Läste på Aftonbladet att Jan Gulliou tyckte att bloggar var meningslöst svammel av folk som inte hade nåt bättre för sig.
Tja, jag kan nog hålla med honom, åtminstone till viss del. Nog har jag mycket annat vettigare att göra än att sitta här och skriva svammel, men det är ju så mycket roligare att skriva.
Nog sitter jag ju hellre här och svamlar och tycker mig vara klok än att diska, dammsuga sortera tvätt eller måla hus.

När jag vaknat i dag så låg jag och hörde på utfrågningen med Göran Hägglund, KD ledaren. Bla ringde en småbarnspappa in och frågade vem som skulle utnyttja vårdandspengen på 3-4000 kronor som alliansen lovar småbarnsföräldrarna?
Ja, det kan man ju undra. I dag har småbarns föräldrar en möjlighet att använda sin föräldrapenning så att man kan stanna hemma längre med sina barn när de är små. Ett bidrag på 3000 kr efter skatt gör det naturligtvis bara möjligt för dem som har en partner med hög inkomst att välja att vara hemma. Jag vet inte vilken värld de lever som tror att ett vårdnadsbidrag i den här storleken öppnar möjligheter för ALLA att vara hemma med sina barn??
Man kan bara skratta åt eländet.
Det är det jag tycker är så bedrövligt med den borgerliga alliansen, man är så snäv i sin syn på hur människor i Sverige faktiskt har det. Man tror att arbetslösa nekar att ta jobb för att leva på A-kassa och att sjukskrivna egentligen inte är så sjuka????.. Det är cyniskt och verklighetsfrämmande.
Det är fler företags chefer som fuskar än arbetslösa och sjukskrivna.
En annan lyssnare frågade Göran Hägglund vad det var för kristet i att stödja de borgerliga som ändå står för de välbärgade människornas politik?
Detta var en väldigt intressant fråga tycker jag.
Jag tycker att det överlag är genomgående för den religiösa världen. Kyrkan har alltid stått på de rika och starkas sida om man tittar tillbaka på historien.
I Kyrkans ögon var det fult att vara fattig. Om man var fattig var det av egen förskyllan, precis som om man i dag är sjukskriven eller arbetslös?
Prästerna och Kyrkorna har alltid eftersträvat makt och fördömt människorna som fallit utanför ramarna som satts upp av kyrkan.
Det är också religionen och kyrkorna som gett kvinnan den undanskymda platsen vi har i dag, och som vi så febrilt kämpar emot att vi glömmer bort att vara stolta över att vi är kvinnor.
Och hur många religions krig har inte rasat på jorden?
Jag tycker att det är intressant att ställa sig frågor som hur går tron ihop med pengar, makt och krig?
Hur kan man försämmra odsen för redan utsatta människor om man säger sig vara troende?

Korna är på rymmen igen! Tack och lov för att det finns hyggliga människor som ringer och meddelar oss när de är och spatserar på E12:an.
Det är ett elände med den här tiden då de bara springer och jagar svamp. De är precis lika galna som turisterna som vågar livet i älgskogen bara för några svampars skull.
Annars är det en lugn och fridfull dag efter förra veckans jagande.
Jag ska försöka måla lilla huset lite, annars ska jag försöka sova också, då jag ska ut och jobba till natten.
Flickorna och lilla fröken for till skolan i morse, och yngste sonen åkte ner till Storuman. Han ska på överlevnads tur i slutet av veckan. Denna överlevnads tur är obligatorisk och innebär att de ska vandra i naturen en bit och övernatta i skogen. Sonen tycker att detta var oerhört onödigt att det skulle vara nu till veckan, då han gärna istället åkt hem på torsdags kvällen och jagat älg på fredagen. Dessutom tycker han nog att han kan det där med att vistas ute i naturen. Det har han gjort sedan han kunde gå. Men sådana här turer med skolkompisar innebär ju så mycket mer än bara att kunna vistas ute. Det är ju gemenskapen med kompisarna också. Så jag tror nog att han kommer att ha nytta av turen även om den inte innebär så avancerat naturliv.
Han var väl förståss också trött och skogsil efter gårdagens jaktstrapatser.
Det är tveksamt om det finns några älgjägare med lika många mil i benen som jägarna i det här älglaget? Äldste sonen hade sparat alla milen i sin GPS, men tyvärr så tappade han den i går på en sträcka mellan storbäcken och öst om nedre träsket på Södra Storfjället, så nu vet vi ju inte exakt. Men om du vandrar den sträckan någon gång och hittar en GPS så är det våran sons, så då får du väldigt gärna höra av dig. Och då kan du se hur långt han hade gått under förra veckan tills han tappade den. Den stod på någonting kring sju mil när den försvann.

