Ja hade allt gått som planerat, hade jag precis i denna minut, rullats in på operationen, men, någon ville att det skulle bli en annan dag. Jag skrev till min ”nyboss” igår, och meddelade att jag blir hemma, inget Lycksele, men jag tänker inte jobba heller och smitta ner min chef, utan jag bidar min tid och ser vad det bli av denna förkylning.

”Nybossen” gav mig vitlökstips, var dock aningens tveksam till att använda ren sprit i medicinskt syfte, så jag håller mig från alkoholen då 😀 Jag sa, och detta tror jag att dom flesta redan vet, då man var ung, och gick i skolan, så inte var du sjuk på skoldagarna, nä, det var loven man sparade sina sjukdomar till.

Nicco är ett jättebra exempel på det, tror inte att Theresé hade så många sjukdagar, men i så fall, var det säkert under loven, det med. Och därför skrev jag till ”nybossen” att jag hade verkligen sett fram emot gårdagen, att ligga där i Lycksele, i väntan, och bläddra i en tidning och inte behöva bry mig ett smack, om någonting överhuvudtaget…och då mina vänner, bestämde sig mitt immunförsvar, att gå på semester, right!

Och av den anledningen tänker jag aldrig mer, ens tänka tanken att lägga ner garden eller tala om för mig själv att jag ska vara ledig på ett eller annat sätt, utan jag kör på och lurar försvaret att jag ständigt ska arbeta, då borde jag ju klara mig, eller hur?

Fast det hade kunnat gå riktigt illa med mig ändå, igår…ska jag göra en lång historia väldigt kort, så fastnade jag med foten i dammsugarröret som ramlat ner mellan soffan och en radiomöbel vi har och där satt den som i ett skruvstäd, så då jag fastnade där var det inget som gav efter och jag stöp, bakom soffan och höll på bryta både lillfingret och armen på skrivaren som står där bakom och lurar. Så där kan det gå, om man ska försöka vara duktig.

Nä, jag ska hålla mig på fötterna, inte göra något i onödan, och jag ska till och med tillåta mig att gå i säng och vila, om jag känner för det. Jag blev så fruktansvärt trött igår, att jag gjorde precis det, och jag slocknade som en klubbad, kände mig lite febrig, och då jag steg upp hade jag hurven, frös lite lätt, så kanske man hade lite feber i kroppen ändå. Jag brukar aldrig kunna gå och lägga mig på dagtid, det tar som stopp, fråga mig inte varför. Jag tror nog att jag har en tanke om att man inte ska sova bort livet…lite knäppt jag vet, men det är jag i ett nötskal.

Önskar er alla en fin måndag…och man kan ju alltid hoppas att vi får se solen, någon gång under eftermiddagen eller kvällen, eftersom den lyser med sin frånvaro, just nu.