Det är väl inte många som har fristående telefonsvarare i dag. Jag har en gammal Doro från slutet av 80-talet, som jag fortfarande är riktigt nöjd med. Den spelar in meddelanden på ett pyttelitet kassettband.

När jag kommer hem och har kommit uppför trappan, tar jag automatiskt två steg till höger och kikar in i arbetsrummet för att se om den röda lampan på telefonsvararen blinkar. Ibland blinkar den utan att det finns ett meddelande och då är det säkert någon telefonförsäljare som ringt. Skönt att jag inte var hemma då.

För övrigt tycker jag om att man kan lämna meddelanden. Jag har aldrig skaffat mig en nummervisare, för jag har inte förstått vitsen med att ringa tillbaka till ett nummer och säga: “Jag ser att du har sökt mig”. Då är det bättre att de som vill att jag ska ringa tillbaka lämnar ett meddelande. Ibland är det kanske inte nödvändigt att ringa tillbaka, utan man kan säga det man tänkt i meddelandet. I dag, när det är så vanligt att skicka sms, kan jag sakna att höra vissa personers röster, i synnerhet Johannas. Nu blir det oftast pip, pip i mobilen.

Jag vet att man kan installera telefonsvararfunktion i själva telefonen, precis som i mobilen, men så länge min Doro fungerar tänker jag nog behålla henne.

I dag var det -22 grader i morse och -18 grader mitt på dagen. Ingen sol. Jag kände ändå för att gå ut på en kort promenad. Träden var lite försiktigt rimfrostiga och det nöp ordentligt i kinderna.

Kupan har ju flyttat närmare där jag bor och ligger nu precis på lagom avstånd för att sticka sig in och värma sig en stund. I dag hittade jag sommargardiner till sovrummet. Vita, med vitt tryck och svagt rosa blommor. Nu kan jag ta fram mitt gammelrosa överkast igen och sovrummet får en ny look.

Ha en fin tisdagskväll <3