Ibland säger man att någon ser ut som ett frågetecken i ansiktet. I går gick jag bokstavligen omkring med ett frågetecken på glasögonen.

Jag tyckte jag såg en konstig skugga i ögonvrån när jag satt framför TV:n och ser man på, ett litet frågetecken hade kilat in sig i skalmen.

Jag är inne i ett ’scrappil’ för närvarande och har hållit på med små självhäftande bokstäver, som gärna fastnar i fingrarna och på kläderna och på något sätt hade jag lyckats kladda fast frågetecknet på glasögonen. Om det nu inte är den där kärringen som känner sig totalt ignorerad och vill ha uppmärksamhet. Vad vill hon i så fall ifrågasätta?

Det lustiga var att jag sprungit tre gånger till tvättstugan efter det att jag slutat scrappa och pratat med flera personer där… hela tiden med ett frågetecken i ansiktet.

Det är så himla roligt att göra albumet om det blå huset. Köksbordet ser ut som ett slagfält och jag sätter mig ner en stund nu och då, på morgonen i morgonrocken eller några minuter innan jag går och lägger mig. Jag ska lägga ut det jag gjort färdigt så småningom.

Kompisen som ska få albumet fyller år i dag och vi har varit ute och ätit en god middag på Teatercaféet. Vi åt entrecote med pommes och bea och tomatsallad. Mums. Vår servitör kom och frågade om maten smakade gott och om ’sällskapet var trevligt’. Vet inte riktigt vad han menade med det, hoppas han tyckte att vi såg ut att trivas i varandras sällskap. För det gör vi alltid.

På måndag är det Alla Hjärtans Dag och i morgon ska jag posta mina kort till Stockholm. Jag har inte visat vad jag gjorde till den stora flickan, men det blev ett nästan exakt likadant kort som den lilla flickans rosa kort, fast i ljusblått. De jämför vad de får, så det är bäst att göra snarliknande kort, så att de inte blir avundsjuka på varandra. Jag älskar ju båda lika mycket.

God natt mina vänner <3