Etikett: promenader

Positivt! Always…

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 september 2018 kl 08:02, Bli först att kommentera

Inneliv igår, endast snabba promenader i omgivningarna, med hunden:

Sängen verkar bli såld, kommer en och betalar ikväll, gick lite snabbare att lägga ut den på blocket än att lägga ut på FB och här 😀 Men det är klart, söker man nåt specifikt, så letar man väl först på annons sidor där man kan söka efter det man vill ha.

Sen ids man väl inte betala för en annons då det är billigare saker man vill sälja, det lönar sig inte så mycket.

Tänkte inte skriva nåt om valet, utan oavsett vad som blir tänker jag göra som Nicco, hon skickade denna till mig:

Enkelt va? 😀 Eller varför inte kolla på Hilding, kanske nåt att ta efter:

Kul att bli väckt av katten 20 minuter innan alarmet skulle slå igång. 5.10, satt hon och jalmade som tusan. Och ganska snart blev jag varse om hur hon kunde låta så mycket. Hon hade fått upp källardörren och satt nu utanför halldörren och var förbannad över att den var stängd…*suck*

Nåväl, känns som om vi kan vara extra snälla mot henne nu, hon har sjangserat och mår förmodligen inte så bra. Hon har ju nåt som heter forl, en tandsjukdom som gör att tänderna ruttnar, och för några dagar sedan såg jag att hennes hörntand farit. Nu har hon inte mycket kvar att tugga med.

Sedan gör hon som Enya gjorde på slutet, går inte alla gånger på lådan, utan gör sina behov på golvet därnere. Så jag har beslutat att korta av hennes lidande. Hon är ju snart 14 år och inte kommer hon att bli bättre. Nu handlar det mer om när man känner att man kan släppa taget…en dag till…och en dag till…kanske nästa vecka…ja, ni som har eller har haft djur, förstår vad jag menar.

Samtidigt som man inte vill att någon ska lida, och det är djuret man ska tänka på, inte en själv.

Önskar er alla en fin måndag!

Hur gör dom, egentligen?

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 juli 2018 kl 08:21, Bli först att kommentera

Vi åkte ut på Avion igår, strosade runt lite och avslutade med en lunch inne på Finas, Ulla bjöd på deras underbart goda, räk tallrik:

Nu undrar jag dock om det är fler än jag, som noterat att just dessa räkor, som finns att köpa lite varstans. I tillrett tillstånd, typ sallad, räkmacka, eller i andra former, och där det så tydligt står, att det är handskalade räkor, ändå måste undra hur tusan dom har skalat räkorna, då det faktiskt är kvar skal, på varannan räka?

Jag tycker också att det är lite äckligt, med just räkskal, precis som det är med bitar av äggskal eller kaffesump i munnen. Nu vet jag ju att dessa skal bitar inte är hårda, utan väldigt mjuk, så man kan äta dom utan problem, men jag har ändock en annan teori, om skalningen.

Dom kanske ångkokas, på nåt sätt, så skalet ska falla av, detta ”falla av”, kanske görs för hand, men allt ”faller inte av” utan fastnar som fjädrar på tjära, och därav dessa skal bitar, som retar mina ögon. Och jag kan oftast inte låta bli, att försöka pilla bort skalet, även om dom kan slinka ner, utan att dom fastnar. Jojjo! Rätta mig om jag har fel, ni som kanske vet hur det går till.

Nu har jag och Winstone visat Ulla en del av Tvärån, på våra promenader. Och här försökte vi oss på att fota lite djurliv:

Kvällen ( eller jag) bjöd på både lite likör till kaffet:

Och nån cider, så där…bara för att:

Idag hade vi tänkt plocka upp mamma och åka bort till smultronstället, jag funderar på att kanske investera i åkerbär, som man kan plantera härute på gården. Vi får se vad dom har att erbjuda, en fika lär det då bli.

Ha en fin fredag, allihop!

Rondelldjur och andra saker…

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 december 2016 kl 09:38, 2 kommentarer

Vi började gårdagen med lite handling på Stor Coopen, och titta vad jag såg, på vägen dit, precis utanför Vk huset:

Den vandrande rondellbocken, jag passade på att fota den på hemvägen.

