Etikett: sjukgymnast

Hällstenssyndromet…

Av , , 2 kommentarer 14

När jag flög ner till Kungsängen/Arlanda, så var det busväder eller busblåst, häruppe, och flygkaptenens sista ord, innan det bar iväg, var: Its going to be a bumpy ride!!! Ja, tänker jag nu, knöligt värre, hahaa…apropå knölar och sånt där.

design-2Här finns den bilden

Jag kom mig till läkaren igår, hon tittade, kände, och frågade, sen ville hon se på mitt ben. Jag ligger på britsen och hon tar tag i det, en nanosekunds tystnad och sedan: ”Men, vad är det här?” Hm…ja jag vet inte, svarar jag, och tänker att det vet jag visst, det är ju mitt ben…hallå!!!

Det är knölar på ovansidan smalbenet, hon vill få en andra bedömning och hämtar en till läkare. Dom tycks i alla fall konstatera att knölarna inte sitter fast i själva skelettet utan man kan röra på dom. Kan vara knölar man kan få av benhinneinflammation, det  kan vara åderbråck, fast dom inte syns, eller tumör, eller kanske bara en sån där åldersgrej, man blir gammal och knotig, eller, bara för att det är jag, Hällstenssyndrom, det finns bara en i världen som har det…typ jag 😀

Nåja, jag är inte så brydd, hon skickar en remiss så jag får komma och göra ett ultraljud på benet, och sedan ville hon att jag skulle på provtagningen, dit har jag hunnit vara nu på morgonen, så dom kan utesluta någon typ av brist. Det är sällsynt, sa hon att man har nån brist, så det var väl mest bara för att det ska vara kollat och avprickat.

Och nu har jag talat med sjukgymnasten, och fått en tid så får vi se om dom har nåt att tillföra. Och sedan återstår då väntan på svar och ultraljud. Jag blir hemma, veckan ut, fick utskrivet nåt muskelavslappnande, så jag kanske slipper kramperna som dyker upp, titt som tätt.

Min vän Ulla, skrev igår att hon varit så svårstucken och jag kommenterade hennes inlägg, och skrev att jag kände igen det där, ni vet, den gången jag skulle in och dom skulle testa att sy igen hålet på magen, och efter 7 provstickningar, gav dom upp och jag fick sövas innan dom satte nålen, och det såg ut som Stockholms blodbad efter deras försök.

Idag, var det en yngre förmåga som skulle sticka, jag kommer ihåg honom från förra gången och då gick det galant. Idag, inte lika bra, han letade, rotade och rev sönder ett kärl och sedan blev han så nervös, han ville inte få huvudvärk direkt på morgonen, sa han, och gick och hämtade en kollega.

Jomen här är kärlet, sa hon…fast även om hon försökte låta positiv, så slank kärlet iväg, och hon fick rota, hon med, fast i andra armen förstås. Och inte fick hon allt blod hon behövde heller, men det gick inte…ja jädrar i min lilla låda, vad besvärlig jag är, men fortfarande obrydd, nålstick gör mig ingenting…det är ju bara en känsla! 😀

provtagningHär hittade jag den bilden

Önskar er alla en trevlig tisdag!

Ingen ny företeelse, det har hänt förut, tyvärr.

Av , , Bli först att kommentera 12

Det blev som Birgitta Adolfsson sa, det ordnade sig för Nicco, som hann gå på Apoteket på Arlanda och hämta ut medicin och kan då påbörja behandlingen. Hon och Olivia tog sig iväg till Budapest och njuter förmodligen, i fulla drag.

Någon kommenterade på FB och skrev, att tyvärr, det är så där det ser ut idag, inom vården. Ja, tänkte jag först, det har man ju både hört och upplevt, men det är nog ingen ny, företeelse, kom jag på.

Jag var ung, (ja, jag tycker inte jag är lastgammal nu heller, men…) 16 år och hade jätte problem med min rygg. Fick ta kortison sprutor, då jag fick muskelknutor vid skulderbladen på grund av snedbelastningen som kom av det onda. Jag sökte hjälp, hos en sjukgymnast…

Denne professionella sjukgymnast (kan man ju tycka att den skulle ha varit, i alla fall), föreslog att jag skulle gå ner på Bräntbergsskolan (skolan jag gått ut ifrån, ett år tidigare), och delta på gymnastiktimmarna. Döhh!!!