Nu är det kvällsfika dags, lilla fröken ska i säng så att hon orkar upp till skolan i morgon. Och jag ska börja förbereda mig för mitt arbete.
Jag känner mig som vanligt inte utvilad nog för att vaka en hel natt, men på något konstigt vis brukar man ändå lyckas med det.
Så det lär jag göra i natt också.

Sista älgjaktsdagen på första perioden för kronlagen.
Jag eldar i spisen och pannan för att torka dyngsura jaktarkläder.
Bredvid mig på golvet sover äldste sonens hund Buck, i dag har han fått visa vad han går för, och nu är han trött.
Buck är en blandras hund, och en duktig älghund. Han är lugn och trygg och otroligt nyfiken av sig. I dag fick han välförtjänt flyga helikopter hem tillsammans med sin genomblöte husse.
Buck och jag har ett lite speciellt förhållande till varandra. Ett förhållande som inte alltid hans husse ser med blida ögon på, ty det är jag som skämmer bort Buck med godsaker vid bordet och andra små specialiteter.
Buck har nämligen de rundaste, största och oskyldigaste ögon som jag sett på någon hund någonsin, och jag klarar inte riktigt av att motstå när han tittar på mig med dem. Å andra sidan har jag även svårt att motstå Tjapp, Nala och Nasties blickar också, så jag skämmer nog bort dem likadant. Fast jag vet att man inte ska???..
Hundar är speciella, de blir familjemedlemmar med egna personligheter, och jag vill aldrig mer leva utan hund. Vi var utan hund i ca tre år, det får räcka.
Annars har vi haft hund sedan äldste sonen var liten. Det är en bra kombination med hund och barn. Det är trevligt att ha både hund och katt också. Vi har en katt som heter fröken Forsberg. Men hon tycker nog att det kan bli lite för mycke hundar här. Dom leker lekar med henne som hon inte riktigt gillar, så då gömmer hon sig. När jag sätter mig i mitt soffhörn framemot kvällen kommer hon fram och kurar ihop sig i mitt knä och spinner förnöjt, för hon vet att det är en fredad zon för hundarna när hon ligger där.

För mig är ungar livet, och ungar kombineras med fördel med djur tycker jag. Jag tror att barn kan lära sig mycket av att växa upp tillsammans med djur.
Våra barn har som sagt var alltid haft hundar kringom sig. Den tiden vi inte hade hundar själv så hade grannarna hundar som barnen umgicks med.
Och vi hade ju djuren i ladugården. För våra ungar är det inget konstigt med att man jagar, och att man slaktar djur för att äta själv.
Det är också självklart att man tar hand om sina djur på bästa sätt.
Vi blir oerhört upprörda när man ex läser om hunden Charlie som måste avlivas pågrund av att hans husse inte tagit hand om honom på rätt sätt.
Den här hunden och hans husse bodde granne med oss ett antal år.
Men då fick de ofta vara ute och motionera, och vi kan inte se att de inte fick mat och vatten iordning. Därför är det ännu mera ofattbart att de gått så illa sedan. En hund är precis som ett barn, till 100 lojal med sin husse/ matte, förälder. De är så beroende, och klarar man inte av uppgiften ska man begära hjälp innan det gått så långt som för Charlie.

