Etikett: röka

Sarkastisk, ironisk eller bara rolig :)

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 januari 2020 kl 08:57, Bli först att kommentera

Idag, för 13 år sedan, rökte jag min sista cigarett, och jag tänker inte börja om igen. Inte ens om det vore ofarligt och gratis.
Och idag, för 7 år sedan, så föddes Winstone 😀

Finns lite att fira med andra ord, men jag tycker att det känns som om vi firat i några veckor nu, med go mat, go fika, lite alkohol så där, och andra onyttigheter, så jag började morgonen med lite fruktsallad till fitnessflingorna som jag blandade med mandelmjölk. Jojo, ska det vara så ska det vara.

Winstone, däremot, ska få sig ett gott ben, ikväll, och han fick lite av min fruktsallad också, så han är, om möjligt, lite nöjd i alla fall.

Vi såg på filmen Solsidan, kan det ha varit i söndags…och där finns en hel del underhållande sketcher, bland annat den, där Fredde och Mickan son, frågar mamma hur Che Guevara dog, och Mickan svarar ”Jag har ingen aning, jag kan ingenting om Pokemons”.

Hahaa…kunde lätt att ha varit jag 😀 Som bekant, i alla fall för er som känner mig lite grann, så var jag inte så uppmärksam i skolan, jag var inte intresserad ett endaste dugg, och kan inte skryta över att jag är det idag heller. I alla fall inte, då det handlar om storheter, kungliga sådana, eller andra figurer som levt förut.

Men man behöver inte vara tappad bakom en vagn, bara för att man trott att Gustav Vasa var brevbärare och uppfann Vasaloppet…eller? 😀

Dessutom påstår Nicco att jag sagt, att Pocahontas, är en figur från bibeln, hahaa…

Bild lånad från pinterrest

Jaja, jag kan ha sagt det, har jag inget minne av, men sen vet jag också att jag ibland kan vara ironisk, sarkastisk eller bara försöka vara rolig, och det kan ju missförstås, i guess 😀

Nu ska jag laga till lite plingmiddag (mat som bara behöver värmas i mikro) så Åke får sig nån mat då han kommer hem, och jag tror jag ska passa på och göra nån extra måltid så jag slipper spisverksamhet, varje dag. Önskar er alla en trevlig tisdag, och Winstone, en ännu bättre tisdag!

2 borta…8 kvar!

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 januari 2019 kl 09:53, Bli först att kommentera

Hade bestämt rubriken till typ, 1 borta 9 kvar, men nu hann det ändra sig till 2 borta, 8 kvar. *suck*

Det är speglar jag köpt till rummet därnere, som inte vill fästa ordentligt. Måste fixa fler lim kuddar, tänker jag. Tyvärr gick en spegel sönder:

Men som tur var, även fast den landade på dom rosa champagneglasen, så höll dom:

Har tagit bort det som stod under och nu väntar jag bara så får vi se vilka som stannar kvar och vilka som ger upp!

Nu är det bara garderobsdörrarna kvar att tapetsera, därnere i källaren, sedan är det nog klart. Jag var en sväng på Ikea igår och köpte bland annat, gardiner:

Så lite söndagspyssel var det!

Nicco kom hem och vi snackade om hur vi är som personer, hur vi funkar och så där. Sen plockade hon fram en test som jag utsattes för och svaret är att jag är kinestetisk. Jodå!

Och som sådan står det att man är, och jag citerar:

”Vi människor är olika på många sätt. Ett av dem är hur vi lär oss bäst. Generellt brukar människor delas in i tre olika inlärningstyper: den auditiva, som lär sig bäst genom hörselsinnet; den visuella, som lär sig bäst genom synen; och den kinestetiska, som lär sig bäst genom känselintryck.

En kinestetisk inlärare kan kännas igen på att han eller hon gillar fysisk kontakt och ofta står nära personen de talar med. De är känslomänniskor som minns saker tack vare att de kopplas till starka känslor och upplevelser.

