Jag har börjat stirra på gardiner. För att se om de rör sig.

Härom kvällen när jag stängde av TV:n, fortsatte jag att stirra, men nu på gardinen. Jag fick för mig att den rörde sig lite, lite in och ut från fönstret.

Eftersom den är ganska stormönstrad, tänkte jag att det var mönstret som förvillade mina ögon, eftersom jag ibland får vänta innan de ställt om sig från närseende till långseende. Adaptionsförmågan blir ju sämre när man blir äldre, det upplyste ögonläkaren mig om redan när jag var 38 år.

Jag smög mig sakta mot gardinen, för att inte orsaka något vinddrag, hela tiden iakttagande om den rörde sig. Den rörde sig, men bara lite, lite. Det är ju ganska självklart egentligen, eftersom det stora fönstret är kallt och elementet under alstrar varm luft, så det blir väl något slags luftvirvlar som är starka nog att sätta i gång till och med 2,5 m Marimekkotyg.

Så vad är problemet, undrar ni? Jo, jag har börjat iaktta gardiner och kommit fram till att alla hänger och svajar fram och tillbaka. Just nu när jag sitter och skriver, lyfter jag blicken efter varje skiljetecken och stirrar på den lätta gardinen i arbetsrumsfönstret, som aldrig slutar att svaja. Det har blivit en mani. Hur mycket jag än intalar mig att gardiner SKA röra sig lite, så misstänker jag hela tiden att det är något fel på mina ögon. Eller på mina glasögon.

Jag måste åka hem till min kompis och stirra på hennes panelgardiner. Undrar hur mycket såna rör sig?

Dagens korsordsord: Finns två på en boll = grodlår.

Ha en trevlig tisdagskväll <3