Etikett: udden

Vad är värre, än att se ut som 7 svåra år…

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 augusti 2016 kl 19:54, 2 kommentarer

Kom till ett halv kyligt Malå/Lainejaur, igår. In på Ica och handlade till lunch och middag och sedan ut på Udden.

Åke fick fjutt på brasan därute, gammalt ris som skulle eldas upp, jag plockade lite svarta vinbär och kände mig mest bara frusen.

In i stugan och letade upp alla ljus vi hade…värmekällor kändes nödvändiga.

Det blev till och med så illa att jag värmde upp revbensspjäll i ugnen och sedan fick luckan stå öppen medan ugnen kallnade.

Klockan är väl runt tio på kvällen och vi sitter och poppar musik och spelar kort och plötsligt, *Pang* så flyger strömmen. Och det blir becksvart. Vi felsöker, drar ut ALLA sladdar (kylskåp, spis och radion), släcker alla lampor, men nej…det vill sig inte.

Efter en kvart kommer jag då på att fråga Åke om han kanske har satt nåt i kontakten ute vid väggen…näää, eller jo, tänk att det hade han, och det regnade för fullt så det blev en kortis. Men skönt, felet var ju lätt att ordna.

Gillar att lampan lutar kraftig nedåt vänster, då hela stugan i övrigt, lutar åt andra hållet…försöker den kompensera lutningen? 😀

Det var det värsta regnovädret jag varit med om, som jag kan minnas. Ni vet då man snackar om att kunna se ut som sju svåra år, gissa hur man såg ut då man var tvungen att gå på dass, och vistades utomhus under 20 sekunder…som 100 år under isen…värsta ruggugglan 😀

Och i natt, jag lovar, man ligger i sängen och det dånar i hela huset, både vinden och regnet, och man tänker att ljudet kan inte bli högre än så där, men det blir det. Och det fortsätter öka. Vädrets makter är mäktiga!

Nu är vi i alla fall hemma och det känns skönt 😀 Ha en fin lördags kväll, allihop!

Durka, Winstone, durka!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 juli 2016 kl 09:31, Bli först att kommentera

Då fick man ligga i sin egen säng igen, och det hjälps inte, det är härligt med lite fjädring i madrassen 😀 I bussen är det bara en vanlig madrass, inte så fjädrande, fast den går an, några dagar, i alla fall.

Det kom någon skur igår och sedan dundrade åskan in över Udden. Vilka smällar! Jag har aldrig varit med om ett liknade muller, det höll i under några minuter, själva bullret, utan uppehåll, het otroligt. Men det gick snabbt över, torkade upp och blev hett igen.

Vid frukosten fick Winstone lite långfil, vi gick ut och satte oss på altanen och *tjopp*, så såg han ut så här…efter 3 minuter:

Vad har han i ansiktet? Och nej, filen var neutral…han måste ha hunnit gnugga sitt ansikte i någonting, under den lilla stunden, det ser ut som blåbär, men vi har inga såna runt stugan, så…

Han ser för rolig ut då vi åker buss, så fort Åke släpper gasen eller slår igång blinkersen, så ska han upp i rutan och kolla vad det är som händer. Så står han kvar där och kikar, ibland i rätt så skarpa kurvor, och lille Winstone durkar…han är duktig på det 😀

Vi ska lossa The Camaro, lutar åt middag på Gamlia ikväll, men dessförinnan, ska jag ut till Berttjärn, minsann, och träffa en gammal klasskompis till mig, Annica, hon är med sina pojkar, hos hennes föräldrar ute i stugan, och där ska dom bjuda jag och Eva-Marie på kaffe och våfflor, kan det bli bättre 😀

Önskar er alla en trevlig onsdag!

Ännu en dag passerade och nu, ska vi möta en ny, oskriven sådan.

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 juli 2016 kl 08:24, Bli först att kommentera

Arbetet framskrider, snart är en av den gamla delen till gammstugan, borta. Jag smorde in den stora altandelen, kunde inte vänta till Arvidsjaur utfärden, och har nu bara kvar utanför dörren, det tar jag idag, just innan vi åker.

