Etikett: soffa

Hur är det nu?

Av , , Bli först att kommentera 13

Jag fick sova i min egen säng hela natten, oj vad skönt det var (jaja, skönare än soffan i alla fall), jag kunde ligga på sidan och det var det som behövdes för att jag skulle få somna. Och jag vet att det är på väg åt rätt håll, det är också härligt. Det kan liksom bara bli bättre 😀

Nu funderar jag lite på det här med rönnbären. Ni vet, det där om mängden, som ska tala om hur vintern blir. Jag har hört två versioner, och jag vet inte vilken som stämmer.

Version nummer ett: Om det är mycket rönnbär, blir det lite snö, för annars knäcks grenarna på träden.

Version nummer två: Om det är mycket rönnbär, blir det mycket snö, rönnbären finns för fåglarna, som då får äta upp sig inför en svår vinter.

Och nu en fundering runt just detta. Titta på rönnbärsträden, många har stora klasar av rönnbär, grenarna är nedtyngda av alla bären, sedan tittar du ett ögonkast längre bort, och där ser det ut att bli en klen skörd av bär. Jag menar, hur ska man nu veta hur vintern blir?

Eller har naturen blivit så klurig att den vill tala om att det kommer att bli mycket snö, väldigt lokalt, alternativt, det kanske inte går att förutspå vintern, lika bra som i gamla tider. Nu har vi andra saker som påverkar växtlighet och annat.

Jag fick höra för längesedan, att våra björkar importerades från Tyskland, men dom stod sig inte lika länge, som dom inhemska. Fast det kunde dom göra, om dom planterades i närheten av hus, där det finns mer värme i backen, då stod dom sig gröna, längre in på hösten.

Så ett rönnbärsträd, planterat nära ett hus, kanske inte är så mycket att lita på. Jag vet inte, jag bara filurar på det 😀

Och jag avslutar med en bild, apropå hänga…nedtyngd 😀

391331_3633130632345_111842602_n

Önskar er alla en toppen måndag!

 

 

ADHD hunden…

Av , , Bli först att kommentera 11

Winstone har ett hörn… alldeles eget, tycker han i alla fall, i vår tv rums soffa. Och där ska han klämma ner sig, minst en gång per dag och speciellt då någon sätter sig just i hans hörna.

Sedan har han saker för sig, där han ligger och ser ut som om han ska ställa sig på skallen. Rumpan rätt upp, huvudet rätt ner i kudden eller ibland under, och sedan sparkar han på den som sitter där, precis som om han försöker putta ner en från hans ställe.

Han kan också, rätt vad det är, skälla till så man håller på få en hjärtinfarkt, eller så börjar han nafsa efter ens fingrar och armar.

Här satt jag i hans hörn:

Foto0101Foto0100 Foto0102 Foto0104 Foto0105

Det uppskattades inte, men han ser så rolig ut, helt galen.

Då undrar jag, eftersom det faktiskt stod på den hundförsäkringen vi hade, att den även täckte om hunden har ADHD. Ehhh, ok, jag visste inte att hundar kunde ha det. Och hur ställer man den diagnosen? Kan detta vara ett ADHD beteende, som han håller på, eller är det bara valpbeteendet eller andra olater han lagt till sig?

Sen är han bara för kul, speciellt då vi sitter vid matbordet. I köket har vi satt en gräns, bortom spisen (lite Ceasar Milan style), och där får han vara, och han ska inte överskrida den gränsen. Det gör han inte heller, då vi tittar på honom, men jäklar om du vänder bort blicken, tio sekunder, då har vovven plötsligt förflyttats en halvmeter närmare, utan att ha ändrat position på kroppen.

Vi säger åt honom att backa, och då gör han det, även om han ibland sjådar på och försöker men tar sig inte en tum bakåt, det ser bara ut som det, men så plötsligt lossnar det, han backar, för att sedan upprepa det där smygandet tillbaka.

Och han sitter och tittar på oss, allihop och har ett minspel som ser så frågande ut. BACKA!!! Säger Nicco, där är din gräns!!! Han tittar på henne exakt som om han svarar: Vadå, gräns…är inte vi med i EU, det är väl gränslöst?

Jaja, han är för gullig, det spelar ingen roll 😀

Trevlig stund hos kusin Anna, vi träffs alltför sällan. Då vi var barn, så umgicks vi, nästan hela sommarloven, ibland fick jag åka ner och hälsa på henne i Stockholm och andra gånger stannade hon kvar hos oss i Malå, eller kom till Umeå. Idag bor hon med sin familj här i Umeå, takvåning i bågenhuset, med utsikt över stan.

