Etikett: serie

Det gick med lite våld!

Av , , Bli först att kommentera 15

Frågade om Nicco ville träffas på stor Coop´n igår eftermiddag, och det skulle gå bra. Höll inte på att gå bra, då jag inte fick upp bildörren. Den hade frusit fast och jag hade missat totalt, att det faktiskt regnade ute.

Nå, man är aldrig dummare än man gör sig och bakdörren fick jag upp, så jag knixade in mig där och fick tag i dörrhandtaget på förarsidan och kunde utöva lite våld på dörren så den gick upp.

Verkligen skillnad på vädret idag, då solen skiner och det är cirka -5 grader:

82541266_10157776616751585_8809108993612972032_o

Vi tog en kaffe på Coop fiket och surrade bort en timme. Jag har tipsat om en svensk serie från 2016 som jag nu fastnat för på C More, ”finaste familjen”, och där drivs det med det mesta:

Visst ska man ha en speciell humor för att gilla den, men det vet jag att jag har, sitter och skrattar för mig själv, till morgonkaffet 😀

Sedan gick vi in och shoppade loss. 5 kronor för en påse Ahlgrens bilgranar (samma som bilar men annorlunda utseende), och med ett utgångsdatum i september, så kostade jag på mig att köpa 4 påsar.

84000150_10157776680241585_5606639807003361280_o

Hade siktat in mig på julmusten dom annonserat om, men dom med plastflaskor hittade jag inte, bara glasflaskor i back, och den iddes jag inte kånka med mig hem.

I övrigt gjorde jag inte så mycket. Åke och Winstone gick till klubben 3 eller 4 gånger, han lånade hem nåt verktyg för att fixa med motorcykel projektet, men det blev fel och han fick gå tillbaka. Tur det är nära och Winstone opponerade sig inte heller.

Det är väl som dom skrev för några år sedan…att vara ute och sniffa runt i snöhögarna är för en hund, som det är för oss att surfa runt på Facebook eller andra sociala medier. Dom får checka av vad andra djur har gjort 😀

Hoppas på en fin söndag för er alla!

82606631_10157776611111585_923640400701292544_o

Svårt att hålla sig för skratt…

Av , , 2 kommentarer 14

Jag var till frissan igår och vi satt, nä, jag satt, och hon stod, men i alla fall…det pratas ju en hel del på såna ställen och jag kan ju gissa att dom får höra historier som heter duga. Dom måste ha upplägg för en serie av böcker…”historier från frisörstolen” kunde den heta 😀

Nå, vi kom in på ämnet borttappade saker, hon hade en kollega som plötsligt förlorat sin börs, och den gick icket att hitta. Förlorerskan, kollegan, hade en egen teori, att hon förmodligen kastat den i soporna. Dom hade suttit och ätit lunch och hon visste att hon hade haft börsen där, kanske hade hon sedan, då hon bar bort brickan för att tippa ner skräpet i tunnan, haft börsen under brickan och släppt den också, i bara farten.

Den kom aldrig fram igen…och hon får heller aldrig veta, om hon hade rätt i sina gissningar.

Här försvinner ju saker för jämnan, but i rest my case, i tron om att dom kommer att dyka upp igen, då jag minst anar det. Jag berättade ju om mitt förlorade Thomas Sabo, armband, som än idag, lyser med sin frånvaro. Och hon förstod min frustration, över att det inte kommer fram.

Nu har jag ju letat överallt…det är vad jag tror, men det kan jag knappast ha gjort, för i så fall skulle jag haft det på mig, idag. Det som retar en mest nu, är att jag kommer inte heller ihåg vart, jag letat, utan nu söker man på ställen man redan varit, därför lägger jag ner.

Jag berättade också om en händelse, long time ago, och vi bodde på Mariehem. Vi hade en liten fest, där hemma och Åkes bästa kompis Tex, var där med sin sambo Pirjo. Det skojades och stojades, jag kommer ihåg att vi hade kul och skrattade hela kvällen och säkert en bit in på natten.

Dagen efter, då vi kliver upp och Åke sätter på sig sina glasögon, så saknas något, väldigt väsentligt, ett glas… i glasögonen, är borta…puts väck…finns inte, och när i hela världen, hade han ens tappat det, eftersom han inget märkt 😀

Hahaa…det slutade faktiskt med att han fick köpa sig ett par nya brillor. År, efter detta, jag tror att det till och med var i samband med att vi skulle flytta, så storstädade jag och soffan skulle väl demoleras för bortforsling, där…i en snäv springa, fick mina fingrar tag i nåt…glaset. Ja, så kan det gå om inte haspen är på 😀

Fast nu har jag då koll på dom glasögon jag hittat här i huset, jag vet vilken låda dom ligger i, även om det nu är saker vi inte använder längre:

2016-03-27-19.20.32 2016-03-27-19.21.52Det blev mycket skratt igår också, jisses, Nicco fick det här spelet av oss, och det skulle testas, alltså, den som inte skrattar åt det där, har nog en väldigt mörk sida…:D

17239984_10155067771081585_1395668586267942828_oMan ska alltså in med en plastmojäng i munnen och sedan ska man försöka göra sig förstådd och berätta vad som står på dom olika korten…ja, ni kan ju föreställa er, vilket aber, vissa bokstäver är värre än andra att få fram.

