Korna är på rymmen igen! Tack och lov för att det finns hyggliga människor som ringer och meddelar oss när de är och spatserar på E12:an.
Det är ett elände med den här tiden då de bara springer och jagar svamp. De är precis lika galna som turisterna som vågar livet i älgskogen bara för några svampars skull.
Annars är det en lugn och fridfull dag efter förra veckans jagande.
Jag ska försöka måla lilla huset lite, annars ska jag försöka sova också, då jag ska ut och jobba till natten.
Flickorna och lilla fröken for till skolan i morse, och yngste sonen åkte ner till Storuman. Han ska på överlevnads tur i slutet av veckan. Denna överlevnads tur är obligatorisk och innebär att de ska vandra i naturen en bit och övernatta i skogen. Sonen tycker att detta var oerhört onödigt att det skulle vara nu till veckan, då han gärna istället åkt hem på torsdags kvällen och jagat älg på fredagen. Dessutom tycker han nog att han kan det där med att vistas ute i naturen. Det har han gjort sedan han kunde gå. Men sådana här turer med skolkompisar innebär ju så mycket mer än bara att kunna vistas ute. Det är ju gemenskapen med kompisarna också. Så jag tror nog att han kommer att ha nytta av turen även om den inte innebär så avancerat naturliv.
Han var väl förståss också trött och skogsil efter gårdagens jaktstrapatser.
Det är tveksamt om det finns några älgjägare med lika många mil i benen som jägarna i det här älglaget? Äldste sonen hade sparat alla milen i sin GPS, men tyvärr så tappade han den i går på en sträcka mellan storbäcken och öst om nedre träsket på Södra Storfjället, så nu vet vi ju inte exakt. Men om du vandrar den sträckan någon gång och hittar en GPS så är det våran sons, så då får du väldigt gärna höra av dig. Och då kan du se hur långt han hade gått under förra veckan tills han tappade den. Den stod på någonting kring sju mil när den försvann.

Nu är det kvällsfika dags, lilla fröken ska i säng så att hon orkar upp till skolan i morgon. Och jag ska börja förbereda mig för mitt arbete.
Jag känner mig som vanligt inte utvilad nog för att vaka en hel natt, men på något konstigt vis brukar man ändå lyckas med det.
Så det lär jag göra i natt också.