Säga det till en 16 åring, som dessutom hatade alla lektioner där man får betyg, efter hur bra du kan prestera, men där man inte utgår ifrån, vad du har för förutsättningar innan. Såsom bild, musik, slöjd och gymnastik.

Hon avslutade med att fnysa åt mig och säga: -Du kommer i alla fall aldrig att kunna få några barn!!!

Japp, det var ju ännu ett professionellt uttalande, som inte stämde så väl, ehh, vi har ju 2 barn, och vad jag vet är jag dessutom mamma, till bägge två.

Däremot satte hon förmodligen ribban, jag söker inte hjälp, även om jag säkert borde, ibland. Nej, jag får ju skylla mig själv, det är ju vad jag har fått höra. Numer, efter att ha varit rökfri i snart 10 år, så kan dom i alla fall inte skylla allt på rökningen, längre, inte heller så mycket, på min vikt.

Tänker mest på deras sätt att agera, vad i deras bemötande, gör att du vill höra av dig till dom igen…av vilken anledning ska du ringa dit, om du tror att det du får höra är att du är inte tillräckligt sjuk, du kan allt vänta några dagar till…jamen, då gör du ju det, utan att ringa först, för att få det rådet, eller?

Nog om detta nu, det gick ju bra, den här gången, men jag tänker inte tacka sjukvårdsupplysningen för det, inte heller akutsköterskan på Capio hälsocentral, sådeså!

f7f07433754799abea323abfd9948562Vi hade en trevlig middag igår, jag och mina kollegor, vi käkade middags buffé på Droskan, det var absolut gott och kan rekommenderas varmt. Idag har jag en oplanerad dag, nämeh, fast jag tror inte att jag kommer att sitta inne ändå, nej, Winstone lär ju vilja komma sig ut, så det är bara att göra som han vill.

2016-08-16 14.11.34-1Önskar er alla en trevlig onsdag!

Hon skrattade…jag med

Av , , 4 kommentarer 16

När jag ringde banken, om min kod, så sa jag att jag ville ha samma kod som jag haft förut. Hon skrattade gott och till och med länge, då hon förstod mitt dilemma, man vill ha det man är van med, och samtidigt skulle jag ju förstå, att det är omöjligt. Dom flesta som får välja, har samma kod till alla kort och då är risken större, att man schabblar och säkerheten blir sämre.

Nädu, skrattade hon, koderna är väldigt random, och inget man kan ändra heller.

2016-02-05 08.17.31
I förrgår kom min kod, jag öppnade den innan jag fick kortet, som kom igår, tänkte att jag skulle ha tid på mig att pränta in koden i hjärnan. Nu måste ju jag kanske spela på hästar eller nåt annat, för koden jag fick, var samma, som jag haft???

Och oddsen på det, mja, som jag förstått det, 1 på 9999, eller 1 på 10 000. Jodå 😀 Jag skrattade, jag med 😀

Pratade med sjukgymnast igår, så jag ska få komma dit om två veckor. Jag berättade om mitt känslobortfall i höger ben, från höften till knäet, något som uppstod då jag vaknade efter operationen då jag hade infektionen.

Anmäl, sa han, med en gång, och berättade att hans dotter fått samma sak, fast i samband med en förlossning då en smärtstillande spruta, skulle ges. Hon anmälde och fick 80 000:-. Håhåjaja, jag tänker att jag kanske ska göra ett tillägg i min anmälan då, det där hade jag förträngt, hade fokus på det, före detta hålet, och inte så mycket annat.

Nä, lite gröt på det här, så får man sätta igång och göra nåt. Ha en fin fredag, allihop!
2016-02-03 12.35.41

Han sökte sällskap…

Av , , Bli först att kommentera 14

Hade 3 tider att passa igår, började på lab där jag stötte på en äldre herre, som uppenbarligen sökte sällskap. Det var jag, han och en till kvinna i väntrummet, och en massa tomma stolar, men han ville klämma ner sig mellan oss. Sa något om kylan…var tyst någon minut, nämnde att han frös om händerna då han skrapade rutan…satt tyst.

Sen började han fråga om jag hade bil, om jag bodde i närheten…ja, sa jag, vi har hus mitt emot kyrkan på Västerslätt. Ahh, sa han, då kan jag ju komma och hälsa på…fast din gubbe är väl säkert hemma? Ehh, ja…jag kunde inte annat än skratta.

