Hittade den här på FB, och det var väl i samband med det höjda bensinpriset, och vad det kan ställa till det då det inte finns alternativ, om du nu råkar bo utanför dom större städerna:
Och här tänker jag också att ska nu denna resa klaffa, så håll en tumme för att tåget går…annars sprack det där, med 😀
Jo, jag vet vart Rentjärn ligger, en bit utanför Malå, åt Norsjö hållet till. Och jag har åkt buss från Malå till Umeå vid några tillfällen, inte snabbaste turerna, och det ska ju stämma med byten i antingen Lycksele eller Skellefteå.
Ett tag i mitt liv tyckte jag att det var smidigare att lifta, så det gjorde jag x antal gånger istället för att ta bussen. Idag föredrar jag att ta mig fram med eget fordon, men visst är det kännbart, det börjar svida i plånkan då man tankar.
Nåja, det är som det är… och det blir som det blir och he vart som he vart!
Tror jag ska slå på stort nu och gå ut i solen en stund, med lite kaffe i koppen. Avrundar med en bild på… ja vadå…vart ligger den och vad är det? Varsågod och gissa 😀
Jag skulle städa ur bilen lite, igår, utvändigt lite lätt, gick fort och sedan skulle jag in i bilen men då var nykeln, puts väck.
Jag letade, och jag kollade, funderade, lyfte på skohyllan, skummade av alla ytor, men den fanns inte. Ringde Nicco och frågade om hon fått med den av misstag eller om hon hört att den ramlat ner från vår lilla nyckelhängare…men nej.
Ringde Åke som föreslog att jag skulle leta ute, om han nu fått med sig bägge två och sedan tappat den på gården…fast…nej, den fanns inte.
Jag VET, att jag stod och funderade på hur jag skulle hänga upp den, finns ingen nyckelring nämligen, utan bara en liten ögla…och jag VET, att jag faktiskt hängde upp den.
Så…*pling* föll polletten ner, ovanför nyckelhängaren sitter två gamla barnklädhängare, som dekoration, och på den spiken, hade jag hängt upp nyckeln…*suck*
Och med nycklar i färskt minne så kanske ni minns då jag hade den lilla väskan fäst vid min kropp under x antal veckor eller månader, jag kommer inte ihåg…och där var det en liten incident med nycklar, kolla bara vad jag saxade ur mitt gamla inlägg från 16/10-2015.
”Klockan tickar på och det håller på vara lite bråttom, så hittar jag inte Jeep nycklarna. Alltså hallå, helt befängt, jag VET att jag plockade ner dom från hyllan, då det plötsligt blev koncentration på macksökning, så nycklarna kunde ju inte ha försvunnit så långt, tyckte jag.
Men dom fanns inte, jag lovar, jag fick göra en djupdykning i kylskåpet igen…sedan skafferiet, lyfta på papper, tidningar, gå på ställen dit jag aldrig varit, leta i fickorna tjugo gånger, inga nycklar. Och där gick tiden ut, för att hinna ned till tågstation, och då, mina vänner, fann jag nycklarna, hahaa…”
Jag hade hållit dom i handen hela tiden, till mitt försvar, så sprang jag ju även och höll i väskan, så mina fingrar registrerade inte nycklarna, tänker jag 😀
Nej, nycklar kan vara ett aber…jag väntar ivrigt på ett nykellöst samhälle… 😀
Då hade man gjort sina 2 arbetsdagar för den här veckan…sjukt vad fort det gick 😀 Och man hann sitta ute lite efter regnet som föll, fast jag tänker att det var ett väldigt lokalt nedfall, det regnade inte uppe på Kvantum, men så fort man vände nosen på bilen mot Västerslätt så började det strila.
