Har ni sett så mysigt? Busskurens glasväggar är täckta med is(d)imma och någon har skrapat upp ett fönster, så att vi kan se när busen kommer där bakom hörnet.

Min doktor ringde igen för några dagar sedan. Jag var ju hos distriktssköterskan och mätte blodtrycket igen och det var fortfarande för högt. Attans, jag som trodde jag fått till det efter att vi höjde dosen på min medicinering. Hon skulle meddela min nya doktor, som jag ju inte har träffat ännu. Det tog två veckor innan doktorn hade tid att ringa, så jag kan tänka mig att hon har fullt upp.

Hon hade en färdig strategi… att ändra lite på min medicinering. Eftersom jag också äter en annan medicin som inte går ihop med de flesta andra mediciner, var jag tveksam. Till saken hör att jag har provat de flesta blodtrycksmediciner och fick biverkningar innan vi hittade den jag har nu. Därför är jag ganska insatt i verkningar och biverkningar. Jag försökte förklara att jag har all orsak just nu att ha högt blodtryck. Jag har haft ett långt och besvärligt skov med magen, som gjort mig rent av hypokondrisk, samt att jag är frustrerad och arg för något jag inte kan göra något åt. Kanske, kanske… när allt lugnat ner sig, att blodtrycket går ner. Jag hade ju en lång period med perfekt blodtryck.

Men jag förstår ju min doktor. Hon kan inte låta mig ta ansvaret för min hälsa just nu och just i den här situationen. Mitt ansvar är att sköta om mig, äta rätt och regelbundet och röra på mig så mycket jag kan. Och jag förstår och vill absolut inte dra på mig en hjärnblödning eller andra skador på mina inre organ, så jag sa ok. Jag är nog en ganska besvärlig patient. Jag vet mycket, tar reda på allt och har synpunkter.
Vad tycker ni. Ska man lägga sig i, eller bara lita blint på doktorn?

Pest eller kolera? Här sitter jag nu med alla biverkningar och skall ge dem en vecka att försvinna. En är muskelkramp. Ett lårmuskelfäste på baksidan av knät knycker till var tredje sekund. Det gör ont! Massage hjälper lite och så dricker jag massor med vatten. Den lårlånga vita stödstrumpan åkte fram i dag, för det är mitt dåliga ben.

I går hjälpte jag en äldre man på med broddarna i bussen. Han satt snett framför mig och plockade upp ett par likadana broddar som jag har ur en apotekspåse. Sen försökte han sätta på sig dem, men det var inte så lätt att nå ner till fötterna där han satt inklämd mellan sätena, så jag hoppade upp och erbjöd mig att hjälpa honom. Det var inte så svårt, i synnerhet som jag ju vet hur de ska sitta på skon. Han blev förstås glad… och lite förvånad.

Nu ska jag gå ut på Tradera och se om jag kan ropa hem en helt ny silhuettsax. Jag letar efter den perfekta saxen att figurklippa med när jag scrappar.

Ha en trevlig tisdagskväll <3