Etikett: ring

Choklad vs Vanilj, eller vad f-n!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 augusti 2019 kl 08:41, 2 kommentarer

I förrgår hade jag tänkt lägga ut den här bilden på min fina röda tröja och skriva att jag ÄLSKAR livet <3 <3 <3 Man får en liten skitfläck på bästa tröjan och sen häller man på fläckborttagningsmedel och det slutar med en fläck som blev 15 gånger större. Mm, men jag iddes inte.

Nu önskar jag att nån hade filmat då jag tog ut min kaffekopp från mikron, hade ju tid på NUS så det var lite bråttom, och tog 2 skorpor som fick bli mitt mellanmål. Vänder mig om och det blir en svallvåg i koppen, för att parera tappar jag skorporna i golvet samtidigt som jag stampar med foten för att häva svallvågen och jag krossar en skorpa och kaffet landar på tröjan…ÄLSKAR LIVET!!! <3 <3 <3

Vet inte alls vad jag höll på med, igår. For och handlade, hade fått tips av Malin, en kollega, att köpa ALPRO vanilj havremjölk och göra ett iskaffe på den. Jag letade och trodde att jag hittat rätt.

Skickade den här bilden till henne och frågade om det var denna:

Fick snabbt svar, nej, den ser ut så här:

Och då undrar jag naturligtvis, vart f-n kom chokladen in…och märket??? Hur kan jag vända choklad till vanilj, jisses!

Var in en tvärsväng på Nolia, och jag visste det, inte var det gratis trots gratis inträde, blev ju sugen på en ring, som låg och ropade mitt namn:

Nå, det var inget hemmansköp, det får gå för den här gången!

Upp på fyslab och kopplade upp mig mot verkligheten:

Vill ta av den här nu, känns som om jag går runt med ett förkläde av nån konstig anledning, eller konstig och konstig, man har ju ett band runt nacken.

Jaja, några timmar till sen är den väck!

Det blev ett köp till, igår kväll, oplanerat, men det blev en massa planering. Det här är nämligen nu i helgen:

Och det är min jobbarhelg, fast jag hade gärna velat se The Go Getters, som låter så här:

Samt Pepita Slappers, som låter så här:

Sen spelar även The WinklePickers, och dom har jag aldrig hört men tror att det är dom här, i all fall:

Så, jag pratade med Emma, syrran, som bor i Hissjö, om det finns plats för en buss nånstans, och det tror dom, sen pratade jag med den som byter av mig på lördag och vi gjorde några timbyten så jag slutar 18, perfekt, sen var det ”bara” att swisha pengar, betalt och klart.

Egentligen inte vad vi behöver lägga pengarna på, men sa jag till Åke, alla brukar ju alltid säga att man måste få unna sig nåt

Ha en fin fredag, allihop!

Oh shit, eller…

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 maj 2019 kl 08:14, Bli först att kommentera

Tittar man i almanackan idag så hittar man en bild på Åke där:

Fotograf Ingvar Näslund

Jojomensan! Det är ju hans namnsdag idag, så vad trodde ni? 😀 Fast jaja, jag överdrev lite, ni kanske inte har just den almanackan.

Det blev inte som jag trodde igår. Sitter i väntrummet och gruvar lätt för den där sprutan. Jag är inte spruträdd, utan det är väl mer det där att det ska stickas i nåt som redan gör ont.

Nå, kommer in till läkaren som klämmer och känner och säger: att det där du, är en rejäl knuta, och nej, jag tar ingen spruta i den. Det får bli remiss till handkirurgen. Lyckas det inte efter en kortisonspruta där så blir det operation. Hm…

Och där hade man suttit och förberett sig, irriterande. Han sjukskrev mig och jag får äta inflammationshämmande, för en inflammation är det ju, i både tumme och armbåge. Så nu hoppas jag att jag får komma ganska omgående på handkirurgen, eftersom det blir sjukskrivning, därifrån, med.