Nicco och Adam hade kommit hem från deras lilla roadtrip och det var en hel del dom hunnit med och framför allt fått se. Som till exempel den där tusenden gruvvagnen som tillverkades och som målades gul (för att påminna om guld) och som fortfarande kan ses om man har tur…procenten för det, är väldigt liten men…dom lyckades befinna sig på rätt ställe vid rätt tillfälle och se…där kom tåget och den hade den vagnen efter sig. Adam slet fram mobilen i hopp om att få den förevigad på bild, det fick han också, lite suddig…med ett finger med…men det syns tydligen en gul prick där ändå 😀
Adam har också stått och fiskat i Trollsjön, som tydligen ska vara den renaste sjön i Sverige, med en trolskt färg på vattnet. Dom satt där och förundrades över det klara fina vattnet, precis som andra som sökt sig dit för den upplevelsen, och vad gör då Adam, jo han tappar en kasch från Willys, rätt ner i skönheten…och dom når den inte heller för dom sitter för högt upp. Han får onda ögat av dom som ser vad som hänt, säkert i tron om att han gjorde det med flit. Men skam den som ger sig, han sökte sig till ett bättre ställe och satte igång att skapa rörelse i vattnet så kaschen kom guppandes och han fick tag i den…haha…han skulle alltså inte få bli kallad för 08:an som besudlade Trollsjön med plastkaschar från Willys 😀 Han fiskade alltså inte fisk, utan en påse. Dom har varit i kyrkan och stadshuset, som håller på att demoleras inför kommande flytt, dom har fått rundvisning och höra lite av historien runt Kiruna. Sett Lapporten och andra fina ställen, och testat annorlunda drink också, en med björnbär: Ja, dom var nöjda och belåtna med resan, överlag.
Idag får vi se vad det blir, vi har bonus sonen här, till ikväll, kanske det blir en sväng på Gammlia, beror på väder och vind, eller kanske bara en cruising sväng runt stan. Nolia tror jag får bli imorgon eller på fredag, eller lördag, eller inte alls, beror lite på viljan…och lusten.
Jag skjutsade mamma på affären igår, och trots att Jeepen stått med motorvärmare i 5 timmar, så lät den annorlunda då jag startade upp den, lite plågad så där. Nicco fyllde i med, att det inte alls var nåt konstigt, våra fordon kan låta eljest, bara för att.
Bild lånad från pinterrest.com
Läste om tåget som fick problem i -40 grader och blev stående x antal timmar…och kastades tillbaka till hösttävlingen i Åmsele, då vi fick gå i säng i full mundering eftersom gasolvärmaren lagt av och det var minusgrader ute….ojoj, och då hade vi ändå, rena rama tropikvärmen, i jämförelse.
Ingen fick lämna tåget, det förstår jag, men när, vet man att det är dags att ge sig av? Inga svar på sina frågor, och jag tänker att en del fick lätt panik, då man inte vet…frysa ihjäl, eller testa att ta sig till värmen…kanske frysa ihjäl på väg dit, men…ja huvva, vilket dilemma.
Nej det är inte kul att frysa, men jag vet också då det är 30 plusgrader och man sitter och gnäller över det, det är inte kul då det är för varmt heller…så var vi där igen, vem i hela friden, är så dum som bestämmer att det ska vara just antingen eller, aldrig nåt mellanting? 😀 Väder kommittén, ja just så var det, och deras beslut kan icket överklagas, punkt slut!
Trettondagsaftonen firade vi lite tvärt med lite jordgubbar, grädde och en chokladbit i kaffekopp.
Chokladkakan påminde mig om Willy Wonkas chokladkakor:
Att den firades tvärt, berodde på att vi skulle hinna käka middag också, innan jag skjutsade ut Nicco till flyget, hon skulle hem till Adam. I övrigt händer nog inte så mycket idag, jag jobbar och Åke får hålla reda på djuren.
Trettondagen idag och i spansk tradition heter dagen El dia de los Reyes magos, de tre vise männens dag, och firas den 6 januari. Den 5 januari ställer barnen ut sina gamla skor på fönsterblecket och när de vaknar morgonen därpå ligger där julklappar i stället.
Sverige och Svenskfinland Trettondedag jul är den sista stora helgdagen i det kyrkliga firandet av julen. Den definitiva slutpunkten sätts i Sverige och i det svenskspråkiga Finland på tjugondedag jul, det vill säga trettondedagens så kallade oktavdag en vecka senare.