Och det kan ibland bli så, då man hamnar för nära så pratar man mindre med varandra. Vi talades ändå vid på telefon, kanske en gång i månaden, då dom bodde därnere, nu händer det knappt aldrig. Man kanske blir bortskämd på nåt vis…dom finns ju ändå här, i närheten. Ja, jag vet inte alls, det var bara en teori.

Ni får ha en underbar dag…jag börjar se fram emot midsommarhelgen nu, ledig, träffa gamla gänget, och bara ha det gott.

 

”Killer”klotet

Av , , Bli först att kommentera 9

Apropå bowlingkloten så sa jag till Theresé att ett sånt där klot hade man nog gått långt med om man haft det som barn… en kulpåse, med en kula/klot i, alla barnen bygger pyramider så stora dom bara kan, man hånflinar lite och plockar fram killerklotet, och krossar allas drömmar om den största vinsten 🙂

Ja jag vet… jag drömmer bara lite.

Nu ska jag gratulera fina Tina, medan jag kommer ihåg det. Hon fyller ju år idag, jag uppvaktade henne lite tvärt igår, eftersom jag vet att hon inte är hemma då jag slutar jobbet. Så hon fick bjuda på en kaffe efter jag varit på Djurmagazinet och köpt mat till Enya. Grattis, vännen, hoppas du får en jättebra dag och att kvällen blir snäppet ännu bättre.

Nu har Winstone utsett sitt favvoställe här i huset. Ett tag var det hallen han låg och softade i hela tiden, mest troligt för att hålla koll på oss allihop, ingen slipper ut utan att han vet om det. Och nu är det en blandning mellan hallen och tv rums fönstret. Han sitter där på soffan och kollar in alla som går förbi eller så har han full koll på vem som kommer hem eller hit.

017019 017 020 022020

Och det må han ju få göra, så länge han inte börjar skälla… så där, bara för att han kan.

Idag är det jobb igen, och Winstone ska åka lastbil, något han inte har nåt emot, som det verkar, så det är bara att sätta fart… som vanligt. Önskar er alla en fin måndag, och Tina en extra fin då!

Det värsta han någonsin sett!

Av , , 2 kommentarer 7

 

Följande finns att läsa på netdoktor.se, där det skrivits om sjukdomen MS, och jag citerar: Risken ökar om man vet att man haft sjukdomen körtelfeber.
Hm… den meningen måste ju innehålla nåt fel, för annars innebär det att OM, man faktiskt haft körtelfeber, och INTE vet om det, så blir alltså risken inte större att man kan få MS… man vet ju inte.
Samtidigt som det vore fruktansvärt konstigt om man haft körtelfeber, och inte vetat om det. Vi har nämligen viss erfarenhet av just körtelfeber, här i familjen.
Det var Theresé som åkte på den då hon var 13 år. Hon låg pall i våran tv rums soffa, i tre veckor, med hög feber. Uppe på infektion, frågade dom när vi var inne på den tredje veckan, om jag ville att hon skulle läggas in där, men själv ville hon ju inte det, så hon slapp.
Hon var på vårdcentralen, innan dess och träffade en viss läkare som sa, då han såg henne: Det var det värsta jag sett, hur du ser ut! Det lustiga med det var att samme läkare, året innan, jobbade uppe på akuten, den gången hade Theresé nässelutslag, och det var inte måttligt heller, då han fick se henne då, sa han exakt samma sak: Det var det värsta jag sett, hur du ser ut, med ett tillägg, han önskade att han haft en kamera för då skulle han ha fotat henne.
Theresé tyckte inte att läkaren var speciellt snäll, vadå det värsta han har sett, hmprh!!!
Ser ut att bli en relativt fin dag idag, sopbilen har precis kört förbi, ja, inte den som samlar upp skräpet från soptunnorna, utan dom som sopar vägarna, igår tog dom trottoaren, så nu kan man snart ta hit fönsterputsaren.
Jag jobbar till två, så jag vet då vad jag ska göra nu… frukost. Önskar er alla en fin torsdag!