Hade lite mejlväxling med försäkringsbolaget om källaren. Nu hade jag fått veta att om skadan är i 2 rum, och 2 rum har vi ju fått bila i, så ska man betala 2 självrisker. Detta fick mig att skriva till dom, följande, och jag citerar mitt eget mejl:

”Vad jag undrar över, är hur man bedömer att det blir 2 självrisker, om röret är trasigt på 1 ställe? Och om det är trasigt på fler ställen, varför kommer ni inte hit och besiktar i så fall, vi har ju inte hittat skadan än?

Om man resonerar som så, att skadan är skedd i 2 rum och då blir det automatiskt 2 självrisker, så skulle det innebära om jag blir påkörd av en bil bakifrån och blir knuffad in i ett träd, så får förövaren betala 2 självrisker, eftersom det tog på 2 ställen…eller?

Jag är inte ironisk eller sarkastisk utan vill veta hur ni tänker.” slutcitat

Och jag får svaret: ”Kan du ringa mig när du har tid, enklare och förklara.”

Ringde, gjorde jag, och det var ett bra samtal, där jag förstod hur dom menar, och ska man vara riktigt krass, som han sa, så skulle det egentligen vara 1 självrisk/hål i dom rör som gått sönder, eftersom man inte kan säga att dom gått sönder samtidigt. Och hade vi nu gjort ett stambyte innan, på grund av att rör blir gamla och till slut ohållbara, så hade vi ju ändå fått kosta på detta själv.

Nu kommer vi att få ut en viss kompensation ändå, och vi tar ju allt vi får, givetvis.

Jag är glad att det INTE är avloppet från toan, som är trasigt, och apropå vad som rör sig i dom rören, kolla in den här killen och hans resonemang, kring det ämnet, hahaa…

Och där avrundar jag för idag och hoppas ni får en fin onsdag, oavsett vart ni befinner er på jorden!

Nämen hallå!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 maj 2019 kl 10:22, 4 kommentarer

I skolan fick vi vid nåt tillfälle leka en lek, som gick ut på att visa hur snabbt en historia kan ändras, och att vad som sägs från början, i slutändan, kan bli nåt helt annat.
Vi fick sitta i ring och en började med att viska ett ord i örat på den bredvid, när varvet gått så fick vi veta vad ordet var från början och vad det hade ändrats till.

Såg en filmsnutt på nåt liknande, här kan ni få se själva, roligt men i grund och botten, kusligt!

OM man ser detta och begriper vad man sett, så borde man ta det med sig och tänka efter då man skriver saker på FB, och framförallt då man delar vidare inlägg, utan att kolla bakgrunden. Vart det kommer ifrån, finns det ens nån sanning i det eller kan det vara ett påhitt.

Vad nån skrev från början, kanske inte bara delas rätt av, utan nån gör ett tillägg, och det kanske inte ens stämmer överens med innehållet, men där startas det upp nåt som inte var tänkt.

Här funderar jag också på alla orelevanta kommentarer folk får, varje dag, varje minut. Nån ber om ett tips, typ, är det nån som vet vart det säljs Daimstrutar. Och första kommentaren är, vet du inte att det är onyttigt med glass. Eller, Daimstrut är ju dåligt, men testa glassbåtar, det finns på Willys.

Vi pratade lite om det igår, då Nicco och Georgo var här. Och jag tänkte att nästa gång man hamnar i nåt sånt, kanske man bara ska bryta tråden med nåt totalt helt åt helsicke, annat ämne. Skriver då nån och poängterar att man förmodligen kommenterat fel inlägg, så svarar man bara. Nämen hallå, jag trodde, apropå alla kommentarer att detta var ett öppet inlägg, fritt för alla att skriva vad man vill. 😀

Apropå att dom var här igår, så här ser det ut i vår källare idag:

Tror ni att jag är evigt tacksam för att vi ändrade ursprungsplanen att göra om detta rum, till det som idag är det ”Flamingolaunch rummet”, då hade jag ju gråtit blod. Att behöva riva ut nåt som man precis fått färdigt.

När det är dags att lägga igen allt detta funderar jag skarpt på att låta denna, begravas i grunden, eller vad tror du om det, Jan A?