Och då mina vänner, åker vår julgran ut! Hoppas på en fin trettondag, för er alla!
Vi gjorde lite allt möjligt igår, jag, Sally, Nicco och Adam åkte upp till mamma och Bosse en sista sväng för i år. Då vi kom hem var Staffan här, Åkes kusin. Han ville, som han sa i telefon, nörda ihop sig med Theesé litegrann. Han är ju lika intresserad som hon, av våra rötter, släktforskning etc. Staffan har ju själv jobbat på DAUM, där dom bland annat hade ett jättestort arkiv med berättelser från förr.
Efter middagen kom Anders med tåget, och vi övade allihop, litegrann inför kvällens event. Vad vi övade på, kan ni få klura på 😀
Anders visade upp en skadad tumme, och där hade det kunnat gå riktigt illa. Han klämde sig i nån slags press och hela tumnageln, fastnade och gled av fingret…ajajaj…
Och där kom vi in på sånt som kan göra riktigt ont. Och ja, jag drog mig till minnes en händelse, för kanske 25 år sedan. Vi bodde på Mariehem, på den tiden och Theresé var väl runt 6-7 år. Åke var borta på nån firmafest i Östersund, och han ringde där på kvällssidan.
Jag håller i luren, rundar soffan och formligen kastar mig ner i soffan, och med ett lätt skrik, är jag uppe, lika fort, med en blyertspenna, inkörd mitt på baksidan av låret. Theresé hade stoppat ner den där, med spetsen uppåt…inte med något ont i sinnet utan hon gjorde väl bara nåt då hon satt där och glömde bort att den var där.
Nå, jag överlevde även om det kändes aningens obehagligt.
Ja, sa Nicco, jag visste att det var nåt mer än det där om pilen du fick i benet. Mm, sa jag, ehh, det är inte heller den enda pilen jag fått i mig. Jag hade för bråttom fram till piltavlan en gång och fick en pil mitt i ryggen också…jaja, det är sånt som händer och det som inte dödar en, härdar…eller hur man nu säger 😀
Ser ut att kunna bli en fin dag, den här sista för detta år, så då hoppas vi att det nya året, får fortsätta lika bra som detta kan sluta. Och med dom orden så önskar jag er alla ett Gott Slut och en God fortsättning det nya året!
Vi började gårdagen med lite handling på Stor Coopen, och titta vad jag såg, på vägen dit, precis utanför Vk huset:
Den vandrande rondellbocken, jag passade på att fota den på hemvägen.
Theresé hade gjort en liten släktbok till kusin Anna, jättefin med bilder och lite annat smått och gott i den. Den överlämnades igår, då vi var dit på en Swedish fika, med prat och skratt.
Anna fotade sin bok
Jag kan här tillägga att på väg till kusinen, så passerades rondellen vid brandkåren och där står plötsligt ett nytt rondelldjur, såg dock väldigt suspekt ut, flathuvad sak, typ. Den hann jag inte fota, utan ni får måla upp en egen bild i era huvuden på hur den ser ut.
Nu håller huset på fyllas på, Nicco och Adam kom igår och idag kommer Anders med tåget och då är vi fulltaliga. Det märks…på platsen i soffan, disken i diskhon, det fulla kylskåpet och alla ljuden.
Och imorgon…finalen på detta år och sedan början på ett nytt. Jag har kollat vädret och det ser väl rätt ok ut, inget regn i alla fall. Och det passar alldeles utmärkt på hur vi lagt upp nyårsaftonen med promenader mellan husen 😀
Winstone väntar nu på morgon promenaden så det är bara att göra sig redo för utgång, och sen får vi se vad det blir av den här dagen. Önskar er alla en bra sådan!
Vi åt frukost och lunch ute på gården igår, gick in lagom till middagen, det är minsann inte varje dag man kan göra det, även om man får tjuras lite, för det var väl inte någon övervärme, precis 😀
Brälla och Lena kom förbi lagom till eftermiddags fika. När vi var där på lördagskvällen, diskuterades semester, och hur man lägger upp den på ett bra sätt. Brälla tyckte att Theresé och Anders var smarta som tagit en ensam vecka var, för att täcka upp Sally, då dom har stängt på förskolan.
