Etikett: Volvo

Storsopen är framplockad

Av , , 2 kommentarer 4

Vilket slaskande det är, och inte bara på backen utan även uppe på biltaken. En av nackdelarna med att ha en hög bil, hur fasen man ska få bort slasket som ligger mitt på.

Nu har Åke letat fram storsopen, och den når man nästan över Jeepen, problemet är att jag måste ju ta med den då jag åker på jobbet för hur skulle jag annars kunna komma mig därifrån om det snöat en hel dag. Nå, man får ta det för vad det är.
Jag såg för tre-fyra år sedan en inte alltför road chaufför som tydligen glömt bort det där med snö på taket.
Det var under ombyggnationerna vid Granngården/brandstationen, när dom skulle göra rondellen/cirkulationsplatsen. Det var lite berg och dalbana och bara enfiligt under en period. Vi får möte av en Volvo, som bromsar in och får all snö som legat på taket, över framrutan.
Det är inte lite snö heller och mycket tung sådan, hans vindrutetorkare får inte undan snön, trafiken rullar på framåt hela tiden och man kan känna hans panik. Han rullar ner sidorutan och hänger ut skallen för att förhoppningsvis få se en glimt av vägen och hur han ska köra. Snacka om att känna sig bortgjord. Och vilken tur han hade att han inte låg och körde 70/90, efter E4:an, det kunde ha slutat betydligt värre.
Idag är man ledig, känns inte helt fel. Jag ska bara ta dagen som den kommer, inte planera utan bara vara… tror jag, alltid dyker det upp något som ska fixas eller någonting annat jag kan göra bort då jag ändå inte har annat för mig. Hoppas ni får en bra dag i allt julstökande eller vad ni nu håller på med som mest.
 

En börjar och dom andra hakar på

Av , , Bli först att kommentera 4

Hon som köpte av oss cykeln igår, sa att hon sett oss sitta härute nästan varje gång hon passerat och sa att eftersom vi nu hade det välskött på gården, så inspererades även andra till att göra saker. Dessutom ser det hemtrevligt ut när man sitter ute med termosen och bara tar det lugnt. Fick höra att en annan som börjat tuta och vinka, gjorde det för att vi alltid sitter där, lite lustigt faktiskt, men det stämmer nog.

 

Jag kan tänka mig när nästa vår kommer och kanske grannen är först med att ta fram krattan, då står man i fönstret och säger, nä, nu håller det nog på vara dags, nu har dom börjat med gräsmattan, eller nu jädrar har dom plockat fram utemöblerna, så då är det bara att haka på. Ingen vill vara den sista att göra klart inför sommaren.

 

I förrgår, valborgsmässoafton, så sa vi att hade vi suttit i lägenheten, en sån fin dag, så hade vi sagt, jaha, vad ska vi göra nu då, ska vi åka ut och kolla på dittan eller ska vi fara och hälsa på dattan eller vad? Man hade inte ro att sitta inne och inte göra någonting, i alla fall inte om solen sken. Nä, livet i huset kan inte jämföras med vad vi hade i lägenheten, men det kanske var tur då, att vi inte hade något att jämföra med, då visste vi inget annat och då funkade ju allting bra ändå.

 

Nicco frågade om om hon skulle få ta med sig en kompis och åka lite Camaro igår. Vi väntade till efter maten. Ja, sa Nicco…dom har ju bara en Volvo…stackar´n!

 

Haha, den var ju bra. Hon var i alla fall glad över att ha fått åka en sväng, även om hon sa att det kändes lite smått pirrigt.

 

Annars har helgen rullat på och ni som är uppmärksam vet att det är måndag idag. Jag jobbar måndag, tisdag och fredag, den här veckan, dagtid dessutom, så det känns skönt. Vi ska också ha en sista bastukväll ikväll, Kerstin och Janne ska dessutom ha kommit tillbaka hem så ordningen är återställd. Hoppas ni får en bra start på veckan och att den sedan fortsätter som den började.