Åke och Sivert påbörjade justering av vår nya stuga, då den sjunkit ner i ena hörnet, rätt rejält. Och se, nu behöver man inte kämpa i uppförsbacke för att ta sig till köksdelen 😀 Tänk hemska tanke om man ställer till fest och någon får i sig för mycket av det goda. Snubblar längst upp och sätter fart utför…ujuj, det vill vi ju inte ska hända.

Jag och Winstone gick ner till badstranden, den ligger på andra sidan vägen, vet inte, men gissar på cirka 300 meter dit. Udden, där stugan ligger, är en tarm som går ut i Lainejaursjön, den är 1 kilometer lång, men inte så bred, det bredaste stället, kanske är just mellan vår stuga och stranden.

Vi har ju vatten på vår sida också, tyvärr inte sandbotten, så det är inte lika trevligt att bada här. Jag var i alla fall ner i vattnet för en stund sedan, och tvättade håret, det funkar alldeles utmärkt.

Theresé har lämnat 2 vykort på kylskåpet, ett från 2014 och ett från ifjol. Där har hon skrivit en kort beskrivning av vad dom gjort här, och vädret. 2014, var sommaren då värmen slog till och vi hade hela 27 grader, i detta vatten.

Nu ska ni betänka att det är 7 kallkällor som rinner ut i den här sjön, så temperaturen brukar inte vara så imponerande. En sån het, varm dag, gav jag upp och tog min stol och satte ner i sjön, och där satt jag sedan, med Sally vid min sida, fast hon låg på en badmadrass, som jag höll fast så den inte skulle flyta iväg.

Ja, som sagt, idag blir det Arvidsjaur, en sväng, det är ungefär 5,5-6 mil, dit, lämpligt långt, och gissa vad, dom har ett Dollarstore där 😀 Och en liten butik, med diverse sameslöjd och andra ting, dom brukar vi alltid besöka.

Önskar er alla en trevlig torsdag!

Uthyres…

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 juli 2015 kl 10:30, Bli först att kommentera

Ja nu finns det bara en chans att kunna utnyttja gamla stugan på, hyra ut den till några långtbortistan boende, lägga ut annons med text som typ: Liten retro stuga, med sjöutsikt, mycket natur och stort djurliv, upplev den svenska naturen på nära håll, och sedan bilder, lätt retuscherade…eller, hm, blir nog svårt 😀

Johan och Daniel rattade traktorn och drog undan så det mesta rasade. Nu är det att ta rätt på det som ligger där.

Nicco började måla utedasset, det får bli falu rött med vit dörr och vita vindskivor och staketet, blir hur bra som helst.

Vi tvärsvängde förbi på loppisen i Lainejaur och jag hittade en gullig kaffepanna för en tia, det var den värd, tycker jag.

På kvällen gick vi ner till Emma och Johan som har stugan på andra sidan Udden, som tvärsöver bara, där poppades det popcorn, och musik, Nicco och Gustav kom paddlandes dit och sedan körde vi musiktävling, fast ingen som skötte protokollet, men det spelade inte så stor roll, man ska inte vara för seriös, en lördag kväll så där 😀

Ha det fint allihop!

På plats…

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 juli 2015 kl 10:27, 6 kommentarer

Första ”riktiga” semesterdagen, var då inledd, och den började riktigt bra. Solen sken och inte en endaste broms, så långt ögat kunde nå, myggen var milda och inga andra kräk fanns framme, ja, förutom renarna då. Dom springer nästan runt husknuten här, Winstone har ännu inte lyckats se någon, men han vädrar och han hör bjällran då dom kommer.

Kusin Jenny och hennes man hade vägarna förbi och dök in på eftermiddagen, lagom till kaffet. Det var 11 år sedan hon var här, så det var ett tag sedan. Vi satt ute till middag och sedan kvällskaffet, dit vi bjudit in farbror Sam, också.

