Ibland säger man att någon ser ut som ett frågetecken i ansiktet. I går gick jag bokstavligen omkring med ett frågetecken på glasögonen.

Jag tyckte jag såg en konstig skugga i ögonvrån när jag satt framför TV:n och ser man på, ett litet frågetecken hade kilat in sig i skalmen.

Jag är inne i ett ’scrappil’ för närvarande och har hållit på med små självhäftande bokstäver, som gärna fastnar i fingrarna och på kläderna och på något sätt hade jag lyckats kladda fast frågetecknet på glasögonen. Om det nu inte är den där kärringen som känner sig totalt ignorerad och vill ha uppmärksamhet. Vad vill hon i så fall ifrågasätta?

Det lustiga var att jag sprungit tre gånger till tvättstugan efter det att jag slutat scrappa och pratat med flera personer där… hela tiden med ett frågetecken i ansiktet.

Det är så himla roligt att göra albumet om det blå huset. Köksbordet ser ut som ett slagfält och jag sätter mig ner en stund nu och då, på morgonen i morgonrocken eller några minuter innan jag går och lägger mig. Jag ska lägga ut det jag gjort färdigt så småningom.

Kompisen som ska få albumet fyller år i dag och vi har varit ute och ätit en god middag på Teatercaféet. Vi åt entrecote med pommes och bea och tomatsallad. Mums. Vår servitör kom och frågade om maten smakade gott och om ’sällskapet var trevligt’. Vet inte riktigt vad han menade med det, hoppas han tyckte att vi såg ut att trivas i varandras sällskap. För det gör vi alltid.

På måndag är det Alla Hjärtans Dag och i morgon ska jag posta mina kort till Stockholm. Jag har inte visat vad jag gjorde till den stora flickan, men det blev ett nästan exakt likadant kort som den lilla flickans rosa kort, fast i ljusblått. De jämför vad de får, så det är bäst att göra snarliknande kort, så att de inte blir avundsjuka på varandra. Jag älskar ju båda lika mycket.

God natt mina vänner <3

I morse snubblade jag i väg till skrivarcirkeln. Vi håller till i vår föreningsgård, så det är inte så långt att gå.

Vi påbörjar vårt tredje år tillsammans. Fösta året träffades vi varannan vecka, men sen har det blivit en gång i månaden. I dag fick vi en lista av cirkelledaren över de ämnen vi avhandlat och vi har pratat om allt från bostäder, hygien och tvätt, slakt av kor och grisar, till skrock och talesätt. Under ganska många träffar har vi avhandlat familjebildning och familjeliv, då vi har berättat för varandra om våra liv. Det har varit speciellt, intressant och lärorikt.

I dag pratade vi om sånglekar och andra lekar. Är det nån som har lekt “Bro, bro breja…”?
Vi kunde rent allmänt konstatera att vi som barn alltid hade något att göra, vi hittade på saker själva; även flickorna lekte ganska ‘vilda’ lekar, klättrade i trän och var ute på fjället. Själv har jag både sprungit på stockarna som flottades i älven och jumpat på isflaken på våren Hade vi varit barn i dag, skulle våra föräldrar ha försett oss med både hjälm och knäskydd. 

Jag kom ju i gång med själva skrivandet ganska fort, eftersom jag valde att begränsa mig till “Den långa resan” och att skriva på bloggen. Nu har även de andra börjat skriva på allvar och de har börjat läsa upp valda delar. I dag läste en kvinna om sin första skoldag i en ny skola. Hon cyklade några kilometer till skolan och beskriver vägen i detalj, vilka affärer och hus hon åker förbi. Mycket intressant och en värdefull dokumentation för barn och barnbarn.

Kakan jag bakade i går blev riktigt god när den stått en natt i kylen. Rekommenderas verkligen.

När jag kom hem la jag mig på soffan och reflekterade och hade lätt kunnat somna, men var tvungen att hålla mig vaken, för Schenker skulle komma efter skopaketet. Så himla bekvämt, jag ringde dem och två timmar senare kom de och hämtade paketet. Jag behövde bara säga att det var hämtpaket till Pålsboda Toffel. Kändes nästan lite skumt.

Sen har jag suttit och scrappat trädgårdsbilder och jag längtar till sommaren.

Ha en skön måndagskväll <3