4 timmar på Avion, är ingenting, fast jag fattar ändå inte vart den tiden tar vägen då man är där. Mycket folk var det också, första gången jag varit dit och man har fått leta efter en parkering. Nicco fick sättas på prov eftersom hon övningskörde dit. Ja, hon ifrågasatte vissa bilförare, och det brukar även jag göra.
Ni vet dom här som inte verkar veta vart dom ska, eller som inte tror sig stå i vägen, dom kanske till och med, tror att dom äger vägen, och allt inom en radie av 5 meter runt deras bil. En av sakerna man fick lära sig på körskolan, var att vid vänstersväng, håll så långt till mitten du kan, så hindrar man inte trafiken som ska rakt fram…enkelt, logiskt, tänker jag. Men…
Nä, jag stöter på dom som var sjuk, just den dagen det informerades om detta, varje dag, dom kan till och med hålla ut som om dom hade en jättestor släpvagn därbak, fast egentligen har dom jussepass en normal lång bil. Jaja, jag är ingen trafikpolis, fast ibland…bara ibland, kan jag visa vad jag tycker om dom som gör så där…fast:
Åke undrade vad det var som låg utanför Jeepen, nu på morgonen…ja inte vet jag, jag ställde mig där och kikade, vid första anblicken och utan glasögon, så trodde jag att det var en skata som låg och vilade. På med glasögonen, hm…kan en häst ha varit in på gården och gjort nummer två? På med kameran och zooma in, gissa vad, det var mina handskar. Dom måste ha följt med ut ur bilen igår då vi kom hem, och jag missade det totalt. Jaja, sa jag till Åke då han frågade vad dom gjorde där, jag vädrade dom under natten.
Det blev en dramatisk dag, igår…fast nu sa ju Nicco nåt i stil med: Mamma, nu kan du ju göra som flertalet skulle ha gjort. Lägga ut det på FB och börja med…ja, det här skulle jag ju egentligen inte skriva om, men…
Jaja, jag går väl inte in på just det, nåt närmare, men jag agerade i alla fall som jag tror att dom flesta skulle ha gjort, och jag satt med en person, i väntan på ambulans, och ingav denne någon, hopp om liv, hjälp kommer, det är lugnt, jag erbjöd min jacka, ställde frågor och fick svar. Jag gick därifrån, efter 45 minuter, med en en hälsning och önskan om att han skulle ha det så bra, och alla runt om kring tackade så mycket…och det kändes helt ok.
Så steg jag ut därifrån, och in i nästa drama…där Nicco sitter knäböjd vid björken. Hon hade tålmodigt stått utanför, där scenen utspelades, och väntat på ambulans för att kunna vinka in dom på rätt ställe. Dessutom tog hon hand om Winstone, som jag hade varit ute med. Och nu fick hon då se en stackars fågel, bli attackerad och slutligen ihjäl hackad av en skata.
Hon kunde inget göra då hon hade Winstone att hålla rätt på , samt, att hon var rädd för att missa ambulansen om hon lämnade stället där hon stod. När dom äntligen kom, ambulansen, så gick hon hem med Winstone, men då var det redan försent att rädda fågeln. Dock så hade hon handskar sig och plockade upp den för att sedan bära hem den till oss och begrava den på gården…den blev ingen skatmat, i alla fall, fast den fick offra sitt liv.
Efter allt detta, tyckte jag att vi förtjänade en nykokt kopp kaffe, och en halva blåbärsmuffins, till densamma. Så ringer min mobil…och det råkar vara en försäljare. Jag vill inte prata med honom, är totalt ointresserad, och tycker att han ska höra det, på min röst. Jag överväger att bara lägga på, Nicco överhör honom också.
Han vill sälja en brandvarnare som inte bara tjuter, utan även larmar brandkåren…om man nu inte skulle vara hemma då det börjar brinna. Det hela urartar lite då jag till slut, med väldigt trött röst, säger nåt i stil med att jag typ…skiter i, om huset brinner ner, jag vill INTE ha nåt sånt där larm som säkert larmar om man rostar en macka för hårt (vilket jag oftast gör), och då jag säger såna saker så går ju han igång, och tyvärr alltså, man skulle kunna tolka hans uttalande som underförstådda hot, då han säger att han i alla fall inte önskar, att vårt hus börjar brinna…ehhh.
Jaha, så ponera att jag skulle vilja sälja in mig som personlig livvakt, ska jag då ringa runt till folk och när dom inte vill ha mina tjänster så ska jag säga till dom att jag absolut inte vill att dom ska bli påhoppade, utsatta för mordförsök och dylikt, men underförstått så kan ju det hända om dom inte lejer mig…eller?
Nå, nu till en liten tvist, för mitt i detta, då våra röster höjs, så börjar Nicco sjunga…the roof is on fire…typ, ni kan lyssna på låten här, (hon tycker inte att jag ska skriva vilken mening hon egentligen började med) det slutade i alla fall med hysteriskt skratt och jag stängde ner samtalet, over and out 😀
Dom har, förresten detta nummer: 0731256308 och säger att dom ringer från FöreBygg. Dom går dock inte att hitta på nätet, så…
God morgon! Lördagen ser ut att kunna bjuda på sol… igen, men ett molntäcke skymmer än så länge och det kan gärna få fortsätta göra det, om ni frågar mig, bara det är klart och fint till ikväll 🙂 Då ska vi nämligen plocka upp ”Kul-Janne” och Ingegerd, för vidare färd ner till Åheden, där Kerstin ska bjuda på middag, i Jannes stuga, det ni, går inte av för hackor.