Hm…ja då ska jag också vara smart, tänkte jag, och ta ut en femte vecka då Åke börjar jobba igen så kan han få en mjukstart på jobbet, och jag kan lugnt skola in honom för tidigare mornar och sånt där…hahaa…
Åke,förresten, tillbringade en del av dagen i garaget, där motorn till junioraren kom på plats. Ska justeras lite idag:
Har nu skjutsat iväg NIcco till tåget och Theresé till GE på Mariehem, där hon ska tillbringa dagen. Sally är med mig och ska sedan följa med till mitt jobb, en stund, och sedan kommer morfar Åke och hämtar upp henne.
Nu har mamma Norum till salu, är ni sugen på havstomter kan ni kika på lite bilder här, och sedan är det bara att lägga ett bud 😀
Vi trotsade dom småkalla vindarna igår och tjurades med att sitta ute ändå. Och visst, vi överlevde, och mellan varven, kunde man känna att solen gav lite värme.
Vi gjorde återigen en rockad på gården, då Camaron skulle lossas, men detta blev av mindre skala, Amazonen stod redan i garaget, den andra Camaron i tältet, junioraren in i garaget och nu, min Camaro bredvid bussen. Jeepen och Mazdan på sina ordinarie platser.
Den startade också, utan några hjälpmedel…precis så ska det vara 😀
Som belöning åkte vi på Sandahöjdens pizzeria och käkade middag, jag och Nicco tog en kebabtallrik och Åke en lövbit, Man är ju dum, sa jag, då man äter på en pizzeria, då skulle man ju egentligen äta pizza, för det är ju på plats, då den är rykande färsk, som den kommer till sitt rätta jag.
Nå, kebabtallriken var god, dessvärre fick jag ju lämna jättemycket av den, men jag blev ju mätt och det är väl det som är grejen. Även om hjärnan skulle vilja nåt annat. Åke skulle peppra på sin lövbit lite, men fick skruva av hela locket…ja sa han, det funkar dåligt med svartpeppar i saltkaret:
Hahaa…skrattade jag, dom kanske trodde att S:et stod för svartpeppar 😀
Theresé är nu i Florida, genom hennes jobb på GE Health Care. Dom landade någon gång i natt, ska tillbaka på torsdag, landar på fredag morgon, sen ska hon hämta Sally på förskolan klockan 13 för vidare färd till tåget och Umeå…dom ska ju fira mammas 70 årsdag, blir tufft med allt resande.
Hon frågade om jag önskade nåt från ”landetlångtbortistan”, skulle vara en ny race tröja då, sa jag, som jag kan tävla i. Men det kan ju vara svårt, eller kanske lika lätt att hitta nåt på Wheels. Jag googlade i alla fall på race tröja, Camarostuk, och då man googlar får man ju upp allt möjligt konstigt, eller vad sägs om detta:
Min bil, då den lossades från containern den kom i, från staterna, februari 2008 😀 Jojo! Och Mats Alfredsson stod och fotade.
Jag böjer mig för överheten och bekänner att det var mitt fel, att Nicco missade förmiddagens lektioner, igår. Det började med att hon stod och letade efter en smörgås, jag gjort i ordning till henne att ta med på tåget.
Jag grävde i kylskåpet den fanns ingenstans, och vi började skylla på att Åke måste ha fått den med sig då han åkte på morgonen. Men så gluttade jag på skafferidörren, och vad tror ni, jo, jag har alltså lagt in den färdiga mackan i brödkorgen. Nå, mysteriet löst.
Klockan tickar på och det håller på vara lite bråttom, så hittar jag inte Jeep nycklarna. Alltså hallå, helt befängt, jag VET att jag plockade ner dom från hyllan, då det plötsligt blev koncentration på macksökning, så nycklarna kunde ju inte ha försvunnit så långt, tyckte jag.