Hade blivit bjuden på lunch hos mamma, men var tvungen att återvända till vårdcentralen, då det plötsligt började ramla ut kompressorer då jag gick, huvva…vilken upplevelse, och jag ville inte heller sätta upp handen då jag inte visste hur mycket som var framme. Det var en tejp som inte överlappat ordentligt, och det var ju snabbt fixat.

Läkarbesök efter lunch, fick lite starkare tabletter att ta vid absoluta måsten, vet inte om dom var så effektiva som jag hoppats på, men upplevde i alla fall ingen brand i benet i natt, utan nu var det mest som små möss, som klöste på insidan och ville ut…men jag ser ändå ljust på framtiden, läkaren sa att det fanns goda förhoppningar om att detta kommer att gå över så fort jag blir mer rörlig. Sjukgymnasten ringde också, men just idag är det inte aktuellt med övningar, måste läka ihop först.

Efter middagen for jag, Nicco och Gustav med Camaron, en sista sväng till Biltema träffen, några bilar var det där, fast kallt, så vi gick in och köpte oss en kaffe, sen gjorde vi en runda i butiken innan en raggarsväng och sedan hem till värmen.

20151007_180851 20151007_180958

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Frisk som en…nötskrika…

Av , , 7 kommentarer 12

Gick alldeles utomordentligt bra att ta sig till Lycksele igår, det enda jag undrade över var 3 renar som stod vid vägen, ja den ena av dom mitt på vägen, där den kliade sina horn, detta måste ju vara en grupp outsiders, då dom egentligen inte borde vara här nere ännu.

Foto2076

Sen är jag glad att jag noterat, vid tidigare tillfälle, att det fanns en extra parkering på andra sidan lasarettet, annars hade jag inte haft någonstans att ställa Buicken. Var tvungen att fota då jag kom tillbaka:

Foto2082

Alltså då jag backade in där, bredvid den andra bilen som stod där då, var jag tvungen att hoppa ut och kolla vart stolpen var, för jag kunde inte tro, att Buicken kunde vara så där lång, men här är bildbeviset för det:

Foto2083

Nästan kloss mot stolpen, och den andra bilen stod väl med nosen 20 centimeter in mellan stolpen, men inte mycket mer än så 😀

Besöket tog nästan hela dagen, sköterska skulle förklara, en sjukgymnast skulle berätta om hur man skulle göra före och efter operationen, inskrivande läkare ville göra en dubbelkoll av allt och narkosläkarna förhörde sig återigen om hälsan, dubbelcheckade proverna och så vidare.

Foto2078

Jag fick ett konstanterande, att jag egentligen är frisk som en nötkärna (möjligtvis som en nötskrika), inga fel på proverna, i gott fysiskt tillstånd och ung…haha, narkosläkaren sa det och jag svarade att det förmodligen berodde på vem hon skulle fråga.

Nå, så fick jag då veta att operationen inte blir av förrän efter sommaren, vilket jag inte hade trott, i och med all provtagning och detta besök, så upplevde hag det som att det var på gång, men…jag  ska inget säga, jag står på korttidslistan, och finns det en lucka så kan jag få den.

Detta är på gott (i alla den bemärkelsen gott kan betyda) och på ont, det goda är väl att om den blir av efter sommaren, kan jag få ha en relativt rolig midsommarafton 😀 det onda blir då att jag måste försöka fortsätta kämpa att hålla nere vikten, 11,5 kilo lättare har jag blivit hittills, och jag vill inte gå upp nåt av det.

Jaja, detta ligger i alla fall utom min kontroll, jag får acceptera att det kan bli lite hur som haver, men i slutändan blir det bra, det är jag helt övertygad om 😀

Passar på att tacka för kommentarerna jag fått på FB, alltid kul, och sedan önskar jag er alla en fin onsdag!

 

Tjo vad det var livat…

Av , , 4 kommentarer 7

Förra gången det stormade här, för en vecka sedan, så gick jag bort mot industriområdet, där står ett stort fint träd med enorma grenar, jag tyckte att den ena grenen såg konstig ut, som att den höll på gå av mig jag trodde att jag såg fel.

