Etikett: Skellefteå

Skrattade så jag började må illa…for real!

Av , , Bli först att kommentera 6

Long time ago, vi bodde på Näckrosvägen, jag gissar att Nicco var runt 8-9 år…ish. Och följande utspelade sig:

”Hon skulle gå över till en kompis och tänkte ringa till mig och säga det. Hon plockar upp luren i sitt rum, inte mobil, det har hon inte, utan luren till den fasta telefonin, och ringer, då sätter min mobil igång att ringa ute i hallen. Nicco lägger på, för att skynda sig att svara i mobilen, men hinner ju förstås inte dit.

Hon går tillbaka och upprepar samma sak, ringer till mig, mobilen sätter igång, hon springer för att svara och svär tyst över att människan som tydligen försöker ringa mig, lägger på, så fort hon rundar hörnet. Nå, då kommer hon på, att det är hon som ringer…ju :O

Så då, för att meddela mig om att hon är borta, skriver hon en lapp som hon sätter på utsidan dörren: Jag är hos XXX och dörren är olåst!”

Japp, Nicco kunde, hon med 😀

59589165_10157101975376585_8618446268538028032_nI detta nu är hon Georgo och två kompisar på tatueringsmässa i Skellefteå, drack förmodligen nån öl igår och skickade en bild på en tatuering hon gjort:

71097281_653931718464270_5398727767418208256_nNå, den var ju inte så farlig, det är 3 samiska gudinnor. Fast jag höjde ett varningens finger, att dricka öl och vara på ett sånt ställe, kan, om man ha otur, sluta med nåt mycket större…på fel plats, hahaa…

Apropå finger. så såg jag detta klipp igår, vilken förvirring 😀

Vi slutade gårdags kvällen med att sitta och titta på roliga klipp från ”just to laugh”, och jag skrattade faktiskt från början till slut och så mycket att jag nästan började må illa…då är det…illa 😀 Om ni vill kan ni se vad vi såg, här:

Ikväll blir det utgång med musik, så najs. Funderade nu på vårt disträa släkte och måste komma ihåg att skicka taxin till typ, Ullas, för hit lär dom inte komma sig 😀

Ha en fin dag, allihop!

Det börjar svida i plånboken!

Av , , Bli först att kommentera 15

Hittade den här på FB, och det var väl i samband med det höjda bensinpriset, och vad det kan ställa till det då det inte finns alternativ, om du nu råkar bo utanför dom större städerna:

33302966_10156306787906585_47273120184139776_nOch här tänker jag också att ska nu denna resa klaffa, så håll en tumme för att tåget går…annars sprack det där, med 😀

Jo, jag vet vart Rentjärn ligger, en bit utanför Malå, åt Norsjö hållet till. Och jag har åkt buss från Malå till Umeå vid några tillfällen, inte snabbaste turerna, och det ska ju stämma med byten i antingen Lycksele eller Skellefteå.

Ett tag i mitt liv tyckte jag att det var smidigare att lifta, så det gjorde jag x antal gånger istället för att ta bussen. Idag föredrar jag att ta mig fram med eget fordon, men visst är det kännbart, det börjar svida i plånkan då man tankar.

Nåja, det är som det är… och det blir som det blir och he vart som he vart!

Tror jag ska slå på stort nu och gå ut i solen en stund, med lite kaffe i koppen. Avrundar med en bild på… ja vadå…vart ligger den och vad är det? Varsågod och gissa 😀

33404528_10156306785791585_895964490439327744_oHa det gott, allesammans!
33110450_10156306813776585_7072181746178981888_n

En fundering…

Av , , Bli först att kommentera 16

Dom visade husbyggen från Skellefteå igår, på nyheterna och jag har alltid tyckt, att Umeå liknar Skellefteå, eller tvärtom, Skellefteå liknar Umeå 😀 Och ännu mer då jag såg byggnaderna, som var väldigt lik, dom som är byggda uppe på Sandåkern. Det var samma stuk och färger.

