Etikett: stödfamilj

Det hade jag ingen aaaaning om!

Av , , Bli först att kommentera 12

Det är nån som lämnat spår efter sig, här i huset, vem kan det vara?

50914150_10156898983881585_3857345690866810880_n 51281518_10156898984376585_5759424923437105152_nSka bli spännande att se vilka framgångar Tina kommer att få med detta Torreliving Service, jag tänker att hon är ute i absolut rätt tid, hon vet vad hon gör och framförallt, hon brinner för det. Och det, mina vänner, kommer man långt på!

Jag blev uppringd häromdagen, från resursenheten här i Umeå, dom ville veta hur det gick att vara kontaktperson och sedan om jag kunde tänka mig att utöka uppdraget, fast med en annan person då.

Och ja, det kunde jag visst det, så vi ska få till en träff och se hur vi kommer överens, och sedan tar vi det därifrån. Tycker att det är spännande med människor överlag, tänk alla historier, vad vi alla upplevt och vad vi alla tycker och tänker olika.

Vi kan lära oss av andra och andra kan lära sig av oss. Vad jag tycker funkar bäst, kanske är det sämsta möjliga för nån annan. Eller så bestämmer sig den personen för att försöka och se, det kanske blev succé. Hade jag ingen aaaaning om, att man kunde göra så där!

Det händer ju även för mig, ibland, att plötsligt får man upp ögonen för hur nån annan gör, och inser att man missat nåt, varför har inte jag tänkt på det förut…döh!

36223474_10156392470686585_1088617907086163968_nAtt vara kontaktperson, eller för all del, även stödfamilj och personlig assistent, är ju en slags ära, att någon har den tilltron till en, att man kan få en annans dag, att bli så där bra, utan att det kostar något. Finns ju inget bättre, och det blir som en win win situation, även jag, mår ju bra av det.

Tina hade med sig 2 par stickade tjocksockar som hon sålde till förmånen för djur i Torrevieja, pengarna går till något gott, och jag fick något fint på fötterna.

51661635_10156898975001585_238974166487793664_nNu är jag inte så rosa och lila av mig, men dom får duga 😀 Älskar dom grå med svart lurvkant.

Hoppas på en bra dag för er alla!
51087999_10156898973561585_3528579211511988224_n

Silver, eller var det svart, eller var det…

Av , , Bli först att kommentera 8

Nu ni, dan före dan före dopparedagen! Det blev lite lättare att säga än att börja 7 dagar innan 😀

Fast julkänsla för mig idag, är inte alls vad det var som barn, nä, det finns inte, tror inte heller att det någonsin kommer att bli så. Its over and done with!

Idag är det nyår som är den stora grejen. Kanske har skrivit det förut men, vi kommer att hålla i nyårsafton här, på Ettan, hur många vi blir, återstår att se. Dom har till imorgon på sig att svara. Men som mest eller flest, blir vi 18 personer…(och ingen diskmaskin :O ). Inte ens en handdriven sak:

032wZVp1m991Apropå nyår och min nyårs stass, så dom där skorna jag visade igår, ställde till det för mig eller mitt huvud.

Fick för mig då jag fotat dom att spännet faktiskt hade varit i silver, inte svart, då jag provade dom på affären. Och nu retade det där mig.  Jag ville ha silver, jag var tvärsäker att det var precis vad det hade varit. Jag visade ju till och med fram foten till Nicco och sa att det där blir ju som ett smycke i sig.

Så har man inte tillräckligt att göra sedan innan, så skaffar man sig mera, Maria style!

Först och främst så hade ju Nicco fått skokartongen, den tomma, och slagit in en julklapp hon ska ta med till Holmsund. Klappen befann sig igår på Östra Ersboda. Men hon skulle hit, så jag skrev att hon kunde vara bussig och ta med sig den hem…igen. Och det gjorde hon. Jag vet ju att man inte får byta skor utan den där sabla kartongen.

18491484_10155262746286585_8373271169310957685_oBörjade med att uppdrag som god man, fortsatte att dela ut julklappar till han vi är stödfamilj åt, vidare ut på Avion med skokartongen, där jag försökte förklara vad jag trott och vad jag ville. Lämnade kartongen vid kassan och började leta, och gissa vad…det fanns ingen sko med silverspänne, det fanns inte ens en kartong med den storlek jag skulle ha.