Theresé hade gjort en liten släktbok till kusin Anna, jättefin med bilder och lite annat smått och gott i den. Den överlämnades igår, då vi var dit på en Swedish fika, med prat och skratt.

Anna fotade sin bok

Jag kan här tillägga att på väg till kusinen, så passerades rondellen vid brandkåren och där står plötsligt ett nytt rondelldjur, såg dock väldigt suspekt ut, flathuvad sak, typ. Den hann jag inte fota, utan ni får måla upp en egen bild i era huvuden på hur den ser ut.

Nu håller huset på fyllas på, Nicco och Adam kom igår och idag kommer Anders med tåget och då är vi fulltaliga. Det märks…på platsen i soffan, disken i diskhon, det fulla kylskåpet och alla ljuden.

Och imorgon…finalen på detta år och sedan början på ett nytt. Jag har kollat vädret och det ser väl rätt ok ut, inget regn i alla fall. Och det passar alldeles utmärkt på hur vi lagt upp nyårsaftonen med promenader mellan husen 😀

Winstone väntar nu på morgon promenaden så det är bara att göra sig redo för utgång, och sen får vi se vad det blir av den här dagen. Önskar er alla en bra sådan!

Vårt place, uppe vid vattentornet!

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 oktober 2016 kl 09:06, Bli först att kommentera

Jag och Winstone, bjöd in oss på kaffe hos mamma på Mariehem, igår. Och då vi lämnade henne så tog vi en promenad upp till vattentornet. Det var längesedan jag var där, och min skolväg, gick ju där i skogen, under 3 års tid då man var stationerad på Bräntbergsskolan.

Jag hade ju även en hund, på den tiden, då man var Mariehemsbo, Lady, eller Tolletott, som hon också fick heta:

Så med henne var man åtskilliga gånger däruppe och vandrade på.

Vattentornet var också en samlingsplats, för oss, ungdomar. Vet inte om jag skrivit om detta förut, inte otroligt, men här kommer det i så fall, ännu en gång 😀 Jag och min bästa kompis på den tiden, Urban, gick runt där för x antal år sedan och var nyfikna på den där kullen, på baksidan av vattentornet. Det finns ett rör som sticker upp där, och gör så, än idag:

Av någon anledning, var den lilla fyrkantiga pansardörren öppen, och detta fick vi ju naturligtvis se. Man kunde krypa in i en liten gång, det var inte ståhöjd därinne. Kröp man fram, låt oss säga 2 meter, så öppnades det upp lite och där var som en rund kula, om man kikade ner, med 3 bänkar som gick runt där man kunde sitta och en hylla på ena sidan.

Kulan var vattenfylld upp till bänkarna, det luktade rost och vattnet var rostfärgat. Det där, mina vänner, blev ju jätte spännande, vilket fynd!!!

Jag och Urban fixade hinkar, trasor, säkert nåt ”luktagottmedel” och begav oss dit upp, värsta städpatrullen…och rensade upp i kulan, tömde ut allt vatten och donade på. Vilket mys ställe det blev 😀

Ryktet spreds, givetvis, och avundsjuka, väcktes…vi hade satt på ett eget hänglås, på den där dörren. Så det var liksom vårat place, tyckte vi. För ett tag, i alla fall. En dag då vi kom upp dit, så hade låset bytts ut. Och ett annat gäng hade tagit över. Deras lycka över att ha ”stulit” vårt place, blev dock kortvarig. Deras lås byttes också ut, och nu var det nog allt kommunen, eller vem som nu äger detta, som låg bakom och hade återställt ordningen.

Ja, vi fattade nog då, att detta inte var nåt som vi fick göra, men tyckte väl att det var onödigt att ha ett sånt där ställe, utan att det skulle kunna användas 😀 Nåja, jag gissar att det vi gjorde, numer är preskriberat. Och jag kan meddela att kulan, inte finns där längre, nu är i alla fall dörren övervuxen, …eller borttagen, vem vet, jag tänker då inte ta med en spade och kolla om jag hittar dörren igen.

