Etikett: vardagen

Det gjorde ont, det gjorde ont…

Av , , 4 kommentarer 5

 

Då var man tillbaka i vardagen, inte så pjåkigt, faktiskt. Det som kändes värst, med tanke på handen, var att dra rullstolen upp för kanter, då måste man ju tynga ner stolen så den lättar där fram, och det var inte speciellt skönt, men det gick. Sen kan jag fortfarande inte hålla i termosen och hälla upp kaffe, med den handen, men man lär sig, vart efter.
Chefen brukar alltid ha sina naglar målade…hon har även lurat mig till att börja om med detta gissel. Visst ser det fint ut men lacket sitter inte kvar nå länge, precis. Inte när man har ett fysiskt arbete och dessutom handdiskar, städar etc. Då ryker lacken ganska omgående.
Chefen fick syn på min lillfinger nagel igår, den är längre än dom andra, och jag berättade att jag alltid brukar spara dom naglarna, sedan är det inte alltid dom hinner bli så lång innan dom går av. Och då…min vänner, kom jag ihåg en gång för läng länge sedan. Picture this!
Umeå, i början på 80-talet, närmare bestämt 1983. En sportaffär, kallad Butica Sport, liggandes i nuvarande Filmstadens lokaler. Maria Lundmark Hällsten, arbetade där och hade diverse sysslor. En av dom var att ta upp varor från lagret och fylla på i hyllorna.
Just denna dag hade stackaren burit upp en större kartong till butiken och skulle öppna upp den. Hon hade jättelånga, målade naglar…på alla fingrar, naglar som hon var mäkta stolt över. Nu råkade det sig så att hon inte hittade mattkniven, som brukade användas till att skära upp kartongtejpen med, så gissa vad den klåfingriga tjejen gör, jo, hon får upp en glipa av tejpen, stoppar ner höger handen i den och ska slita upp hela alltet, men det går naturligtvis inte. Hon tappar greppet OCH…4 av 5 naglar, går av. Ja, dom går inte av så dom faller loss, utan dom ställer sig rätt upp, väldigt långt ner från nagelbanden. Usch usch, bara minnet av denna händelse gör ont i mina fingrar.
Jag skriker inte utan tar tag i hela handen och böjer försiktigt ner alla naglar igen, huvva. Sedan blir det till att plåstra naglarna så dom sitter fast tills dom vuxit så pass att jag kan klippa av dom. Mm, så kan det gå, om man vill ha långa langar…minsann.
Ser ut att bli en fin dag idag, härligt. Önskar er alla en bra dag!

Aktiv dödshjälp

Av , , 6 kommentarer 3

Nu är det återigen en människa som vädjar om hjälp till att få avsluta sitt liv. Jag hoppas att dom får sina önskningar uppfyllda, men jag förstår också att det är eller blir problem med vart man ska dra gränserna.

Jag skulle till och med vilja gå så långt att jag tycker att dom som är frisk utåt men som ändå bestämt sig för att ta sitt liv, även dom skulle få ansöka om hjälp till detta. För det första skulle dom först gå igenom en del utredningar, och i och med dessa kanske man skulle kunna hjälpa dom till att faktiskt vilja ge livet en andra chans. För det andra så skulle själva lämnandet av detta liv ske under ordnade former och därför skulle inte någon oskyldig kunna drabbas, vilket det gör då människor i ren desperation, kör in i andra bilar, i hopp om att få dö.
 
Jag tror inte att det är många som vill ligga som kollin, år ut och år in, utan att kunna göra sig förstådd eller ha något som helst utbyte av vardagen.
 
Vi få alla lära oss om att vi själva ansvarar för våra liv, handlingar och gärningar, men att själv få bestämma hur vi vill lämna livet, det får vi inte, även om det redan är förutbestämt, att sluta på ett enda sätt, och det dessutom kommer att bli plågsamt.
 
Jag vet vad jag tycker men jag tror jag lämnar detta ämne nu innan man trasslar in sig för mycket, det är trots allt en del att tänka på, livet och döden är ju inte heller enbart svart och vitt. Det finns så mycket där emellan. Men jag tycker också att det är bra att detta nu kommer upp och någonstans ska nu vi ta ställning om hur det kommer att bli framöver.
 
Önskar er en fin dag i solen, själv ska jag (efter promenaden) ta Niccolina till tandläkaren och sedan ska jag åka och hälsa på ”gammbossen”, som åker till Ryssland imorgon. Seee Yaaa!!!