Är det så att kustborna är helt befriade från respekt och hänsyn till andra människor? Eller är det bara så att de anser sig inte behöva visa oss fjällfolk hänsyn och respekt? Ja, jag undrar bara. Dessa människor som kommer hit från kusten för att plocka bär och svamp eller fiska och vandra i markerna eller de som kommer hit och åker skidor och kör skoter på vintern, vad har de egentligen för tankar om oss som bor här? Nu är det svamp tider och det formligen invaderas av svamp plockare och de drar sig inte för att plocka runt våra hus. Eller så gör det som sex personer i en vit Ford transit touring som parkerat i vårat grustag ca 70 meter från vårat hus. Ja, de tycker sig ha rätt till det enligt allemansrätten. När man påpekar för folk att de kanske är olämpligt att plocka svamp och bär kring bostadshus eller att det är olämpligt att parkera som de gjort så skriker de direkt om att vi "minsann har allemansrätt". Men de tycks inte veta särskilt mycket om allemansrätten. Allemansrätten är nämligen bara en tillämpnings rätt som i princip inte gäller om markägaren emotsätter sig den, och allemansrätten gäller inte inom syn och hörhåll från fast boende.
Sedan kan man tycka att om man parkerar där man ser att det finns bostadshus så frågar man folket som bor där om det går bra, oftast gör det säkert det.
Men det är så otroligt nonchalant att bara komma och göra som man tycker utan att fråga folk som finns där. Vi hämtar grus ur detta lilla grustag. Om min karl planerat göra det i dag så har han vackert måstat vänta till det här följet behagat komma och flytta sin bil!
Vi får ständigt uppleva denna brist på respekt från turister som kommer hit i olika syften. De tycks tycka att vi ska flytta på oss tyst och lugnt för deras behov och detta ska de inte ens behöva tala om för oss, vi ska veta vår plats. Sådant retar mig verkligen, kustbor är inte mer värda än fjällbor!
Hur jag kan veta att detta var kustbor, jo, bilen var lisad av ett företag i Skellefteå, det går nämligen att kolla via regestreringsnumret, glöm inte det.
Tja, jag är kanske petig, men jag avskyr att bli trampad på, och jag avskyr de som trampar. Jag kliver inte omkring som en elefant och tar saker för givna när jag är på besök någon annanstans. Jag försöker verkligen att respektera andra människor, och kräver respekt tillbaka.

Var nere på byn och handlade i dag. Det var inte mycket folk i farten.
Det jagas ju älg fortfarande. Överlag tycker jag det hörs som om det går lite halv dåligt för många älglag, vad nu det ska bero på. "Hä ä väl björn på lanne!"
Ja, på mina karlars älgland är det då Björn, men han går på två ben och är nog faktiskt ganska snäll.

Jag for i går kväll på jobbet med en dunkande huvudvärk och mådde piss!
Men efter några timmar på jobbet tillsammans med min otroligt trevliga kollega så hade det gett med sig!
Ja, det måste ju vara hennes förtjänst, jag kan inte se annat.
Jag har visserligen inte sovit nåt vidare i dag. Och när jag skulle hem i morse fick jag soppa torsk och fick sitta och frysa i bilen i väntan på mina söner, som turligt nog inte hunnit till älgskogen än, så att jag fick bensin för att ta mig hem. Men trots detta känns det ändå ganska bra.
Älgjakten verkar gå åt fanders och korna har varit ner på E12an i dag, och det regnar. Men det känns inte så dumt ändå. När det gällde korna så ringde Rose-Marie från samservice, någon hade väl meddelat dit att det var kossor på E12:an, och talade om det så att de kunde hämtas. Detta är jätte bra för det är inte alltid vi hinner med när de sätter i väg dit ner. Och det vore förödande om kon som håller oss med mjölk skulle bli ihjäl körd, eller att någon skulle få köra ihjäl sig för kornas skull. Just nu "sopp koen" som vi säger. De springer efter svamp, och då är de viräckt och oberäknerliga. Det är lite oroliga tider.