 

 

Det sprack…

Av , , 4 kommentarer 3

 

Jodå, där sprack teorin om urnan vi har ståendes i bokhyllan och som skulle kunna vara roten till allt ont, som hänt oss. Fast ont och ont, vet jag inte heller, det har ju blivit en hel del skratt också.
 
Nää, Åke påminde mig igår kväll om ett fel vi hade på våran gamla Volvo, årsmodell -76, eller vad det nu var. På den tiden var den relativt ny…åtminstone ett tag. Ni vet ju vad man brukar säga, att en Volvo kan man minsann lita på, det är som en traktor, den går och går. Det gjorde nog den också men den var svårare att stänga av. Man var nämligen tvungen att, inte bara vrida av nyckeln, utan därefter vrida på lysknappen, då först stängdes den av. Vilken finurlig bil det var, och hur den hade kunnat bli så korkad vet vi inte, felet fanns i alla fall inte då vi köpte den, hahaha…som sagt var, vi var lite utsatta för diverse konstigheter redan då, way back in the late eighties. Jojo!!!

FEL…. fel fel fel

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Tycker om top gear som visas på nian, dom är ju bara för knäpp. Sist vi såg på dom så testkörde dom varsin Lotus, efter ett antal mil så skulle dom köra in på en parkering och det låter nå fruktansvärt från bilen när han svänger in där, ja, säger killen, det är en varningssignal när man har ett fullt rattutslag 🙂 Jo tjena! Dagen efter, då resan fortsätter i spöregnet, så börjar det läka in vatten genom en springa i fönstret.
 
Ja, säger nu samme kille, det är bara för att man ska svalka ner sig lite, som man får in lite vattenstänk i ansiktet, det hela slutar med att rutan halkar ner tjugo centimeter och han får sitta med en filt i knäet för att undvika den största delen av kylan och blötan, men inte är det fel på bilen inte, nejdå, detta är bara en varning så man ska veta att det regnar ute och att man då kör lite försiktigare.
 
Jag kunde ju inte låta bli att säga till Åke, att nu vet jag alltså vad alla missljud vi har i Cheven, innebär, det är alltså, egentligen inga fel, utan bara små varningar på omgivningen. Att det tickar och klingar i vänstra framhjulet skulle alltså kunna vara en ”vita linjen”, varning, så man vet att man håller sig på rätt sida av den. När dörren låser sig själv och man står på utsidan, är det för att man nog ska lämna bilen hemma den dagen, och inget annat, att startmotor skriker 3-4 gånger innan man får igång bilen är ju givetvis för att man ska veta att nu…är det nära, strax dags för avfärd. Eller är det verkligen så, nja, jag ska då inte spekulera vidare i ämnet, men jag tvivlar att det är så tvärenkelt 🙂
 
Apropå bilar så skrev grandmother i hennes blogg igår, att hon av misstag stått och sparkat bort snö, från vad som hon trodde, var hennes egen bil, vilket var fel, hon hade tagit miste på vilken bil som var hennes. Nu vet jag att hon inte är ensam om detta misstag. Jag och Åke lyckades göra samma sak…samtidigt.
 
Vi hade en grön Volvo på den tiden och hade parkerat utanför Ugglan, när vi kom ut därifrån, tog vi sikte på bilen, och bägge två börjar gå runt den och sparkar på skärmar och stänkskydd, för att få loss all snö och is, då vi helt synkroniserat, tittar upp och åt sidan, sedan upptäcker vi att det står en exakt likadan grön Volvo, två bilar längre bort, och detta är ju våran bil, vi hade stått och sparkat på fel Volvo…snacka om skämmigt. Och vad skulle ägaren ha trott eller sagt om han kommit ut, ja det får vi aldrig veta.
 
Idag är det tvättning på schemat, sedan kommer det en person och hämtar hokus pokus stolen som vi nu har sålt, jag är ledig idag och imorgon, härligt. Ni får ha en bra dag, allesammans!
 
