast jag plockar inte upp snoriga pappersnäsdukar o.dyl. som råkat hamna på golvet. 🙂 Kram

  4. Mias Mix

    Alltid skönt att få en diagnos och ännu bättre att kunna göra något åt den. Min dotter är sjukgymnast, det är toppen. Har olika övningar för knä, höft etc. Och jag gör dem (nästan) varje dag. Lycka till med dina övningar!

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Jag ringer ofta först till en sjukgymnast, för de är kunniga på så mycket och lyssnar mycket bättre än stressade läkare. 🙂

  5. Freja

    Det är djupt rotat i oss att alla ska ta upp efter sig själv. Dumt, det vore bättre om vi alla föregick med gott exempel och gör som du gjorde!

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Det finns ju gränser förstås till och med för vad jag gör. 🙂 Men jag tror på det goda exemplet och att inte göra något väsen av det. Tyvärr är det ju så att vi tänker att ’någon annan’ får ta hand om det.
      Ha en bra helg! 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.