Etikett: svärmor

Grädde i tandkrämstuben!

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 december 2019 kl 08:24, Bli först att kommentera

Köpte ett 3 pack tandkräm och nu håller vi på bli lurade även där. Snacka om utspädd, känns som om man borstar tänderna med grädde. Inte till smaken, men konsistensen. Jahapp, tänkte jag, då har dom spätt ut den, precis som det görs med billigare schampo, diskmedel etc, för att det ska ta slut, fortare.

Här står dom och skriker att vi ska vara miljövänliga, inte slösa på jordens resurser, och sen gör man så där. Borde vara förbjudet!

Skulle fixa adventsstaken på jobbet. Och fick det eminenta uppdraget att köpa nya glödlampor. Gissa vad…eller det kanske ni redan vet. Att köpa glödlampor till adventsstake, görs i 4 pack, och jag undrar vilken humhum stake som har 4 ljus???

Ja, då köper man 2 stycken 4 pack, och då undrar jag vidare vilken stake som har 8 humhum ljus???

Nå, 8 glödlampor införskaffades för den nätta summan av 99:-. Sen såg jag att en ny adventsstake på Ica, med 7 ljus, samt en extra medföljande glödlampa gick lös på exakt samma summa, 99:-.

Man fick med andra ord, mer för pengarna om man köpte hela skiten…ny! Och det är ju inte alls slöseri med resurser, eller? För varför ska man plötsligt ha 2 adventsstakar, varan en, som inte funkar för glödlamporna gått sönder, då slängs den bort och sopberget växer ytterligare.

Ja jösses, man ska aldrig upphöra att förvånas!

Vår gamla elvisp är då välanvänd och utnyttjad in i det sista. Detta var min svärmors gamla visp så jag gissar lätt på en ålder av kanske 30-40 år.

Sladden var utbytt en gång i tiden. Så började apparaten att kärva och Åke köpte mig en ny visp. Den imponerade föga, eftersom själva visparna var för kort och man kunde bara vispa saker i låga skålar.

Nå, så jag fortsatte att nöta på den gamla, halvknepiga vispen som fungerade lite random. Skulle fluffa till grädde till plättarna igår och *PANG*, så råkade jag tappa vispen i golvet och den sprack, på riktigt. Fast skam den som ger sig, den gick att använda ändå, fast det blixtrade till i den då jag skulle ta loss visparna :O

Sa till Åke att nu skulle nog den där gå i graven, så han köpte ännu en ny visp, denna med längre tillbehör, så den verkar vara bra. Den gamla (nya) vispen, tog jag faktiskt upp till stugan, så den får duga däruppe…inget slöseri på såna grejer, här inte 😀

Idag blir det lite mattillverkning inför morgondagen. Åke ska till barberaren och vi kanske åker dit och möter upp och tar en fika innan han får deluxe behandling.

Theresé ville på Avion, så dit kanske vi åker, eller så far bara hon, vi får se, vad vi hinner med och hur vi planerar dagen.

Städa lär man ju göra imorgon, och ställa i ordning bord och stolar. Nu ska jag i alla fall gå ut med Winstone, undrar om det blir med broddar på, ska kolla hur det ser ut.

Önskar er alla en toppen måndag!

Jag blev förälskad…

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 september 2017 kl 09:37, Bli först att kommentera

Jag och mamma åkte till Ica Maxi igår, bara för att se om dom hade några erbjudanden. Hörde att dom sålde kaffe i lördags, 5 paket för en hundralapp…det missade vi, fast å andra sidan, hörde jag att det var närmast kaos, därborta på lördag, så jag tvivlar på att jag ens provat köra in där om jag sett anstormningen av folk.

Sen undrar jag egentligen, varför man bara köper hem 2-3 paket kaffe åt gången. Jag kommer osökt att tänka på svärmora, hon bar hem 12 pack åt gången, och varför inte…det går ju liks åt…till slut. Och kaffe blir ju inte dåligt på nån månad, eller två.

Jag hittade i alla fall en termos igår och jag blev tvärt förälskad i den, kolla bara:

Så lätt att hålla i, lämplig storlek, med tanke på den lilla mängd jag nu dricker, och bara rent ut sagt…snygg! 😀

Lätt städning av bussen, så där på eftermiddagen, och nu ska det bara bäras ut lite grejer. Jag hann även kratta ihop 3 högar med barr…jo, det är den tiden på året…igen. En tid då man önskar att gården inte bestod av 3 bauta tallar med dubbelbarrade barr.