Avrundar med 4 bilder som min pappa tagit, 67-68, från vattentornet. Och med dom önskar jag er en trevlig tisdag!

Små samlingar…av olika slag

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 mars 2016 kl 08:57, 6 kommentarer

Det var inte så varmt som det såg ut, igår. Jag gick ut på bron med termosen men vände i dörren. Det fick räcka med promenader med Winstone.

Åke stöka i garaget och jag tog mig an ett köksskåp. Fruktansvärt stökigt, där saker bara blivit intryckta, och när man ska ha nåt därifrån, har man fått hålla emot med handen, för att det inte ska rasa ut på golvet. Ja jag vet, det är lättare att hålla efter från början, men det börjar alltid med en grej som hamnar där den inte ska vara i väntan på att en bättre plats ska dyka upp. Och när den väl gör det, så har man glömt bort den första saken.

Detta projekt tarvade nya ställen att få in saker i, så våra 2 teakbyrås i tv rummet, fick också en genomgång, välbehövligt, kan jag säga. Och vad hittade jag nu i dessa lådor och skåp?

Jag kom då underfund med att vi måste gilla tejp, i denna familj, en hel låda full.

Och sedan glasögon…but why?

Kolla in brillorna, några av dom från Åkes farfar:

Ozzy Osbourne släng dig i väggen 😀

Och när jag fått i ordning lådan med glasögon så hittade jag 4 stycken till, och jag vet att det ska finnas 1 eller 2 par till, någonstans.

Nu är projektet något sånär avslutat, en kartong ska ner i källaren och 4 pärmar ska jag rensa på papper.

Fattar inte varför man ska spara gamla fakturor, dom är ju inte ett kvitto på att dom är betalda, inte då man betalar via internetbanken.

Kommer ni ihåg lönedagen, oftast den 25 varje månad, för 25 år sedan, och kön på posten kunde gå ut genom dörren, alla skulle betala sin räkningar. Stackars postkassörskorna, som fick knappa in OCR numren i vild förtvivlan, snacka om att förstöra sina händer och fingrar.

Tänk vad enkelt allt hade varit om alla personer, hade sina egna personnummer som OCR på fakturorna, visst, man kan lägga in e-faktura, men det gäller inte hos alla. Och med dagens teknik, kunde man säkert lägga in sitt OCR i internetbanken, och låsa det, så slapp man allt knappande.

Nå, detta ämne gled jag över på, då jag satt med alla räkningar igår, tur att det bara är en gång i månaden 😀

Hittade även 2 medaljonger…? Likadana fast gjorda i olika material, undrar om någon kan tyda texten som står på baksidan?

Önskar er alla en trevlig annandag påsk!

Det tar sin lilla tid

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 oktober 2015 kl 08:09, Bli först att kommentera

Jag ska få återkomma till Bosse på Hasses, på måndag, han kunde eventuellt fixa Jeepen medan jag bara väntar där, och det låter bra…så här långt. Jeepen kan jag ju köra ändå, även om jag fått ändra taktik, så där vid inbromsningar 😀

Nu är Winstone hemma med mig, på dagarna, jag tyckte att det kunde vara bra om jag får börja komma ut lite, men nog märks det att jag inte är helt hundra…i förrgår blev det 3 små promenader och den sista, då var det väldigt tunga steg, på vägen hem, samma sak igår, fast jag hade ändrat till 2 prommisar istället. Men det är inget konstigt, det heller, inte bara allt som varit på sista tiden, det jag äter, kanske inte genererar så där väldigt mycket energi heller, det tar tid för kroppen att ställa om sig.

Då är det tur, att man har en skapligt skön soffa att krypa ner i 😀

Nu ska jag kasta lite skit. Mamma och hennes kusin Eivor, skulle utnyttja en kupong ur restaurangchansen, och valde nåt som heter Bradag, eller Bra dag (vet inte hur det sitter ihop. Dom valde kycklingspett, som då kostade 189:- ordinarie pris, men nu var det hälften.

