Trampade vilse i regnet.
I natt drömde jag att jag hade rutor på magen. En hel six-pack med muskler. Jag såg mig själv i profil i en spegel, drog in magen och då kom de små musklerna fram.J
Mina magmuskler kände nog av att de fick jobba lite extra i går. Jag blev, precis som gässen, lite desorienterad när jag skulle cykla från Berghem till Mariakyrkan. Jag har ett extremt dåligt lokalsinne och klara mig bäst i storstäder med karta i handen.
I går skulle jag alltså cykla från Berghem, tvärs över Mariehem till Mariakyrkan. Lätt som en plätt, trodde jag, det är bara att ta ut kursen och cykla rakt fram. Så var det i och för sig, men jag hade totalt missbedömt avståndet och det stressade mig.
Jag for rakt fram mellan husen, stretade uppför en backe, cyklade in i en skogsdunge och kom till ett val, höger eller vänster? Jag valde vänster, stretade uppför ännu en backe, tittade upp och såg att jag kommit upp till vattentornet. Bara halvvägs och dessutom åt fel håll!
Rullade nerför backen, stannade till och frågade några ungdomar som grillade på en altan. Javisst, jag skulle ju ha valt höger… Det småregnade och jag svettades under regnponchon, men kom fram till slut, bara fem minuter för sent.
Ingen big deal, kanske ni tänker. Nu är det så att jag med mina muskler ska högfärdsåka på cykeln. Jag ska ta i precis så mycket att jag kommer framåt och helst stiga av och promenera uppför den minsta backe. Men ni vet hur man gör när man är stressad och har ont om tid; man trampar på utav bara den och står och pressar i uppförsbacken. Det känner jag av i varenda muskelfäste i ryggen och benen i dag.
På akvarellen hängde vi våra alster. Några sattes i passpartouer och andra nålades upp som de var på en vikvägg. Jag tog några kort och fick tillåtelse att lägga ut dem på bloggen efter vårt ’vernissage’ som är på söndag.
I helgen kommer jag också att skriva ett inlägg med svar på de frågor jag fått kring ”Den långa resan”.
I dag skiner solen igen, men det blåser kallt. Upptäckte en ensam liten pensé mitt i gräsmattan utanför huset.
En pensé med attityd. Det måste man ha om man bestämmer sig för att slå rot mitt i en gräsmatta. Jag bävar för den första gräsklippningen. Ska jag kanske gå och gräva upp den?
Ha en bra torsdag <3
Senaste kommentarerna