Skogen börjar mer och mer anta sina höst färger. Ja, det börjar faktiskt kännas som höst allt eftersom. Jag tycker att det är lite mysigt faktiskt. Det är mörkt och kyligare så man kan elda i vedspisen.
Jag trivs verkligen vid vedspisen, det är nog min värdefullaste del i stugan. Den vill jag inte vara utan. Vedpannan är också viktig! Vi eldar med ved och har självcirkulation, så det är varmt och gott även om strömmen går.
Det är skönt att veta.
Men sedan vi bytte från direktverkande el till detta fenomenala uppvärminingsystem så är det inte så ofta strömmen går i Mosekälla.

I morse hade polisen nykterhetskontroll sa mina kollegor som kom väst ifrån.
Men de avslutade kontrollen innan jag hann passera.
Jag tror alltid de brukar ha nykterhetskontroll någon av älgjaktsmorgnarna. Det kanske finns älgjägare som far onykter till skogen?! Hemska tanke! När man har druckit ska man väl varken köra bil eller hantera vapen! Man kan verkligen förvånas över människors oansvarslöshet när det gäller alkoholintag.
För mig är en människa som sätter sig onykter bakom ratten en potentiell mördare! Kanske är jag hård men jag viker inte en tum på det.

Ja, det blev ju inte mycke bättre med gårdagens avståndsangivelser.
Min svärfar brukade säga att folk som ringde fel hade tjocka fingrar, det är väl nåt sånt för mig med när jag trycker in siffror på datorn. Vad jag ville ha sagt är att mina älgjägare går långt på dagen, det är ingen söndags utflykt de är ute på.
I går kväll kom den andre sonen hem för att jaga, så jag har alla mina karlar ute i skogen nu.
Appropå siffror. Matte har minsann aldrig varit min starka sida, tvärtom, det var det värsta jag visste i skolan. Många är de timmar som jag suttit och svettats och gråtit över helt obegripliga tal som inte sa mig någonting. Siffror som levde sitt eget liv och skrattat åt mig. Ja, det har känts så. Jag kunde aldrig lära mig de mattematiska sammanhangen, jag förstod dom helt enkelt inte, och fortfarande i dag så undviker jag att använda mig av siffror och matte om jag bara kan. Jag är rädd att jag överfört det på en del av våra barn. Eller ärver man sådant genetiskt? Ja, jag vet inte, men tyvärr så tror jag ju att man omedvetet kan föra över sina egna olust känslor inför någonting på sina barn.
Det är nog inte bara med mattematiken, tyvärr.
Jag försöker att tänka på det men jag är rädd att jag inte alltid lyckas.

I kväll ska jag ut och jobba igen. Det känns väldigt tungt, jag är förkyld, borde inte alls gå och jobba men har inte råd att stanna hemma, osså är jag så trött???.Denna djävulska trötthet som man tydligen inte kan sova bort! Det är klart att nu är jag säkert trött därför att jag är förkyld också. Äsch, jag ska inte klaga, jag mår ju annars bra, det finns de som är sjuka på riktigt.

Jag blir trött rent mentalt också, trött på ex politiker som vill att vi ska rösta på dem, men som egentligen inte är mer än några små gangsters själva.
Ja, jag tänker på folkpartiets data intrång förståss. I går kväll såg jag på en stressad Lars Lejonborg som ville fokusera på valrörelsen istället för det här dataspionaget. Ja, det kan jag förstå för detta är minst sagt pinsamt för folkpartiet. Lejonborg var inte den som gapade minst under tsunamikatstrofen över hur regeringen misslyckades! Överhuvudtaget är folkpartiet duktiga på att moralisera över andra partier i vänster blocket, men det vill nog Lejonborg glömma nu.

Nu ska jag börja förbereda mig för att åka iväg till jobbet.
Fast det känns som om jag har bly i huvudet och kroppen. Hoppas jag finner munskydd, så att jag skyddar de gammla något i alla fall. Det känns inte bra att veta att man smittat ner dem.