Så det blev ett oförrättat ärende dit ut. Det var bara att ta igen dom ursprungliga skorna och åka hem, samt slå in Niccos klapp, igen. Dubbelarbete, heter det väl?
Nåja, inget ont som inte har nåt gott med sig. Jag hittade nå därute som gjorde att jag nu känner mig klar inför julveckan, så tumme upp!

17097821_10155031381611585_4235114315855465242_oIdag är vi bortbjudna till mamma, på glöggmingel och pizza afton, det blir mina syskon med respektive och barn, förutom lillebror, då, han bor lite långt bort för en eftermiddag i Umeå. Så middags stöket behöver jag inte fundera på.

Avslutar med en gammal julhälsning från Sally, som Theresé knäppt på henne. Gissar att hon är 1½ år på bilden. Ha en fin lördag, allihop!
d 005

Apropå this and that…

Av , , Bli först att kommentera 21

Apropå det jag skrev om igår, att vara delaktiga i olika uppdrag, såsom god man, kontaktperson, stödfamilj etc. Så vill jag tillägga att det är extremt dåligt att det inte görs uppföljningar. Den enda uppföljningen jag vet av, är att vi blir uppringda 1 gång/ år, som stödfamilj, och får då tala om ifall vi vill fortsätta vara det, hur det fungerat och så vidare.

Bra! Exakt det jag efterlyser, lite intresse av att höra att allt funkar. Jag har nämligen hört från flera håll att människor som har kontaktpersoner, inte alltid får det dom velat ha. Nån har haft kontaktperson på papperet men sällan eller aldrig fått träffa denna person.

Så dåligt, där sitter dom alltså och inkasserar en slant för ett uppdrag som inte efterföljs. Och javisst, klienten kan ju ringa och påtala problemet och önska en ny person, men…oftast är väl dessa klienter redan utsatta på ett eller annat sätt och vill inte vara till besvär, vill undvika konflikter och kanske inte ens orkar bråka.
Där borde väl uppdragsgivaren visa engagemang, ringa och fråga om allt är till belåtenhet, hur svårt kan det vara?

Nåt som var svårt och sorgligt, var gårdagens göromål, att åka iväg med Eloise, den sista svängen. Det jobbigaste, förutom att vi haft flera år ihop, alltså saknaden av att ha det som det alltid varit, är att känna sig som en bödel.

Fy så hemskt, och av den anledningen vill jag inte skaffa fler djur i detta liv, jag tänker nöja mig med att träffa andras djur istället. Och förhoppningsvis finns Winstone med oss x antal år så riktigt djurlös, är vi inte än.

2016-09-21 13.33.19Så till minne av *abuelas Eloise, 20050210-20181011

18451436_10155249357596585_5879027717516310773_o 18664182_10155289416916585_6942058598255889256_n 34156761_10156333470756585_3683136590365851648_nHoppas på en fin dag för er alla!

Jaså minsann…

Av , , 2 kommentarer 14

En ledig dag mitt i alltihop, hade ju kunnat vara alldeles underbart fast…det är idag vi ska ta bort Eloise. Så sorgligt men samtidigt så rätt! Man försöker hitta alla anledningar man kan för att rättfärdiga beslutet, och även om man vet, innerst inne att detta är det enda rätta, så är man så nära, att skjuta på det, en liten tid till, en månad…kanske 2, fast nej, det funkar inte, det är nu det ska ske.

hjärtaHär finns den bilden

Gick och funderade lite på morgonpromenaden, om det här att vara god man eller kontaktperson, stödfamilj och så vidare. Umeå kommun lägger ut, med jämna mellanrum att dom söker efter just såna personer, det är tydligen svårt att hitta några…hm…

Jag har sagt ifrån mig uppdraget som god man, jag känner inte att jag kan engagera så mycket som jag skulle vilja, och jag sa från början, att visst , jag skulle prova på och se om detta kunde vara nåt för mig men nej, det känns inte så.

Nu får man då frågan om jag vet nån som kan ta över, eller om ”kunden” känner nån annan. Med andra ord, dom har ingen på ”lager”, tänker man då. Jag slängde iväg en fråga till 2 personer som jag kan tänka mig, skulle passa kunden/klienten, utifrån hur jag känner dom.

