Etikett: tider

Glömde bort att komma ihåg

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 juni 2018 kl 06:15, Bli först att kommentera

Kom plötsligt på att Camaron får körförbud om 1 vecka, eller plötsligt och plötsligt. Jag hade förmodligen bara, förträngt att så var fallet. Det kan bli så, då man har fler än en sak att grunna över 😀

Nåja, jag hade tur, jag kom ihåg det och det fanns faktiskt en tid imorgon, som jag snappade åt mig, utan betänkligheter. Och där for min ”lediga” dag. Jag ska först till VC på morgonen, sen kommer killen som ska sätta dekalen, och sedan besiktningen då. Jaja, det är väl inte så betungande saker, men det vet ni redan, ni som följer med i det jag skriver, jag hatar, att ha tider att passa.

Och sen kunde det ju ha varit än värre. Som det där året då jag skulle ställa av Camaron, efter sommaren. Men se, det gick inte, man kan nämligen inte ställa av en bil som inte varit påställd. Ooops! Jag hade glömt bort någonting där…på vägen. Kunde ha tagit en ände med förskräckelse, men vilken tur att det inte gjorde det 😀

pinterrest.com levererade bilden

Så här i midsommartider, och när det är andra tider, som till exempel jul, nyår, påsk, ja, då det finns aftnar att ta hänsyn till. Så tycker jag att det är vilseledande då det står på dom flesta butiker: Öppet ALLA dagar till 21.00 eller när dom nu stänger.

Men så kommer du dit och då står det att på midsommarafton stänger vi 14.00…meh, vad hände med ALLA dagar? Nu tycker ju jag att det kan vara exakt likadant som att säga att det står 7 vita hästar i ett stall, förutom 1, som är svart. Hur sanningsenligt var det, på en skala?

HÄR fanns den bilden

Måste dock säga att jag tycker visst att folk kan få vara lediga såna dagar, vi kan klara oss mer än en dag utan att handla, om vi bara har framförhållning. Men där har vi ju blivit något bortskämda, då dom flesta butiker har öppet alla dagar, dock inte alla tider…har vi sett 😀

Näpp, lite kaffe på det här och sedan snubbla sig iväg till jobbet. Önskar er alla en fin söndag! Avslutar med en smygtagen bild på Åke, han har roat sig med att fixa en till stol, att ha runt eldstaden, nu skulle vi bara ha haft tag i 2 till, så är cirkeln sluten.

Jag har dealat, om en bit av mitt skinn…

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 juni 2018 kl 11:04, Bli först att kommentera

Nu går allt, plötsligt så snabbt. Midsommar till helgen, det var ju nyss maj, eller hur? Känns också som om man bokat upp sig lite här och där och kollar jag i almanackan så är det nåt skrivet, snudd på, varje dag.

Då blir det än jobbigare, då man ska boka in fler tider…vart ska jag hitta dom? Och några tider blir som hängande i luften. Detta är nog en av orsakerna till varför jag verkligen hatar, att ha tider att passa.

Ok, när det gäller arbetet, det är ju schemalagt, och det har man vant sig vid. Men andra tider, ni vet, tandläkare, läkare, lite olika uppdrag, tatueringstider och foliering av Camaro…Oops, nu drog det iväg lite, va? 😀 Vadå tatuering och foliering…

Jo, det är nämligen så här, att jag sålt en bit av mitt skinn, till det bolag jag är anställd av, Lystra Personlig Assistans.

Kommer att vara loggan, samt Lystra och sedan 213, vilket är mitt anställningsnummer.

Detta var kanske inte så genomtänkt i början, men jag slängde iväg en fråga till Affärsutvecklingschefen Daniel, som var och hälsade på sina kunder här i Umeå och jag råkade jobba just då.