Fast det är mer som känns bekant, broarna över älvarna, upplägget, kort och gott, här Skellefteå, bild lånad HÄR:

835687-arlima_mw460Och Umeå, bilden lånad HÄR

3533027_2048_1152Åker vi vidare, söderut, så har vi Övik som jag alltid tyckt, påminner om Sundsvall. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör att jag känner så, Övik ligger ju väldigt nära vattnet, precis som Sundsvall, och bägge städerna är placerad i en kurva (kan vara det som gör det).

Och nu till min riktiga fundering, försöker dom efterlikna varandra, för att vi ska känna igen oss? Är det därför Dollarstore och andra butikskedjor, möblerar så man ska känna igen sig oavsett, vart i landet butiken ligger, som du går in i? Och är det inte lika bra då, att bygga alla städer likadant, jag menar hallå, då borde ju GPS bli överflödigt 😀 Vi skulle känna oss hemma vart än i Sverige vi skulle befinna oss, hahaa…coolt!

Men jag gissar att jag blir nedröstad, alla vill nog ha variation, skulle kanske kännas lite långtråkigt om allt såg, samma likadant ut 😀 Kan jämföras med vädret vi har just nu, lika grått alla dagar, vad hände med variationerna???

Har lite att syssla med idag, 3 tider att ställa in mig efter, fast den tredje och sista är mer mer på det privata planet, bastugängs träff, och vilken tur att jag skrev det, måste ju köpa en trisslott.

Önskar er alla en fin torsdag!

En dag värd att fira

Av , , 2 kommentarer 15

Följande finns att läsa på vk.se och jag citerar:
”Nu är det slut på gratis parkering vid lasarettet i Lycksele där inlandets första parkeringsautomater satts upp, skriver P4 Västerbotten.
I veckan kom de nya parkeringsautomaterna på plats. Anledningen är att det ska vara rättvist vid alla länets sjukhus. I Umeå och Skellefteå har det sedan länge kostat att parkera vid sjukhusen.” slutcitat

Men hallå, rättvist, varför i hela ….(nånting), kunde inte Umeå och Skellefteå, haft samma tänk, och hållit sina parkeringar gratis, det hade väl varit lika, eller mer, rättvist?
Sedan kan jag förstå problematiken, med gratis parkeringar, folk utnyttjar dom till annat, och det blir fullt. Och vidare undrar jag, om man från gratis, går till att ta betalt, vem bestämmer priset?

Kunde dom inte bara ta en mindre, symbolisk summa, och dom pengarna skulle sedan gå oavkortat till dom olika avdelningarna  på lasaretten. Då skulle nog folk inte knorra så mycket heller, över att man var tvungen att pynta, eller vad tror ni?

Idag är det en dag, värd att fira på alla sätt och vis, det är ju tadaa….dammsugarens/punschrullens/filmrullens dag:

received_10153240108553666Sally gillade också dammsugarna vi köpte ifjol och bjöd Tina på 😀

Min favvo kaka, alla gånger om, men då ska den vara konditor bakad, inte på fabrik. Får se om man kan få kosta på sig en sån idag, då. Jag har ju trots allt tappat 37 kilo, idag, och Nicco tog en bild å mig igår, kolla, det är ju bara benen kvar:

12795475_10153963700576585_2101305385945473277_nSkämt å sidor, detta kanske är en mer korrekt bild:

12801665_10153963700766585_3292671141016190006_nEller nja, det var nog Nicco som hittat en app eller nåt sånt, till sin mobil och roade sig kungligt med att byta ut ansikten på olika saker hon fotade 😀

I övrigt har jag ju en sann historia, i min blogg, som innehåller två personers gillande av dammsugare, finns att läsa här, om ni vill: Till firandet av dammsugarens dag!


Ha en underbar dag, alla mina vänner!