Behöver jag säga att jag saknar att bara kunna vrida på kranen i köket, och att slippa forsla bort diskvatten och annat. Nog är vi bortskämda alltid! Igår investerade jag i papptallrikar och plastmuggar, det bär emot men alltså nej…jag är less nu, på riktigt.

Dom kommer hit idag med och fortsätter hjälpa till, blir det att bjuda på lunch eller middag, så kommer jag att ta the easy way out och beställa pizza…jojomensan!

Hoppas på en fin dag för er alla!

Det kan bero på det, helt säkert!

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 juni 2018 kl 08:49, 4 kommentarer

Enda gången jag inte behövde kolla datumet nere i högra hörnet på datorn, då jag namngav dagens inlägg. Kan bero på att det är min födelsedag 😀 Och Åke har inte bara fixat symaskinen, som jag ville ha iordningsställd (servad), utan det låg även ett paket på datorn:

Vad kan detta nu vara, kanske en…bok??? Eller var det en superfin ring, av Thomas Sabo, och gissa vad, ingen döskalle men en glittrande orm. I love it och den passade som en smäck på fingret. Tack Åke <3 Det är ringen på långfingret, jag snackar om 😀

Nu har vi ju egentligen redan gett varandra en present, det gjordes redan igår. Det är en sak, men även en investering. Det blir nya fönster på huset, ny ytterdörr och nya balkongdörrar.

Min bror, den äldre av dom, säljer nämligen fönster, dörrar, värmepumpar etc. Så vi hade bokat in ett besök igår. Och med tanke på vad vi har och vad vi nu får, så kommer det att bli som natt och dag.

Vi har rätt så stora fönster, inget man tänker på eftersom vi har delade fönster, men dom är kvadratiska, och 140×140. Vi valde en mittkonsol, så utseendet kommer att bli likt det vi har, konsolen är dock smalare. 3 glas fönster, ej öppningsbara (love it) med inbyggda persienner där vi så önskar, eller mörkläggningsgardiner eller såna där saker man kan dra åt bägge hållen, nerifrån och upp, halvvägs eller åt andra hållet. Nå, vi får välja vad vi vill ha och i vilka vi ska ha vad. Det blir garanterat mörkläggning i sovrummen 😀

Klicka på bilden så kan ni läsa mer om Energihem, om ni går i fönsterbytar tankar, nya dörrar eller annat dom kan erbjuda (jag är inte jäv, på nåt sätt).

Så gick jag ut i hallen för att släppa upp katten och vad hittar jag väl där:

Ännu ett paket, detta från Nicco. Och i paketet en sak jag sagt att jag ville ha, gissa vad…en bauta tomat 😀

Visst är den fin! Tänker nog placera den utomhus, nånstans, bara för att jag kan. Tack Nicco!

Gårdagens uppemedtuppenöverambitiösaMariastuket, funkade dåligt. Jag blev uppringd klockan 8, bara för att få veta att läkaren jag skulle till, var hemma och var sjuk. Så tji fick man för det. Ny tid på fredag.

Hoppas på en bra dag för er alla!

Jag fattar inte???

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 februari 2018 kl 09:00, 2 kommentarer

Chrille på jobbet frågade i förrgår om vi brukade fira alla hjärtans dag och jag svarade (på skoj) att vi firar om Åke köpt nån present. Och gissa vad, det hade han gjort, och från mitt håll var det helt otippat, faktiskt. Det stod ett litet paket på min dator då vi kom hem:

Vilken tur att jag hade köpt både grädde, jordgubbar och chokladfingrar, så jag kunde ju bjuda på nåt gott till kaffet 😀

I paketet låg något från Thomas Sabos kollektion, denna gång en jättefin ring, och hör och häpna, den passade mitt finger perfekt! Han börjar på känna mig, min käre man 😀

Sally ska få nåt av mig då dom kommer upp, vecka tio, och om du nu läser det här, Sally, så hoppas jag att ni hade en jättefin alla hjärtans dag igår…present och julklapp får du när ni kommer hit. Bra va, då har du ännu mer att se fram emot, än bara att få träffa oss 😀

När jag pysslar med saker så får jag oftast göra mer än jag hade tänkt mig, jag fattar inte varför det alltid ska vara så???