Men dom fanns inte, jag lovar, jag fick göra en djupdykning i kylskåpet igen…sedan skafferiet, lyfta på papper, tidningar, gå på ställen dit jag aldrig varit, leta i fickorna tjugo gånger, inga nycklar. Och där gick tiden ut, för att hinna ned till tågstation, och då, mina vänner, fann jag nycklarna, hahaa…
Ja, jag hade dom på fingret, heeela tiden, alltså och betänk också att jag inte ens tagit något morfin eller annan tablett, smuttat på whisky som kan ge lite sidoeffekter, eller slagit i skallen :D. Jaja, det hjälps inte, man kan ju vara lite snurrig i kupan ibland, och att jag höll i nycklarna utan min vetskap, kanske inte var så konstigt, jag höll ju samtidigt i väskan, och kände därför inte av dom.
Vi fick då starta dagen med ett gott skratt, så där, nästan så tårarna började rinna 😀
På eftermiddagen for vi på MIO och hittade en vit, snygg hylla, jag hade fixat 2 kortare tavellister och sedan kom Nicco ned med en svart tavellist, som tydligen stått parkerad i hennes garderob, ja, då finns det nåt att arbeta med.
Bastun är numer förflyttad till ”hemma hos oss alla”, och började igår hos Monika. Vi passade på att fira Birgitta som fyllt jämt. Vi blev kvar där till efter nio, nästa sväng blir hemma hos Laila, och då med triss lott.
Winstone visade vem som bestämmer…eller så ville han bara ha uppmärksamhet, jag vet inte, de är Åke som sitter där.
Avslutar med ett coolt gitarrspel, eller vad tycker ni? Ha det gott, allihop!
Nu har det hänt, flertalet gånger, att jag fastnat med stroppen som sitter i jackan, i bilen, i sätet, utvändigt, i kofångare och så vidare. Det verkar inte ha så stor betydelse, heller, vilken jacka jag har, finns det en stropp, så hakar den i någonstans.
Nå, när jag skjutsar Nicco till tåget, och har släppt av henne, så dubbelcheckar jag alltid att hon är någon meter eller två, från bilen, innan jag gasar iväg, och detta kommer sig nog av mina egna erfarenheter att kunna fastna, men också av vad jag fick höra för över 30 år sedan.
Det var ett gäng kompisar från Bräntbergskolan som drog iväg till England, där hade dom haft det jättekul, men det kunde ha gått riktigt illa. En av kvällarna skulle dom ut och hade tagit Taxi, dit dom skulle. Glada och uppspelta, betalar dom för resan och hoppar ur taxin, men en av tjejerna får inte med sig hela jackan innan dörren smälls igen och taxin drar iväg.
Hon springer jämsides, det hon kan, och lyckas rycka loss jackan från dörren, där hade hon väl enorm tur, att den inte satt hårdare än så, Men det blev en skräckupplevelse för henne.
Nu är jag ett steg närmare att hyra ett loppis bås på Mariedal. Jag har skrivit in mina uppgifter och tänkte kika in där idag, och se om jag kan boka upp mig på ett bås, senare i veckan. Dom har ju båskundernas timme, men den är förlagd på kvällen och då jobbar jag. Måndag har dom dock en timme på förmiddagen, så det funkar ju.
Ja, allt går ju så länge dom inte hyr ut måndag till söndag, utan som jag förstått det så tar man en dag som passar. Nu gäller det väl hellre att börja stöka och böka i alla saker man har och prismärka, så det är klart tills man ska dit igen och ställa upp alltihop. Ska bli kul att se om det kommer att bli någon förtjänst.
Önskar er alla en toppen måndag! Bilden till trots 😀 Jag har ju egentligen inget emot måndagar, det blåser ju bara till så är det fredag igen.
Presentation
Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.
Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 46 Bor: Umeå Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten. Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar. Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker. Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Och här tänker jag också att ska nu denna resa klaffa, så håll en tumme för att tåget går…annars sprack det där, med 😀
Ha det gott, allesammans!
Senaste kommentarerna