Jag berättade att det fanns en sak jag svurit att jag aldrig skulle göra och det var att tatuera mig. Han pekade på Linus och undrade vad det där då var. Ja, en tatuering sa jag, men jag ville inte…

Och i nästa andetag frågar jag honom om han skulle betala en tatuering av Lystras logga och namn, om jag gjorde en. Och han hakade på. Nu blev jag ju dumförklarad då jag kom hem, man tatuerar sig inte utan att få något för det. Så jag mejlade honom och vi gjorde upp en deal.

Jag fick en fyrsiffrig summa pengar som gått till slicks/däck, till Camaron, jag ska nu sätta logga och namn på bakskärmarna, samt tatuering. Och på Wheels, ska det finnas möjlighet för kunder hos Lystra att få provåka ett varv, efter dagens slut. Jojo…så kan det gå om inte haspen är på!

Detta borde ju vara hur bra reklam som helst, för Lystra. Jag menar, om dom inte betydde så mycket för mig, som dom faktiskt gjort och gör, så hade jag aldrig offrat mig. Även om jag villigt ska erkänna, att en bit skinn för mig, inte betyder nåt överhuvudtaget, jag är mer orolig över smärtan, hahaa…I hate it!

Nå, jag återkommer med bilder då det är gjort. Ha en fin dag, allihop!

Att lägga band på sig själv

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 januari 2018 kl 09:24, Bli först att kommentera

En bil mindre på gården, satte ut Jeepen på blocket igår, det ringde en kille efter en timme, han körde ner från Piteå, var här efter 3 timmar och tog bilen med sig då han åkte. Exakt så, ska det vara, inga krusiduller!

Min vecka utan bil (frånsett 2 arbetskvällar), håller på vara till ända. Och jag må ju säga att jag fått lägga lite band mig själv. Ibland går allt av bara farten och jag har kommit på mig själv att jag är väldigt spontan och gör ibland saker bara för att, och inte alla gånger för att det är alldeles nödvändigt.

Och här kommer ett exempel på det. Vi skulle äta potatisbullar en kväll och en timme innan det är dags så läser jag i en tipsgrupp att man kan köpa nåt kilo potatisbullar för 7:-, på CoopForum. Perfa! Hinner jag tänka, då åker jag dit…

Nu skulle jag ju inte ha åkt dit för att enbart köpa den påsen, jag skulle givetvis ha handlat annat också. Men där ser jag ett slöseri av min tid, på nåt sätt. Jag åkte inte dit, jag hade ju svurit på att bilen skulle stå, och gissa vad, det gick alldeles utmärkt. Jag hade ju potatisbullar i frysen 😀

Den här veckan kommer att bli fullbokad med möten, jobb, inplanerade tider, inte en dag utan nåt som ska göras, så det är bara att köra på. Men dessförinnan ska den här dagen passera, och den är ju bara nybörjad, än så länge.

Sökte i arkivet efter lite info och hittade denna lilla historia, inte riktigt rumsren, men jag avrundar med den.

Det var munken och nunnan som var ute i en öken med en kamel. Mitt i alltihop så ramlade kamelen ihop och dog. Dom visste nu att dom inte skulle ha en chans att överleva därute och satte sig ner. Efter en stund sa munken: Ja, jag har aldrig sett en naken kvinna, tror du att jag skulle kunna få se dig utan kläder? Kvinnan gick med på det och klädde av sig, sen kontrade hon med att hon aldrig sett en naken man, och undrade om munken kunde ta av sig sina kläder, vilket han gjorde. Dom stod och tittade på varandra då munken sa: Ja du vet, den här grejen, som jag har mellan benen…den ger liv! Det uppstod några sekunders tystnad sedan sa nunnan: Jamen då tycker jag att du stoppar in den där bak på kamelen, så vi tar oss härifrån!!!

Önskar er alla en fin söndag!

Blir det en annan dimension efter 50?

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 januari 2018 kl 08:25, Bli först att kommentera

Nu jäklar är det besiktningar till höger och vänster, är 50 år, nån sorts bro över till en annan dimension, månntro? Och nu syftar jag lite till vad jag skrev om igår, ålder.