Igår morse var det riktigt god morgon för Åke. Jag vaknade klockan 5, och hörde att han var inne i köket och kokade sitt jobbkaffe. Jag tänkte att nu är han tidig. Knep ihop ögonen igen några sekunder, öppnade dom, tittade på klockan ännu en gång och funderade om jag skulle kliva upp och fråga om han visste vad klockan var, han brukar nämligen göra det där, en timme senare.
Tvärresonerar med mig själv och kommer fram till att jag är så trött och han kommer förmodligen säga att det var så varmt och han hade inte kunnat somna om, så jag stänger mina blå, och somnar om.
Igår kväll fick jag höra att ingenting hade stämt för honom, det tog en hel timme innan han begrep att han stigit upp en timme för tidigt, trots alla klockor han tittade på, lite trafik var det ute, bara några få snubbar på jobbet, nä, han fick det inte att gå ihop, men till slut så… 😀 Det kan man väl kalla för att jobba på ”under”tid. Undrar om det ger lika mycket som övertid, hm?
Jag och chefen satt och kollade på en skata som roade sig ute på baksidan:
Vilken klätter Kalle, satt som en fladdermus ibland, och började sedan hacka på grannens utemöbler, han trodde nog han skulle hitta nåt gott i stoppningen, eller kanske han ville ha med något mjukt, hem till sin fru.
Fåglar är roliga att titta på, dom kan konsten att roa, ibland. Och nu ska jag roa mig med frukost och sedan piper jag iväg och ser hur snabbt den här dagen kommer att passera. Ha det gott, allihop!
Snyggt, färgglatt och det försvinner med regnet. Tyckte det var ambitiöst gjort av den som nu gjort detta lilla konstverk. Ser ut att ha lagt ner lite tid och engagemang på det.
Annat än vad lilla Nicco pysslade med på Piteå dragway, för typ 10 år sedan. Vi hade joinat Brällas team och hade vår buss i depån, som då låg på retursträckan, och utanför markisen passerade alltså alla tävlande, hon ritade då en sån där markering, som man gör runt döda människor…ni vet… typ så här:
Och den skulle då symbolisera att dom som kom på retursträckan egentligen inte höll gånghastighet, vilket man ska göra, inne på depå området och en olycka kan ske så snabbt.
Idag fick jag syn på en rolig händelse…det blev ett rackarns liv, kraxande och hojtande, det var en skata som satt på ett cykelstyre, och 50 cm ifrån, på ett träräcke, satt en katt, svart och vit, precis som skatan. Sen hoppade skatan ner, ser ni honom?
Direkt till höger om trädstammen 🙂
Att fåglar kan reta katter, har jag hört förut, men aldrig direkt sett i riktiga livet. Katten vände sig mot skatan, gjorde ett utfall, skatan hoppade bort en liten liten bit, vände sig om och hoppade efter katten, som plötsligt såg ut att ledsna på kraxandet, och lommade iväg.
Vilka kanonbilder jag hade kunnat få, om jag tryckt på rätt knappar…men nejdå, precis som vanligt då jag snabbt ha kamera mode, så fipplar jag till det och startar upp nåt spel av nåt slag *suck*, ja jag vet, för stora fingrar.
Idag har jag en inskolning på jobbet, lite avlastning för mig, med andra ord, härligt, och sen är jag ledig på onsdag…ännu härligare 😀
God morgon! Eller, ja, jag har ju faktiskt varit vaken ett tag men gjort annat, men det kan ju finnas andra som än inte stigit upp. Igår lyckades jag fota den lilla sibiriska nötkråkan, här med en kotte i näbben, tyvärr på avstånd, men han syns på, sittandes därborta på staketet:
Ganska roande faktiskt, att sitta och titta vad den arbetar med. Upp i tallen, tyst en halv minut och sen…*boink*, så faller det ner en kotte. Igår hade den dessutom krig med en skata (eller om det var en annan nötkråka) jag hann inte riktigt se, men vi vet ju att skatorna har sina bon i dessa tallar också, och dom kanske tycker att den inkräktar på deras territorium.
Jag och Åke for ut på husvagnsfirman igen, igår eftermiddag, det saknas nämligen en väsentlig del till markisen, skenan som man ska fästa den i. Den följer inte med och det beror väl på att dom redan finns monterade på dom flesta husvagnar, men inte på vår buss 🙂
Det var naturligtvis inget dom hade liggandes hemma så vi tog en annan husvagnsfirma. Där blev det ett mindre kaos då kassörskan for ner till verkstaden för att leta och plocka fram skenan och en annan snubbe satt upptagen med kunder och den tredje killen som jobbade där, var försvunnen i ett annat rum och kunderna bara öste in, och inte fanns det någon där att ta hand om dom. Så tjejen fick sig, efter tio minuter en liten utskällning och blev tillsagd att hon inte fick lämna kassan, och vi fick åka hem utan skena. Oj, vilken service!
Snubben sa till Åke att han skulle komma tillbaka en morgon så skulle han hjälpa honom, så jag åker väl dit nu, och hoppas på att få åka hem med en skena…vi får se.
Nu ringde mamma och skulle bjuda på kaffe så det är väl bäst man äter en frukost och pallrar sig iväg så man kommer hem någon gång. Ni får ha en bra dag, allihop!
Presentation
Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.
Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 46 Bor: Umeå Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten. Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar. Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker. Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste kommentarerna