Igår, efter nattens storm, gick jag och Winstone samma sväng, på cykelbanan ligger ett helt träd, trodde jag först, men det var den där grenen från trädet som gått av, jäkla tur att man inte stod därunder då den föll.

Foto1091 Foto1092

Vi fortsatte ner genom björkallén (den så kallade hundtoan), och där fick jag en liten visa i huvudet: Tjo vad det var livet i holken i lördags! Inte så konstigt kanske, om ni sett vad jag fick se 🙂

Foto1094 Foto1095 Foto1096

Inte ens fåglarnas små hus fick sitta kvar i stormen, 3 stycken förstörda holkar på 10 meter, hm…

Jag hade med mig en kasch, som jag plockade kottar i (avis Theresé?), det är tallkottar, långa smala i jättefint skick, tänkte testa att spraya dom i silver… och kanske hänga i granen, jag vet inte, har inte bestämt mig än.

Jag började med julpyntandet igår, eftersom jag jobbar i helgen så lär det inte bli så mycket gjort då man kommer hem och på söndags kvällen vill jag allt tända stjärnan i fönstret och julgranen, jag är inte klar än, med allt, men det är påbörjat. Jag har bytt gardiner i matrum och tv rum, kanske granen kommer upp ikväll, om andan faller på.

Åke borrade upp en tavellist i matrummet också, så nu kan man byta ut tavlorna lite lättare, och jag kanske ställer något ljus där, nu i jul, fint blev det i alla fall.

Apropå pynt och sånt där, jag var in på Ohlssons tyger förra veckan, och tittade på såna där mönsterark man kan klistra fast på glas, jag skulle nämligen kunna tänka mig att sätta nåt sånt på dörren in till tv rummet. Anna följde med mig in där och vi stod och konfererade om vilket som skulle kunna passa och vilka mått man hade att välja bland.

Dom var för smal, tyckte jag, men tog med en broschyr. Så kom jag osökt att tänka på en specialfärg, som mina föräldrar köpt i Finland, och detta var i slutet av 60 talet eller början av 70. Färgen eller vad man nu ska kalla den, var genomskinlig, man strök den på glaset, och det blev mönster, fina som snöflingor, frostade sådana, då färgen/vätskan satte sig efter ytspänningen på glaset. Dom målade deras tv rums dörrar med denna vätska. Undrar varför sånt inte finns att köpa idag? Inget fönster blev ju heller det andra likt.

Jag har en tid hos sjukgymnasten nu på förmiddagen, hon ska mäta skillnaden på mina ben, och se hur mycket det egentligen är, och kanske diskutera mina armbågar och lite annat. Nu började jag tänka på ordet sjukgymnast… det klingar väl lite fel i öronen, vadå sjuk – gymnast, borde det inte heta friskgymnast istället, det låter väl lite bättre och positivare, eller hur?

Önskar er alla en trevlig fredag… eller hur… Winstone!!!

Foto1074

 

 

 

Det diffar…

Av , , 1 kommentar 9

Utan att försöka komma med några närmare förklaringar så upptäckte Tina i förrgår, att mina ben inte är lika långa. Ja, det visste jag egentligen sedan tidigare, fast nu verkar det som om det blivit ännu kortare, det diffar över 2 cm, och när hon upptäckte detta, blev jag påmind om just det här.

Då, för tio år sedan, rekommenderades att jag skulle lägga in en extra klack i skon, något jag provade på utan större framgångar, det kändes jättekonstigt och jag slutade upp försöket och glömde bort problemet.

Det finns många som har ett ben som är kortare, men man bör kanske göra något åt det då det börjar på överstiga ett visst antal centimetrar, för som killen sa, som först upptäckte detta: Man bygger ju heller inga hus på en grund som är sned!

Jag har ju med tiden blivit sämre och kvällarna är nog värst, man ska upp ur soffan eller upp på bron, allt tar emot, men det kan ju hända att detta nu har sin naturliga förklaring. Tina har hört sig för lite och detta beror givtevis från början på en smärta/värk och man har då överkompenserat, stått och lagt viken på ett ben och det har slutat med att benet åkt upp mot höften.

Hon frågade om jag kom ihåg när mina första problem, egentligen började och det kom jag mycket väl ihåg. Jag fick fruktansvärt ont i ryggen då jag gick i skolan, jag var 14 år, fick remiss upp på lasarettet där jag fick ta en kortisonspruta eftersom jag fått en rätt så stor muskelknuta under skuldran. Idag vet jag ju att det beror på att jag suttit konstigt på grund av smärtan och då har knutan bildats.

