Lugn dag igår…mja, kan man väl säga. Det blev lite som jag skrev, diskning, hundpromenad, sen kom Nicco ner vid halv två, och såg inte fräsch ut, kände sig inte det heller, så jag ringde 1177. Där tyckte hon att vi kunde åka upp på Ålidhems hälsocentral, vilket vi då gjorde.

Sköterskan som tittade Nicco i halsen behövde inte många sekunder på sig för att släppa taget och säga att hon såg ful ut i halsen, vilket hon skrev till läkaren och jag sa att det var ju tur att du inte var ful i munnen då, hade inte sett bra ut… eller snarare inte låtit bra 🙂

Läkaren gjorde samma sak och rabblade sedan upp en hel harang av ord som vi inte begrep och vi undrade vad det var, jag hade ju gissat på halsfluss, men se, det trodde han inte. Nä, här ska hon inte komma undan så lätt, utan det är förmodligen… körtelfeber.

Detta innebär att hon kan vara sjuk i upp till 4 veckor, med feber och enorm trötthet, sedan följer 4 veckor då hon ska hålla sig lugn, akta sig för att halka på något och inte heller utöva någon typ av sport, eftersom både lever och mjälte blir påverkade och vid slag kan det bli en inre blödning.

Ja, vi har varit med om detta förut… då var det Theresé som drabbades, så jag tyckte att dom kunde bilda klubb nu, typ: Körtelfeberklubben! Om man läser om sjukdomen så är det tydligen många som kan bära på viruset, dom har varit sjuk, men aldrig fått symptomen, och som i dom flesta fall, ju yngre du är då du åker på det, desto lindrigare kommer man undan. Detta är inget som drabbar vuxna människor heller, så det är vi enormt glada över.

Nu fick hon penicillin utskrivet, men läkaren sa att han inte alls trodde på nåt underverk, skulle det av någon anledning blivit bättre, på 3-4 dagar, så är det inte körtelfeber, men fortsätter det så bokar vi tid på vårdcentral och får ta ett prov. Dom kunde inte göra det, däruppe, utan han sa att provet måste göras på ett lab, direkt. Men alla symtom, hon har, stämmer in på körtelfeber.

Och det är ju också helt osannolikt, med otur, att både Nicco och Theresé, om dom nu ska råka på att få den värsta typen, då dom verkligen varit och är så där sjuk. Nå, Eloise gillade sällskapet i soffan, klart som tusan, Nicco låg ju still och med nästan 39 graders feber, var hon ju en lockande värmekälla:

Ja, vi får hålla våra tummar på att det är halsfluss, även om prognosen för det, är ytterst liten.

Ikväll är det bastu… igen, nu kändes det som om 2 veckor gått jättefort, och jag kommer att jobba dag, hela veckan, dags att betala igen passen vi bytte. Jag har dessutom 2 inskolningar, en idag och en imorgon, men det är ju positivt, då har man lite hjälp istället, och dagarna kommer att blåsa bort i ett svep. Önskar er alla en fin måndag!