Ledig! Men jag kan inte slappna av och njuta. Det är sportlov, ungarna är lediga, och jag är ledig. Men jag känner mej bara upprörd och ledsen.
I natt jobbar min kollega ensam på Granhöjden, och när jag säger ensam så menar jag ensam. Jag har jobbat helgen och haft den turen att sköterskan har legat på huset, och inte blivit utkallad på ambulans larm.
Detta är följden av kommunens klantighet med hyresavtalen och de anhörigas vägran att flytta.
Det är vi som får klä skott för detta. Vi som är helt oskyldiga till detta elände. Vi som bara vill jobba och göra gott för våra patienter.
Och så vår stackars chef!
Hon kläms mellan oss och det faktum att hon inte bara kan plocka in mer personal. Vi möttes på jobbet i morse, och jag såg hur sliten hon var. Hon har nog inte haft någon bra ledighet i helgen.
Det är ofattbart att det kunde bli på detta viset.
Jag blir alldeles perplex!
I tre nätter har jag funderat och gått omkring i demensboendet och tittat, skäms de som säger att detta inte duger!
Det är jätte fint! Jag tycker personligen att det är finare och mysigare än Stefansgården. Det finns saker som måste justeras, man måste fixa persienner, man måste fixa lås på skåp, toaletter mm. Men det är saker man har fått justera uppe på Stefangården också.
Stefansgården är inget demensboende, det byggdes för fysiskt handikappade.
I början så bodde äldre människor med handikapp där. De kunde tillgodogöra sig de resurser som finns där, som ex kokmöjligheterna inne i lägenheterna.
Det var ett bra boende för dem. Men så av någon anledning som jag inte förstår fick man för sig att det dåvarande demensboendet på Fjällvråken skulle flyttas till Stefansgården, redan då pratade man också om att lägga ner Stefansgården, då det är ett oerhört dyrt boende. Men den gången gjorde man om Stefansgården till demensboende istället.
Fjällvråkens boende flyttades över till Stefansgården.
Hur mycket bryr sig en dement människa om kokmöjligheter, möjligheten att komma ut eller utformningen på det hus man bor i, eller möjligheten till att kunna gå runt som förståsigpåarna talar sig varma för? Hur många demensboenden ger sina boenden möjligheten att gå runt, runt istället för fram och tillbaka i en korridor? De flesta har nog bara en korridor, och fungerar ändå.
Det nya boendet på Granhöjden ger de dementa både en kort korridor och runtgående.
Ingen dement människa lagar sig mat eller kaffe, det är rent livsfarligt!
Många dementa tycker att det är kallt, obehagligt och rent skrämmande att sitta ute. Jag tror utan att vara expert, att vad dementa personer behöver är en varm och trygg omvårdnad, närhet och lugn fysisk beröring. Alla som jobbar med dementa borde lära sig taktil massage. Dementa människor behöver ro, jag har under mitt korta yrkesliv förstått att tv, speglar och t o m fönsterrutor kan påverka och oroa dementa och förvirra människor. Besök av anhöriga kan oroa! Jag tror att färger, belysning oh kanske även viss musik kan lugna däremot, och färgerna och belysningen på Granhöjdens boende är varm, lugn och behaglig. På Granhöjdens boende är utsikten fantastisk! Och kan bli ännu bättre om man kunde få gallra lite i skogen nedanför. Här har de boende faktiskt chansen att sitta och titta på folk om de vill, de kan kanske iaktta livet, och drömma sig tillbaka i sin värld. Vem vet egentligen vad som rör sig i huvudet på en människa som lever i en annan dimension?
Jag känner att det är mycket påståenden och gissningar, men finns det någon som egentligen vet? Jag gissar jag också, även om jag gör det utifrån det jag upplevt i jobbet.
Och ingenting jag upplevt styrker ett enda argument till varför de dementa skulle få sämre vård på Granhöjden än på Stefansgården. Tvärtom! På Granhöjden får de också en betydligt bättre närhet till både läkare och sköterska, då de finns i huset.

Jag är helt övertygad om att de anhörigas motstånd mot denna flytt bygger på känslor av att ha blivit överkörda, totalt nonchalerade, och det kan jag förstå.
Jag kan också förstå att man är rosenrasande över att hyresavtalen inte sagts upp som de ska, och att ingen politiker tagit kontakt och diskuterat det misstaget innan det var ett faktum. Jag förstår irritationen över att man inte fått veta hyrornas storlek, det måste man ju få veta innan man flyttar in!
Men jag förstår inte att de anhöriga inte ställer kommunen mot väggen och kräver en upprättelse som de tjänar på i längden??
De skulle tjäna på att få flytta in i det nya boendet och få det hyresfritt uppsägningstiden i stället.
Att göra som anhöriga nu gör, vägra att följa demokratiska beslut gagnar inte deras demente, tvärtom. Om tre månader måste de flytta, och under tiden får de en sämre vård på natten, och kanske drabbas de av personalneddragningar när notan för detta ska betalas.
Sossepolitikerna som jublar över det som nu hänt, finner jag inte ens ord för! Man fiskar helt kallblodigt politiska poäng på bekostnad av både personal och dementa/ övriga patienter. För politikerna vet att demokratin måste följas. Beslutet är taget, och det finns tyvärr inga pengar att rädda Stefansgården med.