Min/vår Audi ska besiktas, nu i januari. Jag har besiktat mina bröst, mammografin jag var på för nån vecka sedan. Nästa vecka är det dags för cellprov och provtagning inför 2 års kontrollen som är veckan därefter. Kontroll efter gastric bypass operationen, jag gjorde.

Och HÄR kommer den bilden ifrån

Och igår, damp det plötsligt ner ett brev och en förfrågan, om jag ville delta i en studie vad gäller hjärta, kärl och lungor. Det är gratis och jag får en mycket grundlig hälsoundersökning av rubbet, bland annat skiktröntgen på hjärtat och lungorna, samt ultraljudsundersökning av halspulsådror.

HÄR lånade jag den bilden

Vidare kommer jag att ha 2 mätare som ska sitta fast på ben och mage under 1 veckas tid, och dessutom under en natt, ha nån utrustning som kommer att kolla om man har andningsuppehåll och hur jag syresätter mig. Kan ju bli intressant så jag tänker, why not…go for it!

Jag ska på NUS vid 3 tillfällen för detta projekt.

Vad får du för det, sa Nicco, då jag berättade om det. Inget, sa jag, fast jag får ju veta resultaten, och får ju givetvis behandling om nåt är galet. Min mormor, fick en ny hjärtklaff innan hon fyllde 60 år, och min mamma har gjort samma operation, för snart 2 år sedan, innan hon fyllde 70, så det kanske ligger nåt lurt i släkten.

I och med allt som ska göras och tider jag nu har att passa, så sa jag till mamma igår, då vi var ut på ärenden, att kommande vecka, tänker jag låta bilen stå. Jag jobbar 2 pass, onsdag och torsdag, då använder jag den, men annars ska jag bara hålla mig hemmavid. Vill nån träffa mig, får dom komma hit. Smart va? 😀 Och jag bokar inte upp mig på fler tider den veckan…skönt!

Hoppas på en bra dag för er alla och en trevlig fredagskväll!

Lite får man tåla…

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 februari 2017 kl 08:51, 4 kommentarer

Jag kom att tänka på…från ingenstans, egentligen, det här då man får en tid, hos till exempel läkare, tandläkare eller det är någon annan som vill boka in en tid hos en själv, för nåt. Och man säger till exempel, jag börjar jobba 14.00, och då får men en tid, typ 13.30. Jamen jag sa ju att jag börjar 14.

Och exakt likadant är det på jobbet, det ska bokas in besök, och jag säger att passbytet är, till exempel 12, ja, då vill dom ha tid, 12. Jisses…som om det inte är tillräckligt med folk i rörelse, precis då man ska byta av varandra. Det kanske bara är jag, men jag skulle aldrig föreslå precis den tiden som någon säger att dom just då, ska göra nåt, folk vill väl landa, eller så skulle jag fråga, vilken annan tid som skulle kunna passa.

Det är som om det inte finns någon beräkning, överhuvudtaget.

Ta bara det här, man stiger upp nu på morgonen och termometern visar på -17 grader, jag menar, vem hade räknat med det??? 😀

Med tanke på temperaturen så kommer jag osökt ihåg barndoms tider, och alla minusgrader det var då, på vintrarna, då är ju det här, blahablaha. Vi var ju väldigt ofta uppe i Malå, och -30 var ingenting att rädas.

Dessutom var det inget som stoppade skoterturer på sjön, heller, vadå, -30, det var bara att fälla ner öronlapparna på militärmössan och gasa på. Från ögonfransarna hängde det stora sjok med is, och tog man av sig skoterhandsken då man klev upp på bron för att öppna dörren, så frös handen fast på handtaget, precis som tungan gör om man slickar på en lyktstolpe i minusgrader.

Nä, jag vet inte om jag ska skriva att det var tider det, men man kanske var mer obrydd om just kylan.

Igår var det café kväll på klubben så vi begav oss dit för att få oss en kaffe.