Helgen som var

Av , , Bli först att kommentera 14

Tillbaka till vardagen igen…fem dagars ledighet, kändes inte riktigt som det, mycket på gång just nu, både roliga saker men även sånt som tär, nåt fruktansvärt. Idioter finns det gott om, tyvärr, och vore jag lika dum som dom, så skulle jag hänga ut dom här…lätt, men jag höjer mig över dom, och fortsätter tro, att straffet kommer, förr eller senare, för dessa människor.

Fällfors ja, Andys första inblick i dagracing, det bådade ju inte så gott där på lördagen, som regnade bort, i princip.

006 007 008 009 010 011 012 013

Nicco hann ju med den där enda resan, med bredställ i starten, eftersom det faktiskt regnade, och sedan flög ju kopplingskåpan, och saker och ting blev krökta och nu så drar den ingenting, utan den bara låter.

Nå, inget som inte går att fixa, vi ska ta kontakt med Mr Kurtan, söderut, han som kan allt och lite till, om Junior dragsters. Han kan säkert fixa fram nya delar.

Söndagen bjöd i alla fall på lite solsken, och vi fick kolla in några race, ljudet fanns där och lukten, inte att förglömma, fast det är aldrig lika roligt att bara titta på 😀

016 017 019Foto1743_001 Foto1745 Foto1746 Foto1752 Foto1753 Foto1761 Foto1762 Foto1765 Foto1766 Foto1769 Foto1770 Foto1772 Foto1774 Foto1775

Min kamera gav också upp, så därför är kvalitén på bilderna, inte så där jättebra, men bättre än ingenting.

Foto1742

Resan hem, avslutades på Krysset i Skellefteå, Nicco kom osökt ihåg senaste besöket, ifjol, då hon var förbenad på alla måsar, skrattade gott åt att dom inget skulle få, och sedan tappade hon hela sitt skrovmål upp och ner på backen, just då hon skulle kliva in genom bussdörren, gissa vilka som blev glada…

Och måsarna blir man nog inte av med, kolla in han som var intresserad av Nicco…eller kanske vad hon bar på:

Foto1776 Foto1777

Önskar er alla en fin måndag!

Snubbelrisk

Av , , 6 kommentarer 12

 