Sam som förövrigt var här, tidigare under dagen, och gjorde i ordning lite ved och svor åt råttorna som sprang runt benen på honom, dom hade väl gjort sig ett litet tillhåll i vedhögen hans. Nicco och Gustav såg en uggla, sent på kvällen, och det är väl som dom brukar säga, gott om ugglor om det är råttår, då har dom buffé hela dagen, gratis.

Men nu kan man säga att den bra, semesterdagen, började dala ut, myggen var ettriga som tusan, knotten ville se lite blodvite, och sen, kom regnet. Tur att vi har tak över huvudet, så vi parkerade oss inne i stugan och spelade ett parti Chicago. Gustav och Nicco testade kanoten och fiskespöna.

Och nu på morgonen så har Jenny och Fredrik och deras gulliga, speedade vovve, Jojka, dragit vidare, på väg mot höga höjder, dom ska fjällvandra i Kebnekaise, så vi får önska dom lycka till…vi har ju en gång provat på att vara där, och jag vill minnas att dom myggen, inte alls var att leka med.

Och nu när vi ändå är inne på ämnet mygg, så kan jag säga att jag deklarerade krig mot dom, 4 i natt. Då hade jag försökt ignorera dom i 30 minuter, men det går ju inte. Dom hamnade till och med under täcket, och hittade av att bitas. Så jag steg upp och fixade in en myggdödare i uttaget och uttalade en liten förbannelse över dom, och se, efter en timme var det tyst och lugnt igen. Aldrig mer går jag in i bussen och lägger mig utan att först ha satt igång myggdödare en timme innan, minst.

Längst ner på Udden, där vi nu är, så binder fastlandet ihop, Udden med en liten bit väg, sedan fortsätter Udden en kilometer ut i sjön, så här ser det ut, själva förankringen 😀

Sjön är verkligen vad som gör denna plats till vad den är! Önskar er alla en trevlig torsdag!

Larmet står på 12.45…

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 juni 2015 kl 09:46, Bli först att kommentera

Började gårdagen som brännbollspublik i Vännäs, alla 1:or och 2:or på Liljaskolan hade det på schemat, sista skoldagen. Niccos klass, vann första omgången och åkte ut i den andra…lite ojust domare, anser Nicco, som tyckte att han måste halvsovit då han missade, bränningar och lite annat, nå, det gick ju skapligt ändå. Synd bara att det skulle dåna på och blåsa, annars hade det varit riktigt skönt där borta.

Tur sedan för alla som skulle gå röda mattan till balen, att det slutade storma, och solen fortsatte att skina. Mats Alfredsson stod på plats och fotade:

Det tog ungefär en kvart från hörnet på busstationen, ner till Lottas, men vi kom ju fram 😀 och det var ändå snyggt ordnat, ingen kaos direkt.

Kaos måste ju däremot killen haft, som höll på backa inne på Västerslätts centrums parkering, igår eftermiddag. Till slut backade han ut Mercan från parkeringen, och fortsatte backa till rondellen och ut på Timotejvägen där han försvann i horisonten, med ett tiotal bilar bako…framför sig, han måste ju haft fel på växellådan, eller kanske någon annanstans 😀

Idag har jag ställt larmet på 12.45, jag ska nämligen stå utomhus 12.50, då JAS planen kommer att ha överflygning i Umeå. Helt sjukt vad dom planen kommer upp i för hastigheter, upp till 2500 kilometer/timmen, håret reser sig i nacken då ljudbangen kommer, jag älskar detta 😀

Och inte är det konstigt att man förflyttas till stugan i Malå, somrarna då man var liten och Draken planen passerade över udden, ibland så nära marken att man såg alla detaljer under planen, man var så fascinerad av dom. Kommer ihåg att mamma ifrågasatte om dom verkligen hade lov, att flyga så där lågt, och med dom minnesbilder man har, så vet i tusan, men kul var det 😀

Idag blir det nog en liten genomgång av bussen, ta ner sånt som ska tvättas upp, till källaren och kanske dammsuga och torka av golvet därinne i bussen, så är det inte allt kvar att göra inför midsommar resan. Önskar er alla en fin lördag!