Inte ofta man ser en amerikanare ute på vintern, men här fanns det minsann en som trotsade minusgraderna:

Brällas senaste inköp, vad månde bliva av detta?

Och lite annat, som fanns där nere:

Önskar er alla en fin onsdag!

Sättna/Sundsvall raceway

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 maj 2016 kl 09:34, Bli först att kommentera

God morgon! Nu är vi hemma i Umeå igen, och vad härligt att vakna till solsken och värme. Såg inte speciellt muntert ut igår morse, då vi befann oss i Sättna/på Sundsvall raceway. Grått och ny regnat. Det kändes inte som om lossning av junioraren, skulle bli aktuellt. Men, det ändrade sig och slutade faktiskt med blå himmel, sol, fast blåst.

Ska nu klargöra att en test n´tune, som vi nu var på, inte är en tävling, utan man kör ett race, testar hur bilen/dragstern funkar, skruvar, testar igen, och ser så man får så jämna tider som möjligt. Ett snudd på, måste, om man vill vinna.

Nicco fick 5 race, och dom var bra, allihop, jämnt och fint, inga konstigheter, behövde inte ens justera tomgången, vilket har varit ett aber, tidigare tävlingar, den har svajat hit och dit.

Här kommer nu några bilder därifrån:

Här är bröderna Sundqvist:

Här en kille som kör i min klass, jag mötte honom inför finalen i Piteå, 2008, min första tävling, när vi gick i mål visste vi inte vem som gått vidare, men det blev han och jag slutade på en tredje plats.

Lastning av bil:

Så vi tackar för oss, för denna gång, det var en trevlig dag på banan, och vi lär nog återkomma, dock med andra bilar än dragstern…fick nämligen en som var sugen på att köpa den, och nästa Sundsvall, är Nicco i Budapest, så åker vi dit, så blir det med min bil 😀

På hemvägen, den beryktade grusvägen med en lutning på 22%, vilket innebär att den stiger, eller lutar utför, 22 meter/100 meter, känns rätt rejält där man sitter men svårt att fånga i kameran. Tur att Winstone håller ställningarna:

Och Umeå, klockan är 23.15 då vi kommer hem och kolla ljuset…helt fantastiskt!

Nu ut i solen med kaffekoppen, vad annars, och inte att förglömma, mors dag, grattis alla mammor, jag fick present av Åke, 2 minuter över 12 i natt, ett par döskalle örhängen 😀 Önskar er alla en toppen söndag!

Höger eller vänster…eller…

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 mars 2016 kl 09:32, Bli först att kommentera

Apropå gårdagens korta beskrivning, av hur olika vi är till utseendet, så finns det ju miljarders olika sätt vi är på.

Theresé gjorde en test hon hittat på nätet, Nicco gjorde en också, och jag kunde ju inte låta bli, så här ser min bild ut, och jag lovar, på mig stämmer den in rätt så väl. Både Theresé och Nicco, fick tvärtom.

Så tänkte jag på hur jag lägger upp mina dagar, oftast lite oplanerade, jag gillar det mest. Medan det finns dom som vill ha sin kalender, full klottrad med ”to do stuff”. Jobbigt skulle jag tycka, jag vet ju att jag får spader då jag har en tid hos tandläkaren och ni kan ge er tusan på, att just den dagen dimper det ner ännu en tid att passa och den blir typ, en timme innan jag ska på jobbet…me dont like!

Att ha sitt schema, över jobbet, är en sak, och utifrån dom dagarna, kan jag sedan göra vad jag vill 😀

Men så ha vi dom som vill planera, minutiöst, sina dagar, med en början av att det ska borstas tänder, till gå ut med sopor och avsluta med tandborstning, igen, och jag undrar om det egentligen är så nyttigt? Ok, om man lägger in dom stora sakerna, men jag tänker att det lätt kan kännas övermäktigt, om kalender blir full.