 
 
 

Dödsrullning

Av , , 2 kommentarer 3

Nu har Åke, left the building, och promenerat iväg till Noliafältet för dagens uppgift, att agera parkeringsvakt. Jag och Nicco kommer nog att gå dit och käka en hamburgare till lunch och givetvis få oss några fina bilder på all aktivitet där.

Medicineringen av Eloise ser ut att ha tagit bra och hon är tillbaka i dom vanliga gängorna igen, som synes:
 
Gårdagen blev ju bara kanon, med tanke på vädret. Jag gick ut vid halvnio och trodde att jag skulle vara först, men ack vad jag bedrog mig. Ingegerd och hennes syster hade hunnit ut medan jag tog på mig västen och steget efter mig kom Laila, sedan fylldes gruppen ut med ytterligare två personer, Jan A och hans svåger Sören samt en hund, som jag inte kommer ihåg namnet på, men som tillhör systern och svågern, till Ingegerd.
 
Eftersom dom hade hund och vi katter så föll det sig ganska naturligt att det blev ett av samtalsämnena. Och hur busiga våra katter än må vara, och hur mycket dom faktiskt förstört, så tror jag att en hund som dom ägt tidigare, var några snäpp värre.
 
Sören berättade att när den hunden var valp så hade han en Volvo herrgårdsvagn där dom satt upp ett sånt där hundgaller, för att hunden skulle hålla sig därbak. Han hade varit och shoppat lös på en matvarubutik och den matpåsen innehöll ett kilo blandfärs, ett antal ägg, ett kilo smör och två kilo mjöl.
 
Han hade ett stopp till på vägen hem, och var inne på den affären i fem minuter, kom ut och möttes av en fruktansvärd syn. Bilen, invändigt, var fylld av ett vitt damm.
 
Hunden hade tagit sig fram i baksätet, käkat upp all färs, trampat sönder varenda ägg, klampat ut smöret ur paketet och slutligen greppat mjölpåsen i käften och sedan härmat krokodilernas dödsrullning, där dom snurrar det dom har i käften, runt runt, tills ingenting rör sig längre.
 
Ja, man kan ju riktigt se den synen framför sig, och det var nog ingen vacker sådan.
 
Och denna lilla episod var bara en av alla saker denna hunden hade hittat på. Hunden som förövrigt idag, jobbar inom militären, någonstans långt söderut, om jag inte uppfattade det helt fel.
 
Näpp, nu kan man inte sitta härinne längre, temperaturen härinne är för tillfället 27 grader och det är alldeles tillräckligt. Ha en fin dag och en underbar kväll!

Liv och död

Av , , Bli först att kommentera 3

En arbetskamrat till Åke var med om en bilolycka igår, där en människa miste livet. Så det var det givna samtalsämnet vi hade igår kväll. Hur fort en olycka händer och hur lite man faktiskt kan göra.

När olyckor inträffar och det är någon man känner så blir allting helt plötsligt så nära inpå och man tänker nog på sin egen dödlighet, på ett annat sätt. Ofta säger man nog också, att det hade lika gärna ha kunnat vara jag. Men det kan det inte, du var inte där. Däremot kan det hända alla på en annan plats om man råkar vara där vid fel tillfälle.
 
Nu gör dom flesta allt dom kan för att undvika en kollision och killen igår gjorde allt han kunde för att klara av detta och jag sa att han kunde ju faktiskt ha dräpt sig själv i viljan att klara både sig och den mötande. Det går nog på ren automatik och man har inte mycket tid på sig att reagera. För dom som är med om liknande händelser så gäller det nog att ta sig till jobbet så fort som möjligt för att kunna gå vidare på ett smidigt sätt och förhoppningsvis ha någon att prata med. 
 
Mina föräldrar var ju med om en trafikolycka 1977. Jag har skrivit om den tidigare så jag tänker inte ta det en gång till. Men det var inte min pappas fel, utan den mötande bilen fick en sladd som han försökte häva med den följden att det blev en ännu värre sladd och han körde rakt mot bilen där mina föräldrar samt två andra passagerare satt. I den andra bilen fanns ett föräldrar par och deras 17 åriga dotter. Föräldrarna dog på plats och fyra blev skadade. Min pappa var den enda som klarade sig utan större blessyrer.
 