Styv kuling

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 april 2015 kl 08:06, Bli först att kommentera

Så var det lite vitt ute, igen, men vadå…se det från den ljusa sidan, nu blev det ju ännu ljusare ute, vad behöver vi sommartid till 😀

Stormade ordenligt då vi lagt oss igår, man väntar nästan att det ska komma något flygande och krossa ett fönster, *pepparpeppar*.

Apropå blåst och flygande saker, våran gamla stuga, uppe i Malå, är inte världens vackraste, vindtätaste hus, kan jag säga. Vi är alla glada att vi numer har en ny stuga, men vi har några år i den gamla. Vi hade väl gjort vinter i stugan, stängt av vatten och huvudström och det var en blåsig höst.

Min farbror och faster var i deras dåvarande stuga som låg på andra sidan Udden, som tvärsöver, inte så långt fågelvägen, men man kan inte se till varandra, det är en liten kulle i mellan och ett hus. Nå, vi blev då uppringda en kväll, och Matts berättade att han sett något konstigt komma flygandes över backen, gissa vad…våran ytterdörr, jodåsåatt!

Han hade jagat ikapp den och den satt på sin plats, nästa sväng vi kom upp. Det var inte enda gången han ringde, då det blåste. Vi hade fått en sån där rolig träfågel (mås) som roterade sina vingar då det blåste. Nicke, svärfar, hade snickrat ihop pjäsen och Åke monterade den på stugknuten.

Och Matts berättade om ett konstigt, dovt swoschande ljud då det blåste, dom hade klurat länge på vad stackaren det kunde vara…lite spöklikt, så där, höst ni vet, mörkt och murrigt ute och detta läte.

Jo, men sen ringde han då och berättade att dom kommit på vad det var, pippin på taket, den vevade sina vingar i 120 och det bar sig faktiskt inte bättre än att vingarna till slut lossnade i stormvindarna 😀

Tilläggas kan också att vår kära pappa, byggde en maskinhall, däruppe, 20 meter från vår stuga. Ett stort schabrak, som rymde 2 mindre båtar, skotrar, ja allt ni kan tänka er…och detta blåste omkull, en höst. Han hade inte hunnit bygga allting klart, inte heller hunnit fylla upp hallen med alla saker, däremot dom två båtarna. Det var Matts, den gången också, som fick leverera dom dåliga nyheterna.

Fast idag står den där, pappan var ju inte den som gav sig utan byggde upp allt igen och har stått där stadigt i x antal år.

Kände att jag måste lägga ut en bild som pappa tagit på hans barnbarn Niklas, (har gjort det förut också) och den passade ju så bra till ämnet, blåst 😀

Önskar er alla en fin tisdag!

Nostalgi och lukten av hö

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 januari 2015 kl 07:37, Bli först att kommentera

Det blev lite av en nostalgitripp igår då jag var hem till mamma och Bosse. Jag är med i en grupp på FB, där det visas gamla bilder från Malå. Och det var inte så längesedan det dök upp en bild på mig, i hölasset. Jag ville dock inte kopiera och lägga ut bilden då detta är en sluten grupp, men…

Jag vet ju att mamma har den tidningen hemma, så hon plockade fram den och se, visst fanns reportaget med. Detta var 1975, och Sven Larsson kom med traktor och höskrinda till Udden, där han skulle ta rätt på höet som hängde på hässjorna.

Och alla frivilliga barn i närheten fick vara med och trampa ner höet i skrindan så han fick plats med så mycket som möjligt. Som lön för mödan fick vi åka med bort till hans domäner där höet sedan kastades ner på ett typ av rullband och blåstes in i ladugården, på höskullen, förstås.

Detta var en av sommarens höjdpunkter, sommarlovet gick väl mot sitt slut och man gick och väntade på brummande från traktorn och då man äntligen hörde det så vart det liv i luckan och djungeltrumman gick vida omkring.