Samtidigt förstår jag också att det är många som gillar struktur, att veta, vad som ska hända, men jag undrar också vilka känslor som kan väckas, om nåt som står nedskrivet, faller…det skjuts upp eller tas bort.

Känner den personen då, glädje…det blir som en paus, eller blir det kaos, vad fyller man nu ut tomrummet med. Jag blir alltid glatt överraskad då en inbokad tid, ändras, härligt, då kan jag göra nåt annat. Men lite beroende på vad det handlar om för ”tid” och när man får veta att den inte gäller längre.

Ja jag vet inte, jag ska inte spekulera mer i det heller, utan jag tänker som jag började att skriva, vi funkar olika, och förhoppningsvis trivs vi med hur vi har det själva.
Här ska ni få länken till testen, om ni själva vill testa hur ni egentligen tänker, eller rättare sagt, med vilken halva ni tänker mest med 😀 Frågorna är på engelska.

Vänster eller höger hjärntest

Ha en fin lördag, allihop!

Apparaterna fejlar

Av Maria Lundmark Hällsten, 31 januari 2016 kl 10:16, Bli först att kommentera

Vädret vi har påverkar inte bara oss, människor och andra levande ting, på jorden. Utan även prylar, tar skada och kan upplevas ha ”rivit staketet, alla hästar är på rymmen och inga nya brädor i närheten”. Till exempel parkeringsapparaterna.

På vissa apparater står det att det kan dröja ett tag, jag tror att dom går på solceller, och ja, det märks tydligt att den ältar och har sig innan den går vidare. Och tänk er då, när det varit minus 20-25 grader, då har man verkligen trott att det varit kört, dubbel så lång tid, så man får ha tålamod.

En av gångerna stod jag uppe på NUS, och skulle betala, ingen av dom två apparaterna fungerade, däremot stod det på en, att den kunde acceptera kontanter, hm…tur att jag hade det då. Näste man som kom, han gick med snabba steg därifrån, utan biljett och utan att ha betalat, men då med stor risk att han får böter. Är man utan slantar får man nog allt gräva fram det ändå. Jag tänker nog ha en näve mynt i bilen, just in case.

En annan kylig dag, hade jag ställt mig vid Östra station, och passerade ett par som stod och skulle betala, då tjejen börjar se upprörd ut, och säger: Jamen jag har ju betalat!!! Hon fick ingen biljett, men vad gör man då, kan man undra?

Jag hade tid på vårdcentralen, där drar man ju kortet då man kommer och sedan då man far. Då jag skulle fara så gjorde jag det, såg biljetten, och stack in fingret, men på nåt konstigt sätt stötte jag till den så den åkte upp dit jag inte fick tag i den. Jaja, jag hade då betalat ut mig, men kan tänka att näste man eller kvinna, fick problem.
Och nu sist, då jag använde mig av en sådan tingest, så saknades luckan, och därför var det aningens blött därinne, jo jag fick ut biljetten, men den fick hanteras varsamt så den inte skulle blötas upp till pappersmassa. Jojo, det är tur att vi går mot varmare, mer bekymmerslösa tider 😀

Jag hittade en snygg lampa i källaren och den passade perfekt i vårt matrum, kolla in, tyvärr gör nog inte bilden, lampan rättvisa, men ni fattar 😀

Ha en fin söndag, allihop!

Life´s not good, sådeså!

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 oktober 2015 kl 06:43, 6 kommentarer

Haha…nu var jag smart och klev upp innan arbetarna kommer och börjar bullra 😀 Eller, hur smart var det egentligen, vem lurar jag? Fast det var inte så motvilligt jag klev upp, hade tänkt plocka undan lite här innan jag ska iväg till hand o plastik, och sedan hämta upp Sally på flyget. Jag kanske behöver den här tiden, tänker jag.