Jag går ut skolan, träffar en sjukgymnast på vårdcentralen som talar om för mig att jag med min rygg, aldrig ska kunna föda några barn och sedan rekommenderar hon mig att gå ner på Bräntbergskolan och delta i deras gymnastiktimmar. Ja ni hör ju, dessutom säger hon det till en som verkligen hatade gymnastiken.

Så allt lades på is och jag tänkte att jag får väl skylla mig själv då. Två barn har jag i alla fall fått och fött utan konstigheter, så vart hon fick det där ifrån det vet jag inte. Men att behandla en 15åring på det sättet… hade det varit idag, då hade jag anmält henne.

Tänk om dom istället lagt krut på att utreda vart mitt onda kom ifrån och löst problemet då… då kanske jag inte haft det så här idag.

Jag och Tina ska nu, by the way, öppna privat klinik där vi diagnostiserar er som kommer dit och sedan ska vi säga att dom ska inte tänka så mycket eller känna efter. Tjopp tjopp gå ner på närmaste skola ni, och joina dom på deras lektioner, så ska ni se att allt löser sig. Sen ska vi givetvis ha en slant för rekommendationerna också… naturligvis.

Nåja, jag ska utreda detta vidare och se om det går att fixa till. Livet leker i alla fall och faktiskt, en bra medicin är ju att ha andra saker för sig så man inte grubblar för mycket. Jag ska strax iväg och jobba, efter arbetsdagens slut åker jag till Norum och hämtar Åke som då har kört dit bussen för vinterförvaring, sedan går vi ut och käkar och firar vår bröllopsdag som är just idag. Önskar er alla en fin lördag!

 

Ja jösses, så det kan bli

Av , , 4 kommentarer 8

Jahapp, så har man gjort bort tandläkaren… och hon slipade/putsade till en lagning och kletade dit nåt som skulle vara bra, tog bort fyllningen på en tand hon lagade i februari, för att se om hon kunde få dit en bättre lagning… det gick inte så bra.

Dom sätter ju dit ett matrisband, runt tanden, men det tog som stopp nere vid käkbenet, och ändå skulle hon ha velat ha det längre ner. Det får bli en krona där, sa hon, finns inget annat att göra. Men så påpekade jag att det var den där tanden hon borrat i roten på, och då räckte det inte med en krona, utan det skulle måsta rotfyllas först, och hon var inte ens säker på att det skulle gå.

Hon tog också en röntgen bild och sa att det inte var en liten rot på den tanden, den går ända upp till bihålan (ha, det känns ju igen), tanden bredvid den, drog jag ju bort för x antal år sedan, och den gick ända upp dit, med den följden att det blev ett hål där som dom var tvungna att sy igen, annars kunde jag ju inte dricka utan att det kom ut genom näsan.

Inte så konstigt då heller, att det kliat under mina tänder då jag varit rejält förkyld 🙂

Hm…att sätta en krona på en tand med skadad rot, lönar sig inte, då bygger man in bakterier, så jag funderade ett slag och sa: Vet du vad, då skiter vi i det här. Jag ser hur länge fyllningen sitter kvar och sedan får vi ta det som det kommer.

Detta var första gången i mitt liv, som jag stått vid receptionen för att betala, och jag försökte gissa mig till hur mycket det skulle gå lös på, mja, kanske 1000:-, tänkte jag, eller 500 om jag har tur. Jag hade mer tur än så, 130 spänn, jojomensan. Men du, sa hon i receptionen, det var billigt. Jo, det kan jag inte säga nåt om, men då har jag ju också betalat en drös med pengar i år, för att få det tandvårdsbidraget, så billigt har det inte varit ändå.

