Etikett: tider

Nu är det klubbat

Av , , 2 kommentarer 13

Direkt rapport från ett molnigt, lite småkallt Pitedragway. Solen har lyst rätt in i bussen under säkert 3 timmar i natt och lurat en grundligt, jag tänkte på topp väder, varmt, soligt, så där perfekt, men inte då. Nå, jag tänker inte skriva nåt om att det ser ljust ut, jag har nämligen märkt ett mönster här, så fort jag skriver att det är positivt, så ska någon visa motsatsen.

Se bara på igår…när jag lagt ut inlägget, tog en sista prommis med Winstone, och 30 minuter kvar till start, så kom regnet. Som tur var, ett lätt övergående, regn, och vi fick köra igång efter någon timme. 5 kvalomgångar hanns med, och jag blev kvaltrea.

Detta innebär att jag ska möta kvalsexan, som heter Markus Krans, som kör en VW 600 TL, och han körde personbästa igår, under 12 sekunder. Jag klurar på vad jag ska skriva för tid, hm…jag har kört bästa tiderna i vänsterbana, och eftersom jag ligger högre upp än han på kvallistan så får jag välja bana, det blir vänster 😀

Där har jag tider på 13.36, 13,42, 13.43 och 13.61…och det blir ett snitt på 13.45, Åke tycker jag ska stå kvar på tiden jag skrev igår, 13.40, så då klubbar jag det…nu. Det får bära eller brista och återigen, det är inte något blodigt allvar, utan vi gör ju detta för skoj skull.

Roligt såg det ut igår då jag och Nicco satt under markisen och det kom en liten kille i 4 års åldern, han gick och gjorde olika gester med armarna, så fick han syn på Nicco, som precis skulle till att spotta ut en mygga, han hakade på med en gång, kraxade och hostade och försökte få till en spottloska som heter duga, sedan blåser han ut spottet över hela sitt egna ansikte…stackarn.

Och vi kunde inte annat än skratta, han såg så rolig ut, där han gick och försökte torka bort spottet med tröjärmen samtidigt som han tittade bakåt mot oss och försökte spela cool också 😀

Sen dök det upp en bil jag skulle fota, där jag sitter ser jag i ögonvrån en kille komma gåendes, och plötsligt får han ena skon över kanten på asfalten, han rusar iväg i 190, tre steg, lämnar ena skon vid starten och flyger, rak lång, pladask med näsan i backen. Ja, tyvärr, det ser ju snöpligt ut, jag skrattade dock inte utan fick fram ett eller tre…ojojoj!!!

Han klarar sig bra, och gör som alla brukar göra, tar sig upp fort som sjutton, och struttar iväg i vanlig hastighet, sen hade han säkert ont i knäna, men det visade han inte.

Nu är det 45 minuter kvar till elimineringsomgångarna, jag återkommer så småningom, med resultatet. Håll en tumme för mig, är ni snäll 😀 Ha det gott, allihop!

053

Skitkul…not!!!

Av , , 2 kommentarer 9

Hade verkligen skitkul igår. Laddade för långpromenad med Winstone, han kräktes först, jaja, det kan dom ju göra ibland, dom små djuren. Vi hann gå, 50 meter bort, sen satte han sig och gjorde numero 2, det var inte nice, och det fastnade i hans vita päls.

Det var bara att sno om, hem, putsa upp honom med tvättlappar och klippa bort där det inte ville släppa. Japp, redo för sväng två, nu gick vi åt andra hållet, hann gå 250 meter den här gången sedan var det dags igen, och nu blev det inga tvättlappar utan duschen och sedan ligga ute på gården och torka…huvva!!!

Han fick lite kokt ris, och sedan var det bra, ingen mer mat den dagen, nu läste jag i efterhand att man egentligen inte ska ge något överhuvudtaget om dom mår dåligt, bara vatten, första dagen. Nå, det hände inget mer igår, så jag får checka läget idag och se om det var tillfälligt. Ris får han idag med, bara för att skona magen.