Ta bara i förrgår, då jag äntligen öppnade en påse blomjord för att sätta ner 2 skott från en ört/krydda som kallas för vänskapsblomma och som man kan använda i matlagning.

När jag håller på som bäst, tänker jag att, mja, det är väl lika bra att jag planterar om den där stackars novemberkaktusen, och jag lovar, det var verkligen på tiden. Jag förstår inte vad den levt av. Fanns ingen jord, bara en hård cementklump runt rötterna.

Jamen, då hade jag fått upp värmen och fortsatte in i tv rummet där jag fyllde på en kruka med jord, och skvätte jord på golvet. In i matrummet och fortsatte fylla på jord med den följden att bägge fönsterbrädorna fick jord på sig, en piedestal och golvet fick sin beskärda del.

Och där hör ni, det ena gav det andra med det tredje. Jag satte inte bara ner 2 blomskott och sen var det klart. Nä, plantera om, fyllde på och fick avsluta med både dammtorkning och dammsugning…puh!!!

Idag ska jag ha lunchgäster, så nu ska jag strax ut med Winstone och sen ska jag pula på med lite av varje innan dom kommer.

Ikväll ska vi hämta igen Audin från Motorcentralen, där den ska ha fått nya spiralfjädrar fram, och sedan är det bastukväll hemma hos Birgitta. Önskar er alla en fin torsdag!

Jag kan skylla på dom…

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 december 2016 kl 09:32, 6 kommentarer

Nu har jag städat mer än dom där två lådorna…armbandet är inte i kylskåpet, inte under soffan, inte heller i skåpet ovanför arbetsbänken, inte i några lådor i tv rummet, och nu börjar ställena att leta på, vara minimala. Jag ska kolla soffan…och skåpet på toaletten…

Ett problem eller nåt som skulle ha kunnat hänt, är att katterna hittat armbandet i skålen och slängt ner det på golvet. Jo, det har hänt förut, jag hittade ju helt plötsligt en ring som jag knappt kom ihåg att jag hade, nere på källargolvet, en dag för ett tag sedan.

Det bästa brukar vara att släppa det helt för då kommer det att dyka upp, på ett ställe man inte ens hade tänkt sig.

Katterna ja, nu skyller jag på dom igen. Jag var ute med Winstone igår, som gjorde tvåan. Och jag tar påsen för att plocka upp det där numret och se, vad kan den här påsen ha varit utsatt för:

Jag gissar vilt nu, antingen är det Eddy Scissorhand:

Bild lånad HÄR
Eller så kan det vara, någon av katterna…Eloise:

Eller Enya:

Vi åkte ut en sväng igår, upp på M-hem där mamma bjöd på kaffe, och idag är det jobbardag för mig. Men innan dess ska jag fixa en kålpudding, vara ut en sväng med Winstone, slå in två klappar, och dammsuga, samt kolla soffan, jo, alltid är det nåt som ska göras.

Önskar er alla en toppen dag!

Superlim/magnetisk, hm…

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 februari 2013 kl 06:08, 2 kommentarer

Ni som hänger med här vet att jag skrev om min nya upptäckt igår, att jag är magnetisk…mm, nu var jag verkligen det igår kväll, fast med lite hjälp av superlim.

Min ring, hade nämligen gått sönder då denna döskalleplatta hade lossnat från själva ringen:

Den har då legat en skål i väntan på att jag skulle hitta lite superlim vilket jag gjorde igår, då jag egentligen letade efter något annat, men det är ju inget ovanligt.

Nicco satt mitt emot mig i köket då jag pysslade på med den här ringen, den sög fast direkt och kändes som om den fastnat ordentligt. Jag sa till Nicco att jag ville testa lite och prov petade på plattan, till sist satte jag ju på mig ringen, och när jag sedan skulle dra av den… ja då satt den fast.