Åkte upp på Coop för att köpa lite lunch till jag och Nicco, Nicco är hemma och försöker kurera sin förkylning, jag köpte två byttor med egenhändigt komponerad kycklingsallad. Då jag kom till kassan, drog hon först ena byttan, sen drog hon tillbaka den andra, rynkade ögonbrynen lite lätt, skickade sedan iväg den och sa: Vet du, dom där två sallads byttorna väger exakt lika mycket! Snopet, men hallå, skull det inte varit på plats då att få något för min extremt stora precisions handling, hur ofta händer det där på en skala? Ja jäklar, jag skulle ha gått och köpt en triss…

Efter lunchen åkte vi till skolan så Nicco fick hämta matteboken och sen åkte jag vidare till sjukgymnasten. Hon fick visa mig på nya övningar, detta eftersom jag är överrörlig, nåt jag vetat i hela mitt liv, men som ingen läkare tagit upp, och ingen annan har heller sagt vad man ska göra då man är det.

Förutom han på krafttaget, dit jag var med min ena golfarmbåge, han förklarade lite snabbt att man som överrörlig, överkompenserar sina moves, och det är aldrig bra. Kan leda till värk och ömhet på ställen man inte trodde.

Och i och med överörlighet kan man även ha ett syndrom som heter EDS, vilket jag tror att jag kan ha, en mildare sort, men ändå.

Jag googlade på detta och jag stämmer in på 75% av alla symptom, och varför har då ingen sagt detta förut? Ja, det står även att det är få läkare som är pålästa om just EDS och det köper jag rakt av. Hur många prover har inte jag fått tagit och undersökningar man gått igenom, men inga fel kan påtalas. Nä, EDS syns inte på såna prover.

Men det finns kriterier för att passa in i den mallen. Om man till exempel lägger handflatan mot bordet och kan böja upp lillfingret (ja, det kan jag), om man kan lägga tummen mot handleden (ja, inte helt men jag har kunnat, och åldern skulle tas med i beräkningen eftersom man kan stelna), om man kan ta i golvet utan att böja benen, ja, det kan jag, jag kan dessutom sitta med raka ben på golvet och lyfta upp fötterna från golvet men ha kvar knäna på golvet.

Man får en poäng för varje sak, kan man göra det med bägge händerna så är det 2 poäng. För att falla in i kategorin EDS.are, så krävs 5 poäng…mm. Say no more!

Detta är ett stycke jag hittat på nätet och det där är jag, rakt av:

Ibland under barndomsåren, men framför allt i vuxen ålder, tillkommer problem med led- och muskelsmärtor på grund av instabilitet och ledslitage. Man kan ha besvär både från större och mindre leder som till exempel axlar, höfter, händer och fingrar. Många upplever en stor trötthet på grund av musklernas ständiga arbete för att stabilisera lederna och den ständiga smärtan.

Och här har jag kopierat kriterierna:

Ett av symtomen vid Ehlers-Danlos syndrom är överrörlighet, som uppskattas med hjälp av Beightonskalan (max 9 poäng). Följande bedöms:

1) Översträckning av armbågen mer än 180 grader, 1 poäng på varje sida.

2) Översträckning av knäet mer än 180 grader, 1 poäng på varje sida.

3) Tummen vidrör underarmen, 1 poäng på varje sida.

4) Lillfingret kan översträckas (bakåtböjas) över 90 grader med handflatan liggande på bordet, 1 poäng på varje sida.

5) Nedåtböjning med raka knän och handflatorna i golvet, 1 poäng.

Varje led undersöks och vid överrörlighet på ena sidan ges 1 poäng, på båda sidor 2 poäng. Ledöverrörlighet föreligger om totalsumman är 5 poäng eller högre.

Ledbedömningen måste dock göras utifrån personens ålder (en del blir stelare med åren).

Nu vet inte jag hur många olika typer man kan ha, och jag får se om jag ska ta upp detta med läkaren, vid nästa besök. Det finns ju inga botmedel, däremot hjälpmedel, och att tänka på att aldrig överkompensera rörelserna, för det är då det blir slitage.

Hu, det blev ett långt inlägg idag, nåja, då kanske jag inte behöver skriva nåt mer idag då 🙂 Önskar er alla en fin onsdag!

Vart går gränsen?

Av , , Bli först att kommentera 8

När jag skrev blogginlägget om rånarluvor, så googlade jag på bilder om ämnet och ramlade över Lego gubbar, som var bankrånare…hm, mja, jag vet inte, vart drar man gränserna vid barns lekar? Jättesvårt att veta, jag har ju själv jobbat x antal år på en leksaksgrossist och sedermera leksaksaffär och jag vet ju vad många föräldrar tyckte om pistolerna och gevären som mer och mer liknade äkta vara.

