Så var det lördag igen och jag är pang förkyld. Men det känns bättre i dag.
Det har börjat lossna lite, men då har lilla fröken drabbats istället, och det var ju olyckligt. Man önskar ju alltid att barnen får vara friska. Det går väl över, och man ska inte klaga så länge det bara rör sig om en förkylning.

I onsdags var jag till Storuman. Det var en massa vårdpersonal där från både Storuman och Tärnaby. Vi lyssnade till en föreläsare i ämnet etik och bemötande, men jag vet inte om jag tyckte att det handlade så mycket om just det. Det var en väldigt duktig föreläsare, och det är alltid intressant att höra hur de lagt upp arbetet på andra ställen. Den här killen kom från Kalmar, och det skulle vara intressant att veta hur många gamla som får dö ensamma där. Om man hör på hur han berättar om deras äldrevård och tänker att det är så det fungerar i Sverige, så tycker inte jag att det borde klagas alls på äldrevården i Sverige i dag! Och återigen kan vi bara konstatera att i Storumans kommun kan man aldrig få det så bra för de äldre, för här funderar politiker och tjänstemän bara på att spara pengar, och därför tilldelas vi aldrig dom resurserna för att kunna ta hand om de äldre på ett sådant sätt som den här föreläsaren från Kalmar beskrev för oss. Vi förvarar gamlingarna inte mer, men vi gör det på ett kärleksfullt och varmt sätt, men med mer resurser skulle vi också kunna ge deras dagar ett annat innehåll. Ett meningsfullare innehåll innan det är för sent för dem. Men Storuman är en liten fattig kommun, där man gör upprepade dumma affärer som utmärglar kommunen ännu mer, så några större satsningar på barn och äldre kommer aldrig till stånd, tyvärr.
När man tänker så känner man starkt för att byta arbetsgivare, det är frustrerande att veta att man inte kommer att kunna räcka till.

Annars handlar vardagen mest om älgjakt och dess förberedelser nu.
Min karl och mina söner var ute här en eftermiddag och provsköt på fläcken, utan att polisen hörde av sig.
Det är så här att på egen mark utanför tätbebyggt område har man rätt att skjuta under eget ansvar, alltså man får såklart inte skjuta ihjäl någon. Det vill man ju inte heller, så därför ser man till att ha ett ordentligt kulfång förståss.
Inte alla stugägare vill förstå detta, så de ringer polisen varje gång någon här övningsskjuter. Detta är bara en fortsättning på striden om kobetet, och kommer säkerligen att fortgå ett tag framöver, tills det är uttömt och just de här stugägarna måste leta sig något annat att bråka på oss med.
Det är otroligt tröttsamt för det tar aldrig slut, det blir bara nya ämnen.
Men vi överlever, vi är som fjällbjörken, seg och uthållig.