Vad jag skulle ha behövt igår, var ett packe cigg (så hade jag rökt upp dom, och en stor grogg för att lugna nerverna. Jag blev motarbetad med precis allt jag företog mig. Och det började med min mobil. Den blev svart i skärmen, för att tio minuter senare, fungera, i en minut, sedan svart igen.

Jag slet ut batteriet och SIM kortet minst 3 gånger, startade om skiten flera gånger men då brände som startsidan fast…i en kvart, sedan kanske den funkade 2 minuter. Retade mig på att det står Lifes is good, då jag inte riktigt höll med om det.

En av orsakerna var ju då att vår hemtelefon, varit död i en månads tid. Ja, jag har inte fixat det, eftersom jag inte varit hemma, inte velat springa upp o ner i källaren där hälften av alla sladdar och dosor ligger, jag har inte haft ork. Men så igår…i ren förbannelse, så gick jag dit, slet ut alla kablar och strömsladdar, väntade i 2 minuter, och satte igång allt igen.

Det absolut enda, som hände, var att jag blev utan internet…också.

Här sitter jag då, Jeepen är inlämnad på verkstaden, hur ska han kunna ringa mig och säga då den är klar? Jag ska träffa en gammal kompis från skoltiden, Susanne, nere på stan och vi ska käka middag ihop, men vi har inte bestämt tid eller plats att mötas på, hur ska jag hitta henne? Jag är lite stissig över mobilen också, och tänker att jag måste ju ha en fungerande sådan, och speciellt för idag, då jag ska hämta Sally, tänk om dom behöver nå mig på nåt sätt. KAOS!!!

Jag hittar en uppkoppling som inte har ett lösen (det använder jag just nu också, förlåt, grannen eller vem det nu är som har det nätverket, jag lovar, jag är inte ute och gör dumheter eller laddar ner saker), får tag i Nicco, säger att hon får ringa Åke, be han ringa Bosse på Hasses och fråga om Jeppen samt lämna hans nummer, och sedan skriva på FB, vad svaret blir.

Plötsligt ringer min mobil, Susanne har hittat av en lucka i sfären och lyckas komma fram till mig, jag rör mig försiktigt i omgivningen för att mobilen inte ska dö. Vi hinner bestämma ungefärlig tid och en plats, nice, en sak ur världen.

Sen får jag veta att Jeepen inte hinner bli klar, förbenat, och jag som behöver den idag, men Åke var smart, han åkte förbi och hämtade nycklarna och sedan gick han upp och hämtade Jeepen, vi får lämna in den en annan dag.

Ja jisses, vilket bökande.

Jag tog bussen ner på stan, in på Telia och köpte en ny mobil, så nu är det problemet löst, ska in på netonnet idag och reklamera min LG.

Vi hade en trevlig middags dejt, måste göras om, för vi har miljoner saker att avhandla och uppdatera, kan vara svårare att hitta tid, men så är det nog för dom flesta. Har man familj och arbete så finns det inte så mycket till övers innan dagen är slut.

Felsökning på kvällen, ut med sladdar och dosor igen, nu fick Åke vara ben och springa upp och ner, jag chattade med T3, men dom fick jag ingen hjälp av. Blir förbannad då dom inte kan ringa upp istället för att man ska skriva samma saker flera gånger. Vår hemtelefon funkade plötsligt i 3 minuter, men inte längre. Fast nätet fick vi inte bukt med. Avslutade chatten med ett surt: Vi får söka hjälp på annat håll!!! När allt funkar igen, kanske man byter leverantör, en som är mer service inriktad.

Nu har vi en duktig granne, Åke gick dit igår fast han var inte hemma, får se om han kan tänkas komma och hjälpa oss ikväll, det vore ju himla gulligt, vi får se.

Och där ser man vad beroende man blivit av att kunna nå folk och bli nådd. Ändå så funkade det för 15 år sedan…men jag kommer inte ihåg hur 😀

Selfie tagen med ny mobilen…mja, ingen bra skärpa, men den får väl duga

Ha en fin dag, allihop, det tänker jag ha!