Visst är vi människor lite korkade i alla fall… som tycker att människor som snubblar, ramlar, faller, ser roliga ut. Kom att tänka på det igår då dom visar upp den stackars cyklisten som tippar omkull i vattenmassorna, här på VK.
Jag satt inte och skrattade åt det utan tyckte nog mest att det var olyckligt för hon som ramlade. Men jag är inte bättre än någon annan, det vet jag 🙂
Vi sitter ju och skrattar åt allt elände dom visar på roliga klippen, och där finns det många som klantar till sig. Jag tillhör ju själv kategorin klantskallar eller snubbeloffer som fastnar med fötterna lite överallt, nu senast i stolen i konferenslokalen på Haga, där vi hade utvecklingssamtal.
Nu märkte ingen det, förutom Nicco då, som frågade vad jag höll på med. Och förra gången vi hade ett möte på skolan så lyckades jag ju trassla in snöret från jackan i stolsarmen så jag drog med mig den då jag skulle gå därifrån, jaja, det bjuder jag på, jag har vissa skills, som Nicco brukar säga… fast med lite lätt ironisk ton (förstår inte det).
Jag satt en gång nere på biblioteket på stan, där jag blev intervjuad av en tjej från universitet, utanför fönstret blir jag då vittne till flertalet snubblande människor. Det låg nämligen plattor därutanför och en av dom råkade sticka upp en bit, och jag lovar, det var ungefär en person var femte minut som hittade av den där plattan.
Första gången sa man typ, ojdå, och hoppades att människan skulle hålla sig på benen, andra gången likaså men sen var det svårt att hålla sig för skratt, men trodde ju nästan att det var dolda kameran.
Nu ska jag snubbla in i köket och fixa frukost, städa lite i källaren, jag får ju oväntat besök idag, eller nä, nu ljög jag, oväntat var det ju inte, utan rätt så planerat, det kommer en kille från Umeå energi och ska byta någonting till fjärrvärmen.
Sen ska jag hämta mamma, vi har ett ärende till banken och sedan tänkte vi ta en lunchmacka på Nybro, nåt mer lär jag inte hinna med då jag jobbar ikväll, jo förresten, jag ska även fixa middagen innan dess, så jag kanske ska börja med det istället.
Med pappa är läget oförändrat, men hör och häpna hur dom kan göra egentligen. Han ligger alltså med slangar och instrument kopplade till sig, han har fortfarande två brott på ryggraden (rätt så allvarliga sådana), men eftersom han nu kan klara sig utan respirator, så är tanken att han ska in på annan avdelning, och det är ju bra, säger inget om det, men…
Detta blir nog inte förrän på måndag och kommer det ett annat akutfall och det inte finns plats på IVA, så kan dom komma att flytta på honom till Skellefteå eller Lycksele… även om det bara gäller för en dag. Man kan ju smälla av för mindre, vad kostar en sån flytt, hur nyttigt är det att ens förflytta en person med dom skadorna, ja, jag vet inte ens vad jag ska säga.
Jag förstår ju att dom inte gör det om det inte blir nödvändigt och förhoppningsvis måste dom ju också veta vad dom sysslar med däruppe (jag håller verkligen en tumme för det), men jag blev också något förundrad då en läkare från neurologen sa till mamma att pappa inte gjort så stora framsteg på en månad. Jojo, vart han nu fick en månad ifrån för då hade han bara legat där i 16 dagar *suck*.
Nåja, det är som det är och inget vi kan göra åt saken. Nu, mina vänner ska jag sätta fart. Önskar er alla en fin fredag!

Termosmuggar efter vägen

Av , , Bli först att kommentera 6

Vi tog oss iväg strax efter nio igår, och trots att vår GPS indikerade att vi körde efter en grusväg (E4:an, och att vi var tio meter under havet) så var vi framme efter tre timmar. Det var inte så lite folk där som vi trott, men vi var en av dom två, som kom med buss 🙂

Helikopter resor, bilutställning och gatubilar samt mc uppvisning bjöds det på. Eller att bjuda var väl en sanning med viss modifikation, vi fick allt betala inträde vi också, men jag och Åke fick komma in gratis, vi hade ju trots allt en mission där, att chassi besikta Niccos juniordragster. Tyvärr fick hon inte provköra en repa, regnet låg lite i luften och dom hade vissa hålltider att gå efter.
Men vi fick i alla fall inandas lite bränt gummi, öronen fick sitt av alla olika ljud som florerar på ett sånt där ställe, Niccos dragster fick klisterlappen som är en nödvändighet för att få tävla och vi träffade även några bekanta. Så vi är nöjda med utflykten. Här ska ni få några bilder:
Att sedan passera Skellefteå vid middagstid, betyder just middag, på krysset, vars annars 🙂
Vi var inte först där och inte heller dom sista, dom hade någon typ av cruising och en hel del bilar var ute. Vi inväntade maten och gick till bussen för att äta där.
Nicco lyckades med konststycket att klara matlådan ända fram till bussen, ta två steg upp, vända sig om för att stänga dörren och tippar hela lådan med innehåll ut över trappen… hon var inte glad. Tror jag det!
Apropå bilar som hela gårdagen handlade om så fotade jag denna lilla sak efter vägen, och förlåt mig men när jag ser såna här så tänker jag på termosmuggar, det hjälps inte, jag tycker dom ser ut som en sådan:
Vi var hemma strax efter sju igår kväll, inga konstigheter, den enda röda lampan som började lysa i bussen släckte vi genom att fylla på vatten och glykol, niemas problemas. Önskar er alla en fin söndag!

