En olycka kan hända så lätt, det vet vi allihop, men man tänker aldrig att det kan hända en själv…förrän det gör det.

De kunde ha gått riktigt illa för Åke i lördags, då han höll på med slut finishen på Niccos balkong. För att komma åt att borra fast dom sista brädorna, så lutade han sig över räcket, med den följden att halsen, låg mot brädorna. Han kände inget speciellt förutom att det inte var så skönt, men det är ju lätt att härda lite smärta om det bara är för ett kort ögonblick.

Sen tuppade han av…och trodde att han låg och sov i sängen. Så lätt chockad blev han då han kvicknade till och ser husväggen, upp och ner, och borrmaskinen ligger därnere på gräsmattan. Han hade klämt av syretillförseln, och svimmade, sedan får han tacka någon däruppe att han vaknade till.

Dock med väldigt ont i halsen och då jag kom hem från jobbet trodde jag först att han höll på bli förkyld, då han med sina hesa röst, berättade vad som hänt. Dagen efter lät det än värre, då han pratade, och igår, hade han tid på vårdcentralen, i ett annat ärende, men blev där, hänvisad till en läkartid någon timme senare, då sköterskan fick höra vad han varit med om.

Därifrån blev det upp på Öron, vidare till röntgen, där det konstaterades ett brott på struphuvudet. Dom skulle sedan konferera och höra av sig idag om hur dom eventuellt ska gå vidare med detta. Ja, jösses! Vem hade trott att något sånt där skulle kunna hända.

Livet är skört, inget man ligger och tänker på, men då man varit med om såna här saker, så tänker man annorlunda då man kliver upp på morgonen. Fast ska jag vara riktigt ärlig…dom flesta människor är ju konstruerade att glömma/förtränga, saker som är dåliga, ett sätt att inte gräva ner sig och att gå vidare.

Förhoppningsvis, en lärdom rikare, fast ibland är det som om man aldrig lär sig 😀

HÄR lånade jag den bilden

Det gick bra att städa i Norum igår, vi tillbringade några timmar där, och sen åkte jag, Åke och Winstone ut dit igen. Hade lite grejer att ta rätt på. Det är en uppsjö av saker, som skulle ha varit väck, men det går inte att ta rätt på allt inte heller sälja allt, finns ingen tid till det.

Min pappa älskade ”bra att ha saker”. Ni ska få ett exempel. Jag jobbade en gång i tiden på Butica Sport, den låg där Filmstaden idag, ligger. Och vi sålde allt från sport redskap, scoututrustning till bil fälgar och annat grejs.

Dom hade fått in ett gäng jeepdunkar. Jag råkade nämna det till pappa, som dök upp med släpvagnen, dagen efter. Han kom in i butiken, tittade på alla dunkar som stod på golvet, svepte med handen och sa: Jag tar allihop! Jag vet inte men det kan ha varit 30-40 stycken, han fyllde i alla fall upp släpen. Detta var 1984, och det finns fortfarande kvar dunkar 😀 Då förstår ni vidden av att kunna köpa på sig pinaler.

Önskar er alla en fin onsdag!