Vår traditionella skolundervisning kan vara svår för en kinestetisk inlärare. För de 15 % av befolkningen som är kinestetiska inlärare kan inlärningsprocessen vara långsammare än för visuella och auditiva inlärare, vilket gör att de kan halka efter i skolan. De kan uppfattas som slappa och ointresserade eftersom de ofta har en lös och avslappnad kroppshållning när de lyssnar; hopsjunken, med huvudet vilande i handen, och blicken riktad nedåt. De är rastlösa och byter ofta ställning. De tröttnar fort om de inte upplever det de lär sig som intressant eller värt deras tid – de vill ofta veta varför de ska lära sig något. De kan också uppfattas som ”störiga” eftersom de gärna försöker dra åt sig lärarens uppmärksamhet och ta över ledarrollen i klassrummet. Det kan helt enkelt bero på att de är uttråkade och inte får någon stimulans av traditionell undervisning.” Slutciterat och här hittade jag INFON

När jag läser det sista stycket nickar jag igenkännande, detta är ju jag under skoltiden, rakt av. Ifrågasätta, störig och lite ta över…sorry, det var inte min mening att sabba för andra men, jag visste nog inte bättre.

Det bästa minnet ever, var då jag skolkade från Kemin, och min lärare kommer till rökrutan där jag satt och hängde. Hon ville ha med mig upp och frågade vad hon kunde göra för att jag skulle följa med på lektionen.

Jag svarade, jag följer med om jag får röka i klassrummet. Guess what? Jag fick det…hon gjorde det till ett experiment, jag fick som jag ville, hon fick som hon ville, fast det hade ALDRIG i hela nånting, gjorts idag. Vilket ramaskri det hade blivit om det kommit ut till föräldrarna 😀

Men här är också ett exempel på hur jag tyckte att det plötsligt hände nåt, vi gjorde någonting fysiskt, om än, ohälsosamt 😀

Nu tycker ju jag att denna test borde göras på alla elever, dom är värda att få lära sig på det sätt som gynnar dom bäst. Om nu alla ska ha samma rättigheter som alla andra, så måste man nog börja där.

Avslutar med blodmånen, fotad i morse…snygg va…hahaaa…Ha en fin måndag, allihop!

Vad kan bli värre?

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 september 2018 kl 11:05, Bli först att kommentera

Förändringarnas tid är inte förbi. Åke bjöd oss nämligen på lunch igår, på Ullas kondis, men det har han gjort förut, tänker ni nu, jo, det stämmer, fast jag ifrågasatte inbjudan med ett: ”Har du råd med det då?”.

Det vore väl ändå för jäkligt, om jag inte hade det, svarade han, nu då jag hållit upp med cigaretterna i 4 veckor. Så, då förstår ni vad jag syftar på 😀

Inget ont som inte har något gott med sig. Det var väl fallolyckan som gjorde att saker och ting förändrades, och har man varit rökare i 45 år, så är det inte värdens enklaste sak, att sluta. Jag tänker lite att, why not, sluta nu medan allt ändå är åt fanders, vad kan bli sämre.

Samtidigt som man fattar hur svårt det är, då man ligger och tycker att livet suger. Men härifrån och framåt, borde det ju ändå, bli bättre, även fast man har svårt att märka det själv, jag menar…man lever i sin kropp varje dag, man måste tänka bakåt för att se och känna skillnaden.

Theresé skickade några bilder, apropå mitt inlägg igår, om motorintresset, haha, och hon, Sally, tar alla tillfällen i akt, att få sitta bakom en ratt 😀

Har nu fått veta att fönsterbytet kommer att ske om 1 vecka, så jag har alltså en vecka på mig att röja alla fönster, ta ner och flytta undan saker så dom har 1 meter fritt runt alla fönstren. Med viss modifikation tänker jag…det är inte ens 1 meter mellan fönster och vägg, i vårt lilla tv rum.

Och sovrummet, hm…sängen, jaja, dom får ta det som det är, jag kan knappast börja bära bort möblerna, men fösa ihop dom lite, kan ju funka.

Nu slänger jag ut lite saker här som jag tänkte sälja, kanske nån av mina läsare som vill shoppa 😀

Här är min fina, tjocka och varma hoodie med märket Triple seven från Rock deamon, tyvärr en herrstorlek Large, och därför är ärmarna något för långa till mina 163 ovanför backen. How about 300:- för den, nypris 895:-, och den är sparsamt använd.

Hittade en äkta Fjällräven, gissningsvis 80 tal, lite blek i färgen, herrstorlek 52, finns en liten spricka i en innerficka, ovanför en dragkedja, men inget som inte kan sys fast igen, tänkte 150:-

Och en säng, med fjädermadrass 160×200 meter, ingen bäddmadrass följer med, 500:-.

Ha en fin dag, och ni som nu går och lägger er röst, tänk på vad ni gör och för vem, ni gör det. Västerslätt, over and out!