Det ringer… det ringer

Av , , 4 kommentarer 7

 

Det ringde i telefonen för någon dag sedan, det var en kvinna som lät så glad som presenterade sig på ett sätt som om jag skulle veta vem det var. Jag såg nog ut som ett stort frågetecken, men inte speciellt länge… hon undrade sedan om jag hade tid att klippa henne.
Ehh… du, jag tror att du har ringt fel, svarade jag. Jag är ingen hårfrisörska. Nämen har jag inte ringt 13****? Nä, sa jag, du slog 12 istället för 13. Hon bad så mycket om ursäkt och vi lade på. Hm, jag kanske skulle ha sagt att jag kunde klippa henne för en billig penning, om hon ville chansa lite 🙂
Jag undrar också varför alla som ringer fel, ifrågasätter om dom verkligen har ringt fel. Tror dom att man ljuger då man säger det? Åke tycker att man ska säga så här då: vet du inte vart du har ringt, eller har du fastnat med fingret i nummerskivan.
Ja, skulle man ju kunna göra också, fast jag tror inte att det är så många idag som har telefon med nummerskiva, då får man kanske hellre fråga om knapparna på telefonen är för små. Nå, det må ju vara hänt om någon ringer fel, så länge det är under dagtid och inte mitt i natten.
På den tiden jag bodde hemma hade vi ett nummer ifrån numret till busstationen, ni kan ju gissa att det ofta ringde hos oss och det var folk som ville veta busstiderna eller biljettpriserna.
Själv ringde jag en gång för att sjukanmäla mig, jag slog en siffra fel och hamnade på ett företag. Ja, jag skulle vilja sjukskriva mig, sa jag. Nämen vad tråkigt sa killen i andra änden. Och jag tyckte det lät otroligt knepigt, men då han fortsatte och sa att om jag ville göra det så skulle jag nog prova på sjukkassan istället så förstod jag ju att jag kommit fel.
Vi hade också en gök som ringde sent på helgerna och ville prata med en Maria, ja, det är jag det, sa jag. Men det var tydligen fel Maria. Men nu råkade den här killen alltid vara lätt… eller kanske till och med medel till svårt, berusad och han begrep inte att det var han som ringde fel heeela tiden. Ibland trodde han att jag verkligen var den Maria han skulle prata med och blev ledsen då inte jag ville det *suck*, men han slutade ringa… till slut.
Japp, jag ska använda telefonen idag, jag med, och ringa och boka hotell i Skellefteå, till nästa helg, samt ringa och be om en offert på villaförsäkringen, för att se vart den är billigast och bäst. Vi får väl se om våra knappar är lagom stor eller om jag hamnar helt galet. Önskar er alla en fin torsdag!

T3 T3 T3, usch bara, vilket sätt!

Av , , 4 kommentarer 3

Jag skrev ju om T3 och fakturan vi fick av dom i Januari https://blogg.stage.vk.se/maria-lundmark-hallsten-umea/2012/01/19/laaanga-ledningar-539972 då jag ifrågasatte deras utskick som kom 5 dagar efter kravfakturan skulle ha varit betald.