Ha ha ha, jag var nog lite trött då jag bloggade i går. Så långt som 120 mil hade mina älgjägare inte gått, men väl 1 mil och 20 kilometer ungefär.
Och det räknar dom som en kort sväng.
Men det verkar vara tomt på älg på de områden de jagat av hittills.

Annars har dagen varit lugn. Jag har definitivt inte lärt mig med detta att alla ungarna är borta på dagarna! Det känns jätte konstigt, och jag vet inte riktigt var jag ska börja i röran efter familjen, som jag nu faktiskt har både tid och utrymme att ta itu med.
För det blir rörigt när man är många i familjen och ingen är särskilt glad i att städa. Tvättstugan är full med kläder som bör tvättas och kläder som har tvättats och som helt plötsligt ingen verkar äga. Jag börjar banne mej tro att grannarna tvättar hos oss?!
Ja, nåt mystiskt är det med alla de där kläderna.
Att komma in till oss kan vara ganska spännande. Det måste vara bra belysning i alla fall, risken är stor att man snavar och slår ihjäl sig på alla skor som "någon" lämnat kvar i mittgången.
Det är kläder och prylar runt hela huset, trots att vi faktiskt har garderober. Ibland brukar jag fundera på om vi skulle plocka bort dom, så får vi större utrymme att sprida kläderna på, för de läggs ju ändå inte in kläder i dom?
Ja, det är bara på det viset att endera så har man en städad och fin kåk och inte så många barn, eller så gör man som vi. Men det kan förstås också ligga i människors olika natur, jag har aldrig prioriterat prydlighet, jag tycker att i sitt hem ska man leva, och om man lever så syns det. Och då får man väl ta det som det är. Men ibland så måste man ändå röja undan lite, och det har jag helt plötsligt tid till nu, det gäller bara att greppa det. Ännu går jag mest omkring och väntar att de ska ringa från skolan och säga att jag måste komma ner för lilla fröken gråter efter mig. Jag måste släppa det, för lilla fröken verkar väldigt nöjd med att gå i förskoleklass. Hon är tidigt färdig på morgonen, och tycker att skolbussen är på tok för sen. Hon känner sig nog ganska betydelsefull där hon promenerar i väg med skolsäcken på ryggen, hon går ju i skolan nu!
Lilla Hanna, som fyllde fem år i sommar och är född nio månader efter lilla fröken, tycker att detta är ett spektakel utan like, lilla fröken har ju inte ens fyllt sex år, varför ska hon gå i skolan?? Det är dumt så det förslår!

I eftermiddag har lilla Hanna och hennes storebror hälsat på hos oss. Det går jätte fint och är faktiskt ganska kul att i tysthet lyssna och iaktta de små damerna när de leker. Det är faktiskt väldigt gemytligt med de här "grannarsonga", de är inte våra men hör ändå hit på nåt sätt. Jag tror nästan att de fungerar som några extra syskon till våra barn, och det är oerhört tomt när de inte är hemma. Jag är väldigt glad i lilla Hanna och hennes storebror.

Mina älgjägare regnade hem från skogen tomhänta redan klockan tolv i dag.
Det var som om himlen öppnade sig. Men vi är inte förvånade, det måste komma regn. Ingen har sett ett sånt här lågt vattenstånd på många, många år som det är här nu. Luften här inne är varm och fuktig. Varm för att vi kör värmen på elementen och fuktig av alla blöta jägarkläder. Fast det inte blev någon längre jakt i dag så har de gått ca 1200 km.
Det älglag som mina karlar tillhör går flera mil varje dag som de jagar. De jagar inte med passare för det fungerar inte, utan det är uteslutande smygjakt som gäller.