Och det är inte bara barr, utan högar med kottar också, som dom där kottbombarna från Sibirien, är här och kastar vilt omkring sig. Fast lite tur har vi…dom flyger iväg med en hel del, och släpper ner på andra sidan vägen 😀

Sen är dom ändå rätt fina, tallarna, åtminstone sommartid!

Önskar er alla en fin måndag!

Ingen har väl missat det?

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 oktober 2016 kl 08:22, Bli först att kommentera

Vem kan ha missat att det är kanelbullens dag idag…om någon, säkert väldigt få, det är ju som svårt att undgå. Nej, jag tänker inte baka bullar, det är överkurs, något jag sällan gör, men visst är dom goda, det kan man inte förneka.

Svärmor gjorde oftast rundbullar, ni vet, såna där små bollar utan fyllning, men om hon ville festa till dom lite, så kunde hon dela dom och lägga dit vaniljkräm. Dom bullarna var nog så goda, kryddade med kardemumma.

Andra gånger gjorde hon vaniljbullar, oj, dom var lyxiga och kanske bullarnas Rolls Royce, fast smaken är som baken, tudelad, man har väl olika smakupplevelser och tycker kanske att den vanligaste bullen, är den som det ska vara, just en bulle.

Under min korta tid i förskolans kök, fick jag lära mig ett och annat knep. Ett av dom, var vid just bullbak. Vi knådade ihop degen, kavlade ut, på med fyllningen, rulla ihop och gjorde dom klar i formarna, sen….fick dom jäsa all tid dom sammanlagt skulle jäsa. Ungefär 1 timme och 10 minuter.

Vi skippade det första ledet, där den ska jäsa i bunken, en halvtimme, och la den tiden i slutet, istället. Och sedan dess, är det så jag brukar göra…nej, det blir ingen skillnad, jag vet att många låter skeptiska, men nej…testa, om ni törs 😀

Nicco fick ett brev från Photomic…om skolkorten, eller Nicco, kolla vem dom adresserat det till:

Målsman..men hon är ju myndig, då ska väl ändå jag avskrivas som målsman, eller? Hm…

Korten blev i alla fall fina, här är två av dom, som jag lägger ut, utan hennes lov, hehe…

Idag ska jag fixa den där nötrullen, innan jag piper iväg till jobbet. Dammsuga behövs också, mina byxor ser ut som vita kamelhårsbrallor, och jag skyller på Winstone. Ändå borstade jag honom rejält, i förrgår…får nog bli en omgång till.

Hoppas ni får en fin tisdag…med många goda bullar!

Jag gav bort Winstone

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 mars 2013 kl 09:39, 10 kommentarer

Winstone var kvar då jag vaknade i morse, skönt, jag drömde nämligen att jag gett bort honom, och jag ångrade mig men visste inte hur jag skulle kunna ta tillbaka honom utan att det skulle ett jäkla liv. Dessutom hade hon som fått honom, rakat av all päls (hon var hårfrisörska) och jag tyckte inte han såg vacker ut.

Jag och Theresé var ute på turné igår, skulle på returbutiken, dom hade stängt, for på kupan, dom hade inte öppnat än, åkte på myrorna, hann gå där en sväng sedan hämtade vi mamma, som hakade på till kupan.

Sen skulle vi käka lunch någonstans, och innan vi hittat ett lämpligt ställe…Nicco ringde, hon hade slutat skolan så hon vill följa med ut och äta, hämtade upp henne och sedan blev det att snurra runt innan vi hittat nåt som var öppet.

Det blev Great Eastern, och dit behöver nog inte jag gå fler gånger, tyvärr, tycker stället har chanserat och då det står en skylt i buffé bordet där grönsakerna finns, såsom majs, gurka, tomat och sallad, att man bör undvika at äta grönsakerna om dom är rå, så undviker man nog att ta sallad överhuvudtaget. Vart var dom grönsakerna tillagade då, det var ju bara råa grejer?