Jag kom inte ihåg så mycket om tider men jag vet att vi åkte hem till Umeå, lillebrorsan och jag, och vår farmor följde med. Det kanske gick en dag och sedan ringde polisen, dom efterlyste pappa. Han hade försvunnit och dom visste inte vart han tagit vägen. Det gick bara en liten stund efter samtalet så hörde vi en bil som körde upp på gården. Vi gick ut på balkongen och där var det en blå Volvo. Vår pappa körde och kör fortfarande Mercedes så vi trodde väl att det var någon annan men han som klev ur bilen var vår pappa.
 
Han hade gått och hyrt sig en bil i Tierp och satt sig och kört hem i den. Han sa sedan att om han inte hade gjort detta så hade han aldrig mer satt sig bakom en ratt. Han kände sig nog på något sätt skyldig eller att han kanske hade kunnat göra något annorlunda men oftast är det nog inte så. Man gör så gott man kan och med dom förutsättningar man har, man kan inte ändra tidpunkt och plats. Och med dom orden så hoppas jag att ni tar det lugnt i trafiken och tänker på era medtrafikanter, och givetvis, att ni får en bra dag.

Våran rullande stuga med garage

Av , , 4 kommentarer 1

 

Nu ska ni få en liten rundtur i vår buss. Den köpte vi från Kramfors i november 2007. Vi åkte ner och kan ju villigt erkänna att bussen inte kändes speciellt hemtrevlig med sitt original golv, en mörkgrön, ful korkmatta som var trasig, toaletten var halvfärdig, alla väggar och skåpar var mörkbrun och det satt ett enkel säte längst fram, på sniskan.
 
Men vi hade lite lätt panik att få tag i en racebuss som vi skulle kunna köra in camaron i, visst finns det bussar men många måste byggas om och det behövde vi inte göra med denna.
 
Vi körde upp Volvon i lastutrymmet, fick inte igen dörrarna ordentligt utan knöt fast dom. Kallt som sjutton var det när vi skulle åka hem, och jag trodde att mina fötter skulle måsta amputeras. Ingen värme funkade, och vad alla reglage var till för, var inte så lätt att veta.
 
Hem kom vi i alla fall. Och när våren kom så började vi med att annonsera ut den på blocket, då hade vi hittat en annan buss, som var billigare och med ungefär lika mycket som skulle göras på den, men vi blev inte av med den i tid utan var tvungna att sätta igång uppfräschningen innan race säsongen skulle börja.
 
Vi köpte en korkmatta, bredde ut den på asfalten utanför kylarverkstaden, spillde upp varsin grogg och började mäta inne i bussen, skrev upp alla mått i handen, gick ut och ritade på baksidan av mattan, mera mått och mera rita och mäta sedan skar vi ut alltihop, in med mattan och se, det var nästan perfekt, inte så man skulle kunna tro att Martin Timell hade låtit det se ut så här men för oss så duger det.
 
Köpte färg och sedan målade jag nästan allt som varit brunt, i vitt. Lite klisterpapper och lite schackrutig tejp, tyg från affären och nu började det likna något.
Det här tyget har jag satt därframme i en liten "typ" av garderob utan dörr, som vi hänger in våra ytterkläder i, passar väl utmärkt till en race buss.
Handtaget till toan tyckte jag var given, Jennifer sa däremot, då hon fick se det, att ja, det passar ju men nu håller det på att vara "liiite" myckeee.
Och slutligen, vi kunde ju inte låta bli att hänga upp ett skelett i garderoben.
 
Har nu haft just den här bussen i 2 säsonger, nästa sommar kommer den att få en annan färg utvändigt och eventuellt kan vi påbörja en våningssäng, Jennifer vill ha sitt egna krypin däruppe, idag då hon följer med så bäddar vi på den främre matplatsen. Det var en liten snabb visning på vart vi spenderar våra helger. Ha en bra dag!
Presentation

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 46
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se