Det gick utför

Av , , Bli först att kommentera 9

 

När granngänget och jag var och fikade hos mamma, för några veckor sedan så berättade mamma att hon hade hört en stor skräll någonstans i lägenheten. Hon gick runt och letade och funderade vad sjutton det hade kunnat vara som lät på det där viset. Hon blev snart varse, det var en gitarr som sitter upphängd på väggen i vardagsrummet, som plötsligt lossnat från sin upphängning.
Då berättade Birgitta att även hemma hos dom hade det bullrat till och dom gick för att lokalisera källan till smällen. Det tog ett tag men till slut kom dom fram till att det såg ut att saknas något ovanför soffan, det var en tavla som suttit där som bestämt ledsnat på det och förflyttat sig bakom soffan. Ja sa jag, det var då för väl att ni då noterade att tavlan saknades.
Tänk om man efter någon månad helt plötsligt skulle ha upptäckt att tavlan var borta, och det utan att ha hört att den ramlat ner, då skulle man allt få fundera.
Apropå att falla så tyckte Birgitta, att trappan ner, då vi skulle åka hem, var rätt så brant. Det är en sån där lång trappa med 16 eller 18 trappsteg och sedan är det 2 meter fram till dörren. Ja, sa mamma, den här trappen har Maria åkt pulka utför.
Ja, det har jag gjort, och jag tyckte säkert att det var jätteroligt också även fast det blev tvärstopp nere vid dörren. Jag var väl inte speciellt gammal och mina föräldrar skulle ta med oss ut till en pulkbacke. Dom satte ner pulkan utanför dörren och jag klev i, när dom sedan vände bort blicken för någon sekund så passade jag på att få pulkan utför första trappsteget och sedan gick det av bara farten. Gissa om mina föräldrar blev förskäckta, vilket buller det måste ha varit… men kul!
Nu ska jag larva iväg på jobbet och se vilken typ av pralin det bjuds på idag 🙂 Ni får ha en fin dag!

Framstupa sidoläge

Av , , 6 kommentarer 5

 

Ett litet…vitt paket…med vita snören:
Det känns som om mina fingrar blivit mosade av en ångvält, och det förstår jag inte riktigt, det är ju i handflatan dom varit och grejat, men nerverna går väl lite kors och tvärs, säkert mer på tvärsen då det gäller mig 🙂
Det har i alla fall gått bra i natt, största problemet var nog hur fasen man skulle ligga bäst när nu armen skulle vara i högläge. Vaknade av att någon sa till mig att jag givetvis, skulle ligga i framstupa sidoläge.  Jag slog upp ögonen och tänkte, vadå…framstupa sidoläge, hur f-n ska jag då kunna hålla upp armen??? Jag hade förstås drömt nåt dumt…igen.
Gipset ska bort först den 30/8 och därmed kommer jag inte att kunna köra dragracingen i Piteå. Fast vi får se det från den positiva sidan, då får jag koncentrera mig på Nicco istället, hon ska ju få hyra Frida Jonssons bil och köra upp för licensen. Jag frågade snällt om dom inte kunde plocka bort gipset på fredagen istället men där blev det tvärnit, jag skulle inte få hålla i en ratt, ens en gång. Jaja, å andra sidan kanske dom inte visste att i dragracing är det bara rätt fram som gäller…inga kurvor och svängar. Men nu är det som det vart, och det är ju bra att mitt problem nu ska vara åtgärdat och förhoppningsvis ska det vara bra sen, i den handen i alla fall.
Fred och Birgitta har varit ute på en semestersväng söderöver och kolla in vilken häftig soffa dom såg efter vägen, absolut något vi skulle kunna haft ute på vår gård  🙂
Alltid skulle den reta någon!
Önskar er alla en fin dag!
 

Är det fler än jag som…

Av , , 4 kommentarer 4

 

Är det fler än jag som får ont i rygg och nacke då man varit till tandläkaren? Deras stolar är verkligen inte sköna. Jag är minst 20 cm för kort och mina knäveck får ligga en bra bit ovanför själva vecket i stolen. Armstöden, förstår jag inte ens att dom ids ha på stolarna. Du får vara glad om du når den yttersta delen med fingerspetsarna. Nack kudden hjälper inte heller då den är alldeles för högt upp och huvudet får vara lite lätt framåtböjt, under hela proceduren.
 