Jag trodde först att det var justeringen på storleken som blivit hopklämd, Nicco säger, jaha, nu har du väl limmat fast den på fingret och åhhh ja, det var precis vad jag gjort. När jag nöp tag om plattan för att dra av mig den så pös överflödigt lim ut i kanterna och ni som har erfarenhet av just superlim vet att den torkar först vid beröring av material, i detta fall min hud.

Jaja, jag rev av mig den i alla fall och den lossnade om än det syns vart den suttit, hm, skulle inte ha brytt mig om att limma fast den på ringen och kunde ju ha limmat fast den direkt på fingret istället 🙂

Nicco surrade nåt om att jag är som Nalle Puh, han hade tydligen gjort nån typ av katapult och råkade skicka iväg sig själv och det, sa hon, är precis vad jag skulle göra om jag hade en katapult, jag med. Nåja, det kanske är så, men då får jag ju vara glad att jag inte är speciellt intresserade av katapulter.

Idag blev det tvärt schemabyte så jag jobbar förmiddag, Jeepen fick vi lämna in på verkstaden igår, då den har nåt missljud från däcken, eller vad det är, kan vara ett kullager som farit, så Åke ska skjutsa ut mig på jobbet. Där jag förövrigt har en inskolning idag, alltid trevligt att få jobba dubbelt. Sen har jag en fikaträff på stan, halvtre, ska bli roligt. Önskar er alla en fin torsdag!

Ska det vara så här? Vad är det här? Hur?

Av Maria Lundmark Hällsten, 1 juni 2012 kl 08:09, 4 kommentarer

Igår backade jag ut Camaron för att lufta den. Mamma ringde och undrade om jag kunde skjutsa ner henne på stan, -javisst, men då får du åka Camaro, svarade jag. Går fint sa hon… utan att egentligen veta så mycket om vad det var för bil.

Det första hon sa då hon öppnade dörren var, -Är det den här bilen, jag trodde att det var den andra, den bruna. Sen hoppar hon in och rynkar på näsan, -Känner du, det luktar bensin… du blir ju förgiftad här. Näää, säger jag, det ska lukta så här, ingen fara.

Men det här då, håller rutan på gå sönder, säger hon och drar fingret över ett streck på sidoglaset. Nejnej, säger jag, det är repor som blivit då man vevat fönstret upp och ner, det går inte att ta bort. –Hör, det skramlar, är det dörren som låter, eller är det bak, vad är det? Nämen det ska låta, det skramlar i allt som är löst, men bilen kommer inte att ramla i smådelar.

Vi åker en bit, stannar vid rödljuset, åker iväg vid grönt, hon skrattar och säger att hon tror och tänker, varje gång jag stannar att jag ska bränna iväg precis som vid tävling, så hon sitter och spänner sig i vild förtvivlan… ja, vad säger man 🙂

På hemvägen säger hon, nu har det slutat lukta… eller så har jag blivit van… eller tät i näsan, hahaa…

Jag fick i alla fall hämta ut vigselringen som nu blivit graverad igen, på utsidan. Tänk att någon gjort det mönstret för 200 år sedan, hoppas det här sitter kvar lika länge, sen slog dom ut den en halv millimeter också, och det blev perfekt, att så lite kan göra så mycket, otroligt.

På eftermiddagen hämtade jag en kompis och vi åkte ner på strömpilen och tog en fika, tiden bara blåste iväg och snabbt hade det gått över två timmar. Hon berättade nåt kul, vi kom in på det där om vem som lagar maten hemma. Hos oss är det ju jag, och dom gånger jag säger till Åke att fixa mat så blir det köpepizza, samma sak var det hemma hos dom.

Ja, sa jag, ibland har man så svårt att hitta på vad man ska äta, ja sa hon, sen frågar man och hennes kille svarade då alltid… fil, vi kan äta fil. Något som hon inte tyckte var speciellt lockande och det visste han med all säkerhet och använde just det svaret för att slippa engagera sig i vad dom skulle äta, maten kom ju på bordet i alla fall… tills en dag.