Jag har åkt x antal gånger och år, en av gångerna så började min kusin André, med ett litet hyss. Då vi var lastade och klar så körde vi iväg och André hoppade ner från skrindan, sprang några meter och hoppade upp igen. Till hans störa förtret så såg Sven vad han höll på med och när han för fjärde gången i ordningen hoppade ner, sa gav Sven, plattan i mattan och gasade iväg så André fick springa hela vägen till vi var framme, hahaa…ja det var ett litet straff för hans ovett. Man fick ju inte hålla på så där ute på storvägen, men som tur var för André så var det inte en speciellt lång språngmarsch han fick göra 😀

En annan av mina kusiner, Fredrik, hade ju aldrig hört annat än att vi sa hölasse, då det var dags, åh, när kommer hölasse, var väl det vanligaste uttrycket och givetvis, ett lätt ord att missuppfatta, Fredrik trodde alltså att Sven, hette HöLasse, vad annars 😀 Jag sa att det var väl tur att han inte körde annat i sin last då…kunde ju ha varit dynga eller annan skit 😀

Ett annat klipp fanns också sparat, min pappa fotad utanför lon, som vi kallar den. Ett hus, loge där han och mamma alltid bodde på somrarna, hundra meter därifrån, står storstugan, som är ett året runt boende. Ja, lon används även idag, om somrarna, det är mysigt därinne och då jag var i tio års åldern kanske, så inreddes även ett rum på övervåningen till jag och storebror. Och detta blev ju sedan ett rum till lillebror och sedan lillasyster.

Önskar er alla en toppen fredag!

Kul-Janne

Av Maria Lundmark Hällsten, 1 oktober 2012 kl 06:09, Bli först att kommentera

God morgon världen! Vi är hemma igen, välbehållna och intakta. Resan till Malå gick smärtfritt, vi tog oss hemifrån, fem minuter senare än planerat men det tror jag var det närmaste den tiden vi någonsin sagt förut, så det var nästan värt en guldstjärna i kanten.

Väl framme i Malå, stannade vi och käkade lunch på Byblos, Malås pizzeria, men ingen av oss tog pizza, utan vi testade andra saker. Vädret var grått och småruggigt hela vägen upp och fortsatte så att vara.

Ner till stugan och på med ett element vi hade med oss och i väntan på lite värme tog vi oss en promenad längst ut på udden och tillbaka igen. Noterade med en gång att det inte var någon värme att prata om, eftersom elementet av någon outgrundlig anledning hade stannat av. På med kaffepannan och felsökning på elementet.

Efter en lååång stund började vi inse att felet inte bara var elementet utan kaffet tog ju evigheter och lamporna i taket glödde bara, förmodligen en fas som gått. Och nu började felsökning på riktigt och flytt upp till storstugan där vi då hade ”riktig” vattenburen värme… synd bara att det även där, var fel, och det insåg vi också då lampan i kylskåpet feglyste och värmen hade stått på i 2-3 timmar men fortfarande var det bara 12.5 grader varmt.

Och till råga på allt la vattenpumpen av och då var det färdigspolat på toaletten.

Vi började även undra om vi skulle få äta ljummen potatisgratäng med regnvattensmarinerat kött (vi grillade ju också och det regnade dessutom).

Kul-Janne (ja, Jan A heter numer så) och Åke, gick från stolpe till stolpe och kollade elskåpen och säkringar till förbannelse, men till slut, där vid sextiden, så hittade dom den felande säkringen, som första gången, inte hade löst ut ordentligt, men nu kunde Åke se att den var trasig och äntligen började gratängen få färg och värmen stiga i huset… det kändes som att vinna på lotteri.