15 var lite överlagom, tänker jag…

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 augusti 2017 kl 09:36, Bli först att kommentera

Idag går jag in på min tioende dag med att minska ner mitt kaffedrickande…jodå. Jag tyckte att kaffet började ta upp en större del av mitt liv, då jag nästan var uppe i en 15 koppar/dag…isch. Och vem vet hur bra det är i slutändan? Ok, jag vet, det finns betydligt sämre saker att hålla på med, men ska man vara riktigt förnuftig, ska man kanske tänka att lagom ändå är bäst.

Sen är ju just lagom…så där lite svävande…individuellt, en kopp kanske är lagom för dig och tre koppar är lagom för nån annan, men 15, var lite väl överlagom, tänker jag.

Nu är jag nere i 3 koppar/dag, och det är väl helt ok…igår drack jag min första kopp 12.30, hade till och med glömt bort den, och kanske hade jag fortsatt utan, men så kände jag plötsligt av en dov huvudvärk, och kom på vad jag saknade 😀

I övrigt går det bra, lite som att vänja av sig att röka…vanan…jag vet inte hur många gånger under dom senaste dagarna, som till exempel telefonen har ringt, och jag är genast på språng och ska hälla upp kaffe…sitter ute, och letar efter termosen, men nej…jag har inte fyllt nån termos. Jaja, det ger sig nog med tiden!

Ikväll blir det då att ta med kaffe ut, vi ska köra upp på Gammlia tänkte vi, det är säsongsavslutning och vädret ser ut att kunna bli så där som man vill ha det.

I övrigt vet jag inte om jag har nåt annat att förtälja, inga större happenings. Jag och mamma var på Myrorna igår. Jag gjorde inga större hemmansköp, en katt i gjutjärn…kanske, som står på bron, verkligen en sån där måste ha grej…not. Fast 35 kronor, var väl ingen större utgift heller.

Nä, nu väntar Winstone tålmodigt på att få gå ut, så då gör vi det, och hoppas att solen är lika varm ute som den bränner på härinne genom fönstret (dream on). Önskar er alla en bra onsdag!

ps, det är Te i muggen, och inget annat ds.

Alla vägar leder hem

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 augusti 2016 kl 08:06, Bli först att kommentera

Jag skrev om vägen till Rökå, den med dom härliga guppen, den sträckan är 2 mil, och ungefär i mitten, kommer man till en rätt så brant backe. Jag minns då vi skulle upp till stugan, pappa förstörde halva resan eftersom han hade släpen med sig, och då blev det ingen fart i guppen.

Den här gången var det dessutom vinter, och halkigt. Då vi kom fram till backen, så började däcken slira, han tog sig inte upp, även fast han testade flera gånger. Nä, sa han, tar jag mig inte uppför den här backen, så klarar vi inte av nästa heller.

Och jag kommer ihåg den stora besvikelsen, då han var tvungen att vända och ta vägen över Kristineberg…fy, man tycktes ju nästan vara framme vid målet, och då vill man väl inte vända om.

Apropå vägar och att inte vända tillbaka. Jag sa till Åke då vi for upp i fredags, vilken tur att vi inte bor på Udden, fy fasen vad tråkigt att ha hund, det finns bara en väg, och man får ta samma väg då man ska tillbaka. Inte som här hemma. Här kan du välja vilket väderstreck som helst, och till och med gå i en cirkel, alla vägar leder hemåt, det blir som lite ombyte 😀

Nu räknar vi Niccos balkong som klar. Jag pimpade den inför hennes hemkomst igår, ser rätt så trevligt ut, tycker jag:

Åke fick ta ut Winstone, just innan vi kom hem, sedan filmade jag då han först upptäckte hennes resväska, han sprang runt ett varv i hallen och sedan ut i tv rummet där hon satt och väntade på honom. Hon fick sig ett par rejäla, blöta pussar av honom, en lycklig hund, där vi nu var samlade, allihop.

Presenter fick vi också, paprika krydda, klisterdekaler, hm…nu måste man fundera vart man ska sätta dom, och slutligen…tadaaa….en döskalle 😀

Önskar er alla en trevlig måndag!

Det var det INTE…

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 augusti 2016 kl 09:59, Bli först att kommentera

Ja då man ser ut som hundra år under isen, då måste man tvätta håret, tänkte jag. Hade precis legat och drömt att jag badade i sjön och det var underbart varmt…så glad i hågen letade jag fram schampo och handduk och klev ner i sjön, igår morse, (fortfarande i Malå).