I fredags fick vi den ”nya” fakturan som ska betalas nu, den sista, men den är uppdaterad med 100 kronor i påminnelseavgift PLUS 50 kronor till för deras kravutskick. Jaha ja, och själv visste dom inte ens hur detta hade gått till.
Och precis som om det kostar dom 150 kronor för att jag betalade fem dagar försent… skulle inte tro det. Det här är väl deras sätt att dra in pengarna dom sponsrar gammliavallen med.
Sen står det att betalningen varit dom tillhanda den 9/1, ja, men detta innebär isf att ALLA fakturor man har, ska man betala in, minst fyra dagar innan förfallodatum, för det måste ju ta samma tid för alla företag att se att pengarna kommit in, eller hur? Och det brukar då inte jag göra. En bankdag… typ. Nä, dagens största usch till T3 och deras hantering av fakturor.
Vi åkte upp på den nya återvinningen uppe på klockarbäcken igår, inte mycket folk där inte, en före oss och en efter, så det var fort gjort. Lika fort var det att gå in på MediaMarkt och köpa en skrivare. Vi har nämligen ingen, och ibland har det vari önskvärt att ha haft en.
Nu skulle vi dessutom ha med oss egen utskrift av reglerna, då vi åker på säkerhetskursen i Skellefteå om två veckor, så nu gjorde vi slag i saken. Något större hemmansköp är det ju inte heller. Bara lustigt att färgpatronerna kostar lika mycket som själva skrivaren, jojomensan. Trådlös är den dessutom så den borde funka här nerifrån även om Nicco ska få ha den uppe hos sig.
Annars på västfronten intet nytt, vi fick väl lika mycket/lite snö som alla andra igår och Åke ska ta undan den innan man klampat ner alltihop. Söndag är det och det är också samma dag för alla andra runtom i Sverige… i alla fall enligt almanackan. Jag önskar er alla en fin sådan!
 

Inte riktigt pantad, tror jag

Av , , 2 kommentarer 7

 

Ja, jag är nog inte riktigt pantad… ibland. Jag köpte ju serien ”Svenska hjärtan”, och efter att ha avverkat den första boxen, trodde jag att det var den enda och därmed, då skivorna var slut så var serien slut. Konstig ände på serien tänkte jag men kom ihåg att jag även tyckt det då den gick på tv.
Nå, jag öppnade kistan där vi har filmerna och se, där poppade det upp en till box, aha, det fanns alltså en fortsättning. Nu har jag sett den också, och igår hann även Åke se dom sista fem minuterna. Nu är det slut, sa jag, va, slutade den så där, frågade Åke. Ja, sa jag, knepigt men sant.
Jag tycks komma ihåg att när den gick på tv så återkom upphovskvinnan med en långfilm, som avslut på hela alltet, men den ingår tydligen inte här, sa jag och packade ihop filmen, för att lägga ner den i kistan.
Och se, *vips* så hittar jag två, TVÅ, hela boxar till. Ja, sa jag, jag måste ju vara lite pantad, det var alltså fyra boxar med serien och det har jag tydligen förträngt, så det är bara att fortsätta se på serien, som helt plötsligt, aldrig ser ut att få ett slut 🙂
Nu har jag gjort bort min arbetshelg för den här gången, och det känns ju inte helt fel, och nästa gång blir det förhoppningsvis inte hela helgen jag jobbar, för då har vi tänkt åka till Skellefteå på lördagen, checka in på hotell och på söndags förmiddagen samt eftermiddagen, gå en kurs om säkerhet och regler vid dragracing. Det kan vi behöva.
Åke har kämpat på nere i källaren då jag nu har jobbat. Han har bland mycket annat fått bort schabraket till tvättmaskin, som stått därnere sedan huset var nytt. Det är till och med gjutet en betongplatta som den stått på, och trots att han skruvade ner den i fem, mindre delar så höll han inte på att få upp dom därifrån, den vägde multum. Men nu så, börjar det likna nåt.
Det lilla projektet är ju att slutligen få dit ett badkar, modell lååångt, och en torktumlare, som ska gömmas bakom ett draperi tillsammans med tvättmaskinen. Golvet ska fixas och sedan får vi se vad vi gör med övrig inredning. Han håller även på att flytta den lilla snickarboden, ut till ett större rum, så han får lite yta att arbeta på, i det mindre rummet kan man ju ha förvaring istället. Även fast det faktiskt finns två större rum till, därnere, för förvaring… *suck, vad vi nu ska förvara så mycket grejer för, kan man ju fråga sig.
Jaja, idag är man då ledig i alla fall och nu ska jag få mig lite frukost. Ha en fin måndag!
Presentation

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 46
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se