Och snopen blir man då tjejen faktiskt gått en liten utbildning i att vara god man, men hon har inte blivit erbjuden nåt uppdrag…JASÅ…det finns brist på folk, eller hur var det nu?

43788721_10156648550326585_7093521127980400640_nJag anmälde för över ett år sedan att jag kunde tänka mig att utöka tiden som kontaktperson, tror ni nu apropå det jag skriver om, att jag blivit erbjuden mer tid? Nej, korrekt, ingen har ringt och efterfrågat mina kunskaper eller min tid, eller engagemang, så jag tycker väl nånstans att Umeå kommun är fruktansvärt slapphänta, det finns folk, så ett tips i all välmening, utnyttja det istället för att lägga tid och pengar på att lägga ut annonser.

Och med det sagt, önskar jag er alla en fin torsdag!

43592931_10156648548781585_3534838860057935872_n

Full fart…utför, och uppför!

Av , , 2 kommentarer 15

Jag har inte berättat detta, men vi har fått den äran att vara stödfamilj, till en pojke. Han är här då det passar oss alla, men tanken är väl att det ska vara en helg i månaden. Han har hunnit vara här några gånger och det flyter på, bara bra.

Detta föranleder oss till att försöka vara lite mer aktiv än vi är, speciellt vintertid. Så igår begav vi oss till Rödberget, tyvärr var det inte världens bästa väder, och Rödberget må vara litet nanting, på kartan, men brant så förbenat, och hård snö, var det också.

Men Åke trotsade både tyngdlag och ålder, då han tog med sig sin gamla skiboard. Här, kontroll före körning:

16388300_10154927929301585_7726912638012529962_n

Och iväg!

16252186_10154927928181585_2834247307206973533_oJaja, han startade nu inte så långt upp, utan till och med, väldigt långt ner 😀 Dumt att riskera liv och lem för en kort åktur. Jag la ut en bild på detta på FB igår och en Västerslätts kompis till Åke, Jeppe, Bergdahl, kommenterade: Maria, hälsa Åke att han tappat takterna vi hade när vi åkte VM (Västerslätts mästerskapen) på Rödberget. Haahaa…ja, det har Åke berättat om, och jag förstår ju att det gick undan, om man nu inte plogade hela vägen ner 😀

Då var vår +son, om vi kan kalla honom det, betydligt morskare, och gick långt upp i backen och tog skranan ner…det gick undan, kan jag lova 😀

16406409_10154927932296585_7078208457850507136_nOch såna här utflykter tarvar också en medhavd fikaväska, nu glömde jag kaffekopparna, men som tur var fanns ju en kopp överst på termosen 😀

16463209_10154928738206585_6645586690889924487_oPå hemvägen stötte vi på en annan morsk figur, en fasan, och han (eller hon), var inte bangen, såg ut som hjulben, då den speedade över vägen i sån hastighet att jag knappt hann varna en mötande bil om vad som var på väg, ut, och över vägbanan. Det såg för kul ut där den sprang.

16403138_10154927927076585_9030440921637537962_oRoadrunner_looney_tunesHÄR hittade den bilden

Jag ska tillägga, att det inte är några krav, på att vi måste hitta på saker att göra, utan vi ska bara finnas här, och leva vårt liv som vi gör i vanliga fall, så får +sonen lite avkoppling till det som han, normalt gör, svårare än så, är det inte, eller enklare kan det inte bli 😀 Och förhoppningsvis kan vi alla lära oss något av varandra, en win win situation, med andra ord.

Varför jag tar upp detta är av två anledningar…numero ett, jag är stolt över att vi får vara stödfamilj, det är ju stort, att någon har sånt förtroende för oss att vi får ta hand om deras son. *skryt* 😀 Numero två, jag har förstått att det finns ett behov, av just stödfamiljer, så ni kan ju själva ta er en funderare, om det kan vara något för er.
Har man något man kan tillföra i någon annans liv (det vore ju konstigt om man inte hade det), har man tid, ork, och kanske vill prova på något annat, varför inte engagera sig i detta. Det är både ett givande och ett tagande, men för ens egna själ, är det bara pluspoäng.

Här kan ni klicka er in och läsa lite allmänt om vad man kan bidra med, om man känner sig hugad.

Nu fick jag en tid hos läkaren idag, härligt! Ska bli intressant att höra vad han/hon kan göra för mig. Ha en fin dag, alla mina vänner!