Det var INTE varmt och behagligt, det var svinkallt, så där så det gör ont i skallen, då man häller på vattnet och man tackar någon däruppe att man inte hade balsam också. Tack för varmvattnet man har hemma i kranarna, säger jag.

På vägen upp till Malå, tog vi den ”gamla” vägen, som man alltid körde förut, den över Svartliden, och sedan hamnar man i Rökå. Den är närmare, än den vi kör idag, över Björksele och Kristineberg, men tidsmässigt tjänar man ingenting, då den här vägen är en gammal hederlig grusväg.

När jag var liten, fanns ett stycke mitt i alltihop, som vi kallade härliga guppen, ni fattar va? Vägen var som en naturligt berg och dalbana, och den bästa biten på hela resan, då pappa gasade på ordentligt 😀

Den fanns kvar då jag och Åke började köra dit upp, och ja…man kunde INTE, låta bli att gasa där, sen var det fortfarande en liten konst att hålla exakt rätt hastighet, körde man för fort, så försvann den där härliga känslan och det blev mer stötigt.

Nå, idag finns inga gupp kvar, och jag kan för mitt liv inte begripa, hur man kan ödsla tid och pengar på att plocka bort dom, men inte till att göra vägen i bättre skick. Dom vill ju inte ens att man ska köra den vägen eftersom dom plockat bort skylten som märker ut att man kan ta sig till Malå, den vägen. Slöseri med resurser, tänker jag.

Vi tog ännu en annan väg då vi körde hem igår. Nu över Norsjö och passade på att kika in till Christina, en tjej jag känner sedan min ungdom, då dom hade stuga på Udden, dom med. Hon och hennes kille bjöd på kaffe och gobulle och en trevlig pratstund, sen gasade vi iväg igen.

Så där lagom, till en senare lunch, så hamnade vi i, ja inte bokstavligt talat i, men…Mårdseleforsen, där dom fortfarande hade öppet sitt mathak, och vi tog oss en hamburgertallrik. Så kul med nåt annorlunda, ja, jag skämtar inte. Hamburgarna knådade kocken ihop själv och det var även annorlunda pommes frites, jättegott. Jag var tvungen att säga det till kocken då han passerade vårt bord, för att han skulle fatta att det inte var att för att det var dåligt, som jag lämnade en hel del på tallriken, utan jag orkade bara inte. Dom får mina varmaste rekommendationer, en vecka till, har dom öppet.

Läkaren ringde till Åke i fredags, och sa att en operation, kunde förvärra allting, utan det blir sjukskrivning på halvtid, i två veckor, inga tunga lyft och inte onödigt pratande. Sen blir han kontaktad av en logoped, han kanske måste lära om sig att få upp röstläget lite till.

Önskar er alla en trevlig söndag!

6 år…tjopp så var det gjort.

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 januari 2013 kl 09:10, 16 kommentarer

Idag har man 6 års jubileum… jodå, 6 år som rökfri och tänker så vara, resten av mitt liv. Jag blev medlem på netdoktor.se då jag slutade röka, inte till en början utan jag hade varit rökfri i elva veckor, innan jag gick med där, och det var egentligen där, som jag började blogga.

Här är ett brottsstycke från mitt tredje inlägg, skrivet 1/4-07:

Nej, att röka eller sluta röka är inget april skämt. Har funderat lite på varför man började… hum, det snackas ju alltid om det här med kompis tryck, men jag tror inte riktigt på det. Jag skulle nog hellre vilja påstå att det är ren nyfikenhet. Jag började själv röka under sommarlovet, nyfyllda 12 år och utan mina "kompisar" på plats. Det var bara jag och min kusin som ville testa på. Kommer även ihåg att jag redan som 7-8 åring, gick och sniffade i farmors lilla cigarett etui och tyckte att det luktade så gott. Lite russin doft över det hela. Önskar att mina föräldrar kört nån typ av skrämsel taktik redan då. Men samtidigt så skrev man inte likadant om rökning som man gör idag, man visste väl helt enkelt inte bättre. Min 9 åriga dotter har ju varit livrädd att vi ska dö av rökningen, och vart har hon hört det? Och varför visste inte jag detta när jag var 9 år? Slutcitat

Visst vet vi väl mer idag, det hoppas jag verkligen, sen om man tar det man hör, till sig, det var en annan sak. Oftast säger man ju om hemska saker, att det händer andra, inte mig, sen sitter man där och undrar vad det var som gick fel och varför man inte gjorde annorlunda, då man hade chansen.

