Vi blev ju bjudna  på våfflor hemma hos mamma, igår. Det satt fint! Inte ofta man äter det, och jag vet inte heller om man räknar det som mat, njae, mera som mellanmål då. Fast jag tänker alltid på Åke, då jag hör ordet våfflor. Jag fick tidigt i vårat förhållande veta att han egentligen inte alls, gillade våfflor, han hade nämligen förätit sig på dom.

Hans farmor bodde häruppe i huset, där Nicco nu bor. Och givet, snäll som hon var ville hon väl bjuda på ”mat”, då hon visste att Elsie (min svärmor) var på jobbet. Och våfflor kan man snabbt slänga ihop. Så våfflor stod allt som oftast på menyn. Nicke (min svärfar) och Åke, fick äta och se glada ut, fast jag har hört att dom, för att slippa tacka nej, försökte hinna laga till egen mat, innan hon hann ropa i trappen att hon ville bjuda på nåt. Hahaa…ja, vad säger man. Jag förstår ju att hon tyckte det var roligt med besök, och att laga något lättsamt, är väl att föredra då man inte orkar med så mycket annat.

Idag är det i alla fall Dialersystemens dag, och vad det är, kan ni googla på, inget man äter, i alla fall 😀

På vägen från parkeringen noterade Nicco några cyklar, mja, vad säger man om detta?

Jag skulle vilja citera vad en gammal kollega till mig skrev på sitt Insta om just bytet till sommartid…nåt i stil med: ”och nu ska utemöblerna fram”. Jojo, skulle väl just se fint ut, i all denna snö 😀 Ur led är tiden, kanske man kan säga!

Undrar om det är så, att övervägande delen av alla barn, egentligen inte alls vill sova? Det är som en fin gräns där också, mellan barn och barn, eller just den åldern då detta fenomen infaller, för att sedan tvärt vända, och då vill alla, plötsligt sova, helst hela dagarna.

Sov man borta hos någon, så hade man aldrig problem med att hålla sig vaken, eller om vi var ett gäng som skulle sova över i lekstugan, eller tälta, och ok, då var det ju nåt speciellt som hände, vi sov ju knappast i tält för jämnan. Men ändå…

Jag gillade nog inte att höra, att man skulle gå i säng, varför då, liksom, man var ju pigg. Och sedan kom den åldern då man absolut inte ville stiga upp, varför då, vad kunde vara fel med att sova till 2-3 på dagarna, hallå!!!

Och det där känner jag absolut igen, behöver bara titta på våra barn, och komma ihåg hur det var. Nicco som låg i vårat sovrum fram tills Theresé flyttade hemifrån, kunde ligga och gnola på nån melodi, halv tolv på natten, och då skulle vi stiga upp, 6 på morgonen, och hon skulle till förskolan.

Fast då jag berättade detta för fröknarna så trodde dom inte sina öron, hon som var så pigg och alert under dagarna, det var svårt att tro att hon inte var supertrött då kvällen kom. Men…det där ändrade sig med tiden, jag vet…

Mina tankar kommer ifrån ett klipp jag råkade se, nu på morgonen, och ja, se och begrunda, kanske även ni håller med om att vissa barn, är inte skapta för att sova 😀

Hoppas på en bra dag, för er alla!