Och andra som tyckte, vad spelar det för roll, får dom inte den här pistolen så tar dom ju en gren och springer runt och skriker pang pang. Men det kanske ändå hade varit bättre… då får dom ju använda sin fantasi och inte få verkligheten serverad som en leksak.

Kolla in denna länk till aftonbladet, och vad som nu finns ute på marknaden: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article17432674.ab

För mig är detta aningens för mycket, ett knarklabb i Legoliknade material, och vem köper nu detta till sitt barn? Förmodligen, gissningsvis, den yngre familjen som slaviskt har följt serien, Breaking bad, på tv, och som kanske inte tänker sig för.

Jag hade köpt konceptet labb, om de varit ett ”riktigt” laboratorium med provrör och annat, kanske med en professor figur, typ professorn från ”Tillbaka till framtiden”, men där fick det nog räcka, och inget som skulle förknippas med knarktillverkning.

Ja huvva, återigen får man undra vart vi är på väg och varför ingen kan stoppa detta vansinne, seriöst. Man undrar också vart kottarna tog vägen, dom där man satte stickor i, till ben och som kunde få beta runt på gräsmattan. Eller bara barns, vanliga medfödda fantasi, jag lovar, hade dom inga leksaker att hålla på med, så skulle dom hitta på nåt ändå, om man från allra första början introducerade dom till detta… att hitta på saker själv.

Får dom allt serverat, varför ska dom då behöva klura ut själv vad dom ska göra?

Idag är jag ledig, YES, och jag hade igen bättre fantasi än att jag bokat in ett tandläkarbesök på förmiddagen och ett besök hos sjukgymnast på eftermiddagen, jo ni, så kan det gå om man inte tänker efter ordentligt 🙂

Önskar er alla en fin dag trots att det regnar och är blött, just här, men då är det ju tur att jag har ett paraply som kommer att få följa med på hundpromenaden om en stund.

Så var det gjort

Av , , 6 kommentarer 14

 

Sår där ja, då har man provat på årets första julbord. Men Maria snålade, ingen rödbetssallad, eller sill i olika format, inte heller köttbullar och prinskorv… näpp, jag nöjde mig med att ta en skiva kalvsylta, en bit revbensspjäll, en skiva leverpastej och lite Janssons, sen var det bra. Jag hoppade till och med efterrätten, ris alá Malta och godisskålen, jajamensan (klappar mig själv på axeln).
Besöket hos sjukgymnasten tog sin lilla tid, hon var jätteduktig på att förklara, och visade på skelettet, jo, det är inte bara vi som har skelett hemma 🙂 , hur det ser ut och hur det kan bli. Hon säger att jag har en inflammation i ryggen, som kan komma av en utåtbuktande kota, inget allvarligt så, har även en inflammation i eller kanske rättare sagt runt, höftkulorna, och det är därför, jag knappt kan lyfta benen efter att jag gått i fem minuter… det gör sååå jäkla ont, men går jag i saktare fart, klarar jag mig längre.
En inflammation bör få läka ut, för att undvika att det blir kroniskt. Upp till 6 veckor sa hon, ja huvva, det är lång tid det. Så nu väntar jag på samtal från vårdcentralen, måste ju boka in ett besök hos läkaren för att få höra vad han/hon säger om det hela.
Jobbet jag har är inte heller idealiskt för ryggar och nackar, tyvärr… så det kanske inte är så konstigt att det blivit som det blev. Men det ska även bli ändring på arbetsplatsen och det blir ju bra, då kanske vi håller ihop ännu längre, vi som jobbar där..
Jag fick även två handledsskydd som jag ska använda för jämnan, usch, det är inte kul och dom känns bara att vara i vägen. Jag ska även använda dom då jag sover, och jag vet inte hur många gånger jag vaknat i natt och funderat vad stackarn jag haft på armarna. Dom är inte korta heller utan går upp på halva underarmen, jojo, så kan det gå om man golfar för mycket… typ.
Nå, när inflammationen har läkt ut, så ska jag börja styrketräna igen, jag som trodde att jag skulle få köra igång med det redan i veckan, men det gick ju inte, och det ser jag fram emot. Har ju gjort det förut och tyckte att det var roligt, jag ska tillbaka dit veckan före jul, så då… är jag igång igen.
Jag önskar er alla en fin torsdag!