Denna vecka har jag verkligen sjungit långsamhetens lovsång. Allting har gått i ultrarapid. Det har varit mycket varmt, jag har inga aktiviteter på gång och alla är bortresta. Jag går mest omkring i sarong här hemma och kastar mig ut på en cykeltur när det blir lite svalare mot kvällen.
Jag tömmer brevlådor och vattnar blommor. Läser lite, löser en massa korsord och lyssnar på radio. Symaskinen står framme och dörren till badrumsdörren gnisslar. Borde göra något åt det. Förresten, härsknar symaskinsolja aldrig?

I morgon blir det andra bullar. Äntligen kommer jag iväg till Stockholm, till mera liv och rörelse. Får låna exets lilla lägenhet på Söder så jag kan dra mig tillbaka om storstadslivet blir för ansträngande.
Snart ska jag packa ner det jag behöver med mig. Medan jag strök det sista, lyssnade jag på dagens sommarpratare i P1, artisten Eddie Wadling. En något udda person och en fantastisk sångare. Han avslutade sitt sommarprat med: “Ta det lugnt… men ifrågasätt gärna ibland… det finns så mycket bullshit… ’Tread Lightly upon the Trails of Time’.”

Min chokladblomma har bestämt sig för att börja blomma nu när jag ska bort. I går kväll när det var lite fuktigt i luften, kände jag tydligt att den doftade mörk choklad.

Ha en fin söndagskväll <3