Dom blev väldigt lur på kycklingen, tyckte inte om smaken, och färgen stämde inte heller, den var mörkare röd. Till slut var mamma tvungen at hejda en servitris och fråga om det verkligen var kyckling på spetten, och får till svar: Ja, det är kyckling med den är importerad från annat land!

Oh, vad nice…not. För det priset, 189:- /portion, om man äter utan kupong, så tycker man att förväntningarna skulle vara högre, än att dom väljer det billigaste alternativet, istället för att bjuda på kvalité.

Mamma berömde dock deras sallad och sa att om det inte varit för den, så hade dom lämnat stället, oäten. Ja där ser man, hur det kan vara. Likadant är det väl då man frestas att välja oxfilé, för den är ovanligt billig, men förstår ju sedan att det kan komma från vilket djur som helst, speciellt då filéerna ibland kan vara monstruösa, så där stora filéer finns inte på våra svenska djur.

Önskar er alla en toppen dag!

Den är numer hädangången…

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 februari 2015 kl 08:31, 2 kommentarer

Jag har satt igång projektet, ”vattna blommorna med tevatten”, och nu undrar jag om citronträdet blir en teplanta om jag fortsätter? Haha, precis som om blåbären i våra blåbärsbuskar skulle bjuda på alkoholfyllda bär, om jag vattnar dom med Absolut Vodka 😀

Den fina orangea Ranunkeln är numer hädangången, den blev inte långlivad här, inte. Jag har dock alldeles nyss, tagit reda på lite information om den plantan och inser att om jag hade haft den infon, innan köpet, så hade jag låtit bli. Men man luras lätt av billiga fina plantor, att ta med dom hem och hoppas på att det blir något som ska följa med en, i flera år, frodas, blomma och helst ta hem ett pris, för den. Men det har ju aldrig hänt och lär inte göra det heller…jag är ju inte ens med i något sällskap där man kan kamma hem priser för finaste, äldsta blomman i världen 😀

Fast ska man vara lite krass, så kan jag tala om att vi, för flera år sedan, då vi bodde i lägenheten, började på sitta ute på gården, och där samlades grannar, varenda soliga dag under sommaren. Och många timmar har tillbringats därute. Faktiskt så pass att vi började kalla oss för trädgårdssällskapet, även fast det bara var en person som höll till i planteringen därute. Åtminstone då, vid uppstarten.

Sen vet jag inte hur mycket blommor och växter vi ens diskuterade, haha…det var nog mer livshistorier, kaffedrickande, planering av utflykter med mera. En del av det gänget är ju numer bastugänget, och jag sitter ju inte där borta lika mycket som man gjorde då, på den tiden, men ibland så, kan man ta en promenad dit över och sitter ingen ute så brukar det inte dröja länge innan man får sällskap 😀

Jag vet inte hur många år, vi umgåtts men gissar på en 7-8 år, kul att det blev en sån gemenskap på en gård, i stan, där ingen heller hade småbarn, för det skulle ju annars kunna vara inkörsporten till att lära känna nya människor, speciellt utomhus, vid en lekpark. Men vi är inte som andra, vi 😀

Hoppas på en bra torsdag, för er alla!

Jag hörde…

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 mars 2013 kl 07:59, Bli först att kommentera

Jag hörde på ett öra, nu på morgonen om en frysfacks förening, jag hade aldrig reflekterat över vad dom pratade om, om det nu inte varit för att min mamma berättade, för en vecka sedan, om just ett frysfack som dom fick hyra då dom var nyinflyttade här i Umeå.

Dom hyrde en lägenhet på Prinsgatan, och fick erbjudande om att kunna hyra ett frysfack i ett annat hus, en bit därifrån. Mamma tyckte det var lite ruggigt att gå dit, det var ett helt frysrum, där dom hade sitt fack, och dörren var ju en rejäl sak och hon var rädd att bli inlåst där, eller att dörren skulle gå i baklås.

Det var ju säkert inte alla förunnat att ha tillgång till ett frysfack, men tänk er idag… vilket planerande, vad ska man använda idag, behöver jag hämta ditten eller datten. Jag tycker det är nog besvärligt att veta vad jag ska förvara häruppe i den lilla frysen, och vad jag ska ha nere i källaren, i den större saken. Nog är man bortskämd alltid.