Hörde att det var någon som frågade om varför det stod så där och fick till svar att det fanns dom som använde sina egna bestick då dom plockade ur skålarna, jamen hallå…det måste väl vara enklare då att deklarera högt och tydligt att egna bestick ej får användas. Jaja, som sagt, jag behöver inte gå dit fler gånger.

Jag blev uppringd av åkes kusin Staffan, som var nyfiken på allt arbete Theresé håller på med då det gäller släktforskningen, så jag bjöd över han och hans familj hit, på kaffe igår kväll. Även Åkes farbror Helge ”Jean-Ragnar”, följde med, och det blev mycket surrande om alla kort och urklipp som finns här, ja, Elsie sa ju det en gång i tiden: här kastas ingenting! Och det har jag nog lagt märke till. Detta är bara en bråkdel av allt som finns. Och inte bara fotografier, det är urklipp och brev från Amerika.

Det är som sagt var tur, att Theresé filurar, klurar och sorterar, det blir ju som roligare då man får en historia bakom korten och inte bara ett ansikte på någon som man inte vet vem det är.

Nä, frukostdags nu, önskar er alla en Glad påsk, från oss alla… till er alla!

Ny procedur, och nu jäklar…

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 oktober 2011 kl 07:47, 2 kommentarer

Nya morgonritualer, sitta med varm, blöt tvättservett över ögonen i 5 minuter, salva, droppar och tabletter. Jodå, tur att man kan roa sig. På ögonmottagningen fick jag återigen en grundlig undersökning av ögat. Med glasögon på, och med handen över det högra ögat (det ”friska”) så kunde jag knappt utläsa näst översta raden, dom andra raderna såg ut som arabiska, så dåligt ser jag med vänsterögat.

Men, då jag fick kika genom ett litet, litet hål, så kunde jag läsa näst nedersta raden, utan problem, jag har med andra ord inga synfel egentligen utan allt beror på vaglarna och en inflammation i ögonlockskanten. Detta i sig, är ju inget ovanligt, eller farligt, men…

Läkaren sa att om man inte får bukt med detta (nu har jag ändå haft så här i en månad) så kan det bli allvarligt, med eventuella skador på hornhinnan. Så nu ska jag köra denna rutin i två veckor och om det inte vänt och blivit bättre så skulle jag ringa dit upp igen så skulle dom fixa en remiss på hud, för att få fram en ännu bättre medicin. Låter fint, tycker jag, är så jäkla less på detta nu.

Åke hjälpte ju Brälla med vedkörning igår, och han kom hem först vid halvelva tiden igår kväll. Lena ringde och bad om ursäkt för att dom saboterat våran bröllopsdag, men jag tror inte att det gjorde så mycket, egentligen, vi är ju tillsammans varje dag annars och gör dom dagarna till dom bästa vi kan. Så egentligen kan man ju säga att vi firar varje dag i alla fall 🙂

Jag fick dessutom en liten present av min käre make, helt oväntat, faktiskt, ett armband, ser ut så här:

Halsbandet som hör till, fick jag för två år sedan, snyggt, är det då.

Jag och Nicco åkte upp till graven, där svärmor, svärfar och Åkes bror ligger, dom skulle ju ha fyllt år igår, så vi tände två ljus. Ja, inte brorsan, han hade inte samma födelsedag som Nicke och Elsie, men ändock. Niccolina var lite orolig över att jag tagit fel väg och nu var och körde bland gravstenarna, nu visste jag ungefär hur man skulle köra men var inte helt hundra ändå, lite klurigt är det däruppe på sandbacka, när man ska till den lilla parkeringen, efter den smala vägen som ser ut som en cykelbana. Men fram kom vi, och graven hittade vi också *stolt*.

Däremot hade vi ren tur att jag fått med mig ljusen, för då jag plockade fram det första, tittade jag på det, tog det (eller något) i handen, stängde dörren och tittade sedan på vad jag höll fast i…det var inte ljuset, det var en häftapparat. Snacka om att ta fel, hahaa…hjärnan tänker en sak och handen gör en annan.

Idag har jag fått ett eminent uppdrag, det finns fler som vill bli av med sitt facebook och jag ska åka dit och hjälpa dom på vägen. Tur att jag bloggat om det tidigare så jag har letat fram länken som man ska använda sig av. Det kommer säkert att gå bra. Och nu återstår bara att önska er alla en fin torsdag!