I kväll såg jag på ett valdebatt program från Lycksele som handlade om äldrevården. Vad jag hör är att högeraliansen vill betala anhörigvårdarna, och det är väl egentligen en vacker tanke. Men om man gör det så kommer aldrig undersköterskans lön att öka, och det kommer knappast att bli mer resurser till äldreboenden. Det absolut billigaste äldrevården är naturligtvis att cyniskt utnyttja de anhöriga. Jag har alltid skämtat om att det är med tanke på vårat åldrande som vi har åtta barn, men nu är det faktiskt inte ett skämt utan en framtidsversion. Och det känns inte alls bra tycker jag.
Man ska inte lägga över äldrevården på anhörigas samveten, det är statens och kommunernas ansvar!
Det handlar om pengar och att fördela resurser, och tyvärr prioriteras inte barn och gamla särskilt högt då.
Man pratar inom alliansen om nya jobb, varför inte skapa nya jobb inom äldrevården då och skapa trygga och bra boenden till de äldre, så att barnen kan leva sina egna liv? Visst kommer detta att bli en klassfråga om det får fortsätta, för barnen som har pengar kommer självklart att kunna köpa den vård mamma och pappa behöver. Det kommer inte undersköterskan att kunna göra för sina föräldrar, hon kommer att få fortsätta vårda på sin fritid.
Jag kan inte låta bli att bli lite upprörd när jag hör hur de resonerar.

Annars är det bara lugnt. Flera familjemedlemmar drabbas av min förkylning. Man känner sig lite lätt däckad faktiskt.
Men som sagt det går över, så det är ingenting att klaga över.
Det finns de som är sjuka på riktigt.
Vi är bara lite ur slag ett tag.
Nu tänker jag borsta mina tänder och krypa i säng, det känns som att det varit en lång dag och jag sov dåligt igen förra natten.

Redan före klockan sju i morse började det köra bilar efter vägen, människor på väg till svampskogen. Åtminstone tror jag att det är det de är ute efter.
På två kilometer står tjugo bilar parkerade, och det kommer bara fler.
Man tror minst att man bor efter en hårt trafikerad bit av E4:an. Men jag förstår ju att trycket är hårt i dag, i morgon börjar nämligen älgjakten.
Många svamp och bär plockare resonerar ju som så att de har rätt att vara i skogen ändå, men de flesta är kanske ändå rädd om livet?
Jag skulle aldrig få för mig att gå i skogen under älgjakten, och det är inte för att jag inte litar på jägarna. Men jag kan komma i vägen för en förlupen kula, det kan hända olyckor, för jägarna vet ju inte om att jag är där.
Och jag vill fortsätta leva ett tag till. Jag har en del ogjort än.
För oss är älgjakten oerhört viktig. Utan kött från skogen skulle vi inte klara oss alls. Det är ju inte alla år vi har någonting att slakta hemma på gården.
Men om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att älgjakten är skrämmande också. Det kan hända så mycke olyckor, och jag vill ha tillbaka mina karlar oskadda vid liv. Det kan inte vara särskilt trevligt för den som skjuter och skadar en annan människa heller. Jag vet att jägarna är försiktiga för ingen vill ju skjuta en människa, men olyckor händer ändå.
Man kan heller aldrig vara säker på att det inte finns andra älgjägare på skogen.
Samebymedlemmar och deras "gästjägare" som glömt detta med att meddela älglaget att de tänker jaga på samma marker. Det har sagts att man ska ha samrådsmöten före älgjakten ex för att undvika att man jagar på samma marker utan att veta av varandra. Detta fungerar dåligt. Samebyarna tycks mena att det endast är älglagens skyldighet att meddela sin närvaro. I år har jaktledarna bara fått ett brev från nuvarande ordföranden i Vapstens sameby att om de vill nånting så får de ringa henne, och blir de nog många så ska man träffas. Kronjaktlagen har 16 dagars jakt på statens mark som man betalar dyrt till samebyn för. Samebyarna jagar till sista januari. Ur samebyarnas avskjutningskvot tilldelas jaktlagen ett antal älgar som de får skjuta. För jaktlagen brukar det röra sig om ett till ca fyra vuxna djur. Medan samebyarna har rätt att skjuta ett femtiotal älgar på vart och ett av sina områden. För samebyarna gäller det på statens och den privata marken. Det är detta som Talma sameby i Norrbotten har tvistat om och förlorat. De ville ha samma förfogande rätt till älgjakten som samebyarna i Västerbotten har. De förlorade den striden, vilket är helt riktigt. Samebyarna i Västerbotten förfogar över en betydligt större rätt till älgjakt än vad lagen föreskriver. I rennäringslagen fastslås att man som renägare har rätt till jakt för husbehovs när man befinner sig på ett område med sina renar. Detta innefattar inte privata marker. I rennäringslagen står det också att man inte har rätt att ha binäringar till rennäringen, vad ska samebyarna med så mycke älgkött till? Naturligtvis så säljer de sina älgar, endera på rot eller också till ett slakteri. Om älgen är på väg att ta slut i fjälltrakterna så beror det på detta system. Men dras tilldelningen ner så är det jaktlagen som drabbas! Man måste få till stånd en ändring på detta! Det är ju varken lagligt eller ekologiskt försvarbart! Det är inte heller i symbios med ett naturfolk att jaga på det sätt som samebyarna jagar älg!
Det är en av flera anledningar till varför jag inte vill sammanblandas med samebymedlemmarna när jag säger att jag är same.

