Japp hemma igen…fast mark under fötterna…jaja, det hade vi ju i stugan med. Det blev en perfekt dag att lämna igår, första dagen med häftig blåst och grått på himlen, känns inte så dystert att packa ihop då, värre då solen skiner och man VET, att man kommer att få en svettig hemfärd.

Jag och Nicco gasade om Åke just innan Vindeln, så vi hann hem och öppna upp dörrar och fönster för att få in lite luft i huset innan katterna skulle släppas lös.

Kokade oss en kopp kaffe som vi tog då han parkerat in bussen på gården. Åke frågade om allt stod kvar i huset…inget stulet??? Nä, svarade jag, men jag ljög…jag saknar visst något.

Fast jag var osäker på om jag skulle avslöja vad, hm. Jag klippte nämligen ned citronträdet, det höll på bli för högt och skrangligt, sen planterade jag ut den innan vi åkte…men nu vet jag inte vart jag satte ner den och jag kunde inte hitta den igår, väldigt konstigt, om ni frågar mig. Men jag ger inte upp, ska gå ett varv idag också och lyfta på lite växtlighet och se om den dyker upp.

Vi var ju på Byblos i Malå och käkade middag i förrgår, hittade något intressant på menyn:

Vet att bilden inte blev bra, men där står det under pizzor, nr 20, Top Secret, innehåll avslöjas ej. Och jag kände mig vågad trots att jag nog trodde att jag skulle få fisk, och beställde hemligheten.

Den var inte alls dum, det var bacon, köttfärssås, skinka och sånt där, men jag undrar…om jag nu åker dit och beställer en likadan pizza imorgon, får jag då likadant innehåll? För i så fall är det ju ingen hemlis längre. Eller slänger dom på dom där slattarna dom har kvar efter dagens pizzatillverkning, hm…

Åke tog en entrecote, sen tog den 5 minuter så kom kocken ut och förklarade med harang av ord, något om att det inte stämde, någon var sjuk, det var fel, vi hörde typ, fel kött, någon skjuten, han måste beställa nåt annat. Ja, det var inte så lätt att förstå hans svenska, men så långt begrep vi att Åke skulle inte få någon entrecote, han fick en lövbiff istället, och det funkade väl, det med.

Vi hann med en sväng på Gammlia igår, lite mindre folk än vanligt men ändå rätt många bilar:

Sen blev jag fruktansvärt tung i huvudet, så mycket att jag gick och la mig i sängen…sen vaknade jag av världens största smäll, jag hoppade ur sängen och Åke kom ut från toan och undrade om balkongen rasat ner, det var åsksmällen det, och svaret på min tunga skalle.

Bild tagen från vår gräsbrygga, över Lainejaursjön

Önskar er alla en toppen dag!