Älgvarning på Västerslätt

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 januari 2011 kl 06:00, 2 kommentarer

Det blev en dag med fullt upp, igår. Jag var ute med Kerstin, sedan ett snabbt besök på vårdcentralen, prata med juristen, var in på Handelsbanken, handla, gick till huset, där jag skulle leta efter nödvändiga papper, städade upp i några lådor och skafferiet, hem och tvätta samt plocka undan all jul…fast precis som vanligt, då jag var klar med allt och förnöjsamt tittade runt på nystrukna gardiner och annat nytt så hittade jag en felande länk. En kvarglömd svart, julstjärna som jag satt upp mitt i taket. Och det skulle väl vara konstigt om inte fler små tomtar dök upp, bara så där.

I huset finns det fotografier i massor, och när jag stötte på dessa kunde man inte låta bli att le, och komma ihåg vilken ”bra” fotograf, svärmor var. Inte många kort som innehåller det hon egentligen ville visa:

Sedan fanns detta kort också:

och jag tyckte först att det inte riktigt stämde, med en älgvarningsskylt, uppsatt mitt emot kyrkan på västerslätt, men så kom jag också ihåg att det faktiskt varit en älg och sprungit runt här på villaområdet för flera år sedan. Då bodde Bronco, Åkes hund, hemma hos hans föräldrar, och han hade blivit som galen och stått och skällt nedåt vägen. Och svärföräldrarna förstod inte vad som tagit åt hunden förrän dom hörde att det sprungit en älg där.

Efter allt slit igår så gick vi då till slut i säng och jag slötittade i en Knasen, och ramlade förstås över denna lilla serieruta:

Apropå julen…och vad vi hade för oss på julaftonen, så kändes den liten träffande, eller hur Åke 🙂 ? Ha en fin dag!

-Titta på klockan…och skaka

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 augusti 2010 kl 08:40, 2 kommentarer

På refugen utanför Åkes pappas hus, så satt tidigare en sådan här skylt:

Jag vet inte om det sitter en sån där idag, men det gjorde det i alla fall för 20 år sedan. Svärmor som då var i livet la en dag märke till en snubbe som stod på refugen och kikade upp på skylten. Han tittade på den, tittade ner på sin armbandsklocka, sedan upp på skylten igen, tog tag i stolpen och skakade. Samma procedur upprepades ett antal gånger och till slut förstod svärmor vad han höll på med.

Han trodde i sitt sinnestillstånd att skylten var en klocka, och tiden stämde inte överens med tiden han hade på sin klocka, dessutom måste han ju ha funderat över vart den andra visaren hade tagit vägen.

Elsie berättade detta för oss då vi var dit på kvällen och Theresé lyssnade med stora öron på historien, hon tog även åt sig av diverse utsvävningar med händerna och hur hon visade hur snubben tagit tag i stolpen och skakat. Sedan kunde Theresé berätta hela historien själv med stor inlevelse. –Titta på klockan, titta på skylten…och skaka! Det är nu en mening som ofta används då någon tittar på sin klocka, av någon outgrundlig anledning 🙂

Jag och Åke blåser upp till Malå idag, vi ska sätta upp rullgardin, två gardinstänger varav en i taket, montera ihop en ny bänk vi införskaffat på Ikea, sätta upp två tak spottar och en vanlig lampa, ta upp en tv bänk vi köpt av Ingegerd och Jan, ta en tv härifrån samt ta upp vårat köksbord och byta ut det mot ett vi har ståendes i gamla stugan. Sen kommer vi hem imorgon igen, eftersom det utlovats regn, hela veckan och varför skulle man idas stanna däruppe i regn och sk-t väder, samt, det vi gör bort nu, kommer vi att slippa göra nästa gång vi åker upp. Ganska skönt, faktiskt.

Nicco stannar hos en kompis, hon är ganska less på bussåkandet, och om två veckor är det dessutom dags för en färd till Sundsvall, dit vi tänkt oss för att tävla, så hon ska slippa denna resa.

Önskar er alla en fin dag!

Sant eller? Vet ej, men roligt.

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 mars 2010 kl 09:06, 2 kommentarer

Intyg som inkommit till Skandia

*Jag trodde att rutan var nedfälld, men jag märkte när jag stack ut huvudet genom den, att den var stängd.

