Inställde mig på handkirurgen 10.35 och 55 minuter senare var jag utanför NUS och väntade på skjutsen/Åke och Sally.

Låg en nyopererad kvinna i rummet där man förbereds och vi hamnade i slang med varandra. Vi kom fram till att jag skulle göra samma operation som henne och vi kom då osökt in på om man var höger eller vänsterhänt.

Jag la fram min teori om att jag som är tvåhandad, fått mitt dåliga lokalsinne in på det. Ni vet, jag som skulle lära mig att skriva men snodde bokstäverna spegelvänt. Hade rätt stora problem med att få till dom, och därför tror jag nu att min hjärna även snor på kartor och annat, därför gör jag tvärsom.

Nå, snopen blev jag i efterhand, eftersom jag inte skulle behöva stanna och vila en timme, så ja packade ihop, sa ett hej då till kvinnan och vandrar ut genom den öppna dörren. Gå fem meter då någon ropar till mig: Hallå…nu går du åt fel håll!!!

Hahaa…ja jösses! Jag vänder mig om och måste fråga vart jag ska, jag ser ju bara en vägg åt andra hållet. Törs inte kika in genom dörren då jag passerar, men undrar förstås om kvinnan därinne nickade och tänkte för sig själv, att jag talat sanning i alla fall, men egentligen hade hon inte trott att det var så allvarligt 😀

Berättade detta för Theresé som skrattade och sa att det var då en jäkla tur att jag inte hade skrutit över ett bra lokalsinne…

Vad det nu var för fel på min tumme, visste hon inte riktigt, det såg inte ut som hon hade trott. Det var  ingen riktigt knula, men nåt var det, hon trodde dock inte att man var tvungen att skicka in den för provtagning. Däremot var senan, grov och trasslig/fransig så den fastnade där den egentligen ska löpa in och ut. Hon visste inte varför den blivit så där.

Nu är den då ansad och senskidan öppnad så nu är det ”bara” högläge i 3-4 dagar:

Sedan ingen belastning på 2 månader. Det mesta jag får lyfta är en kaffekopp.

Lite roligt att det faktiskt stod, specifikt, en kaffekopp, i instruktionerna jag fick hem :D, stackars dom som inte dricker kaffe, då 😀

Hade fruktansvärda symptom efteråt. Mitt pekfinger och tumme var helt borta. Jag hade lätt kunnat skära av dom utan problem. Sen var pekfigret kokhett och tummen kall och svullen. Blev så glad då detta släppte 6½ timme senare, läkaren trodde bedövningen skulle släppa på 2 timmar.

Fast sen blev det operationssmärta, nåja, jag ska inte klaga, finns dom som har det hundra resor värre.

På kvällen tog jag och Sally en prommis upp till Hedlundadungen för lite kvällsgymnastik:

Avslutade Sallys dag med mera läsning om Tjernobyl barnen.

Kan bli middag på Gammlia ikväll och sedan en glass och kaffedejt på Tomtebo, jodå  😀

Hoppas på en fin dag för er alla!