Marianne Johansson, Mosekälla

När ilska och pristige förblindar synen!

Denna dagen kan betecknas med sorg, ilska och frustration!
Stefansgårdens flytt ner till Granhöjden blir inte av än på tre månader.
Orsak: Kommunen har missat den lilla men viktiga detaljen att säga upp hyresavtalen för de boende på Stefansgården, detta har de anhöriga tagit fasta på och vägrar att flytta sina gamla.
De anhöriga hävdar att det nya demensboendet är för litet, det finns inga kok-möjligheter, man kan inte sitta ute på gröna gräset på sommaren, det liknar en instutiotion mera än ett boende blablablabla
De är ivrigt påhejade av sossepolitiker och en och annan personal på Stefansgården.
Ja, det nya demensboendet är inte fulländat, det var inte Stefansgården när det befolkades heller. Det fanns brister där då, och det finns brister där nu också, det finns exempelvis inget larmsystem på Stefansgården, vill man ha hjälp måste man skrika, vilket kan oroa den demente. Det finns heller ingen tillfredsställande omklädningsrum för de anställda. Personalrummet är litet och saknar kok-möjligheter. Är man i tvättstugan på natten som ensamarbetande har man ingen som helst koll på vad som händer i övriga huset. Brandlarmet är såvitt jag vet inte direkt kopplat till larmcentralen, så om det börjar brinna där på natten och man är ensam, tja, vad kan inte hända då? Jag menar så här, vill man bara se det dåliga så kan man plocka fram massor med nackdelar med Stefansgården som faktiskt också borde beröra de anhöriga.
Jag kan inte ställa mig på de anhörigas sida i denna fråga.
De kanske agerar med sin dementes bästa för ögonen, men det enda de gör är att de styr det oundvikliga på framtiden. Endast om den demente hinner dö innan juni så har de lyckats med sin uppsåt att inte flytta. Detta innebär konkret att Stefansgården endast kommer att ha ett vak på natten, vilket innebär förutom det jag nämnt ovan också att behövliga Blöjbyten inte kan göras, med omtanke både av den demente och nattvakten. Personalen mår inte bra av det som nu händer, och detta drabbar i slutänden den demente på ett eller annat sätt.
De anhöriga spelar med i ett fult politiskt spel, och detta kan faktiskt helt sätta stopp för möjligheterna att omän politisk vilja och enighet finns, öppna Stefansgården för demensboende igen. Deras aktion nu kan faktiskt leda till att personalstyrkan inom äldrevården i Tärnaby minskas ytterligare.
Omsorgsnämnden går redan nu på knä. Man ligger 2-3 miljoner back!
Och detta agerande nu kommer att kosta omsorgsnämnden ytterligare mycket pengar! Någonstans måste pengarna tas ifrån, ingen verksamhet är gratis!
Stefansgården kommer att flyttas, det är bara att inse det. Och detta vet de sossepolitiker som agerar för att riva upp beslutet som de själva fattade om Stefansgårdens nedläggning.
Jag kan förstå de anhörigas ilska över beslutet. Jag gillade inte det beslutet då och jag gillar det inte nu heller, men lagt kort ligger, det är faktiskt bara att göra det bästa av det. Och rösta så att mer ansvar tas i vettigare beslut i framtiden. Granhöjdens personal är luttrade och duktiga på att vända pessimism till optimism!
Jag kan förstå de anhörigas ilska över den enorma klantighet av kommunen som "glömt" säga upp avtalet. Jag är förb.. för jag är en anställd som hamnar mitt i skiten!
Men de anhöriga förblindas av ilska och pristige. De tar t o m ut det på Granhöjdens totalt oskyldiga personal!
Jag hävdar att de inte ser, inte vill se faktum. Deras anhöriga kommer inte att få det sämre nere på Granhöjdens demensboende. Det finns inte ett vettigt argument som håller för det!
Den demente skulle faktiskt i detta läge varit mera bevänt av att deras anhöriga vänt sin ilska till någonting konstruktivt, och sett till att de fått någon hyresfri månad på det nya boendet, som plåster på såren för missen, än att få en personal som i alla fall bitvis ställt in sig på att man skulle flytta, och måsta betala en dyr hyra i tre månader till.
Såren klöses bara djupare, personalgrupper ställs mot varandra och om tre månader ska dessa personalgrupper dela fikarum och arbeta sida vid sida.
Jag känner sorg, frustration och ilska!
Jag vet faktiskt inte om jag kommer att orka jobba i helgen.
Hela det här spelet slår oerhört hårt mot personalen och oss nattvakter i synnerhet. Och sedan begär man en bra vård till de sjuka och dementa!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.