Samma sak, hon frågade om råd till val av middag, han sa fil. Hon klädde på sig och gick ner på affären och köpte…fil. Kom hem och dukade fram flingorna, slängde upp filpaketet på bordet och sa varsågod. Lite lång i ansiktet satte han sig ner och dom åt middag… och efter den gången får hon aldrig fil som svar på vad dom ska äta 🙂

Jag blev uppringd av min ”gammboss" då vi satt i soffan och drack kaffet, hon ville att jag skulle följa med henne till Vännäs, för att se hennes dotter spela fotboll, och det kunde jag ju göra, det är inte så ofta vi sitter och pratar. Hann gå igenom en hel del, hon tackade för tiden jag tagit med henne, och jag sa, du har inte fått räkningen än 🙂

Nä, skämt å sidor, ibland är det så mycket som händer och man kan måsta bena ut saker, en händelse åt gången för att se helheten. Litegrann som jag brukar göra då jag är till exempel ute och går, jag resonerar med mig själv och testar olika teorier i skallen och kommer oftast på en lösning eller ett svar, och ibland blir det lättare då man dryftar det ihop med någon annan, så är det ju bara.

Önskar er alla en fin fredag!

Dumförklaring

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 maj 2012 kl 07:20, Bli först att kommentera

En Lisbet Olofsson… ni vet… bloggargrannen, https://blogg.stage.vk.se/halsozam/2012/05/15/inget-hor-fran-oss-sa-blev-det-inget-760629 skrev igår om ett knepigt svar hon fått angående ett uppdrag hon sökt. Typ, om ni inte hör något så blev det inget, och vad är det för svar egentligen? Då kan man ju få fundera hela livet om ansökningen verkligen kom fram eller så blir det ett av dom där reportagen om 35 år, att nu, äntligen kom ansökan fram, fast något försent.

Jag läste det där och kom att tänka på hur det är när man söker jobb, och dom ”tips” man får om hur man sedan ska göra. Man ska ligga på, HELA tiden, ringa och ställa frågor, ringa upp igen och verka överdrivet intresserad. Något som jag har väldiga problem med.

Om jag själv vore jobbannonsören, och en ”människa” skulle börja på ringa var och varannan dag, skulle jag tro, att den ”människan” tror, att jag är dum i huvudet och ännu inte har fattat att ”människan” söker jobbet. Litegrann av en dumförklaring alltså, därför tycker jag att det är jobbigt.

Varför räcker det inte med en rak, ärlig ansökan, möjligtvis ETT samtal för att höra att ansökan kommit fram och tala om att man ser fram emot deras svar, något mer ska väl ändå inte behövas? Fast i ärlighetens namn ser det nästan ut som man ska 1. Skicka ansökan i ett STORT rosa kuvert 2. Ring så fort dom tömt brevlådan 3. Ring upp igen efter en halvtimme och fråga om dom fått in ansökan 4. Ring igen, efter en timme och fråga om du får komma dit och visa upp dig 5. Osv osv osv

Mm, nä inte är det roligt att vara ute på jobbmarknaden, men det är det tyvärr många som är och man ska väl sticka ut, på ett eller annat sätt, för att synas och ta upp platsen för andra, annars blir det ingenting.

Här blir det då någonting, ikväll, vi har bjudit över Lundalogé paret, Brälla och Lena, på middag, så jag gissar att jag ska ut en sväng med snabeldraken idag, alltid finns det något damm i hörnen, och nästan lika säkert som ett amen i kyrkan så kommer jag att hälsa på morsan, en sväng. Jag önskar er alla en fin onsdag och visst ses vi imorgon, på antikens hus i Rödåsel?

Etikett: ring

Choklad vs Vanilj, eller vad f-n!!!

Oh shit, eller…

Nämen hallå!!!

Det kan bero på det, helt säkert!

Jag fattar inte???

Jag kan skylla på dom…

Superlim/magnetisk, hm…

Ska det vara så här? Vad är det här? Hur?

Dumförklaring

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se