Jag skulle gå ut och när jag öppnade dörren flög något obestämbart svart förbi mig in i lägenheten. ”Som en oljad blixt” skulle man verkligen kunna säga. Jag fattade först ingenting, blev nästan lite rädd och visste inte om jag skulle gå ut och smälla igen dörren efter mig, eller om jag skulle våga mig in och titta efter vad det var. Jag lämnade dörren öppen och tog ett par steg in och såg då att det var den svarta katten som bor under mig. Diesel, heter hon. Hon bor i en lägenhet som är exakt likadan som min, men ändå inte… Stackarn, hon gick runt i alla hörn och kände inte igen sig. Också hon var rädd och totalt förvirrad, så jag fick inte fånga in henne, men till slut lyckades jag sjasa ut henne igen.
Jag gick ner och ringde på hos hennes ägare som kom efter henne och då fick jag en chans att klappa henne och kommunicera.

Jag vet inte vad deras rutiner är, men Diesel är en utekatt och smiter antagligen in genom ytterdörren när någon annan som bor i huset går ut eller kommer in. Vad jag inte riktigt förstår är varför hon inte hittar hem eftersom hon bor på bottenvåningen, utan börjar springa uppför trapporna. Är det så att katter vill ha översikt och söker sig till höga platser. I alla fall hade hon suttit vid rätt dörr, men på fel våning och väntat på att bli insläppt.
Även om jag är allergisk mot katter, har jag inget emot ett litet besök nu och då. Nästa gång hoppas jag bara att det blir lite lugnare både för mig och Diesel.

I dag har jag fått nya tider för de inställda föreläsningarna i Artrosskolan. Bra där… och jag kan vara med på båda. Jag har slarvat lite med träningen, men nu ska jag ta nya tag. Cykling känns bra, så det får det bli.

”Ett misslyckande är inte att falla, däremot att falla och vägra att resa på sig igen.”
(Konfucius)

Ha en fin måndagskväll <3