Marja

Den långa resan.

Gårdagens blitxlåshelvete.

Blixtlåshelvetet på min täckkappa såg till att det inte blev någon opera för mig i går kväll. Jag missade bussen.

Jag var ute i god tid, var fullt påklädd och skulle bara ta på mig skorna med det långa skohornet, då dragkedjan delade sig där nere vid stoppet. Ja, då stod jag där med dragkedjan öppen upptill och nertill och alldeles för stressad att dra den rätt. Det var bara att springa uppför trappan, kliva ur kappan och kasta på sig den andra jackan. Det blev fel halsduk och fel vantar, tog ett par andra vantar i förbifarten och sprang ut.

Efter 10 minuter ute i kylan kunde jag och en annan kvinna konstatera att vi missat bussen, eller att bussen inte behagat komma, vilket händer ibland. Efter ytterligare 5 minuter gav jag upp och masade mig in. Jag skulle ändå inte hinna i tid med nästa buss och det började bli i senaste laget att ringa efter taxi, så det var bara att konstatera att det var inte meningen att jag skulle på operarepet.

När jag kom hem låg täckkappan som en ynklig hög på hallgolvet och jag hade stor lust att sparka till den, men sen tänkte jag att kappan är gammal och vi blir alla gamla och skröpliga, så jag plockade upp den och fixade dragkedjan.

Sen satt jag där och visste inte vad jag skulle göra. Ni vet, när det blir ändrade planer och man blir alldeles villrådig. Det blev “Dansbanan i Täfteå”. Lotta Engberg var härlig som vanligt och Signar tyckte att hon är “väl utvecklad för att vara på scenen”. Jag förstår vad han menar.

I morse när jag skulle fara ner på stan hittade jag varken busskort eller kontokort. Panik! Sen kopplade jag på ‘radarn’ och koncentrerade mig så det började susa i öronen och gick rakt på de vantar jag hade valt i brådskan i går. I ena vanten låg båda korten, för jag skulle ju ladda mitt busskort på bussen igår.

På stan fick jag en chock när jag såg min kompis.

På avstånd såg det ut som om det var en vanlig toppluva nerdragen över ansiktet och jag ilade till för att befria honom. Sen såg jag att det var hål för ansiktet. Höger kind ser väldigt bullig ut, för där ligger en eller ett par handskar. Antagligen är det tappade grejer någon har ’hängt upp’ så att de ska synas, så jag lät honom ha kvar sin mundering.

I dag har det varit alldeles vitt ute igen och när solen kom fram blev det andlöst vackert. Skatorna sökte sig högst upp i de högsta björkarna.

Ha en fin onsdagskväll <3

6 kommentarer

  1. Sandra från Finland

    Jag tycker det var fint tänkt om täckjackan, att alla blir gamla och skröpliga med tiden. Den tanken ska jag också tillämpa när någon av mina saker krånglar, för innerst inne är jag ju glad att ha min radio/dator/vattenkokare/konservöppnare/handväska/sko, trots att den inte alltid är på min sida!

  2. miie

    Lite otur hade du där. Har ni mycket evenemang av den sorten i din stad? O vad jag tycker om dina bilder med björkarna och de fina skatorna!
    Nattugglan natti.

  3. Marja Granqvist

    Svar till Maria Lundmark Hällsten (2011-02-24 15:52)
    Ja, jag skrattar också så här i efterhand. Hade det inte varit så kallt,hade jag ju kunnat fara iväg med kappan öppen och ev fixat det på bussen eller i värsta fall klivit ur den i garderoben på Norrlandsoperan. Men nu blev det som det blev.
    Kram

  4. Marja Granqvist

    Svar till miie (2011-02-24 01:17)
    Ja, det finns mycket kulturevanemang i Umeå. Jag brukar få biljetter till opera och dans av en god vän som arbetar som publikvärd på Norrlandsoperan.
    Nu hade jag verkligen otur…
    Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.