En annan sak jag brukar få ont i, vid dessa besök, är givetvis munnen. Men inte för att dom borrat eller grävt i någon tand, nä, det blir sår av den där j-kla sugen som nödvändigtvis måste vara i munnen under hela tiden. Den skaver och ibland lyckas den klämma åt någon nerv så man har lust att slita ut den ur munnen, kasta den på golvet och stampa…minst tre gånger på den.
 
Varför kan man inte få individuellt, utprovade plast sugar, specialgjorda för varje enskild patient, som vi själva får ta hand om och förvara, samt komma ihåg att ta med vid alla besök. Det skulle jag gärna betala en liten extra slant för. *Tipstips, nickar*
 
En vecka fick vi använda oss av den nya datorn, den havererade igår och skärmen är konstant svart, så nu sitter jag vid den gamla ”Bettan”, hon tuggar, knaprar och eldar på för fullt, men den funkar. Och nej nej, jag är icket förvånad, inte upprörd, absolut helt likgiltig inför det faktum att saker har en tendens att gå sönder hos oss. Tur att det finns garanti på sakerna, dessutom tog vi en extra försäkring mot kaffespill, knivar genom skärmen och guu´vet allt vad den försäkringen är giltig för. Men det kan behövas!
 
Igår kom så äntligen Niccos soffa, den passar som en smäck däruppe i hennes filmrum. Brälla kom och hjälpte till att få den upp för trappen, sen dök Lena in, hon var ute och gick med deras hund Tova. Bild kommer senare…ja på soffan alltså 🙂
 
Önskar er alla en trivsam torsdag!

Platta till brösten

Av , , 2 kommentarer 6

 

Jodå, jag ska visst göra det idag…platta till dom, jag har nämligen tid på mammografin, för första gången i mitt liv, hm. Jag måste ha fallit mellan stolarna eftersom man ska bli kallad då man fyllt 40, eller så kanske någon har räknat fel, och jag i själva verket, blev 40 år, precis nu 🙂
 
Sedan har jag beställt en sanering/städning av balkongen, då Åke haft det som rökruta i ett antal år, ja, han ska inte ensam ha skulden för all beläggning därute, även jag har ju suttit där, men för över 4 år sedan och nog har jag städat där sedan dess, men att få bort allt nikotin, är inte det enklaste, så jag lejde bort det till dom som vet vad dom håller på med. 200:- i timmen tyckte jag inte heller var så fasligt mycket.
 
Det var snack om soda streamers på jobbet, för några dagar sedan. V har ju den där gamla årsmodellen, typ en 87:a och jag kom så väl ihåg då vi investerat i den och skulle piffa till groggen, och kolsyra spriten och colan, samtidigt. Jättebra idé tyckte vi, tills vi stoppade in flaskan i apparaten och tryckte på knappen, sen hade vi sprit och cola ända upp i taket. Vi visste ju inte att det enbart var/är vatten, man kan kolsyra…men nu vet vi.
 
Det blir som snabba bloggar numer, jag tycks inte ha tid med det, av förståeliga skäl. Ikväll kommer i alla fall vår soffa, härligt, då får man äntligen sitta som en människa, framför teven. Och även vitrinskåpet som vi hade beställt, så nu saknas bara Niccos soffa dit upp. Jag är ledig idag och imorgon, på torsdag ska jag sedan gå en endags kurs i lyftteknik och det blir på dagtid, sen jobbar jag fredag, mellan 14-21. Ganska så bra vecka, måste jag villigt erkänna. Ni får ha en bra dag!
 

Motvind inne på Mio

Av , , 4 kommentarer 7

 

Min mamma har legat inlagd på kardiologen, hon blev utskriven i förrgår och igår så åkte jag och Nicco och hämtade henne på lasarettet, där hon hade fått en tid hos tandläkaren samt varit in på apoteket för att plocka ut mediciner.
 
Hon berättade att det var ett glatt gäng som låg på salen, speciellt en kvinna som tydligen härstammade från Finland. Hon hade skämtat och berättat roliga historier, oavbrutet och allihop hade skrattat och mått gott. Hon hade bland annat frågat om det var någon som visste hur man kunde göra sig av med en pitebo, och nu frågar jag er, samma sak, kan ni gissa hur man lättast går tillväga?
 
När vi åkte från morsan så gick vi först in på kupan för att se om dom fått in något nytt och intressant, jag hittade en kryddburk, gammal sådan, som jag vet att det finns tre stycken av i huset och som jag sett att dom skulle 160:- för, på mattex, och här kostade den 30:- så jag slog till. Annars var det inget som lockade.
 