Så var det lördag igen och jag är pang förkyld. Men det känns bättre i dag.
Det har börjat lossna lite, men då har lilla fröken drabbats istället, och det var ju olyckligt. Man önskar ju alltid att barnen får vara friska. Det går väl över, och man ska inte klaga så länge det bara rör sig om en förkylning.

I onsdags var jag till Storuman. Det var en massa vårdpersonal där från både Storuman och Tärnaby. Vi lyssnade till en föreläsare i ämnet etik och bemötande, men jag vet inte om jag tyckte att det handlade så mycket om just det. Det var en väldigt duktig föreläsare, och det är alltid intressant att höra hur de lagt upp arbetet på andra ställen. Den här killen kom från Kalmar, och det skulle vara intressant att veta hur många gamla som får dö ensamma där. Om man hör på hur han berättar om deras äldrevård och tänker att det är så det fungerar i Sverige, så tycker inte jag att det borde klagas alls på äldrevården i Sverige i dag! Och återigen kan vi bara konstatera att i Storumans kommun kan man aldrig få det så bra för de äldre, för här funderar politiker och tjänstemän bara på att spara pengar, och därför tilldelas vi aldrig dom resurserna för att kunna ta hand om de äldre på ett sådant sätt som den här föreläsaren från Kalmar beskrev för oss. Vi förvarar gamlingarna inte mer, men vi gör det på ett kärleksfullt och varmt sätt, men med mer resurser skulle vi också kunna ge deras dagar ett annat innehåll. Ett meningsfullare innehåll innan det är för sent för dem. Men Storuman är en liten fattig kommun, där man gör upprepade dumma affärer som utmärglar kommunen ännu mer, så några större satsningar på barn och äldre kommer aldrig till stånd, tyvärr.
När man tänker så känner man starkt för att byta arbetsgivare, det är frustrerande att veta att man inte kommer att kunna räcka till.

Annars handlar vardagen mest om älgjakt och dess förberedelser nu.
Min karl och mina söner var ute här en eftermiddag och provsköt på fläcken, utan att polisen hörde av sig.
Det är så här att på egen mark utanför tätbebyggt område har man rätt att skjuta under eget ansvar, alltså man får såklart inte skjuta ihjäl någon. Det vill man ju inte heller, så därför ser man till att ha ett ordentligt kulfång förståss.
Inte alla stugägare vill förstå detta, så de ringer polisen varje gång någon här övningsskjuter. Detta är bara en fortsättning på striden om kobetet, och kommer säkerligen att fortgå ett tag framöver, tills det är uttömt och just de här stugägarna måste leta sig något annat att bråka på oss med.
Det är otroligt tröttsamt för det tar aldrig slut, det blir bara nya ämnen.
Men vi överlever, vi är som fjällbjörken, seg och uthållig.