Jag gick ju på bräntbergsskolan och där hade vi till och med rökruta, tror ni det skulle hända idag… förmodligen inte. Rökrutorna var egentligen entréerna som dom stängt igen från insidan så för att komma in där var du tvungen att gå ut och sedan in (om jag minns rätt).

När jag började i nian så skulle rökrutorna avvecklas, men vi som gick i nionde klass skulle inte drabbas av det utan det var sjuorna som kom, som inte skulle få röka på skolan överhuvudtaget. Så i förebyggande syfte målades rutorna med svart… eller om det var blå färg, för att man inte skulle locka andra till att tycka att det såg gemytligt ut, kan jag tänka, eller var det för att gömma bort oss.

Att dom ens tog hänsyn till oss rökare, var ju otroligt, det hade väl bara varit att säga att nu är det färdigrökt på skolan, punkt slut. Eller ja, det kanske inte heller hade varit så tvärenkelt, man kommer ju ihåg hur man var, trotsig, uppstudsig och framförallt påhittig. Man hade säkert hittat något kryphål någonstans.

Nå, idag slipper jag då detta gissel, och det är skönt. Jag är inte beroende av reklamen på tv, för att hinna ut och blossa, jag behöver inte sitta utfryst på bron för att ta mig några os, och jag sparar ju för sjutton en hög med pengar, varje dag, det är ju bara plus, ju.

Önskar er alla en fin måndag!

-Kan jag få fimpen?

Av Maria Lundmark Hällsten, 31 oktober 2011 kl 05:52, Bli först att kommentera

Så det är idag det är halloween… åtminstone i Amerika, men säkerligen lite här också. Dagen till ära ska jag ha mitt döskalle halsband som jag fick av ”gammbossen”, annars spökar jag väl inte ut mig mer än vanligt.

Det har i alla fall ordnat sig med barnvagnen, hör och häpna, jag blev kontaktad av en som bloggar här, och som kunde låna ut deras barnvagn hela veckan, kunde ju inte bli bättre, tack så mycket för det!

Vi pratade om rökning, här igår, och Nicco undrade varför en som röker, alltid blir tillfrågad om att ”låna” ut cigaretter till andra? Jamen det är ju självklart så, sa jag, att det egentligen inte är någon som har råd att röka, klart att dom vill låna, men dom lämnar nog sällan igen något.

Det där kommer man ju ihåg då man gick i skolan, -Kan jag få röka sista? – Kan jag dra några os? – Kan jag få fimpen? Faktiskt fick jag igen några cigaretter, när jag fyllde 15, då hade ett gäng salat ihop så jag fick en hel limpa, jodå. På gott och ont, måste jag ju säga. Jag är så glad att jag inte röker idag.

Fatta att vi till och med, i början av provrökningen, inte gav oss med att röka en cigg eller två. Nejdå, kusin Anna och jag satsade på dubbelcigg. Då rökte vi en Kent, tillsammans med en mentholsmakande sak som hette Minden, och tyckte att vi var så smarta och det smakade sååå gott. Så satt vi där, kritvit i ansiktet och spyfärdiga, men röka skulle vi. Nu var det bara jag som fastnade i rökningen, kusin Anna tyckte inte att det var något för henne, och det var ju bra… för henne. Själv fortsatte man ju med detta gissel i 28 år, men men… nu är det ju slut med det. Jag närmar mig 5 års jubileet med stormsteg.

Idag jobbar jag, annars skulle jag inte sitta här nu och plita på. Så nu är det strax frukost och nu återstå bara att önska er alla en fin måndag!

Här kommer förövrigt önskemålet Nicco har, som hon tycker att det ska se ut hemma hos oss, mm… nä jag tror inte det, Nicco, inte i år i alla fall.

En smärre brand

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 oktober 2011 kl 07:49, Bli först att kommentera

Jag är nu stolt ägare till Leif GW Perssons bok, Gustavs grabb. Inte kan man vänta i evigheter på att få läsa den så jag gjorde slag i saken då jag fick syn på den, inne på Maxi.

Sen får vi se hur vi ska göra, jag har nämligen sagt till chefen att jag inte ska läsa den själv, utan ta med den till jobbet och läsa den för henne. Men ska vi fortsätta med boken vi håller på med nu eller ska vi skippa den och ta den här i stället…det är frågan det. Jag vet inte om vi hunnit så långt än att boken är i sitt esse eller om det kommer senare, än så länge är den lite långtråkig och lite hattande. Men det blir också en annan sak då man kör med högläsning och bara tar 1-2 kapitel i taget. Man hittar inte den riktiga glöden.