Vi vandrade vidare in på Mio, för att kolla på soffor, vi ska ha en ny till tv rummet och Nicco ska ha en bäddsoffa till filmrummet, gärna med divan, och såna finns det ju gott om, grejen är väl att den ska vara skön att sitta i samt att sova i, och då får man nog betala lite extra, skulle jag tro.
 
Nå, soffor fanns det då gott om och vi hittade vad vi skulle vilja ha, nu återstå det att se vad Åke säger, och man skulle ju också kunna titta lite på andra ställen också, innan man bestämmer sig helt. Vi gick i alla fall runt där och rätt vad det var så blev det motvind nå hemskt, min hjärna var inställd på att ta mig framåt, men mina ben, stannade mitt i steget, sedan började Nicco asgarva.
 
Jag har nämligen en sån där gummistropp som hänger ner från min jacka, därbak, och nu hade den lurat in sig i en sån där inplastad prislapp som hängde på sidan av soffan, och det där såg väl givetvis kul ut. Nicco kämpade för att inte brista ut i ett högljutt skratt men det var svårt, och jag skrattade och fnissade så hade någon kommit fram och tittat på oss så hade jag förmodligen skrattat till jag hade börjat grina.
 
Jag tog mig då lös, och ingen tycktes ha uppfattat vad som skett, hela händelsen passerade obemärkt…förutom Nicco då, som såg alltihop. Sen dinglade den där stroppen ända nere vid fotknölarna, kanske skulle ta bort den, hm, tål att tänka på.
 
Fick ett mms igår, från Järlåsa och en stolt ägare av en mössa från busmonster, vi tackar Helena blogg.stage.vk.se/e-lack som utsåg mig till vinnare, och tillverkaren av mössorna, som gör fina sådana, tack, tack!
 
Och den bilden får avsluta dagens blogg, ha en fin dag!

En första flygtur

Av , , 2 kommentarer 5

 

Vi blev av med Niccos fåtölj igår, vi lämnade den på returcentrum i Vännäsby…men vi åkte inte tomhänt hem, nej, vi köpte en tvåsits bäddsoffa, blir perfekt då hon ska ha kompisar hemma eller som nu, då Theresé och Sally får sova i den. Hittade en hoppgunga, á 100:-, så kan hon studsa runt i den då hon vill ha lite speed.
 
Flygturen hit gick bra och hon charmade dom flesta på planet. Jag minns min första flygtur. Ja, inte var jag 4 månader men gissningsvis 9 år, och jag skulle få flyga till kusin Anna i Stockholm. Dom preppade mig med en påse runt halsen, som dom hade på flygplatsen, den skulle visa att jag var ensam, utan vuxet sällskap. Jag placerade mig givetvis vid vingen, närmast fönstret, det första jag gjorde, men fick flytta mig, med tanke på att det var nödutgång där, och inga barn får sitta närmast en nödutgång.
 
Hm, kom ihåg att jag blev lite nervös där, tankarna dök väl in, om att det faktiskt skulle kunna hända något under resan. Det gjorde det inte och när vi klev av på Arlanda så blev jag genast upp plockad av en bil, som körde mig till gaten. Det var för att jag var ensam, när jag talade om för morsan att det kommit en gubbe i bil och plockat upp mig, höll hon på få hjärtsnöjpen, men hon förstod sedan att han faktiskt jobbade där, det var inte en ”ful” gubbe som smugit sig in på landningsplatsen,
 
Hemresan blev också lite spännande då vi gick ner i Övik, på grund av dimma, och sedan sa dom i högtalaren att dom inte var säker på om vi skulle kunna landa i Umeå. Jag hann fundera på hur stackarn jag skulle hitta hem från den platsen vi kanske skulle landa på, men det löste sig också, dimman lättade innan vi var här.
 
Ni som såg Elvis i glada Hudik, missade väl inte vad en kille från det glada gänget hade sagt då dom skulle flyga första gången och flygvärdinnan plockade fram flytvästarna för att demonstrera dom – Jag trodde att vi skulle flyga?
 
Jag var ner en sväng i källaren för att hämta upp täcken igår, och hittade lappmössan som Nicco efterlyst, mja, hon ska inte ha den själv men väl till en redovisning om samer. Våran hustomte får låna den så länge:
 
Ikväll ska Nicco och Elin på halloween fest och vad vi ska göra får tiden utvisa. Ha en fin söndag!