*Jag kan inte betala reparationskostnaderna, ty jag underhålles av min svärmor eftersom min fru dog för tre år sedan.

*Jag körde över en karl: han erkände att felet var hans, för han hade blivit överkörd förut.

*Den ande föraren ändrade sig plötsligt, så det fanns ingenting annat att göra än att köra på honom.

*Den döde kom cyklandes från vänster.

*Min man mådde illa, så det gällde att få tag i en annan man.

*Jag föll i vägbanan, min man fortsatte med sin moped och körde sedan i diket. Om jag fick hjälp eller om jag reste mig själv, minns jag inte. Men när min man kom tillbaka och fick se att jag överlevt blev chocken för svår för honom så han föll ner avsvimmad.

*Ur läkarintyg:

Enligt hustrun har hans personlighet förändrats och impotensen medför förutom nervösa besvär för hustru, även ökade ekonomiska utgifter genom behov av att leja hjälp.

Vad tänkte vi på eller med?

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 augusti 2009 kl 06:47, 1 kommentar

När vi var nere i Järlåsa så höll Anders, Theresé sambo, på att svarva i nåt järn han skulle ha till bilen. Han höll på i 10 timmar och sedan skulle det borras hål. Då håller han på mäta upp för 6 hål, istället för dom tänkta 8 hålen och hade han hunnit börja borra efter dom måtten så hade all svarvning varit förgäves. Vilka röta han hade som tänkte till lite innan han satte igång.

När han kom in och berättade vad som hade hållit på att hända så kom jag att tänka på min allra första, hem sydda tröja som jag skulle sy ihop.

Min mamma hade köpt ett mönster och säkert nåt tyg också. Det håller på att vara över 20 år sedan så jag kommer inte ihåg vem som stod för vad. Allt var så bra förberett, jag använde teverumsgolvet som arbetsyta och hade lagt ut allt så prydligt.

Vek och prickade in, tänkte, och filosoferade hur bra den skulle bli när den var klar. Ja, det hade ju kunnat gå vägen om jag nu inte tycktes skulle var smart och vek tyget för att spara in på klippningen men vek fel. Så den färdiga tröjan hade inte sömmen i sidan, som normala tröjor har, nädu, den hade en söm mitt fram och den andra mitt bak. Snöpligt!

Men man lär sig av sina misstag, heter det ju och inga andra tröjor som jag sydde på den tiden fick just den looken. Nu tycker jag att det är skönt att kläderna ändå håller på att vara så pass billiga att det inte är värt mödan att sitta och sy ihop egna saker. Om man nu inte har det som hobby eller intresse, förstås. Det har inte jag, kan jag avslöja.

Min svärmor, som inte längre finns hos oss, hade det inte heller så lätt alla gånger. Hon tog alltid på sig att göra saker även fast hon kanske inte hade riktigt koll på hur man egentligen skulle göra.

För att ta ett litet exempel. Ni vet dom här mössorna eller man kanske skulle kalla dom för dom här virkade, tunna huvudprydnaderna som var så inne för ett par år sedan, en sån ville Jennifer ha, och Elsie var inte sen att erbjuda sina tjänster. Hon skulle virka en sådan till henne. Men det gick inte som hon tänkt sig. Hur hon än bar sig åt så blev det bara grytlappar, inget annat. Det hela slutade med att hon lejde in en granne som fick virka mössan, med löfte om att inte avslöja att hon själv inte kunnat fixa det. Jo jag fick veta historien men inte Jennifer. Den fick hon höra nu i sommar då vi satt och pratade om gamla minnen. Och inte var det så farligt att hon fick veta det. Elsie ville väl bara att hon skulle tro att hon fått något som hennes farmor gjort alldeles själv. Och även om inte det riktigt stämde så fick hon ju trots allt bestämma färgen själv, och sedan fick hon ju mössan av just hennes farmor. Ha det gött, allihop!

Etikett: svärmor

Grädde i tandkrämstuben!

Jag blev förälskad…

Ingen har väl missat det?

Jag gav bort Winstone

Ny procedur, och nu jäklar…

Älgvarning på Västerslätt

-Titta på klockan…och skaka

Sant eller? Vet ej, men roligt.

Vad tänkte vi på eller med?

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se