Och nu, apropå glöd 🙂 Nej, jag har inte börjat röka igen, men kanske någon annan gjorde det igår… i baksätet på en bil.

Jag och chefen skulle nämligen göra en liten sväng ner på stan. När bussen rundar lasarettet noterar jag en bil som bromsat in, just efter rondellen, ut hoppar en kille och studsar runt på gräsmattan,

Jag hinner fundera lite på vad han sysslar med, om han har bråttom…håller på pinka på sig eller om han bara är liiite uppe i varv. Sedan kommer nästa kille ut genom dörren och han har med sig baksätet ut, slänger det på gräsmattan och sedan står dom där och hoppar på det och försöker släcka en smärre brand. Det ryker och glöder om baksätet. Mjo, så kan det gå…

Idag ska vi tömma bussen på det sista och sedan åker vi iväg med den och vildkatten, till vinterförvaringen. Brälla ska åka med så vi tar oss hem sedan. Sååå, vi vet vad vi ska göra idag, vet ni? Hoppas det går som planerat i alla fall och att ni får en bra dag!

Att röka eller inte röka, det är…

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 september 2011 kl 07:50, 6 kommentarer

Vilka skriverier det nu är om rökningen, jag har förstått att det varit debatt i tv om det här med att rökare nekats operationer på grund av sin last. Fast egentligen är det ju ingen som nekat dom…det är bara det att dom måste hålla sig rökfri, några månader innan och efteråt. Sen får dom ju göra vad dom vill.

Som gammal avdankad rökare, så förstår jag bägge sidorna, en rökare…eller en människa i allmänhet, vill inte bli tillsagd hur dom ska leva sitt liv, så är det bara. Och därför kanske dom har svårt att se, att just rökningen gör dom till en sämre patient vad det gäller läkningen, däremot är det ingen nu levande människa (lätt överdrift) som är så snabbt uppe på benen efter en operation, som en rökare. Dom ska ju ut och få sig en cigg…ju.

Jag vet det, jag gjorde en stor magoperation, 1993, tror jag att det var, och relativt snabbt hade jag fixat bort katetern, nog kunde jag väl hanka mig på toan själv, och sedan var jag kopplad till en apparat som satt fast i ryggen och som pumpade in smärtstillande, den ville jag bli av med, dagen efter var den borta. Ha, sen var jag fri.

Kom upp från rökrummet och utanför min sal stod läkaren och kliade sig i huvudet och undrade vart tusan hans patient var. Jag kom gåendes, lätt framåtböjd med droppställningen som två användningsområden, både krycka och medicinering, och jag berättade vart jag varit, då skrattade han och sa att dom skulle minsann få fixa fram en högre droppställning, så jag inte skulle kunna ta mig in i hissen.

Jag hade väl tur, för jag klarade denna operation trots min rökning, och det är det många som gjort också, men varför chansa, det är ju liv det handlar om? Och det är dessutom för ens egen skull.

Jag frågade faktiskt nu, under min handoperation, varför jag aldrig ens fått frågan om jag rökte eller inte, men fick till svar att handopertionerna inte gick under denna regel, jag hade fått göra den även om jag rökt. Så det är inte totalstopp om man nu skulle röka, att få göra vissa operationer. Aha, svarade jag, nu röker jag ju inte och jag har heller inga planer på att börja om, så då är det ju lugnt.

En sak som jag vet retade mig, på den tiden jag rökte, var alla rön dom kom med, bland annat detta att man utsatte andra för passiv rökning, och det skulle vara farligare än att röka själv. Men hallå…inget kan väl vara farligare än att vara rökare , man drar först ner skiten direkt i lungorna sen sitter man ju där själv, i samma rum och blir dessutom, till råga på allt, utsatt för sin egna passiva rökning, inte kan det då drabba den som sitter jämte en rökare, mer, än rökaren själv?

Nå, huvudsaken är att man vet vad man håller på med, och sen ska alla veta också, att man kan sluta, tro det eller ej. Allt handlar om viljan och motivationen, och inget annat.

Önskar er alla en fin dag, själv vet jag inte än, vad jag ska göra, det får vi se vad det blir.

Etikett: röka

Sarkastisk, ironisk eller bara rolig :)

2 borta…8 kvar!

Vad kan bli värre?

15 var lite överlagom, tänker jag…

Alla vägar leder hem

Det var det INTE…

6 år…tjopp så var det gjort.

-Kan jag få fimpen?

En smärre brand

Att röka eller inte röka, det är…

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se