Senare på kvällen plockades kortleken fram och där showade Jan med att vinna kulen i Chicago, gång på gång och hur kul är det på en skala, undrade vi och döpte om honom till Kul-Janne. *Eksjöreglerna försökte jag mig på då jag ville lägga en klöver femma under klöver sjuan, men där blev det minsann protester så det var bara att backa, annars hade det ju varit hur ”kul” som helst då Kul-Janne hade suttit med sitt sista kort på handen och inte vetat vart han skulle lägga sin klöver sexa, hahaa…

Nu ska ni få en förklaring till varför Åke ligger under bordet i bussen (på kortet jag lade ut igår)… han skulle nämligen köra fram bussen en bit då vi packat ihop och skulle åka hem, men glömde kontrollen innan körning, där man checkar av att ingenting står uppe på bänken, och där stod naturligtvis en dunk med vatten som hoppade ner, locket flög upp och ut rann vattnet, jodå.

Nu önskar jag er alla en fin måndag, själv ska jag jobba och såg i kalendern att bastukvällen börjat igen, så jag vet vart kvällen tillbringas.

*Eksjö regler innebär att man själv, under kortspelens gång kan justera lite på vad som gäller… man hitt som på nåt som förmodligen gynnar en själv litegrann, men det är inte alltid dom reglerna kan träda i kraft, det beror väl på hur mycket man är villig att diskutera och lägga ner tid på, (moahahaa…).

Det bara dammade ur munnen

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 februari 2012 kl 07:34, 2 kommentarer

Jaha, så hade halva februari passerat, rätt så obemärkt, kanhända för att det går så fort, man gör det man ska och tjopp så var det gjort. Noterar just nu att det snöar… nämen vad roligt (skrev hon och hade ett skevt leende på läpparna).

Jag satt och tänkte på somrarna då man var ung… eller i alla fall yngre 🙂 och som alltid, tillbringande man hela sommarlovet uppe i Malå, i stugan på Lainejaur udden. Där satt man inte inne mer än nödvändigt, man var ständigt på jakt efter nya äventyr, det spelade som ingen roll hur dagen såg ut, man hittade alltid på något.

Jag träffade en kille för 6-7 år sedan, vars föräldrar hade och har fortfarande stuga därute, han kom upp och frågade mig vart han kunde hitta mask… ehh, nja, det vet jag inte, svarade jag. Vi ska nämligen ut och fiska och du Maria Marushka (som han brukade kalla mig) vet ju vart allting finns på det här stället, du som har vänt på varenda sten och varit runt på alla omöjlig ställen.

Nä, sa jag, mask vet jag inte vart man hittar, vi fiskade ju alltid med mjärde eller kastspö, däremot hade jag kunnat visa dig vart det finns grodyngel, men det var han inte intresserad av 🙂

Jag och kusin Anna hade alltid något på lut och var ständigt sugna på något gott. Nu hade vi inte obegränsat med pengar, det var ju lördagspeng som gällde på den tiden, så för att mätta vårat sockerbehov, så kunde vi gå in i storstugan, huset som ingen bodde i på sommaren men som vi hade toalett och dusch i och där morsan ibland hade saker man kunde äta, som hon sparat där till vintern.

Vi hittade en gång ett paket med sockerkaks mix, mjuk pepparkaka, var det. Och det var första gången jag sett något sådant. Nu skulle ju detta blandas ut med vatten, för att bli sockerkaks smet, men vattnet i storstugan, dricker man inte, det smakar järn, men inte var vi så noga inte… vi åt pulvret precis som det var, hahaa… det bara dammade ur munnarna på oss, snacka om det.

Idag är jag ledig och jag har inte heller missat att det är alla hjärtans dag, vi ska upp och fika hos morsan ikväll, och dessförinnan, vet jag inte vad jag hittar på, men alltid poppar det upp något. Ni får ha en fin tisdag, och tillika alla <3 dag!

Etikett: udden

Vad är värre, än att se ut som 7 svåra år…

Durka, Winstone, durka!!!

Ännu en dag passerade och nu, ska vi möta en ny, oskriven sådan.

Uthyres…

På plats…

Larmet står på 12.45…

Styv kuling

Nostalgi och lukten av hö

Kul-Janne

Det bara dammade ur munnen

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se