Dimman låg tät över Åmselebasen

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 september 2015 kl 09:54, Bli först att kommentera

Jag skrev ju om kattungarna i förrgår, och Nicco sa att dom sett 2 stycken, och att det möjligtvis kunde vara 3. Hon fick meddelande igår, från Djurskyddet, dom har hittat och tagit rätt på 2 stycken, härligt!!! Då gjorde hon en välförtjänt insats, och kattungarna hade knappast överlevt där, själva.

Så hoppar vi raskt över till Åmselebasen, och våran lilla roadtrip dit. Vi kom vid nio tiden på fredagskvällen, lossade bilen och satt sedan och kikade på norrskenet, stjärnorna och hann njuta lite av det innan det började kännas kyligt bakom ryggen, då var det dags att hoppa i säng.

Man tänker att det ska vara så tvärgjort att lasta en bil eller lossa, och sedan är det ”bara”…men så är det knappast. Vid varje tävling måste vi byta däck, dom vi kör med på tävling är för låg och då skulle Camaron inte komma in i bussen.

Och innan man åker hemifrån, ska man veta att allt är med, sånt man verkligen behöver och sånt som kan komma att behövas, svårt det där, att veta. Sedan håller man en tumme att bilen går igenom besiktningen, och det gjorde den, men med ett påpekande, chaufförsstolen satt inte riktigt bra.

Fotograf: Mats Alfredsson

En mutter hade lossnat men Åke fixade och vi var klara för tävling. Här kommer nu en förklaring på hur det funkade just där, inte som på ”vanliga” tävlingar.

I min klass, 10,5, så får man ha slicks, men inte bredare än just den bredden, 10,5. Man kör 201 meter och det är först över mål, som vinner. Enkelt, kan tyckas, och ännu enklare matematik, så fattar man att den snabbaste bilen, vinner, om man tittar rent logiskt, sedan kan mycket hända på vägen (banan).

Vi var 27 stycken i min klass, och av dom 27, var det bara 5 stycken som körde på ungefär samma tider som jag. Övriga deltagare, körde allt från 1 sekund till 3 sekunder fortare. Vi körde några rundor, bara för att testa på, och jag hade tider, på 8.95 (där slirade jag bort mig i början), 8,62, och 8,53. Vid fjärde test n tune repan, såg dom nåt oljeläckage och jag fick rulla bort till depån. Felsök och torkning, sen var jag klar för fortsatt tävling.

Och här lottades det fram, vem man skulle möta, och därför kan man säga att allt handlar om tur, fast…om man får möta en som kör 3 sekunder fortare, så ska det mycket till för att slå honom 😀 Och här blir det lite knäppt, man går och önskar att det man möter, ska tabba sig, rödlykta eller slira bort sig totalt, men det är inte kul att vinna på det, man vill ju vinna för att man är så lika som möjligt, men aningens bättre.

Nå, jag klarade första elimineringen med en tid på 8,81 och då var vi 13 kvar. Dom andra 4, med mina tider, var borta. Sedan fick jag möta en Corvette som framfördes av Daniel Oscarsson , jag körde 8,64 och han 7.04. Och där åkte 6 stycken ut, och en av dom var jag, så vad kom jag på för plats? Delad åttonde plats, med 6 stycken andra, eller slutade vi på en trettonde plats, jag vet inte 😀

Vann gjorde Jörgen Holmgren med sin Anglia, med en tid på 5,71.

Det var i alla fall en rolig tävling, kul att dom kan anordna sånt här och inte så långt hemifrån. Vi kommer att komma tillbaka dit, helt säkert. Här får ni lite bilder och jag avslutar med en film som MOS satte ihop, och som ligger ute på youtube. 5 minuter och 53 sekunder in i filmen, skymtar man mig 😀 Ha det gott, allihop!

Och här 3 bilder som Nicco tog, på Jens Eklund, vinnare i Outlaw klassen med en tid på 5.08, dimman låg tät över basen: