I morse skulle jag i väg till tandläkaren igen och bussfärden ner till stan blev något ‘annorlunda’.
Först fick vi vänta på bussen ovanligt länge. Det var -18 grader och vi var tre stycken som stod och snörvlade i kylan. Snörv, snöörv, snrv… det blev som en hel orkester. Sen kom en fjärde person och anslöt sig, snrv, snörv, snöörv, snrv… Sen snöt sig en och förstörde det roliga.
När bussen kom var den full med små barn som satt prydligt radade på alla säten. Chauffören sa att om vi ville gå ut, så måste vi använda framdörren för de andra gick inte att öppna. Han sa OM vi ville gå ut, inte NÄR vi ville gå ut. Redan då började det kännas olustigt.
Jag fick gå och sätta mig allra längst bak. Först skulle jag ta ett steg upp på avsatsen till det långa baksätet och just då svängde bussen, så jag hamnade med huvudet före i famnen på en ung tjej. Vilken tur att det inte var en kille! “Åh, förlåt”, sa jag, men hon såg närmast rädd ut. Själv blev jag full i skratt, men sen började det kännas obehagligt. Min klaustrofobi gjorde sig påmind.
Jag satt längst bak, bussen var knökfull, folk stod i gången och den enda utgången var längst fram. Jag började fundera om det var lagligt att köra bussen i det skicket. Tänk om det skulle börja brinna? Jag tänkte att jag får låtsas att jag sitter i ett flygplan… för där måste jag acceptera att jag inte kan gå ut.
Japp, och då kom ‘luftgroparna’. Det verkade vara en ny busschaufför, för han kunde inte parera de berömda fartguppen på Östra Kyrkogatan. Han saktade inte ner innan, så vi flög upp från sätena två gånger och jag som hade min hala täckkappa på mig, höll på att halka ner från sätet när chauffören bromsade EFTER guppen.
Sen körde han fel. Femman har haft en ny rutt ganska länge, men den här chauffören körde den gamla. Ok, han missade bara en hållplats och det kom han ju på, så han försökte köra tillbaka, MEN i stället för att svänga till vänster, svängde han höger och sen kom han på det och försökte vända bussen vid Hagaplan och backade upp i en snödriva… och till slut var vi på rätt väg.
Sen skulle en mamma med sittvagn stiga på. Eftersom bakdörrarna inte gick att öppna, steg chauffören ut, beordrade mamman att ta upp barnet, fällde ihop vagnen, lyfte in den genom framdörren och placerade den på bagageutrymmet där fram. Jag måste beundra hans lugn.
Vi var 15 minuter försenade när vi kom till Vasaplan.
Hjälp, nu hör jag konstiga ljud från köket. Javisst ja, jag håller på och frostar av frysen. Tänkte passa på när det är så här kallt, så jag kan ha innehållet på balkongen.
Ha en mysig fredagskväll <3
Senaste kommentarerna