Har pratat en del dom sista dagarna om användningen av mobil, dator och sociala medier. Det kommer alltid att finnas dom som ondgör sig över allt användande, att man missar det riktiga livet, att allt detta slukar för mycket tid, och man blir avskärmad.

Jag tror lite på både och. Man är social på nätet, man engagerar sig, man kan knyta nya kontakter, man kan hitta saker man inte visste fanns. Man umgås fortfarande med sina vänner, i till exempel spel, där man chattar med varandra medan man utför vissa uppdrag, och så vidare.

Men jag fattar…man träffas inte som vi gjorde som barn, i stora gäng, lekte kurragömma, hittade på bus, skojade runt med allt och alla.

(jag och Sally lekte kurragömma ifjol)

Det, är vad man missar idag, och det är synd. Fast jag tror inte ett endaste dugg på att man kan vrida tillbaka klockan till den tiden, den kommer aldrig att komma tillbaka, med tanke på hur saker utvecklas, konstant.

Däremot kanske man kan hejda den lite, som förälder, kompromissa med hur man använder sin tid, lite som när, var och hur.

Fantasin tryter då barnen ska hitta på saker att göra, ja, jag vet, även jag hade ibland svårt att hitta på saker. Då gnällde man över hur tråkigt det var, det finns INGENTING att göra. Och som svar av sina föräldrar fick alltid…jamen det ska inte alltid vara roligt.

Jojo, tack för den, ni! 😀 Fast jag vill minnas att dom där tråkiga stunderna snabbt försvann och man hade kommit på nåt nytt att göra.

Kan det vara så att barn idag, inte har samma fantasi, som vi hade, back in the days. Och detta för att allt ska gå så fort, och vara enkelt.

Nu tar jag Lego som exempel, även om jag tycker att det är en bra leksak, där fantasin kan få flöda, men visst kommer ni ihåg vilka klossar vi hade på 70 talet. Inte var det många bitar att välja mellan, men jädrar vilka saker man fick ihop.

Så kom bitarna som gjorde att byggandet blev lättare…och snabbare. Jag menar, 2 bitar för att bygga ihop ett tak, jojo, det där taket hade krävt mer fantasi och tagit betydligt längre tid att få ihop med dom delar vi hade att välja mellan.

Om allt nu ska gå så fort, så tror jag att man tröttnar, varför ska man hålla på, tjopp så var det gjort, fram med nästa grej, och nästa och sen då?

Ta skolan, där alla ska rymmas i en och samma låda, ingen får sticka ut, ingen ska vara bättre än nån annan, och gör man det då ska man tryckas tillbaka i lådan, och där försvinner  barnets glädje över att få lära sig nya saker, dom får ju inte det, dom ska hållas tillbaka så dom är på samma nivå, allihop.

Tar man inte ifrån det barnet sin fantasi och glädje över att lära sig saker, att vara aktiv och att kunna utvecklas. Man behöver väl inte heller höja den barnet till skyarna men dom skulle ändå kunna få läsa vidare på annat utan att för det, visas upp som nåt extra ordinärt.

Jag har fått Sallys önskelista på julklappar och jag vet redan vad hon ska få, det fanns några bra saker där som jag tänker handlar om att umgås, man får engagera sig och vara kreativ 😀

Även här tänker jag att idag är det så mycket slit och släng, då man själva var ung fick man ha det man hade, och gick det sönder så fanns det inte mer. End of story! Idag är det bara att köpa nytt.

Vet inte riktigt vart jag ville komma med det här inlägget, kanske att man funderar lte över hur man använder sin tid, och vad vi överför på våra barn. Vem är det som sätter gränser och hur snäv ska man vara i dom valen.

Ha en bra dag, allihop!