På väg till jobbet igår, fick jag reta upp mig…igen. I rondellen vid lasarettet, tar jag innersvängen, det ligger en bil på högersida om mig, vi åker ut och tror ni inte att människan kapar kurvan, precis i fronten på min bil, det var bara ogjort att hon skulle knäppa framskärmen.

Jag tutar och det kan jag lova, att Buickens tuta, låter inte snällt, utan väldigt elakt, speciellt om jag också blir uppretad 😀 Hon vinkar med handen för att visa, typ…förlåt, jag gjorde fel. Mm, får gå för den här gången, tänker jag i mitt stilla (fast lätt uppretade) sinne.

Kommer ner till rödlysena vid tunnelbacken, hon lägger sig i vänstra filen och jag tar den högra, det blir grönt och hon kapar även den kurvan och åker in på högra körfältet…alltså….oj, en sån där gång skulle man få följa efter och ta ett snack med chauffören, snacka om att ha noll koll.

Lite ok, att göra det om du är ensam på vägen, men då krävs det, att man är just det, ensam, fast det är bara jag som säger att det är ok, egentligen inte alls, man får inte gena i kurvor och rondeller, end of discussion!

Idag har jag två tider att passa, en nu, om en halvtimme, så varför jag sitter här och skriver, begriper jag inte, och nästa vid 11.30 tiden, då är det tandläkaren som står på tur, usch…nog trodde jag att jag hade bättre saker att göra, än det. Hoppas ni får en bra dag, allihop!

014

Inget hände och väntan blev lååång

Av , , 4 kommentarer 12

 

Jag fick hämta igen Jeepen igår… obehandlad, dom plockade ner det väsentliga, kollade felet, sen meddelande dom att det inte bara var ett lager utan någon större grej som var på vippen att fara och den så kallade grejen hade dom inte hemma.
Så då fick dom plocka ihop bilen igen, jag hämtade den med förhållningsorder om att ta det lugnt och inte köra så långt, för dom hade även upptäckt att det var på väg att gå sönder på andra sidan, men hinner dom byta det här så kan det klara sig, och det vore väl för väl om det gör det, det är ju inte några små slantar det kostar.
Så någon gång under nästa vecka blir det operation ”rädda Jeepen”, men det tar bara en dag så det är ju ok. Kan ju alltid hoppas att det blir på ”rätt” dag, såna där saker har ju en tendens att inträffa då man har annat inbokat.
När vi åt middag för någon dag sedan så hittade Nicco ett majskorn som var något färgad, aha, sa hon skämtsamt, kanske en som tänkt bli ett popcorn. Så kom vi då helt osökt in på ämnet popcorn.
Jag tror mig ha skrivit detta tidigare, men i alla fall så har min mamma berättat när dom dör allra första gången kom i kontakt med popcorn. Detta var någon gång på slutet av 60 talet och mina föräldrar hade blivit bjudna på popcorn av några bekanta, och det var ju så gott, och hur kunde det bli såna där vita puffiga saker?
Jätteenkelt att laga till, fick mamma höra av vännen, det är bara att lägga dom in en kastrull och lägga på locket, vänta ett tag så är dom klara. Och mamma gjorde precis som hon blivit tillsagd att göra (varför krångla till det?). I med popcornen i kastrullen, som stod på bordet, på med locket och börja vänta.
Och nu till er alla som vet vad som krävs för att det ska hända någonting, så fattar ni ju att väntan blev lång… ja den kunde ju till och med ha blivit evig, eftersom inget händer utan värme. Och det fick hon ju veta sedan, vad hon gjort för fel.
Nicco skrattade och tyckte nog allt att hon borde ha begripit detta, men varför skulle hon ha gjort det då, egentligen? Har du aldrig handskats med just en grej förut, och bara får dom enkla beskrivningarna på vad som behövdes göras, så var det nog inte så lätt. Däremot kanske hon borde ha frågat varför det behövdes just en kastrull för det skulle ju annars ha kunnat räcka med en vanlig skål med lock 🙂
Vi kör nu oftast med mikropopcorn, men dom kan nog aldrig jämföras med rykande färska poppande hoppande korn från kastrullen, nysaltade med lite smörsmak, mm… får nog poppa en kastrull ikväll. Önskar er alla en fin fredag!