Ha ha ha, jag var nog lite trött då jag bloggade i går. Så långt som 120 mil hade mina älgjägare inte gått, men väl 1 mil och 20 kilometer ungefär.
Och det räknar dom som en kort sväng.
Men det verkar vara tomt på älg på de områden de jagat av hittills.

Annars har dagen varit lugn. Jag har definitivt inte lärt mig med detta att alla ungarna är borta på dagarna! Det känns jätte konstigt, och jag vet inte riktigt var jag ska börja i röran efter familjen, som jag nu faktiskt har både tid och utrymme att ta itu med.
För det blir rörigt när man är många i familjen och ingen är särskilt glad i att städa. Tvättstugan är full med kläder som bör tvättas och kläder som har tvättats och som helt plötsligt ingen verkar äga. Jag börjar banne mej tro att grannarna tvättar hos oss?!
Ja, nåt mystiskt är det med alla de där kläderna.
Att komma in till oss kan vara ganska spännande. Det måste vara bra belysning i alla fall, risken är stor att man snavar och slår ihjäl sig på alla skor som "någon" lämnat kvar i mittgången.
Det är kläder och prylar runt hela huset, trots att vi faktiskt har garderober. Ibland brukar jag fundera på om vi skulle plocka bort dom, så får vi större utrymme att sprida kläderna på, för de läggs ju ändå inte in kläder i dom?
Ja, det är bara på det viset att endera så har man en städad och fin kåk och inte så många barn, eller så gör man som vi. Men det kan förstås också ligga i människors olika natur, jag har aldrig prioriterat prydlighet, jag tycker att i sitt hem ska man leva, och om man lever så syns det. Och då får man väl ta det som det är. Men ibland så måste man ändå röja undan lite, och det har jag helt plötsligt tid till nu, det gäller bara att greppa det. Ännu går jag mest omkring och väntar att de ska ringa från skolan och säga att jag måste komma ner för lilla fröken gråter efter mig. Jag måste släppa det, för lilla fröken verkar väldigt nöjd med att gå i förskoleklass. Hon är tidigt färdig på morgonen, och tycker att skolbussen är på tok för sen. Hon känner sig nog ganska betydelsefull där hon promenerar i väg med skolsäcken på ryggen, hon går ju i skolan nu!
Lilla Hanna, som fyllde fem år i sommar och är född nio månader efter lilla fröken, tycker att detta är ett spektakel utan like, lilla fröken har ju inte ens fyllt sex år, varför ska hon gå i skolan?? Det är dumt så det förslår!

I eftermiddag har lilla Hanna och hennes storebror hälsat på hos oss. Det går jätte fint och är faktiskt ganska kul att i tysthet lyssna och iaktta de små damerna när de leker. Det är faktiskt väldigt gemytligt med de här "grannarsonga", de är inte våra men hör ändå hit på nåt sätt. Jag tror nästan att de fungerar som några extra syskon till våra barn, och det är oerhört tomt när de inte är hemma. Jag är väldigt glad i lilla Hanna och hennes storebror.