Ikväll är vi bortbjudna till Kerstin och Jan B på middag, trevligt trevligt, så vi vet vad vi kommer att göra i alla fall, perfekt! Och nu, om en stund, tror jag till och med att jag ska testa att sitta ute en stund, Åke säger att det är skönt. därute. Önskar er alla en trevlig lördag!
17264489_10155065686726585_1116587636695040398_n

Vid alla älghorn!!!

Av , , 2 kommentarer 9

Mamma berättade om en traumatisk upplevelse som pappa hade då han var i sin ungdom. Han hade en älsklings serietidning, eller häfte, som han läste slaviskt. Windy och Salasso. Och han skulle enligt hennes utsago, ha gillat dom som mycket för ett uttryck dom hade…håll i er: Vid alla älghorn!!!

Så kom det sig att min farmor, vid ett tillfälle gav bort alla hans tidningar, till en kusin, och pappa hade kunnat gråta blod. Fast det var väl lite så på den tiden. Kanske idag med, man ger vidare det man inte tycks använda längre, så kommer sakerna till användning ytterligare en gång eller två, eller fler, innan dom är trasiga, försvunna, eller undanlagda.

Jag googlade och fann detta:

mikiBild hittad HÄR

Det finns ingen serietidning som får så många att minnas sin barndom mer än dessa två serier. Checkhäftesserierna lanserades först i efterkrigstidens Italien och kom till Sverige för första gången 1948 med serietidningen Tex Willer. Tex Willer blev snabbt populär och centerförlaget fortsatte att satsa på västernserier. 1952 fick svenska läsare för första gången följa Kapten Mikis äventyr där man på ett spännande och humoristiskt sätt får följa honom samt Windy och Salasso. Tidningen hade ett utgivningsintervall på en gång i veckan samt kostade 25 öre. När serietidningen var som mest populär trycktes den i ca 56 000 exemplar. Slutcitat

Själv hade vi, storebror och jag, inga tidningar som vi prenumererade på, men av någon outgrundlig anledning, fanns det alltid en bunt tidningar, Knasen, 91:an och Åsa-Nisse, i stugan.

Lillebror, fick Bamse i brevlådan och igår såg jag till min förvåning att han även hade Fantomen, det visste jag inte, och den läste jag igår 😀

Kamratposten, tror jag att lillasyster hade, men jag ska inte svära på det. Jag har kommit in i ett stim då jag läser serietidningar. Dom kräver mindre koncentration och dom är lätta att hålla i, om man jämför med böcker, då man ska hålla reda på handlingen, vart man är och sånt där. Svårt då man bara håller sig vaken 5 minuter innan man somnar.

Idag ska jag på ärenden…igen, och nu måste jag bestämma vad det blir för potatis, till morgondagen. Konstigt att det alltid ska köra ihop sig, och bli många grejer man ska hinna med, på en och samma dag, samt att man för det mesta, just den dagen, även har en tid att passa. Nå, jag fixar det nog ändå, inga problem. Ha en fin dag, allihop!

Färglösa aliens

Av , , 4 kommentarer 5

 

Jag har noterat att serien V, har kommit tillbaka i ny tappning. Ja, det kanske är flera år sedan, denna s.k. serie gjordes, det vet jag inte, men den är ny för mig. Jag hade tänkt se den, men som jag skrivit tidigare, så tillbringar jag väldigt lite tid framför tv:n och en serie ska man ju helst komma ihåg att titta på. Nå…
 
Jag spelade in första avsnittet och hade tänkt se den en lämpligt kall och snöig kväll, men jag glömde bort den, så var det dags för avsnitt två, denna spelades också in, efter ettan och nu i tisdags började känna en viss press att börja se på serien innan jag skulle vara tvungen att spela in avsnitt tre. Så, nu har jag sett både ettan och tvåan, trean spelades in igår, puh, så nu har jag en vecka på mig att se det avsnittet. Jag kan inte låta bli att tycka att den är lite lätt underhållande, faktiskt.
 
Vad jag noterat och vet med mig att jag sett otaliga gånger tidigare, då det gäller aliens, rymdserier, filmer från other space etc, är att allt som visas från rymdskeppen, alltid är ganska så färglösa scener, det är grått, metalliskt, vitt eller nåt däremellan, varför då? Det känns lite halvjobbigt att se på, åtminstone tycker jag det.
 
Ponera att det finns något därute/däruppe/därnere, vem säger att dom skulle ha samma färgskalor och material som vi, och varför görs alltid rymdmänniskorna så lika, film efter film? Jaja, man kanske inte ska gräva mer i det, klokare lär man ju inte bli i alla fall 🙂
 
Jag vet att jag funderade, då jag var yngre, hur man kunde veta att vi allihop, hade samma färgseende, tänk om färgen grön, för mig, egentligen är rosa för någon annan. Om du föds med dom färgerna så vet du ju inte att gräset är annorlunda i mina ögon, eller hur? Hm…sådär ja, nu fick jag tillbaka den funderingen, men svar på den, lär jag väl inte heller få.
 
Nu, till dagens bild, en vintrig sådan, så det får bli en tagen i Lainjaure, längst ner till höger skymtar våran stuga, och sjön ligger igenfrusen bakom den:
 
Sen bilden som Emma och Johan tog, då dom var upp dit, förra vintern, kortet föreställer vår ”gammstuga”, och inte såg det ut att vara mindre snö, ifjol, än det är och har varit i år:
 
Önskar er alla en fin fredag!