Japp då var tomten på gång, ser dock ut som om Winstone funderar på mat…hur kan det komma sig?

Än idag stannar det folk och fotar Lennart, sist för någon dag sedan, då var det någon i bil, som bromsade in för att hinna få en bild 😀

Jag kommer ihåg, som barn, och mitt allra första lilla skelett. Vi var på någon marknad, kommer inte ihåg vart, men där, i ett stånd, hängde han…ett skelett med gröna ögon, det var en nyckelring. Han stod högst upp på min önskelista och jag fick honom 😀

Vet inte vart min förtjusning över just skelett, kommer ifrån, men…det roliga med den där nyckelringen är att han levde (inte bokstavligt talat) i någon sommar eller två, sedan kapade jag honom vartefter, ett ben, finns kvar, det använde jag som hänge till någon ring jag hade i örat. Jag brännmärkte honom med…fråga mig inte varför.

En viss fascination över eld, har jag nog också, alltid haft. Lågorna kan vara hypnotiska att titta på, men även lite kul att leka med. Ja, jag vet, detta är nu inget jag förespråkar, eller tycker att andra ska göra, fast jag gjorde det, fy på mig.

Uppe på lon, där jag och brorsan hade vårat rum, då vi på somrarna var i Malå, där satt jag på sena kvällstimmar eller på natten, då jag hade som mest inspiration. Jag ritade teckningar och piffade till dom med lite brända kanter. Jag gjorde mönster med aceton på bordsskivan och tuttade på, det blev som en liten elds show, kortvarig men spännande. Tur att mamma inte har internet, och läser detta 😀

När jag nu skrev lon, sommarlov och Malå, så kom jag plötsligt att tänka på viss smärta. Där på sidan om lon, hängde en hängmatta, och på framsidan, en piltavla. Börjar ni förstå vad som ska komma?

Jag chillade i hängmattan medan min kusin Robin, stod och övade på lite pilkastning. Han missade tavlan…ja, till och med hela väggen, (till hans försvar så var väggen inte så där JÄTTE stor) och pilen kom flygandes genom luften och borrade sig genom hängmattetyget och in i mitt lår…jodå, återigen, tur man är norrlänning, lite smärta har inte tagit kol på mig…än.

Här är lon, förresten, men på den tiden fanns inte dessa små altaner på sidorna. Den vänstra delen (halva byggnaden) tillhörde min moster och morbror (idag mina kusiner) och den högra delen är min mammas.

Nu tänkte jag avrunda lite här, för jag kommer hela tiden på nya saker att berätta, men jag har inte tid, med detta, nu, måste börja göra andra saker om jag ska hinna med dom innan jobbet kallar. Önskar er alla en fin onsdag!