Det blev en riktig hemmadag igår… fram till dess att jag skulle på jobbet. Och väl där, så fixade jag en tårta, och en lime cheese cake, dom ska fira en som fyller år, idag. Kände mig trots det lilla arbetet igår helt död då klockan ringde i morse. Det hör ju inte ens till vanligheterna att klockan behöver ringa.

Och med en hund här hemma så är det bara att pallra sig upp, tur att det ändå är en kortare period, valptiden är ju inte den längsta tiden för en hund, det kommer ju sedan. Jag längtar, precis som Nicco, till han vuxit till sig och man på allvar kan lära ut saker och gå lite längre promenader, nu rör vi oss ju mest här hemmavid. Att fostra däremot, gör vi redan, det ska böjas i tid, det som böjt ska bli.

Idag har jag inget inplanerat, utan jag tar en timme i taget, det blir bra det. Önskar er alla en fin onsdag!

Vinst trots förlust

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 oktober 2009 kl 06:43, Bli först att kommentera

En vecka, 1,3 kilo lättare, totalt på 5 veckor gör det en förlust på 6,4 kilo, eller förlust och förlust, det ska väl snarare räknas som en vinst.

En av dom som går på den här kursen har tappat 8,4 kilo och hon sa att hon alltid varit överviktig, liksom skitviktig, fast vinsten av pengarna hördes hon inte ha så stort intresse av, men pengar är pengar, och det skulle sitta fint med lite extra nu i jul.

Jag fick ett tips av min coach och tror att jag ska göra som hon säger, så kan man checka av igen om 2-3 veckor och se vart man hamnat, om det gett bättre resultat.

Nu är det ju inte meningen att man ska tappa mer än 0,5 kilo/vecka, det är den ultimata viktnedgången för att kroppen ska hinna med och kanske man själv också. Vilken grej om man vaknade upp nästa dag och det hade försvunnit 20 kilo rätt ut i cyberspace, det vore någonting det.

Jag går en hel del om dagarna, minst 1 timme och 20 minuter plus dom gånger jag styrketränar också och det hade inte varit så jobbigt om jag inte fått så dödligt ont i mina fötter. Min mamma vill absolut att jag ska beställa tid hos min läkare men jag tror mig veta vad han kommer att säga –ja det där det kan ju vara vad som helst, sååå….

Nä sa jag till mamma, jag ska fortsätta att gå lika mycket, tills mina fötter faller av, då vore det väl själva den om inget skulle kunna åtgärdas.

Idag blir det stadstur med Jennifer och uppdraget är att hitta ett par vinterskor, har förberett henne på att jag inte köper nåt som bara kan användas i finväder och plusgrader och hon verkar införstådd med det…fast jag har nu en viss vana av att göra detta så guuu´vet vad vi kommer att komma hem med.

Åke är hemma idag, han har hostat och levt om hela natten och varm som ett element gående på högvarv, vilken tur då att jag var kall som en isglass 😀

Nu ska jag putsa på ett brev som ska med i ett annat brev, som jag gjort i ordning och som innehåller diverse småsaker och som ska säljas på auktion i U.S.A. Dom har en insamling till auktionen som går av stapeln den 8/11 till förmån till en som fått en hjärntumör. Jag har bara av en slump, lärt känna hon som dragit igång det hela, via facebook , och jag tänkte att många bäckar små, sen tror jag stenhårt på uttalet: ”what comes around, goes around”. Man behöver inte heller få tillbaka från den man hjälper utan det kan komma från okänt håll, alla behöver vi bli lite bättre på att hjälpa andra och inte bara se till sig själv.

Hoppas ni får en bra fredag, vi får göra det bästa av dom förutsättningar vi har.

Etikett: promenader

Positivt! Always…

Hur gör dom, egentligen?

Rondelldjur och andra saker…

Vårt place, uppe vid vattentornet!

Små samlingar…av olika slag

Det tar sin lilla tid

Den är numer hädangången…

Jag hörde…

Vinst trots förlust

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se